Uppdatering och snackistråd 2

[AraSlei]

http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/sandviken/vargen-tog-hunden-mitt-framfor-ogonen-pa-elisabeth

Läste det här idag, och tog riktigt illa vid mig Stackars hundägare. Hade jag bott i vargland hade jag nog inte vågat släppa hunden lös i trädgården ens för att kissa.

 

[paradiset]

Usch sa trakigt. Jag haller helt med att allt for manga hundagare ar helt enkelt for lata for att jobba med sin hund. Man kan undra hur de ser sitt hundliv? Sjalv har jag inte haft nagon att jobba med dar vi kunnat ha hundarna i en stor flock forran jag kom hit till Californien. Kompisen Lisa har sina 6 hundar Jag har mina tva och sedan ar det oftast nagon eller nagra av hennes klienters hundar med ocksa. Det ar sa awesome med allt fran border terriers till Mallar, rottisar och schafrar (och lite annat i bland) springa i en stor flock. Nu vet jag precis hur jag vill ha mitt hundliv och det blir till att trana pa att det blir precis sa ...

Jag undrar om Aysu ar sa nervos att hon sander ut "vibbar" till andra hundar som gor att de hoppar pa henne?
Jag vet att Mandy blir pahoppad ganska ofta, med henne ar det for att hon ser for "stoddig" ut. Hon star med bred bringa, hogburet huvud och svans. Hon gor inga utfall eller forsoker hoppa pa andra hundar ... men jag tror att andra hundar kan ta det som en utmaning. Mandy gor inget forran den andra hunden kommer fram, hon backar INTE men hon stiger inte heller framat. Jag ar saker pa att hon utstralar, "Nana nana na na ... du kan inte ta mig" pa ett mycket bossigt och overlagset satt.
Princess Diva har ett bra hundsprak och visar klart att hon laser av andra nar vi gar ut. Vissa undviker hon andra leker hon med. Hon upptrader "artigt" mot vissa, men haller sig undan. Haromdagen nar en intact Malle kille som har som vana att hoppa pa andra hundar pa tavlings omradet, eller pa promenader med agarna, "gomde" sig Diva flera ganger mellan mina ben nar det blev "laskigt". Det vill saga, han tittade och nosade pa henne och kom upp nara. Miss Mandy fick inte ga med pa den promenaden. Det galler ju ocksa att inte gora det for svart for dem.

Fundera oxå över du själv beter dig annorlunda i möten med just schäfrar? Men håller med om att det kan vara ngt hos Aysu du inte ser...energin och framförallt hundmöten har plötsligt blivit magiskt bra här sedan William flyttade. Nog visste jag han var spänd men på sitt tysta sätt så förstod jag nog inte helt och hållet och visste inte vem som utlöste vad av mina två. Nu vet jag att Melvin, eftersom han litar på mig till nästan 100% och har en helt annan kontakt med mig inte var den med störst problem men påverkades otroligt av William.
Hade jag varit du hade jag nog tränat dem enskilt på schäfrar och sett till att framförallt valpen får en otroligt positiv inställning till dem som kan smitta av sig och framförallt att hon inte påverkas av Aysu till du oxå lyckats ändra hennes inställning =)

 

[Raderad medlem 94602]

http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/sandviken/vargen-tog-hunden-mitt-framfor-ogonen-pa-elisabeth

Läste det här idag, och tog riktigt illa vid mig Stackars hundägare. Hade jag bott i vargland hade jag nog inte vågat släppa hunden lös i trädgården ens för att kissa.

Vi har varg här. En var inne på tomten och lekte med gammeltiken. Det var några år sen nu och både hon och vargen var unga. Sambon trodde han såg i syne. Sen dess har man observerat en unghane vid några tillfällen bara några hundra meter ifrån huset. I våras lär det ha funnits en stor hane här men den tror jag har hållt sig i skogen.
Trots detta är jag inte orolig. Kanske för att vi har flera stora hundar. Jag vet också att ingen av de stora skulle vara ett lätt byte....de går ihop och svarar upp. Men säker kan man aldrig vara.
Vet inte hur man skulle skapa en totalt vargsäker hundhållning utan att begränsa för mycket på hundarnas bekostnad. Vill inte ha dem bara i koppel och hundgård heller.
Svårt det där. Vargen är ju långt ifrån den enda faran för hundar.

 

[AraSlei]

Vi har varg här. En var inne på tomten och lekte med gammeltiken. Det var några år sen nu och både hon och vargen var unga. Sambon trodde han såg i syne. Sen dess har man observerat en unghane vid några tillfällen bara några hundra meter ifrån huset. I våras lär det ha funnits en stor hane här men den tror jag har hållt sig i skogen.
Trots detta är jag inte orolig. Kanske för att vi har flera stora hundar. Jag vet också att ingen av de stora skulle vara ett lätt byte....de går ihop och svarar upp. Men säker kan man aldrig vara.
Vet inte hur man skulle skapa en totalt vargsäker hundhållning utan att begränsa för mycket på hundarnas bekostnad. Vill inte ha dem bara i koppel och hundgård heller.
Svårt det där. Vargen är ju långt ifrån den enda faran för hundar.

Ja, det kan ju helt klart gå bra vid ett vargmöte också, de talar ju till stor del samma språk.
Har man flera hundar tror jag inte heller att man behöver vara orolig, men just att hunden är stor hade jag inte förlitat mig på.. En jämthundshane eller en finnstövarhane kan ju vara uppemot 68cm i mkh, och det finns ju flera sådana som blivit dödade de senaste åren.

Nej, den är ju inte det, men det är jobbigt när ytterligare en grej läggs till listan, dessutom en fara som blir svårare och svårare att skydda hundarna emot, beroende på var i landet man bor.

 

[Viva]

Det blev ingen solskenshistoria. Ny tumör, denna gång i levern. Så jag står på samma plats som jag gjorde innan operationen för 5 veckor sedan. Men en sjuk hund där det bara är en tidsfråga.

 

[iNHALE]

Såklart att hundjäkeln gått och sträkt tassen nu också... En överlycklig hund när matte kommer hem som på något vis slår runt i vardagsrummet medan matte tar av skorna i hallen och vrålar för full hals så grannarna nog tror att jag misshandlar honom... Korta koppelpromenader nu så får vi se hur det tar sig.

 

[liasa]

Har varit bortrest en vecka och bror har passat mina grabbar. Bror är så snäll att han även körde hit hundarna idag och ringde upp till mig från parkeringen. Genom mobilen hör jag hur gubben ylar, "Jag är hemma!!!" Ja... och som vanligt går promenaderna i slow motion de första två dagarna bror har dem (lillpumin har kvickt lärt sig av gubben att utan matte går man lååångsamt).

Blev iaf så glad när bror berättade att de legat och sovit i samma korg tillsammans!! Nu sista månaden känns det som att deras relation verkligen börjar lossna och de är mer än bara "rumskompisar som står ut med varandra". Knappast bästisar nu, men iaf "han som är helt okej som bor i min lägenhet". Typ.

 

[Red_Chili]

Jag undrar om Aysu ar sa nervos att hon sander ut "vibbar" till andra hundar som gor att de hoppar pa henne?
Jag vet att Mandy blir pahoppad ganska ofta, med henne ar det for att hon ser for "stoddig" ut. Hon star med bred bringa, hogburet huvud och svans. Hon gor inga utfall eller forsoker hoppa pa andra hundar ... men jag tror att andra hundar kan ta det som en utmaning. Mandy gor inget forran den andra hunden kommer fram, hon backar INTE men hon stiger inte heller framat. Jag ar saker pa att hon utstralar, "Nana nana na na ... du kan inte ta mig" pa ett mycket bossigt och overlagset satt.

Fundera oxå över du själv beter dig annorlunda i möten med just schäfrar? Men håller med om att det kan vara ngt hos Aysu du inte ser...energin och framförallt hundmöten har plötsligt blivit magiskt bra här sedan William flyttade. Nog visste jag han var spänd men på sitt tysta sätt så förstod jag nog inte helt och hållet och visste inte vem som utlöste vad av mina två. Nu vet jag att Melvin, eftersom han litar på mig till nästan 100% och har en helt annan kontakt med mig inte var den med störst problem men påverkades otroligt av William.
Hade jag varit du hade jag nog tränat dem enskilt på schäfrar och sett till att framförallt valpen får en otroligt positiv inställning till dem som kan smitta av sig och framförallt att hon inte påverkas av Aysu till du oxå lyckats ändra hennes inställning =)

Svarar båda samtidigt.

