Uppdatering och snackistråd 2

[iNHALE]

Var ute med hundarna i skogen en sväng. Gammeltiken hade ett ungdomsryck och gjorde sitt bästa för att flirta i gång dvärgen. Slängde sig framför honom, gjorde rusattacker, gnydde, skällde och tramsade.
Dvärgen bara stirrade med en lååång blick "Är du på riktigt eller? Skärp dig kärring"

Rätt var det var kom hon som en kanonkula bakifrån och sprang på honom. Han skrek. Tumlade runt. Reste sig men när han försökte gå så drog han snabbt upp en bakbenet. Han gjorde ett par försök att sätt ner det, men nej.
Jag fick skräcken. Nu har han väl brutit bakbenet. Lockade lite på honom men icke. Gå kunde han inte. Satte mig på huk för att känna över benet.
Känner ett löv i pälsen på låret. Tar bort det och vips! HAN ÄR BOTAD
Förbaskade drama queen till skägg. Ett löv och han blir förlamad

Det där känner jag igen. Min herre fick en bit av ett torrt grässtrå mellan tårna vid något tillfälle, han la sig ned på marken och skrek...

 

[Migo]

Det där känner jag igen. Min herre fick en bit av ett torrt grässtrå mellan tårna vid något tillfälle, han la sig ned på marken och skrek...

Jösses. Mina visar inget ens om de sliter av klokapslar, slår ut tänder eller drar av korsband...

 

[Red_Chili]

Mötte några med ett gäng retrievers tidigare, där åtminstone en gick lös. Eftersom de flesta hundar vi möter inte uppför sig vid hundmöten (framförallt inte de lösa) och min Aysu blev skeptisk så fort hon fick syn på hundarna så stannade vi för att låta dem fortsätta förbi. Vi möttes vid en korsning och det såg ut som om de inte ens skulle in på den väg vi stod på, vilket kändes bra.

Då stannar ena personen och ropar till mig.
"Är det såna där rädda salukis?!" frågar hon.


Jag hade vett nog att svara ungefär "Ja, efter att ha blivit attackerade av lösa hundar vid ett flertal tillfällen tycker min ena att det är läskigt".

Den mötande människan blev SÅ förvånad. Som om hundar kunde attackera, ungefär. Som om det någonsin hände i vårt område.. Tror inte många hundar rusar fram till deras stora flock med hundar direkt... Sedan konstaterade människan att andra hundar flög på mina för att mina hundar visade att de var rädda, och när jag då förklarade att det ibland farit ut hundar från buskar i full fart innan någon av oss uppfattat dem, då såg hon åter igen ut som ett levande frågetecken...

VARFÖR ska det vara så jäkla svårt för folk att förstå att det finns de som tycker att deras hundar är läskiga? Nu höll de här sig på bra avstånd och totalt sett blev det bra, för det var utan tvekan bra för mina hundar att få stå på håll och titta på de andra hundarna samtidigt som jag och matte pratade.

Men ja... Jag blir sur när folk tar för givet att mina hundar är rädda av sig för att de är salukis. Det får mig hela tiden att tänka på när vi var på en brukshundklubb, en person ville hälsa, min hund gick lugnt fram med viftande svans, utan tvekan avslappnad och nöjd med situationen och människan säger "Ja, du var lite rädd av dig du". Ehm. Nej. Det är bara inte en överdrivet flamsig retriever/brukshund som kastar sig över vem som helst för att pussas. Sådana kommentarer har vi fått tokigt ofta.

Bwah.

 

[Red_Chili]

Jösses. Mina visar inget ens om de sliter av klokapslar, slår ut tänder eller drar av korsband...

Känner igen det där.. När Aysu bröt klobenet (inte bara klokapseln som var skadad alltså) så sa hon inte ett pip. Först någon dag senare när vi var hos veterinär och veterinären tryckte på rätt ställe så sa hon just "pip".
Däremot misstänker jag att hon skulle skrika som om någon mördat henne om någon råkat trampa liiite på ena tassen. Salukis brukar vara lite så De små olyckorna får stora reaktioner, men när det väl händer något så säger de ingenting... Inte alltid praktiskt.

 

[AraSlei]

@Voff Haha, alltså

Jag skulle bli glad om mina skulle vilja visa lite smärta någon gång

 

[iNHALE]

Jösses. Mina visar inget ens om de sliter av klokapslar, slår ut tänder eller drar av korsband...

