Uppdatering och snackistråd 2

[hastflicka]

Va? Har det kommit in en häst i bilden också? Det har jag missat!
Blev det häst isf en liten terrier?

Nej sa blev det inte. Jag har haft min Michico i 15 ar. Han ar en Paso Fino (med konstiga gangarter) som ar fran Columbia.
Jag kallar honom for min "Latin Lover". Han ar jatte snygg pa ett dramatiskt satt, lang man och fantastikt vackra barnstens fargade ogon. Allt i hans liv ar drama, stampa med fotterna, skaka den langa manen, mycket kanslomassig ... men det ar ingen substans bakom hans "tantrums". Ryar man i lugnar han sig direkt, med ett faraktigt litet rusk pa kroppen. Precis som om han sa: "Oh, okay. Sorry, jag blev bara lite 'carried away'. Jag skarper mig, jag lovar".

Han var avelshingst tills han var 6 ar, da kastrerades han och saldes av farmen. Jag kopte honom nar han var 9 ar och jag ar hans 7e agare. Han var bedomd som inte ridbar nar de jag kopte honom men det fick jag inte veta forran langt senare. Mitt sjalvfortroende var helt klart allt for stort. Jag hade ingen aning om hur mycket "for mycket" hast han var sa jag red, tyckte att han var super kul att rida da han aldrig kandes laskig, bara tamligen orutinerad och hysterisk, hans fotter slutade aldrig ga och han for at alla hall.
Allt han behovde var nagon med sjalvfortroende da han ar radd for sin egen skugga. Det ar hasten som kan fa ett sammanbrott over en vajande blomma eller fjaril vid vagkanten ... men som alltid forsoker balansera mig genom sina sma radsle utbrott, liksom nar han far (inte allt for sallan fortfarande efter alla ar) sina "hingst tantrums", Jag gor som JAG vill ... tills jag antingen sager at honom att skarpa sig, eller kommer med forslag om vad jag tycker beroende pa hur han agerar. Jag far alltid som jag vill, men ibland maste han diskutera saken.
Som sagt, min Latin Lover.

Sa har ror de sig ... bade fort och sakta, i perfect fyrtakt, plus en mycket snabb fyrtakts gallopp. (Michico's "Paso Largo" har jag matt upp till 27 - 28 kilometer per timma och han ar definitivt inte en av de snabbaste.

 

[Raderad medlem 94602]

Nej sa blev det inte. Jag har haft min Michico i 15 ar. Han ar en Paso Fino (med konstiga gangarter) som ar fran Columbia.
Jag kallar honom for min "Latin Lover". Han ar jatte snygg pa ett dramatiskt satt, lang man och fantastikt vackra barnstens fargade ogon. Allt i hans liv ar drama, stampa med fotterna, skaka den langa manen, mycket kanslomassig ... men det ar ingen substans bakom hans "tantrums". Ryar man i lugnar han sig direkt, med ett faraktigt litet rusk pa kroppen. Precis som om han sa: "Oh, okay. Sorry, jag blev bara lite 'carried away'. Jag skarper mig, jag lovar".

Han var avelshingst tills han var 6 ar, da kastrerades han och saldes av farmen. Jag kopte honom nar han var 9 ar och jag ar hans 7e agare. Han var bedomd som inte ridbar nar de jag kopte honom men det fick jag inte veta forran langt senare. Mitt sjalvfortroende var helt klart allt for stort. Jag hade ingen aning om hur mycket "for mycket" hast han var sa jag red, tyckte att han var super kul att rida da han aldrig kandes laskig, bara tamligen orutinerad och hysterisk, hans fotter slutade aldrig ga och han for at alla hall.
Allt han behovde var nagon med sjalvfortroende da han ar radd for sin egen skugga. Det ar hasten som kan fa ett sammanbrott over en vajande blomma eller fjaril vid vagkanten ... men som alltid forsoker balansera mig genom sina sma radsle utbrott, liksom nar han far (inte allt for sallan fortfarande efter alla ar) sina "hingst tantrums", Jag gor som JAG vill ... tills jag antingen sager at honom att skarpa sig, eller kommer med forslag om vad jag tycker beroende pa hur han agerar. Jag far alltid som jag vill, men ibland maste han diskutera saken.
Som sagt, min Latin Lover.

Sa har ror de sig ... bade fort och sakta, i perfect fyrtakt, plus en mycket snabb fyrtakts gallopp. (Michico's "Paso Largo" har jag matt upp till 27 - 28 kilometer per timma och han ar definitivt inte en av de snabbaste.

Nu får du sluta skönsnacket för jag har looovat mig själv att jag är klar med hästeriet
Han låter onekligen härlig!

 

[russinbulle]

@russinbulle, vi är beordrade av @Gunnar att gratta dig (och eventuellt flera), så

Oj då - jag får tacka så mycket

 

[JosseMandy]

Jag börjar se ett slut på den här skadeperioden! Mandy hade problem med en böjseneinflammation i en framtass. Sedan spred det sig till ytterligare två tassar trots strikt vila samt smärtstillande och muskelavslappnande. Igår, efter kanske 9 veckor totalt, var hon smärtfri i alla tassar! Dock går hon fortfarande på tre mediciner så har vi otur är det bara tillfälligt och tack vare dessa. Hon har även en punkt i ländryggen där hon fortfarande ömmar. Kan dock ändå inte låta bli att ta ut en liten seger i förskott och börjar nu planera för vilken aktivering/träning vi ska kasta oss över när hon är friskförklarad. Kanske är vi där lagom till jul ().

Vad hade ni gjort för roligt? Kan inte bestämma mig för om det blir ett fartigare lydnadspass, ett knixigt spår eller uppletande. Eller om jag ska köra lite av allt. Känns bara så sanslöst kul att vi snart kan få sätta igång igen!

Känner även av hur valpsuget är tillbaka igen ...

 

[vallhund]

Jag börjar se ett slut på den här skadeperioden! Mandy hade problem med en böjseneinflammation i en framtass. Sedan spred det sig till ytterligare två tassar trots strikt vila samt smärtstillande och muskelavslappnande. Igår, efter kanske 9 veckor totalt, var hon smärtfri i alla tassar! Dock går hon fortfarande på tre mediciner så har vi otur är det bara tillfälligt och tack vare dessa. Hon har även en punkt i ländryggen där hon fortfarande ömmar. Kan dock ändå inte låta bli att ta ut en liten seger i förskott och börjar nu planera för vilken aktivering/träning vi ska kasta oss över när hon är friskförklarad. Kanske är vi där lagom till jul ().

Vad hade ni gjort för roligt? Kan inte bestämma mig för om det blir ett fartigare lydnadspass, ett knixigt spår eller uppletande. Eller om jag ska köra lite av allt. Känns bara så sanslöst kul att vi snart kan få sätta igång igen!

Känner även av hur valpsuget är tillbaka igen ...

Jaag skulle inte kasta oss åver något annat än långsam igångsättning för att undvika fler problem o ev skador/överansträngning.

 

[Jenka]

Jag drömmer så konstigt... Några av nattens detaljer jag inte reagerade på förrän jag vaknade är att sigge var rosa och hundarna sov i en kaninbur och åt hö.

Fast ljusrosa dvärgschnauzer var faktiskt riktigt gulligt...

 

[JosseMandy]

Jaag skulle inte kasta oss åver något annat än långsam igångsättning för att undvika fler problem o ev skador/överansträngning.

Nej, inte jag heller, räknar med 6-7 v igångsättning räknat från att hon blivit 100 % friskförklarad men efter det hoppas jag på att vi kan köra på som vanligt igen. Därav mitt "Kanske är vi där lagom till jul", för då hoppas jag på att kunna träna massor. Hellre några extra månader med aptrist vardag och sedan helt frisk än att börja för tidigt och dra på sig en ny skada. Håller helt och hållet med dig men jag behöver något att se fram emot.