Första schäfern som attackerade oss i somras, den kom farande rakt ut från skogen, lös. Varken jag eller Aysu såg skymten av den förrän den var i princip på oss, så där kan det omöjligt ha varit någon av oss som provocerat fram något. Hörde även från en bekant som varit dagmatte åt den hunden att den fungerar med andra hundar "om man har tummen i ögat på den hela tiden" samt att matte tror att hon har bättre koll än vad hon faktiskt har när den är lös.

"Amstaffen", den sprang runt hejvilt och husse berättade att han hetsat den att jaga fåglar m.m. precis innan vi dök upp och att den nog stack efter allt som rörde sig därför. Likadant där, vi såg den inte förrän den var på väg mot oss i full fart.

Schäfern i skogen igår, den dök också upp och gjorde sitt utfall innan vi hann reagera på den. Den kom väldigt(!) plötsligt från en korsning med små grusvägar med skymd sikt pga träd.

Jag tror absolut att vi vid vanliga hundmöten kan provocera hundar att bete sig värre än om vi båda varit helt avslappnade, men i fallen med de riktigt otrevliga hundarna känns det som om vi är väldigt oskyldiga. Jag går dock med flertalet andra hundar på dagarna i jobbet, inte mina hundar alltså. Senast idag fick jag hundmöte när jag gick med en hund som jag vet att skiter fullständigt(!) i andra hundar, i princip oavsett vad de gör. Jag blev spänd ändå, något som blev så tydligt när jag inte behövde fokusera på hunden alls. Så ja, jag jobbar med mig själv under arbetstid, försöker jobba med hundarna på fritiden, försöker lägga fokus på Aysu för att hålla henne cool och hoppas att valpen bara låter bli att jaga upp sig. Försöker också hitta lämpliga hundkompisar m.m. för valpen att träffa och att träna hundmöten på med Aysu. Det går dock trögt. Vet att min närmaste brukshundklubb hade hundmöteskurser förut. Funderar på att se om de har någon sådan och se om det mot all förmodan kan vara något för mig och Aysu.

Kan också tillägga att vi fick till några riktigt bra hundmöten idag. Ett på morgonen, då mötte vi en labrador som struntade helt i oss, Aysu kunde slappna av bättre än vanligt och valpen var åter igen underbart obrydd. På kvällspromenaden såg vi en inte allt för avslappnad golden-hane på håll, men husse höll bra koll på den och lät oss hålla avstånd, så det blev också riktigt lyckat. Valpen såg den aldrig, men Aysu gjorde det och kunde trots det följa med mig riktigt fint. MÅSTE också komma ihåg att undvika att korta kopplet på Aysu om det på något vis är möjligt. Hon blir utan tvekan mer spänd ju kortare kopplet är. Bäst är det när hon är lös, då skiter hon i andra hundar.

 

[Red_Chili]

Och justja, idag träffade vi en f.d. vinthundsägare som blev SÅ förvånad över att mina hundar ville fram och hälsa på henne. Aysu hälsar på alla som hon märker att gillar henne och valpen, ja hon är ju bara galen och tycker att allt i hela världen är roligt. Vi pratade en stund och hon fullständigt öste beröm över mina hundar, framförallt för hur de verkade vara mentalt då. Sedan frågade hon om jag kunde ha dem lösa någon gång. Hon såg lite chockad ut när jag sa att de var lösa varje dag och att inkallningen fungerar

 

[Raderad medlem 94602]

Svarar båda samtidigt.

Första schäfern som attackerade oss i somras, den kom farande rakt ut från skogen, lös. Varken jag eller Aysu såg skymten av den förrän den var i princip på oss, så där kan det omöjligt ha varit någon av oss som provocerat fram något. Hörde även från en bekant som varit dagmatte åt den hunden att den fungerar med andra hundar "om man har tummen i ögat på den hela tiden" samt att matte tror att hon har bättre koll än vad hon faktiskt har när den är lös.

