Uppdateringstråd 29

Status
Stängd för vidare inlägg.
Är det så stor skillnad på Stockholm och här i södra Sverige? En kompis till mig tog några knölar på sin tik på ett djursjukhus här i höstas, och hon betalade inte ens hälften inkl analys.
Jag bor i Skåne. 😅

Men det var en anledning till att jag tveka, har lagt sjuka mängder pengar på terriern redan. Kan ju inte lägga alla pengar på ett djur hur mycket jag än skulle vela.
Nu blev det ju gjort ändå.
 
Är det så stor skillnad på Stockholm och här i södra Sverige? En kompis till mig tog några knölar på sin tik på ett djursjukhus här i höstas, och hon betalade inte ens hälften inkl analys.
Jag sövde en väns hund förra veckan för att ta en juvertumör, det landade på drygt 15.000kr så två knölar borde hamna strax under 20.000kr.
Det är verkligen skillnad regionalt.
 
Småhundsägare som ropar ”dom är inte farliga dom låter bara” när man inte vill gå förbi på snorhal skogsstig där dom står och vrålskäller på typ 40 m avstånd. :banghead:

Ropade tillbaka att mina blir rädda och gick rakt in i skogen tills dom gått förbi.

Förstår inte varför man inte går åt sidan om man har hundar som skriker när man får möte.
 
Den här är kanske kräver prenumeration men:

https://www.dn.se/sverige/vi-far-in-allt-fler-hundar-i-samre-skick/

Det är Hundstallet i Stockholm som berättar att hundarna de får in ofta är i dåligt skick medicinskt - dels eftersom oerfarna ägare inte haft koll på nödvändig omvårdnad, dels för att de inte haft råd med veterinär och kanske till och med är oförsäkrade.
"– Problem som var små eller hade kunnat förebyggas från början växer. Har man då inte försäkring eller vet när man behöver gå till veterinären så kan det bli väldigt dyrt till slut. I en utsatt tid ekonomiskt blir det allt mer problematiskt för folk, säger Johnny Kroneld."

De får in många huskies, ofta från ägare som inte fattat hur stort aktivitetsbehov den har, de har gått på ett häftigt utseende. Rasens popularitet ska ha ökat efter Game of Thrones, enligt Hundstallet. Det gör åtminstone mig rätt uppgiven, man kommer aldrig att få bukt med problemet att fel folk skaffar fel ras om påverkan är så ytlig som från en tv-serie. Det här gäller nog den eviga kamphundsdebatten också, så länge biffiga killar går med biffiga hundar i snöret så kommer de som drömmer om att bli en biffig kille också att vilja ha en sån där häftig ***förlängare.
 
Småhundsägare som ropar ”dom är inte farliga dom låter bara” när man inte vill gå förbi på snorhal skogsstig där dom står och vrålskäller på typ 40 m avstånd. :banghead:

Ropade tillbaka att mina blir rädda och gick rakt in i skogen tills dom gått förbi.

Förstår inte varför man inte går åt sidan om man har hundar som skriker när man får möte.
Min småhund vrålskäller inte åt andra hundar, men hon blir exalterad. Så jag går in i skogen, hon ska inte få påverka andra hundar. (Vi tränar på att minska det där).

Häromdagen gick jag in i skogen när jag mötte en kvinna med en trolig labradoodle. Hon var visserligen snäll och trevlig men ... hon förklarade att hennes hund var tränad terapihund och ointresserad av andra hundar så ville jag släppa fram min så att hon lärde sig att det fanns ointresserade hundar också?

Jag fick förklara att min hund är ung och att det vi tränar på är att andra hundar inte ska vara särskilt intressanta för oss. Det lät rätt bakvänt att försöka få henne att upptäcka att det finns ointresserade hundar, nästa hund vi möter kanske försöker äta upp henne?
 
Jag bor i Skåne. 😅

Men det var en anledning till att jag tveka, har lagt sjuka mängder pengar på terriern redan. Kan ju inte lägga alla pengar på ett djur hur mycket jag än skulle vela.
Nu blev det ju gjort ändå.

