Tre hundar, en för mycket?

[Llinnsa]

Hej!

Jag är ny på det här forumet (har dock varit inne och läst i trådar tidigare, tycker ni brukar ha vettiga tankar!) men skulle behöva bolla lite tankar, samt få input från några som kan se på min situation utifrån. Det är så att jag har två hundar här hemma, båda två goldens av utställningstyp. Den äldre fyller 6 år och den yngre är en unghund på 18 månader. Två riktigt goa och trevliga hundar, även om den yngre är ett riktigt yrväder.

Min första golden köpte jag då jag ville ha en lagom aktiv sällskapshund, det har varit min första tävlingshund och har hunnit testa på flera olika hundsporter med honom. Han har dock höftledsdysplasi (grad D) och även om han inte är en jättestor goldenhane visar han ibland tecken på stelhet i höfterna och därför slutade vi med de mer krävande hundsporterna och tex. drag. Nu tränar och tävlar vi mest nose work och rallylydnad och utöver det är han världens mysigaste sällskapshund.

Sen har vi den yngre, som jag skaffade för jag ville ha en hund att köra drag med (på hobbynivå) samt köra bruks. Var inne på att skaffa jaktgolden eller brukshund, men det blev till slut en golden åt DP-hållet. Han är dock en betydligt mer aktiv än vad min äldre hund har varit, och jag såg fram emot att se honom utvecklas. Men så hände det som inte fick hända, han fick en skada på korsbandet... Nu har det gått några månader och han är betydligt bättre, men jag vet ännu inte om han kommer bli så pass återställd att han kommer fungera som aktiv tävlingshund.

Jag har vridit och vänt på det i mitt huvud hur jag ska göra. Ska jag skaffa en tredje hund? En stor del av mig vill verkligen det. I så fall kommer det denna gång att bli en brukshund, och jag har redan kontakt med intressanta kennlar. Men alltså... tre hundar? Av större (ja, relativt) raser dessutom. Jag planerar att flytta till hus om 1-2 år, men i nuläget bor jag i lägenhet och har ingen partner som kan hjälpa till med hundarna.

Vad hade ni gjort?

 

[Tonto]

Jag har två egna hundar och så min mans hund nu när min man är opererad pga skada och det går jättebra tidsmässigt osv. Motionerar alla hundarna samtidigt ändå. Vi har en Aussie, en BC och en Dalmatiner.

 

[AraSlei]

Jag har tre hundar av aktiva raser (två wachtelhundar och en jaktlabrador), och jag tycker det fungerar bra Det som krockar för mig är jakterna, eftersom deras jaktsäsonger överlappar och går in i varandra och jag inte både kan jaga änder och klövvilt på två olika platser samtidigt Med sporthundar är det ju i regel inte samma sak, särskilt inte om man tänker tävla dem i samma grenar.

 

[Migo]

Jag bor på typ 60 kvadrat med tio (!) border collies. Har man tid att hålla dem nöjda och intresse nog för att rodda det praktiska på ett bra sätt så ser jag inte att det är något negativt att ha flera hundar!

Däremot hade jag nog avvaktat med att utöka flocken tills du vet hur det blir med din unghund. Om den inte håller för tänkt aktivitetsnivå så kommer den ju ändå att behöva aktiveras - och om det måste ske på helt andra villkor jämfört med de andra kan det bli ganska träligt att få ihop.

 

[em-pirre]

Bara tre?

 

[Liran]

Hej!

Jag är ny på det här forumet (har dock varit inne och läst i trådar tidigare, tycker ni brukar ha vettiga tankar!) men skulle behöva bolla lite tankar, samt få input från några som kan se på min situation utifrån. Det är så att jag har två hundar här hemma, båda två goldens av utställningstyp. Den äldre fyller 6 år och den yngre är en unghund på 18 månader. Två riktigt goa och trevliga hundar, även om den yngre är ett riktigt yrväder.