"Amstaffen", den sprang runt hejvilt och husse berättade att han hetsat den att jaga fåglar m.m. precis innan vi dök upp och att den nog stack efter allt som rörde sig därför. Likadant där, vi såg den inte förrän den var på väg mot oss i full fart.

Schäfern i skogen igår, den dök också upp och gjorde sitt utfall innan vi hann reagera på den. Den kom väldigt(!) plötsligt från en korsning med små grusvägar med skymd sikt pga träd.

Jag tror absolut att vi vid vanliga hundmöten kan provocera hundar att bete sig värre än om vi båda varit helt avslappnade, men i fallen med de riktigt otrevliga hundarna känns det som om vi är väldigt oskyldiga. Jag går dock med flertalet andra hundar på dagarna i jobbet, inte mina hundar alltså. Senast idag fick jag hundmöte när jag gick med en hund som jag vet att skiter fullständigt(!) i andra hundar, i princip oavsett vad de gör. Jag blev spänd ändå, något som blev så tydligt när jag inte behövde fokusera på hunden alls. Så ja, jag jobbar med mig själv under arbetstid, försöker jobba med hundarna på fritiden, försöker lägga fokus på Aysu för att hålla henne cool och hoppas att valpen bara låter bli att jaga upp sig. Försöker också hitta lämpliga hundkompisar m.m. för valpen att träffa och att träna hundmöten på med Aysu. Det går dock trögt. Vet att min närmaste brukshundklubb hade hundmöteskurser förut. Funderar på att se om de har någon sådan och se om det mot all förmodan kan vara något för mig och Aysu.

Kan också tillägga att vi fick till några riktigt bra hundmöten idag. Ett på morgonen, då mötte vi en labrador som struntade helt i oss, Aysu kunde slappna av bättre än vanligt och valpen var åter igen underbart obrydd. På kvällspromenaden såg vi en inte allt för avslappnad golden-hane på håll, men husse höll bra koll på den och lät oss hålla avstånd, så det blev också riktigt lyckat. Valpen såg den aldrig, men Aysu gjorde det och kunde trots det följa med mig riktigt fint. MÅSTE också komma ihåg att undvika att korta kopplet på Aysu om det på något vis är möjligt. Hon blir utan tvekan mer spänd ju kortare kopplet är. Bäst är det när hon är lös, då skiter hon i andra hundar.

Dina erfarenheter från Schäfer är väldigt lika mina problem och erfarenheter från Tollare. Hade flera riktigt otrevliga incidenter mellan Tollare och min förra hund. Hon blev så osäker att hon blev aggressiv i hundmöten och gick aldrig att lita på mer med andra hundar. Jag fick jobba mycket med henne. Bla tog jag hjälp av en privattränare vars mor födde upp Tollare. Tyvärr visade det sig att moderns 4 hundar hade större problem med rädslor och osäkerhet än min
Det blev dotterns 6 schäfrar som fick agera statister på träningarna. Min hund blev kontrollerbar...jag kunde förstå och läsa av henne och vi kunde ta oss igenom hundmöten på ett säkert sätt utan tjafs. Men fy så bittert det kändes många gånger att jag fick min socialt fungerande hund sabbad av dessa lata hundägare och osäkra hundar. Vårat hundägande blev rätt omständigt och inte alls lika kul efter att problemet blommat ut.

 

[paradiset]

Pratade i 1 och en halv timme igår med en fd granne med en podenco som låter så där som typ staffar kan göra, alltså vråla i hundmöten pga upprepade möten med ilskna hundar. Hon hade gått en kurs för många år sedan med halvhårda metoder och pga det gett upp mer eller mindre. I hennes ton mot hunden hör man hur besviken hon är och uppgiven för hon har liksom gett upp hoppet om sin hund och så ilskan över andra hundar....men så har hon börjat gå på Kungliga hundar nu. Och wow äntligen blir hon bemött bra. Tiken är 9 år så hon har föga hopp om att hon ska kunna ändra sig men jag påpekade för henne att min hund är 7 1/2 och mycket skedde i våras när jag började med Dw...så hon ska följa med någon gång och gå med. Där finns fler vrålande hundar och ingen bryr sig, ingen dömer och ingen hälsar. Där får man heller inte råd man inte bett om.