Storstadsregion?

Detta var på ett djursjukhus som inte hör till varken Anicura eller Evidensia, det kanske är den stora skillnaden…
 
Milou hoppade ner i natt igen och gjorde ljud som att han skrek mitt i natten. Jag ignorerade honom länge men till slut blev jag ju orolig. Gick upp och då hoppade han upp och la sig direkt. Så jag har varit vaken sen 02 men han somnade om och det enda positiva är att jag hann städa hela lägenheten vid 4 på morgonen så jag är klar med det innan dagen ens börjat.

Det kommer krävas mycket tålamod att få ordning på det här. Han är envis, i natt ska jag inte resa mig utan ligga kvar. Jag har lagt sådana där hörlurar som sitter utanpå öronen bredvid mig så sätter han igång igen tittar jag hpå plattan eller lyssnar på en pod. I natt ska han inte lura upp mig.
 
Min småhund vrålskäller inte åt andra hundar, men hon blir exalterad. Så jag går in i skogen, hon ska inte få påverka andra hundar. (Vi tränar på att minska det där).

Häromdagen gick jag in i skogen när jag mötte en kvinna med en trolig labradoodle. Hon var visserligen snäll och trevlig men ... hon förklarade att hennes hund var tränad terapihund och ointresserad av andra hundar så ville jag släppa fram min så att hon lärde sig att det fanns ointresserade hundar också?

Jag fick förklara att min hund är ung och att det vi tränar på är att andra hundar inte ska vara särskilt intressanta för oss. Det lät rätt bakvänt att försöka få henne att upptäcka att det finns ointresserade hundar, nästa hund vi möter kanske försöker äta upp henne?

Folk är konstiga, dom flesta hundägare verkar inte förstå att det bygger upp förväntan att hälsa på var och varannan hund på promenader.

Jag har också hundar som blir upprörda/exalterade, så jag tar också ofta stora svängar runt andra hundar för att vi inte ska störa. Känner att det verkligen är schystast mot både mina hundar och andras hundar.
 
Jag ensamhetstränade Milou 3 gånger igår. Det är ju inte första gången utan jag har försökt att träna korta stunder genom åren men han är jätte svår och så väldigt fäst vid just mig. Kanske började jag träna för sent, för sällan eller att han verkligen är mattes hund. Det är ofta så att det inte hjälper om andra människor han känner är kvar. Han kan pipa och gny och inte slappna av om jag försvinner. I början ylade han om han var hos någon hundvakt, sist gick det dock bra.Nu ylar han inte men som igår väntade han med en kompis till mig en kort stund och han hade gnällt och stirrat där jag gått.

Har kameror så tittade hela tiden på honom på mobilen. Första tillfället höll han sig lugn 7 minuter och 30 sekunder med sin kong.Sen började han springa runt och skälla. Han stod liksom inte still och bara skällde.

Till andra tillfället hade jag fryst en kong men det blev tydligen för svårt för jag var bara iväg och sopsorterade typ 3 minuter och han blev nervös direkt. När jag kom tillbaka la han sig i soffan och gnydde, pep och gjorde ljud som låter som när människor gråter.

Ville sen ett par timmar senare prova en gång med bra avslut. Sluta innan paniken. Vi klarade 5 minuter.

Jag ska köra ett eller två till korta pass innan Alvin kommer hem, bara gå ut på gården eller ner i källaren så det här med att jag går blir normalt.

Det känns omöjligt det här. Men Alvin är gammal. Förr eller senare är Milou ensam. Om man bortser från Milous stress så vet jag inte vad grannarna säger om jag är på möte två timmar och går till gymmet och han skäller hela tiden.

Och för Milou, det är så jobbigt att se honom så stressad. Är Alvin med ligger dom mest i soffan eller nosar runt eller äter tuggpinnar jag ger dom. Kan skälla någon gång har grannen sagt men inte mycket och störande. Vet inte vad jag ska göra.
Jag har aldrig kunnat ensamhetsträna Tilda mer än en gång per dag. Första gången har kunnat gå bra. Men gick jag en andra gång (typ bara ut för att kasta soporna) blev hon helt förtvivlad. Så jag har fått nöja mig med ett pass bara, kanske är samma för Milou?
 