Det finns för och nackdelar med allt. Har han ont så säger han till -direkt-, men samtidigt är det ju också det att om det gör minsta lilla ont så skriker han så folk runt omkring tror att jag antingen misshandlar hunden eller att han är allvarligt skadad och att han måste till veterinären omgående...

 

[AraSlei]

@Red_Chili Fast det är väl egentligen inte så konstigt att folk har lite fördomar om olika raser?
Jag har massor med fördomar om andra raser

 

[Red_Chili]

@Red_Chili Fast det är väl egentligen inte så konstigt att folk har lite fördomar om olika raser?
Jag har massor med fördomar om andra raser

Absolut inte. Men jag tycker mycket ligger i hur de säger saker. Jag hade inte brytt mig om folk sagt "är det salukis? Stämmer det att de är rädda av sig?" Jag kan tyvärr inte låta bli att reagera när folk kallar mina hundar för rädda, i situationer där de dessutom är helt avslappnade. Eller som personen idag, hon lät väldigt nedlåtande i sin ton. Först när jag faktiskt svarade osv så mjuknade hon lite på rösten och blev trevligare.

 

[AraSlei]

Absolut inte. Men jag tycker mycket ligger i hur de säger saker. Jag hade inte brytt mig om folk sagt "är det salukis? Stämmer det att de är rädda av sig?" Jag kan tyvärr inte låta bli att reagera när folk kallar mina hundar för rädda, i situationer där de dessutom är helt avslappnade. Eller som personen idag, hon lät väldigt nedlåtande i sin ton. Först när jag faktiskt svarade osv så mjuknade hon lite på rösten och blev trevligare.

Nej, det är så klart ingen ursäkt att uttrycka sig nedlåtande

 

[vallhund]

Jösses. Mina visar inget ens om de sliter av klokapslar, slår ut tänder eller drar av korsband...

Min första hane, efter Twinkle Mackie skickade jag ut på sök mitt i en Värmländsk snöstorm (- 30 ca o 6 dm snödjup) efter att några ljushuvuden motat ut våra kossor/kvigor o tjur ur laggården mitt i vinternatten. Han kom hem med några i taget, sist in var tjuren, blodig mule o gick längst in i ett hörn för att slippa se hunden. Herr hund ramlade ihop som en trasdocka innanför laggårdsgrinden. Vi fick bära hem honom. Han blev sängliggandes i en vecka innan trampdynorna började växa fram igen, men han gav sig inte innan han fått hem tjuren!
Kan man annat än annat än älska dem?

 

[paradiset]

Ja haha min vinthund kunde pipa för minsta lilla och ville jag skulle kolla och säga att allt är ok. Jättebra! Pudeln däremot visar ingenting men kan inte längre dölja för mig eftersom jag nuförtiden ser minsta lilla förändring i hans rörelsemönster. men trampar jag på hans tass då tjuter han så folk tror jag just klått honom!

 

[Aningsfull]

@Aningsfull, fy vilken tråkig situation du är i... jag hade dött av oro om det hänt mig... Hoppas verkligen att allt går bra för dig och din tik framöver och att ni snart slipper den där uppfödaren. Misstänker att det är rätt att hålla tummarna för att hon går tom också..? :/

Det är ju

Du verkar ha haft riktig skitotur med din uppfödare @Aningsfull

Ska foder bli bra krävs ju så himla mycket extra i relationen mellan uppfödare/hundägare och BÅDA måste ju vilja samarbeta.

Skulle aldrig bete mig så där mot någon som förvaltade en av våra tikar. Utan fodervärdarna skulle vår uppfödning bli jäkligt mycket krångligare. De är guld värda och ska ha all respekt!

Det har tyvärr skurit sig rätt rejält. Men det blir nog lätt så när man inser att man inte delar samma värderingar kring hundar och avel och därmed inte heller delar samma åsikt kring hurvida en hund ska gå i avel eller inte. Då blir det tyvärr så att man som fodervärd känner sig överkörd, då man när allt kommer omkring inte har någonting att säga till om.
Sen blir det ju inte bättre då att straffet blir att man inte får veta var tiken befinner sig, vem hon parats med, osv.

Vem hon parats med spelar iofs ingen roll för mig eftersom att det inte ändrar det faktum att jag inte tycker att hon ska gå i avel. Men att inte ens få veta var min hund befinner sig känns bara sjukt.

Men ska det nu bli valpar så får jag väl hålla tummarna att valparna blir friska och inte får hennes demodex, furunklar och problem med hormoner. För det suger verkligen att ha en hund som inte går att träna halva året för att den blir så påverkad av sina löp. Jag lider verkligen av att se henne gå ner sig från att vara en pigg, träningsglad tjej till att inte ens vilja gå promenader utan bara ligger och deppar i flera månader, tappar muskler, blir lättretlig och tycker att livet är pest.

Och där är väl ytterligare något jag är besviken över för jag har velat kastrera henne så länge just för att jag inte står ut med att se henne sån och så ska det ändå väntas med att para henne till sista löpet innan hon blir 5.

Men nu är det i alla fall gjort så snart är hon min och jag kan kastrera henne och hoppas på att få ha en pigg och glad tjej hela året.
Tror dom som haft en tik med riktigt jobbiga löp och skendräktigheter vet vad jag pratar om. Det är inte kul.

 

[Raderad medlem 94602]

Det är ju


Det har tyvärr skurit sig rätt rejält. Men det blir nog lätt så när man inser att man inte delar samma värderingar kring hundar och avel och därmed inte heller delar samma åsikt kring hurvida en hund ska gå i avel eller inte. Då blir det tyvärr så att man som fodervärd känner sig överkörd, då man när allt kommer omkring inte har någonting att säga till om.
Sen blir det ju inte bättre då att straffet blir att man inte får veta var tiken befinner sig, vem hon parats med, osv.

Vem hon parats med spelar iofs ingen roll för mig eftersom att det inte ändrar det faktum att jag inte tycker att hon ska gå i avel. Men att inte ens få veta var min hund befinner sig känns bara sjukt.

Men ska det nu bli valpar så får jag väl hålla tummarna att valparna blir friska och inte får hennes demodex, furunklar och problem med hormoner. För det suger verkligen att ha en hund som inte går att träna halva året för att den blir så påverkad av sina löp. Jag lider verkligen av att se henne gå ner sig från att vara en pigg, träningsglad tjej till att inte ens vilja gå promenader utan bara ligger och deppar i flera månader, tappar muskler, blir lättretlig och tycker att livet är pest.

Och där är väl ytterligare något jag är besviken över för jag har velat kastrera henne så länge just för att jag inte står ut med att se henne sån och så ska det ändå väntas med att para henne till sista löpet innan hon blir 5.

Men nu är det i alla fall gjort så snart är hon min och jag kan kastrera henne och hoppas på att få ha en pigg och glad tjej hela året.
Tror dom som haft en tik med riktigt jobbiga löp och skendräktigheter vet vad jag pratar om. Det är inte kul.

Jag förstår verkligen att du inte delar syn på avel med din uppfödare. Det är skam att avla på den typ av hund du beskriver. Sen betyder det ju inte att hon inte är en fantastisk individ och fyller en stor funktion i ditt liv ändå (hunden alltså, inte uppfödaren)

Ren nyfikenhet, för ur kommande kull här ska en tik ut på foder (tidigare fodervärdar har vi haft anknytning till)....pratade ni igenom avelsmål, avelssyn mm innan avtal?
Personligen känner jag att det är enormt viktigt att vi och fodervärdar delar mycket av tänket och att de förstår våra avelsmål och vill samarbeta för att nå dom.
Kan man fråga ut tänkta fodervärdar om sånt och även neka om magkänslan säger emot. Skulle du tex ta illa upp om uppfödaren var frågvis?

Luddig fråga, men tycker det känns lite svårt hur man ska presentera allt för en okänd. Vi har sålt två hundar med avelsrätt och det slutade med att en fick vi köpa tillbaka för vi hade helt missbedömt oss på personen och en SÅLDE hunden utan vår vetskap innan kull var tagen, så nu vill man vara hårdare i syningen av intressenter i fortsättningen.
Har du nått bra tips?

 

[Migo]

Ren nyfikenhet, för ur kommande kull här ska en tik ut på foder (tidigare fodervärdar har vi haft anknytning till)....pratade ni igenom avelsmål, avelssyn mm innan avtal?
Personligen känner jag att det är enormt viktigt att vi och fodervärdar delar mycket av tänket och att de förstår våra avelsmål och vill samarbeta för att nå dom.
Kan man fråga ut tänkta fodervärdar om sånt och även neka om magkänslan säger emot. Skulle du tex ta illa upp om uppfödaren var frågvis?

Jag är ju också fodervärd åt en tik, så tar mig friheten att svara. Vi har inte pratat igen om specifika avelsmål, men däremot är jag väl bekant med deras avel sen flera år tillbaka. Annars hade jag som "köpare" tagit upp frågan! Tycker det är en självklarhet att uppfödarna är noga med vart deras avelsdjur hamnar, det är ju ändå till viss del ägaren som kommer marknadsföra hunden genom meritering osv. Att denne då har intresse av att jobba åt samma håll som uppfödaren känns väldigt viktigt.

