Sv: Underhållsbidrag/stöd
Jag tror också på att leva som man lär helt enkelt. Om man nu
tror på fördelar med att båda föräldrarna är primärföräldrar så....ja, om man då av rent egoistiska skäl "roffar åt sig" t ex föräldraledighetsdagarna så: Skämmes, ta mig fan!
Jag
hoppas att vi genom att dela, genom att prata om det, genom att ifrågasätta när/om frågorna bara ställs till sambon osv. kan påverka vår omgivning i någon grad. Jag
hoppas att vårt val faktiskt
har påverkat de två nyblivna småbarnsfamiljer i vår närmaste släkt där de också har/ska delat på sin föräldraledighet (vi talar ju varmt för vår lösning, utan att "lägga oss i").
Det retar skiten ur mig också att det ses alldeles för självklart att mamma är nr 1. Och det hemska är att jag upptäcker många små tillfällen när jag
efteråt inser att vi liksom fallit in i mallen för att det BLIR så när frågorna/undringarna ställs till just mig. Men jag försöker tänka om själv också och har vid fler och fler tillfällen sagt till att det går bra att fråga hans pappa också eller sagt "jag vet inte riktigt... vad säger du NN (sambon)".
Ibland har jag också nästan medvetet låtit bli att ta lika mycket initiativ till konstateranden som "oj, nu måste vi ge mellanmål" när vi är borta hos andra. För att låta bli att förekomma sambon. Då blir det HAN som gör/konstaterar och andra SER det. (i somras var en sån dag när han gjorde det mesta. En kvinna som var närvarande var nästan överdrivet exalterad över hur fantastisk sambon är.
Sambon sa efteråt att det kändes väldigt underligt och snarare nästan förolämpande att det var så otroligt otänkbart för henne att han var den som "klarade av" att ta med matsäck, mata vid rätt tider osv. ... jag tänker mig ju också själv att det inte är omöjligt att det senare snackades om MIG som den som "har byxorna i familjen", kanske som en elak ragata och eller "dålig mor"... det skulle inte förvåna mig alls.
Men det bjuder jag på i så fall.)
En så enkel sak som frågan inför presentinköp om "vad har han för storlek nu?" -
gissa vem som får den frågan? Frågan om hur han sover, hur han mår, hur det går med inskolningen. Om vi båda är närvarande så ställs garanterat minst 80-90 % av de frågorna till mig. Och detta ifrån folk som VET att vi är engagerade i detta båda två. (Vi jobbar 50% var så det är liksom
omöjligt för mig att sköta inskolningen själv).
*GAAAAAAAHHHHHH!!!*
Sådär nu har jag fått ut lite frustration!