Jag har aldrig kunnat ensamhetsträna Tilda mer än en gång per dag. Första gången har kunnat gå bra. Men gick jag en andra gång (typ bara ut för att kasta soporna) blev hon helt förtvivlad. Så jag har fått nöja mig med ett pass bara, kanske är samma för Milou?

Halvt knapplån, jag tänkte nämligen samma sak. Jag har fått lära mig att det är bättre att man går och sedan låter hunden verkligen vara själv istället för att gå ut, gå tillbaka en stund, sedan gå ut igen osv flera gånger under dagen. Speciellt för en hund som redan tycker att det är jobbigt att man går så kan de upprepade separationerna göra saken värre.

Jag började med att bara lämna korta stunder, inte ens varje dag i första början. Jag gav en god fryst Kong och gick ut en kort vända, sen fick han ett dygn eller två på sig att smälta det träningstillfället. Och så höll jag på, ökade med några minuter i taget allt eftersom jag såg att han behöll lugnet. Han pep lite allra första gången jag lämnade men inte mer, Kongen var en stor hjälp där eftersom han är så matmotiverad.

En verbal signal för att du går kan ge extra trygghet, då lär sig hunden över tid att du försvinner en stund men inte har övergivit den för alltid. Jag säger "kommer strax", och nu har han oftast hunnit lägga sig på sin plats innan jag ens gått ut genom dörren och ser nyvaken ut när jag kommer hem igen, så jag tror på metoden.

Jag ska dock tillägga att min hund har varit väldigt trygg i sig själv och rätt egennyttig ända sedan han var valp, så vi har säkert haft det lätt jämfört med många andra. För en hund med separationsångest så får man såklart gå ännu försiktigare fram.
 
Småhundsägare som ropar ”dom är inte farliga dom låter bara” när man inte vill gå förbi på snorhal skogsstig där dom står och vrålskäller på typ 40 m avstånd. :banghead:

Ropade tillbaka att mina blir rädda och gick rakt in i skogen tills dom gått förbi.

Förstår inte varför man inte går åt sidan om man har hundar som skriker när man får möte.

Jag fattar inte 😅
Harry kan få utbrott när han ser en större hund som verkar läskig men då hivar jag upp honom i famnen, kliver åt sidan och släpper förbi.
Han är ju inte farlig, bara töntig och det ska inte drabba andra 😅
 
Senast ändrad:
Småhundsägare som ropar ”dom är inte farliga dom låter bara” när man inte vill gå förbi på snorhal skogsstig där dom står och vrålskäller på typ 40 m avstånd. :banghead:

Ropade tillbaka att mina blir rädda och gick rakt in i skogen tills dom gått förbi.

Förstår inte varför man inte går åt sidan om man har hundar som skriker när man får möte.
40 meter är långt, här får man vara glad om andra hundägare håller 5 meters avstånd 😅
 
Halvt knapplån, jag tänkte nämligen samma sak. Jag har fått lära mig att det är bättre att man går och sedan låter hunden verkligen vara själv istället för att gå ut, gå tillbaka en stund, sedan gå ut igen osv flera gånger under dagen. Speciellt för en hund som redan tycker att det är jobbigt att man går så kan de upprepade separationerna göra saken värre.

Jag började med att bara lämna korta stunder, inte ens varje dag i första början. Jag gav en god fryst Kong och gick ut en kort vända, sen fick han ett dygn eller två på sig att smälta det träningstillfället. Och så höll jag på, ökade med några minuter i taget allt eftersom jag såg att han behöll lugnet. Han pep lite allra första gången jag lämnade men inte mer, Kongen var en stor hjälp där eftersom han är så matmotiverad.

En verbal signal för att du går kan ge extra trygghet, då lär sig hunden över tid att du försvinner en stund men inte har övergivit den för alltid. Jag säger "kommer strax", och nu har han oftast hunnit lägga sig på sin plats innan jag ens gått ut genom dörren och ser nyvaken ut när jag kommer hem igen, så jag tror på metoden.