Vill ni som uppfödare verkligen ha en fodervärd som är så lättstött att denne tar illa upp om ni pratar om framtida avelsmål och planer? Hur ska denne då reagera när det är dags att para?

Själv är jag så klart lite orolig över att behöva vara utan min Ale när det är parnings- och valpningsdags. Om hon ska utomlands för att paras är jag beredd att resa med, för hennes skull. Och jag vet att jag är välkommen att bo hos uppfödarna under valptiden

 

[Aningsfull]

Jag förstår verkligen att du inte delar syn på avel med din uppfödare. Det är skam att avla på den typ av hund du beskriver. Sen betyder det ju inte att hon inte är en fantastisk individ och fyller en stor funktion i ditt liv ändå (hunden alltså, inte uppfödaren)

Ren nyfikenhet, för ur kommande kull här ska en tik ut på foder (tidigare fodervärdar har vi haft anknytning till)....pratade ni igenom avelsmål, avelssyn mm innan avtal?
Personligen känner jag att det är enormt viktigt att vi och fodervärdar delar mycket av tänket och att de förstår våra avelsmål och vill samarbeta för att nå dom.
Kan man fråga ut tänkta fodervärdar om sånt och även neka om magkänslan säger emot. Skulle du tex ta illa upp om uppfödaren var frågvis?

Luddig fråga, men tycker det känns lite svårt hur man ska presentera allt för en okänd. Vi har sålt två hundar med avelsrätt och det slutade med att en fick vi köpa tillbaka för vi hade helt missbedömt oss på personen och en SÅLDE hunden utan vår vetskap innan kull var tagen, så nu vill man vara hårdare i syningen av intressenter i fortsättningen.
Har du nått bra tips?

Helt ärligt så pratade vi inte mycket om det eftersom att uppfödaren då sa att tiken med 99% säkerhet inte kommer att gå i avel eftersom att hon haft demodex. Hon sa att skulle det komma fram ett gentest så att man med blodprov skulle kunna avgöra att min tik inte bär på en genetisk form av demodex så skulle hon gå i avel, annars inte. (detta står även på hennes hemsida om min tik).

Sen har jag ju meriterat tiken och tävlat mycket och när championtitlarna ramlade in så ångrade hon sig och nu ska hon gå i avel.

 

[Malibu_Stacy]

Jag förstår verkligen att du inte delar syn på avel med din uppfödare. Det är skam att avla på den typ av hund du beskriver. Sen betyder det ju inte att hon inte är en fantastisk individ och fyller en stor funktion i ditt liv ändå (hunden alltså, inte uppfödaren)

Ren nyfikenhet, för ur kommande kull här ska en tik ut på foder (tidigare fodervärdar har vi haft anknytning till)....pratade ni igenom avelsmål, avelssyn mm innan avtal?
Personligen känner jag att det är enormt viktigt att vi och fodervärdar delar mycket av tänket och att de förstår våra avelsmål och vill samarbeta för att nå dom.
Kan man fråga ut tänkta fodervärdar om sånt och även neka om magkänslan säger emot. Skulle du tex ta illa upp om uppfödaren var frågvis?

Luddig fråga, men tycker det känns lite svårt hur man ska presentera allt för en okänd. Vi har sålt två hundar med avelsrätt och det slutade med att en fick vi köpa tillbaka för vi hade helt missbedömt oss på personen och en SÅLDE hunden utan vår vetskap innan kull var tagen, så nu vill man vara hårdare i syningen av intressenter i fortsättningen.
Har du nått bra tips?

Att fråga en köpare om avelsmål blir ju lite konstigt eftersom köparen troligtvis inte ska avla på hunden och därför inte har avelsmål. Däremot tycker jag att ni ska vara tydliga med era avelsmål, tänk kring val av hane, om fodervärden får träffa tiken medan hon är hos er med valparna etc.
Annars vara tydlig med hur det hela går till, fråga om personen verkligen kommer klara av att lämna ifrån sig hunden för prov/tävling/parning och verkligen trycka på den biten för många tycker att det är jobbigare än avd de först trodde.
Det viktigaste är ju att man klickar som personer, har samma tänk inom just hundhållning samt har en bra magkänsla. Det kan ju vara en fördel att träffa personen flera gånger innan också.

Jag hade bra koll på min uppfödare innan jag valde bli fodervärd då hon var aktiv här på buke samt hade en informativ hemsida, så jag kände att jag hade koll på hennes mål och tänk med sin avel.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är ju också fodervärd åt en tik, så tar mig friheten att svara. Vi har inte pratat igen om specifika avelsmål, men däremot är jag väl bekant med deras avel sen flera år tillbaka. Annars hade jag som "köpare" tagit upp frågan! Tycker det är en självklarhet att uppfödarna är noga med vart deras avelsdjur hamnar, det är ju ändå till viss del ägaren som kommer marknadsföra hunden genom meritering osv. Att denne då har intresse av att jobba åt samma håll som uppfödaren känns väldigt viktigt.

Vill ni som uppfödare verkligen ha en fodervärd som är så lättstött att denne tar illa upp om ni pratar om framtida avelsmål och planer? Hur ska denne då reagera när det är dags att para?

Själv är jag så klart lite orolig över att behöva vara utan min Ale när det är parnings- och valpningsdags. Om hon ska utomlands för att paras är jag beredd att resa med, för hennes skull. Och jag vet att jag är välkommen att bo hos uppfödarna under valptiden

Precis så tänker jag med. Hunden kommer ju även att vara en "representant" för oss så det är ju viktigt att hunden förvaltas väl.

 

[Raderad medlem 94602]

Att fråga en köpare om avelsmål blir ju lite konstigt eftersom köparen troligtvis inte ska avla på hunden och därför inte har avelsmål. Däremot tycker jag att ni ska vara tydliga med era avelsmål, tänk kring val av hane, om fodervärden får träffa tiken medan hon är hos er med valparna etc.
Annars vara tydlig med hur det hela går till, fråga om personen verkligen kommer klara av att lämna ifrån sig hunden för prov/tävling/parning och verkligen trycka på den biten för många tycker att det är jobbigare än avd de först trodde.
Det viktigaste är ju att man klickar som personer, har samma tänk inom just hundhållning samt har en bra magkänsla. Det kan ju vara en fördel att träffa personen flera gånger innan också.

Jag hade bra koll på min uppfödare innan jag valde bli fodervärd då hon var aktiv här på buke samt hade en informativ hemsida, så jag kände att jag hade koll på hennes mål och tänk med sin avel.

Det är givetvis våra avelsmål jag menar,men att fodervärden förstår dom och tex är villig att göra vissa prov för att tiken ska får de meriter som är grundläggande. I vårt fall är det ju en bruksras så det krävs ju att fodervärden kommer att träna hunden en del för att klara detta.

Vi har våra avelsmål på hemsidan och en presentation om tänket osv runt vår avel. Man hoppas ju att de som kontaktar oss delar dessa. Men det ringer ju en å annan märklig person i bland också.
Vi har även en kortfattad text om vår syn/önskemål eller hur man ska uttrycka det när det gäller fodervärd.

 

[AraSlei]

Läste häromdagen ett studentarbete om valpar, och kom in på ett avsnitt om prenatal stress. Är det något som ni med fodertikar (som antingen har själva, eller som lämnar ut) tänker på och tar hänsyn till?

Har inte kommit i kontakt med begreppet tidigare, men det kändes lite tänkvärt ändå.

( Kap 6.3 http://ex-epsilon.slu.se:8080/3205/1/Studentarbete_188.pdf )

 

[Malibu_Stacy]

Läste häromdagen ett studentarbete om valpar, och kom in på ett avsnitt om prenatal stress. Är det något som ni med fodertikar (som antingen har själva, eller som lämnar ut) tänker på och tar hänsyn till?

Har inte kommit i kontakt med begreppet tidigare, men det kändes lite tänkvärt ändå.

( Kap 6.3 http://ex-epsilon.slu.se:8080/3205/1/Studentarbete_188.pdf )

Nu har jag bara en fodertik som fått valpar, men uppfödaren har rätt till en kull till och min andra hund är också en helfodertik. Jag tar definitivt hänsyn till stress under dräktigheten. Tiken får göra som hon själv vill. Vill hon inte gå en lång promenad, behöver hon inte det. Skulle aldrig ta med den dräktiga tiken till hundutställning, tävlingar eller annat.
Under nidationen (tiden då ägget fastnar i livmodern) undviker jag hopp och lek. Jag lyfter tiken i och ur bilen, hon får inte leka med andra hundar osv.
Tvångsparning är jag starkt emot! Om tiken inte vill får man ta en annan hane eller överväga insemination.