 

[Raderad medlem 94602]

Wiiiiii.....
Nu är insidan på hundhuset färdigt
Två inneboxar på 4,5 m2 till unghunden och min kommande vovva och en lyxsvit på 8 m2 till gammeltiken och skägget. Men de får låna ut sin box när det finns tik med valpar här.
Nu får vi hoppas på att grävaren kan komma snart så vi kan få färdigt utegårdarna också

 

[Jenka]

Fyra övningar på temat omvänt lockande (med mera) kommer ganska väl till pass när matten är för trasig för ordentlig aktivering. Lite nöjdare aussie tillfälligt iallafall

 

[Red_Chili]

Idag gjordes något som jag trott att jag aldrig skulle göra. Aysu vägrade kissa under morgonrastningen på väg till bilen, så en stund senare fick jag ta ut henne ur bilen för att rasta henne. Hon kan ju inte gärna gå från kväll till lunchtid helt utan att kissa... I alla fall, kopplen låg under Ebrahs bur i baksätet, Aysu åkte i bagageutrymmet. Det kom jag på först när jag öppnat åt Aysu. Såå jag hittade ett halsband, satte på det och tog ut henne. Plötsligt gick jag med lös saluki i "stadsmiljö" (väldigt lugnt område). Hon var duktig, vi gick till närmsta gräsplätt, sedan gjorde hon ifrån sig utan att bry sig om varken fåglar eller människor innan vi gick tillbaka till bilen. Hon höll sig fint i närheten och gick inte ner på bilvägen en enda gång. Duktig Aysu! Men aldrig hade jag väl tänkt mig att jag skulle ta ut en saluki i sådan miljö utan koppel.. För några år sedan blev jag ju nästan skrämd bara av att tappa kopplet när vi gick på gångvägar

(och ja, hon är tjock! Det ser dock värre ut på den här bilden än vad det ser ut i verkligheten)

 

[liasa]

Lillpumin vägrade komma till ro... Vi gick 45 min i morse, med inslag av rehabövningar för gubben som båda får göra. Sen på eftermiddagen fick de hänga med till utegymmet (30 min promenad enkel väg), sitta uppbundna och vänta 40 min (supertråkigt och svårt, enligt båda. Men de låg tysta och tittade på mig och min kompis ) också 500m cykling på hemvägen innan jag promenerade resten. Igår gick vi en lååång runda där de fick vara lösa på stranden och på kvällen tränade jag rallylydnad med lillpumin. Alltså, han borde varit nöjd för tillfället med det. Men när vi kom hem från gymmet och de fått mat ville han gå ut igen. Så ut en liten runda runt kvarteret. Han stannade ungefär varannan meter för att titta på alla människor (nån ny idé som han fått för sig, han vill fram och hälsa på typ alla - ibland tvivlar jag på att det här verkligen är en pumi ).

Iaf. Vi kommer hem. Gubben springer till sängen, hoppar upp och somnar. Lillpumin puttar på mig, gräver i soffan, försöker köra ner nosen i mina förvaringslådor... Gah! Så slår plötsligt tanken mig, han kanske är övertrött? Jag stänger in honom i hallen och han somnar på studs. Nu när jag öppnade kom han ut och lade sig mitt på golvet. Lilla vännen Just det - han är ju bara 1,5 år, glömmer det ibland...

 

[Raderad medlem 94602]

Röjt upp efter snickaren i hundhuset. Lastat ett fullt släp med byggskräp och annat skräp. Sen tog sambon de stora hundarna till klubben och jag och skägget gick ut i skogen och gjorde lite sök och uppletande på boll. Han älskar sådana övningar. När näsan och huvudet var välanvänt (de sista övningarna blev i bäckmörker) kastade vi lite boll i trädgården så han blev helt slut. Nu sover skägget gott och matte känner sig väl tillfreds

 

[tuaphua]

Åh, vad jag är glad över min lilla kompis! Jag är febrig och hängig och släpade mig ut med en piggelin vovve ihop med en vän. Jag och vännen gick sakta och pratade och lill-hunden fräste runt själv och undersökte och rejsade lite. Hon är så himla härlig som är så energisk och på när det bjuds. Men inte blir stressad eller nere om man tar det lugnt. Himla skönt!

Nu är vi vid min lägenhet i bebyggelse. Så vi gick i grönområden på cykelvägar. Det kommer ju en del folk gående och cyklande. Så då kallar jag in henne och hon kommer direkt och går snällt fot tills man säger att det är ok att springa igen.
Vilken fullträff det blev med den här lilla hunden!

Det är kul när det största problemet med hunden är att hon så lätt ser flottig ut i pälsen(spec på huvudet.. blir liksom Gollum-style med flottiga testar..). Och då speciellt iom att jag inte bryr mig i om min stallhund blir lite skitig eller är så utseendebrydd öht med mina djur..

 

[tuaphua]

Nej sa blev det inte. Jag har haft min Michico i 15 ar. Han ar en Paso Fino (med konstiga gangarter) som ar fran Columbia.
Jag kallar honom for min "Latin Lover". Han ar jatte snygg pa ett dramatiskt satt, lang man och fantastikt vackra barnstens fargade ogon. Allt i hans liv ar drama, stampa med fotterna, skaka den langa manen, mycket kanslomassig ... men det ar ingen substans bakom hans "tantrums". Ryar man i lugnar han sig direkt, med ett faraktigt litet rusk pa kroppen. Precis som om han sa: "Oh, okay. Sorry, jag blev bara lite 'carried away'. Jag skarper mig, jag lovar".

Han var avelshingst tills han var 6 ar, da kastrerades han och saldes av farmen. Jag kopte honom nar han var 9 ar och jag ar hans 7e agare. Han var bedomd som inte ridbar nar de jag kopte honom men det fick jag inte veta forran langt senare. Mitt sjalvfortroende var helt klart allt for stort. Jag hade ingen aning om hur mycket "for mycket" hast han var sa jag red, tyckte att han var super kul att rida da han aldrig kandes laskig, bara tamligen orutinerad och hysterisk, hans fotter slutade aldrig ga och han for at alla hall.
Allt han behovde var nagon med sjalvfortroende da han ar radd for sin egen skugga. Det ar hasten som kan fa ett sammanbrott over en vajande blomma eller fjaril vid vagkanten ... men som alltid forsoker balansera mig genom sina sma radsle utbrott, liksom nar han far (inte allt for sallan fortfarande efter alla ar) sina "hingst tantrums", Jag gor som JAG vill ... tills jag antingen sager at honom att skarpa sig, eller kommer med forslag om vad jag tycker beroende pa hur han agerar. Jag far alltid som jag vill, men ibland maste han diskutera saken.
Som sagt, min Latin Lover.

Sa har ror de sig ... bade fort och sakta, i perfect fyrtakt, plus en mycket snabb fyrtakts gallopp. (Michico's "Paso Largo" har jag matt upp till 27 - 28 kilometer per timma och han ar definitivt inte en av de snabbaste.

Förlåt för OT på hundforum! Men jag är så nyfiken iom att jag aldrig testat sas en sån ras. Men kan man rida dem i vanlig trav och galopp tex? Dvs går det att få dem att röra sig med mer häng?

 

[Red_Chili]

Åh vad jag älskar mina hundar nu! Har ju haft problem att lämna Aysu ensam tidigare och valpen är ja, valp. Nu åkte jag till affären utan dem och var borta en halvtimme ungefär. När jag kom hem blev jag först glad åt att lägenheten var hel och hundarna tysta. Sedan gick jag in i sovrummet och fick syn på det här:

 

[hastflicka]

Förlåt för OT på hundforum! Men jag är så nyfiken iom att jag aldrig testat sas en sån ras. Men kan man rida dem i vanlig trav och galopp tex? Dvs går det att få dem att röra sig med mer häng?

Inte min. Har ar sa fast i fyrtakt att han inte can ga in i en 'canter', en langsam tretakts gallopp. Det finns dock de som kan och paso finos som kallas "trotte and gallope" for att de har nastan en vanlig trav och gallop, dock mycket "mjukare" att sitta an en vanlig trav eller gallop.

Min, och alla som ar riktiga "fyrtaktare" ar vansinnigt bekvama, och en fantastisk skogsridnings hast.

 

[LittleJohn]

Åh.. känner sådan frustration.. Jag måste göra något stort fel i mitt hundägande för det verkar aldrig bara vara enkelt.
Labbeskrället har helt plötsligt börjat lägga sig ner på promenaderna om det går en hund bakom Måttligt kul..
Och detta med en del hundägare, den vi mötte idag frågade om jag ville låta dem hälsa så han skulle ge sig Tror nog det skulle stjälpa mer än hjälpa..Så avböjde vänligt.

Jaja, imorgon tänkte jag iallafall försöka komma igång lite smått med draget igen, det blir kul!