Jag ska dock tillägga att min hund har varit väldigt trygg i sig själv och rätt egennyttig ända sedan han var valp, så vi har säkert haft det lätt jämfört med många andra. För en hund med separationsångest så får man såklart gå ännu försiktigare fram.
Ja, Tilda är absolut inte trygg i sig själv. Nu funkar det bra att lämna henne med familjens andra två hundar, men hemma kämpar vi på. Vi är uppe i ca 40 min "ligger och stirrar på dörren i hallen" innan hon blir förtvivlad och börjar gråta och springa runt, så det går framåt även om det nog anses som "dåligt resultat" då hon är snart 2,5 år. Men, mammas whippa gick från en dag till en annan nästan när hon var runt 2,5 från att inte klara av att vara själv till att ligga och sova när man kommer hem. Så jag har hopp att det ska bli bättre 😅
 
Ja, Tilda är absolut inte trygg i sig själv. Nu funkar det bra att lämna henne med familjens andra två hundar, men hemma kämpar vi på. Vi är uppe i ca 40 min "ligger och stirrar på dörren i hallen" innan hon blir förtvivlad och börjar gråta och springa runt, så det går framåt även om det nog anses som "dåligt resultat" då hon är snart 2,5 år. Men, mammas whippa gick från en dag till en annan nästan när hon var runt 2,5 från att inte klara av att vara själv till att ligga och sova när man kommer hem. Så jag har hopp att det ska bli bättre 😅

Aj då, vad jobbigt. Jag antar att du redan testat att stänga undan henne med kompostgaller eller grind? Att begränsa ytan hjälper för en del eftersom de annars trissar upp genom att gå runt, runt och leta efter flocken eller då som din, ligga vid dörren och räkna sekunderna. Att inte låta hunden se dig gå utan bara höra lite mer avlägset kan också funka för en del eftersom det dämpar den negativa förväntan litegrann. Men du känner såklart din hund bäst, jag bara utgår från all information jag slukat i väntan på min egen valp.
 
Folk är konstiga, dom flesta hundägare verkar inte förstå att det bygger upp förväntan att hälsa på var och varannan hund på promenader.

Jag har också hundar som blir upprörda/exalterade, så jag tar också ofta stora svängar runt andra hundar för att vi inte ska störa. Känner att det verkligen är schystast mot både mina hundar och andras hundar.
Ja jag tyckte också att det var konstigt. Hon kopplade sin hund när hon fick syn på oss, det var ju bra. Sen stod hon kvar med hunden en bit bort tills vi passerat. Men dessvärre skulle de åt samma håll så de började gå efter oss, och när jag upptäckte det genom att min hund studsade baklänges tog jag upp hunden och klev en bra bit ut från stigen. Där kan jag tycka att hon borde förstått att jag hade en tanke med vad jag gjorde och bara passerat, men i stället stannade hon med sin hund och frågade om jag inte ville släppa fram min 🤷🏼‍♀️
 
40 meter är långt, här får man vara glad om andra hundägare håller 5 meters avstånd 😅
Dom ville inte hålla 40 meters avstånd. Hundarna började skrika redan på 40 meters avstånd. Dom ville sen att jag skulle gå förbi deras skrikande hundar på en smal skogsstig som dom stod mitt på och skrek att hundarna inte var farliga när jag sa att jag inte ville gå förbi. 🙃
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Det verkar enligt hundstallet som om antalet hemlösa hundar fortsätter att öka: Länk Förra året hade hundstallet en ökning med 50% och...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
5 014
Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
6 741
Senast: Milosari
·
R
Övr. Hund Istället för och fortsätta i en tråd som handlar om att vara publik på utställning så tänkte jag att det kanske kunde vara bra med en...
Svar
16
· Visningar
1 007
Senast: Myrten
·
Övr. Hund Min storpudelhane är 2,5 år och lättstressad. Vi har nyligen flyttat från landet där det mest fanns katter rådjur och harar att nosa...
Svar
1
· Visningar
332
Senast: chimichanga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp