Alvin och Milou är bara rätt ointresserade av främlingar, grannar kan dom sträcka sig till att nosa på och få höra hur fina dom är. Främlingar är inte lockande för det mesta. Alvin går fram och hälsar, nosar lite och känner sig nöjd. Milou är nöjd med mig och familjen och går sällan fram.
Folk respekterar inte att han inte vill, han är inte rädd utan bara ointresserad, brukar få säga att han är lite blyg och inte vill hälsa för säger jag att han inte är intresserad av främlingar verkar en del vilja visa vilka duktiga hundkännare dom är och att Milou ska vilja hälsa på just dom. Suck.
Man kan tro att yrvädret Milou är mer framåt med främlingar men Alvin som annars ses som den försiktiga är lite mer framåt. Men med Milou testar min familj honom ibland, liksom retar honom för att se vad han gör. Han gör inget mer än gnäller lite och ser obekväm ut och viftar med framtassarna och jag förstår inte varför dom gör så. Dom säger att han tycker det är roligt. Jag tycker dom ska lämna honom ifred för det ser inte ut som att han njuter. Jag vet att hans nakna mage än len som på en bäbis och att han går med på allt men jag tror inte alla hundar skulle vara lika tålmodiga. Dom skadar honom självklart inte, då skulle dom bli utsparkade direkt utan mer retas. Och jag säger till gång på gång. Blir han irriterad någon gång tycker jag (bara inom familjen så klart) att det vore bra om han morrade till eller sa ifrån men inte bita så klart, bara säga ifrån för mig lyssnar dom inte på förrän jag blir riktigt . Kanske dumt att önska en morrning men bara i det här sammanhanget en enda gång med dom personerna för jag blir sur och måste verkligen höja rösten vilket jag sällan gör. Dom tror att dom gör honom glad. Vissa kan inte läsa av hundar.