Jag vet vad jag gjort som ändrat min hund. Som blivit ILLA biten 2 ggr och nypt hårt som gett småsår flera ggr. Det är det att jag inte gett upp. Fortsatt träna, möta jobbiga hundar mm. Kommer det en lös hund i full fart mot oss så släpper jag min hund så han kan fly vilket är det han gör. Jag tar itu med den lösa undertiden. Har haft tur att det inte varit vid bilväg. Att han inte suttit fast i ett koppel i sådana möten har gjort enormt mycket för honom. Egenkontroll. Jag har tagit itu med mig själv på allvar och det var oerhört länge sedan jag gick så upp i varv med hunden att jag har svårt lugna ner mig efteråt. Jag har sett att min hund KAN bete sig och gör inte ens minsta utfall när han drar dw och vi får jobbiga möten. Det har jag tagit med mig och gett mig sjuttom på att kan han det DÅ så ska han fixa det annars oxå och funderat över hur jag är annorlunda? Jo jag är trygg när jag tränar. Jag är superpositiv och lugn. Så jag har tagit med mig den känslan och det sättat att vara på. Blir aldrig upprörd ens med andningen. Håller goda avstånd såklart men råkar min hund göra ett utfall så ser jag det som mitt fel inte hundens. Då håller jag bara tyst. Berömmer när han är kontaktbar och tar kontakt med mig igen. Jag pratar mycket med honom som med en människa. Verkligen resonerar med honom och han förstår nog inte mycket men han hör mitt tonfall och försöker verkligen förstå. Nu när vi har valp som blir tokig ibland så rycks Melvin med men jag får ner honom på jorden igen plättlätt och resonerar med honom om att strunta i Idefix som bara är fånig och du vet ju bättre bl a bla. Det underlättar oxå att Melvin har fångat upp hur jag beter mig i träningssituationer. Beter jag mig då likadant t ex börjar med lite parkour igår i Slottsskogen, så slutar han direkt jaga upp sig. Lugnade sig, slutade dra i kopplet och hade full fokus på mig. När lillen blev tokig och skulle fram till hundar som gick för nära gjorde Melvin tricks eller kampade med full fokus på mig. Jag blir så där hysteriskt fjantig och glad och pipig röst och ja, jag skäms inte det minsta över vare sig det eller min hund när han råkar bli tokig på någon. Detta innebär ju att trots att vi får dåliga möten ibland så berör de inte mig. Knappt jag minns dem. Det känns alltså som om vi kommit jättelångt, Längre än vi faktiskt kommer men pga min känsla så smittar det till hunden och han har gjort enorma framsteg på oerhört kort tid. Jag har inte använt ngn särsild metod. Jag tar ut avstånden. Jag är lugn. Därimellan har jag gått många skogspromenader i grupp med stabila hundar där alla kan vara lösa. Det är en väldigt avstressande aktivitet. Är det ngn ny hund med som han är osäker på så litar han på mig. Sedan får han ALDRIG hälsa på en ny hund i koppel.

 

[Red_Chili]

Börjar kännas som om jag behöver hitta en ny favoritskog... De lösa hundarna vi mötte idag gjorde inte oss någonting alls, men när jag stod och pratade lite med husse dök det upp en hund en bit ifrån oss "åh nej, det är den hunden min hund hatar" utbrister husse i samma sekund som hans hund flyger mot den som dök upp. Jag och Aysu skyndade oss därifrån, såg i ögonvrån att det verkade gå bra ändå, men usch vad jag är less på lösa hundar som bråkar med andra stup i kvarten. Det är som om folk tror att bara för att det inte är "koppeltvång" längre så får hundarna springa hur fan som helst...

