Jag möttes på Strömsholm av en helt avstängd och deprimerad hund, som de var tveksamma till att släppa hem för att "hennes allmäntillstånd är så påverkat". När hon kom in i rummet där hon lämnade valparna sken blicken upp en sekund, sen satte hon sig i bädden och vägrade gå. "Titta så ont hon har" sade de.
Tack men nej tack sa jag och tog med mig hunden. När hon fick syn på bilen rann "smärtpåverkan" av henne och hon kastade sig in till valparna. Tro fan att hon varit låg och nedstämd idag, hon har ju suttit i bur på djursjukhus utan sina små valpar! Klåpare!
Visst har hon lite ont och är trött, men gnistan i blicken är tillbaka och hon har noga kontrollerat vårt jobb med att mata och bajsa barn. Nu sover de alla tio i lådan i valprummet igen
Sjukt imponerad av dig! Alla valpar klarat sig hittills, Karla omhändertagen och du på banan! Försök sova lite du också, så du orkar fortsätta.