Jag är glad att allt tidigare idag gick bra, för fy vad jobbiga kvällspromenader vi haft... Gick till morsan. Kom inte många meter innan vi mötte en stor schäferhane och gick över till andra sidan gatan. Han gick lugnt vid mattes sida och de gick bara rakt fram och försvann utan konstigheter. Aysu däremot.. Eftersom det var mörkt var hon värre än vanligt. Hon skällde som en galen jävla jag vet inte vad och inte slutade hon för att schäfern försvann heller! Hon fortsatte skälla en lång stund efteråt, högt, och var okontaktbar.
Dessutom blev jag på dåligt humör för att jag vet att schäferägaren ser mig som usel hundägare. Hon tror inte en sekund på att Aysu är olika mot olika hundar och ser schäfrar som det värsta, allra minst skulle väl hennes hund kunna trigga något utan det är ju jag som gör allt värre, framförallt gör jag det värre eftersom jag inte sätter på strypkedja och ryter till riktigt ordentligt... Gah.
Kort därefter mötte vi två till hundägare med en grupp hundar. Det hela gick bra först, men precis när de passerade oss så kastade sig en av hundarna mot oss. Jag tror att den egentligen drog mot en intressant kissfläck (det var en gräsremsa mellan oss också), men Aysu uppskattade inte det. Därefter skällde ebrah på två människor som gick i mörkret, för då var tydligen de konstiga också.
Gick hem lite innan "alla andra" brukar gå ut, för att slippa fler kaosmöten. Resultatet? Vi mötte en av kvarterets galenhundar (den har bitit matte flertalet gånger vid hundmöten för att den blir så vild)... Bättre än schäfer alla gånger, men ja, jag hade hoppats på lite lugnare läge.
Någon dag ska vi åka in till stan och öva hundmöten, massor. Märker stor skillnad på hur andra hundar beter sig där jämfört med i min kommun, här är det ju standard att hundägarna desperat virar kopplet runt handen för att inte tappa sin vilda hund när den ser svansen från en annan hund. I stan är allt SÅ mycket lugnare... Ska även försöka få till fler promenader med dem en och en, så att Ebrah inte tar efter Aysus dumheter... Suck.