 

[lady_vip]

Åh.. känner sådan frustration.. Jag måste göra något stort fel i mitt hundägande för det verkar aldrig bara vara enkelt.
Labbeskrället har helt plötsligt börjat lägga sig ner på promenaderna om det går en hund bakom Måttligt kul..
Och detta med en del hundägare, den vi mötte idag frågade om jag ville låta dem hälsa så han skulle ge sig Tror nog det skulle stjälpa mer än hjälpa..Så avböjde vänligt.

Varför lägger hunden sig? Leka? Rädd? Utfall? Vad händer om du vänder bakåt och sen byter riktning?

 

[lady_vip]

Jag blir så trött på min mellanhund ibland... Och är såklart löjligt stolt över henne emellanåt också hon är en så bra arbetshund, tröttnar aldrig och vill bara jobba, jobba, jobba.
Men vad jag kan bli trött på det där arbetshuvudet, speciell när hon stressar upp sig, vilket inte händer jätteofta, men nu har hon fått en ny (o)vana. Hon är superduperstirrig när vi ska ut på lunchpromenaden på jobbet, verkligen så att hon sjunger och skäller (jag accepterar inte det i vanliga fall), men detta beror delvis på att även de andra hundarna bli superglada och stressade.
Iaf, det tar tid för henne att gå ner i varv och idag följde en person+hund med på promenaden som inte brukar följa med. Min valp lekte med dennes hund, men självklart kan inte min mellanhund slappna av, så hon trycker till den andra hunden ordentligt när de kom nära, så att hunden skrek. Dessförinnan hade hon gjort ett utfall mot en mötande hund (händer så sällan numera att jag trodde det kunde vara ett avslutat kapitel).

Det gör mig trött. Hon är så duktig oftast, men sen övertar den där skärpan och hon blir en liten apa som jag kan bli vansinnig på. Hon vet så väl att hon inte får trycka till andra hundar, så fort jag röt åt henne visade hon så tydligt att hon visste att det var fel. Samma med utfallen, men jag kan ju inte alltid garantera att det inte kommer främmande hundar inom hennes radar när hon är uppstressad...

Hon är inte farlig, bara "häftig" och lite av en ordningspolis utan gott omdöme. Men det kvittar, det är jobbigt ändå.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag blir så trött på min mellanhund ibland... Och är såklart löjligt stolt över henne emellanåt också hon är en så bra arbetshund, tröttnar aldrig och vill bara jobba, jobba, jobba.
Men vad jag kan bli trött på det där arbetshuvudet, speciell när hon stressar upp sig, vilket inte händer jätteofta, men nu har hon fått en ny (o)vana. Hon är superduperstirrig när vi ska ut på lunchpromenaden på jobbet, verkligen så att hon sjunger och skäller (jag accepterar inte det i vanliga fall), men detta beror delvis på att även de andra hundarna bli superglada och stressade.
Iaf, det tar tid för henne att gå ner i varv och idag följde en person+hund med på promenaden som inte brukar följa med. Min valp lekte med dennes hund, men självklart kan inte min mellanhund slappna av, så hon trycker till den andra hunden ordentligt när de kom nära, så att hunden skrek. Dessförinnan hade hon gjort ett utfall mot en mötande hund (händer så sällan numera att jag trodde det kunde vara ett avslutat kapitel).

Det gör mig trött. Hon är så duktig oftast, men sen övertar den där skärpan och hon blir en liten apa som jag kan bli vansinnig på. Hon vet så väl att hon inte får trycka till andra hundar, så fort jag röt åt henne visade hon så tydligt att hon visste att det var fel. Samma med utfallen, men jag kan ju inte alltid garantera att det inte kommer främmande hundar inom hennes radar när hon är uppstressad...

Hon är inte farlig, bara "häftig" och lite av en ordningspolis utan gott omdöme. Men det kvittar, det är jobbigt ändå.

Låter lite likt unghunden här hemma. Fröken popcorn. Men märkligt nog uppför hon sig exemplariskt på bortaplan och bland okänt folk och okända hundar. Men hemma, i vardagen, med familjemedlemmarna och flocken. Fan....suck säger jag bara ibland. Slappna av!
Men även hon är en sanslös arbetsmaskin.