 

[Raderad medlem 94602]

I dag ringde den enhet som köpte två hundar av oss för att meddela att nästa vecka ska den sista hunden köras upp. Håll tummarna nu för att även denna blir certificerad narkotikahund!
Hade så gärna velat vara där och se på men tyvärr skiter det sig med jobbet för oss båda

De frågade även om vi hade någon mer att sälja, vilket vi inte har. Vi kommer nog inte ge oss in på den resan igen om vi inte råkar få en hund över. Det tar för mycket tid och pengar. Det är en förlust rent ekonomiskt. Men det har varit enormt spännande, lärorikt och kul också och det känns jäkligt skoj att lilla vi med en liten uppfödning fått fram två dessa två

Nu satsar vi på våra egna hundar och sälja valpar nån gång el två per år
Appropå våra egna hundar. I dag har de bara degat. Skäms nästan

 

[Jenka]

@Red_Chili Stoja är också mycket lättare i hundmöten i slakt koppel eller allra helst lös. Känns som att det är ganska vanligt, undrar varför?
Litar dock inte tillräckligt på henne för att låta henne vara lös i hundmöten på nära håll.

 

[Jenka]

Hade en riktigt mysig dragrunda med Stoja och cykeln idag =) Härligt att ha hittat en motionsform som funkar hyfsat trots att min kropp bråkar.
Hade tänkt lägga upp lite bilder, men råkade slå sönder telefonen strax efter

 

[hastflicka]

Miss Mandy har blivit pahoppad av sma hundar flera ganger och borjade verkligen spanna sig varje gang vi motte sma hundar. Om de drog och skallde och visade att de tankte hoppa pa gjorde hon "en sorts" utfall ... hon kastade sig inte fram ... men allt annat stamde med utfall. Jag var vardens "godis dispenser" och skvallrade som skjutton med (vad flera mycket duktiga tranare, bland annat med utbildning fran Karen Pryor) utmarkt timing. Miss Mandy skyndade sig att svalja godisen for att snabbt titta tillbaka och ga pa "naglarna" igen.

Jag insag att jag inte hade lyckats fa henne att forsta vad jag ville ... hon vill vara till lags. SA ... jag bestamde mig for att prova nagot annat. Nar hon borjade spanna sig sa jag "Ah-ha" med bestamd rost. (det ar nagot hon kan, hon vet att det betyder "titta pa mig for vidare instruction". Nar hon ignorerade mig ROT jag at henne att, "LEAVE IT" (och fyllde i med nagra val valda ord) och poppade med kopplet (jag poppar valdigt daligt da jag ar svag och utan "pop", men hon kande det i alla fall). Jag gjorde det tva ganger, nu ignoreras ingenting och hon kommer direkt in till mig och far godis nar vi moter sma hundar ... och hon spanner sig inte alls.

Nu nar vi ar sa mycket med Lisa's pack med smahundar fungerar det helt utmarkt. Hon holl sig undan lite i borjan men nu ar hon helt avlappnad runt dem ... aven om hon inte gillar 10 manaders valpen Squid sarskilt mycket. Sa jag ska nu bland annat jobba med Squid i 10 dagar och han ska bo hos oss under tiden.

 

[minisss]

tips på nyttigare godis?

 

[vallhund]

tips på nyttigare godis?

Torkad nötlunga.

 

[Aningsfull]

Min lilla norrman har blivit 1 år så igår gjorde vi BPH. Gillar hur han löste det hela. Som testledaren sa, han är en energisk, glad kille som tycker att livet är en fest även när man försöker skrämma honom.
Sen är han fruktansvärt omogen och en riktig slyngel vilket han såklart visade testet igenom. Han var mest intresserad av att springa runt och leka.
På den närmande personen hittade han en handske i gräset som han sprang runt och lekte med istället för att gå fram och hälsa.

Här är en liten film. Det är BPH och inte mentaltest, det är min sambo som laddade upp filmen och han har ingen aning om vad skillnaden är.

 

[Red_Chili]

Köpte ny datormus idag. Jag får lättare att redigera bilderna på hundarna, valpen fick en ny kartong att totalstrimla. Både hon och jag är glada :P

Aysu är inte glad, hon är djupt olycklig, en helt ofrivillig vilodag från hennes sida och nu försöker hon på alla sätt få mig att förstå att vi borde göra något innan dagen tar slut. Vad hon inte vet är att vi ska tävla lure coursing imorgon, det är därför hon har vilodag idag. Imorgon lär hon bli glad igen