Min första golden köpte jag då jag ville ha en lagom aktiv sällskapshund, det har varit min första tävlingshund och har hunnit testa på flera olika hundsporter med honom. Han har dock höftledsdysplasi (grad D) och även om han inte är en jättestor goldenhane visar han ibland tecken på stelhet i höfterna och därför slutade vi med de mer krävande hundsporterna och tex. drag. Nu tränar och tävlar vi mest nose work och rallylydnad och utöver det är han världens mysigaste sällskapshund.

Sen har vi den yngre, som jag skaffade för jag ville ha en hund att köra drag med (på hobbynivå) samt köra bruks. Var inne på att skaffa jaktgolden eller brukshund, men det blev till slut en golden åt DP-hållet. Han är dock en betydligt mer aktiv än vad min äldre hund har varit, och jag såg fram emot att se honom utvecklas. Men så hände det som inte fick hända, han fick en skada på korsbandet... Nu har det gått några månader och han är betydligt bättre, men jag vet ännu inte om han kommer bli så pass återställd att han kommer fungera som aktiv tävlingshund.

Jag har vridit och vänt på det i mitt huvud hur jag ska göra. Ska jag skaffa en tredje hund? En stor del av mig vill verkligen det. I så fall kommer det denna gång att bli en brukshund, och jag har redan kontakt med intressanta kennlar. Men alltså... tre hundar? Av större (ja, relativt) raser dessutom. Jag planerar att flytta till hus om 1-2 år, men i nuläget bor jag i lägenhet och har ingen partner som kan hjälpa till med hundarna.

Vad hade ni gjort?

Mitt max är två stora hundar, för det är träligt att koppelpromenera fler. Det är jobbigt att koppelpromenera tre små hundar också. Det ska plockas upp efter dem, de ska få chans att nosa litegrann och man kommer liksom inte igång med själva promenaden. Och vilken typ av bil behöver man köra för att få plats med tre stora hundar?

Finns det möjlighet att ha hundarna lösa är det enklare, men det är nästan omöjligt att faktiskt hålla koll på tre individer i skogen om de har egna idéer om lämpliga aktiviteter och dessutom gillar att springa fort och långt och inte bara lunkar på nära föraren. Jag klarar bara två om det fortfarande ska vara roligt.

I ditt fall hade jag väntat ut unghundens rehabilitering, kanske kommer du att kunna köra bruksspår och lydnadslydnad, och då kommer du att ha fullt upp. Hur som helst skulle jag vänta tills jag flyttat till hus. Lite enklare är det att bara gå två promenader per dag och låta hundarna rasta sig på tomten annars.

 

[em-pirre]

Mitt max är två stora hundar, för det är träligt att koppelpromenera fler. Det är jobbigt att koppelpromenera tre små hundar också. Det ska plockas upp efter dem, de ska få chans att nosa litegrann och man kommer liksom inte igång med själva promenaden. Och vilken typ av bil behöver man köra för att få plats med tre stora hundar?

Finns det möjlighet att ha hundarna lösa är det enklare, men det är nästan omöjligt att faktiskt hålla koll på tre individer i skogen om de har egna idéer om lämpliga aktiviteter och dessutom gillar att springa fort och långt och inte bara lunkar på nära föraren. Jag klarar bara två om det fortfarande ska vara roligt.

I ditt fall hade jag väntat ut unghundens rehabilitering, kanske kommer du att kunna köra bruksspår och lydnadslydnad, och då kommer du att ha fullt upp. Hur som helst skulle jag vänta tills jag flyttat till hus. Lite enklare är det att bara gå två promenader per dag och låta hundarna rasta sig på tomten annars.

Här brukar det gå bra att ha typ två kopplade och två lösa. Det fixar jag själv utan problem. Fyra i koppel tar jag ogärna men det är enbart för att hälften av mina är odrägliga och ouppfostrade vid hundmöten. Tre går bra i koppel. Jag brukar köra nånstans där de tryggt kan springa lösa. Tar ett par i gången ur bilen. Mina behöver dock inte några superlånga stunder om man använder tiden vettigt.

 

[Liran]

Här brukar det gå bra att ha typ två kopplade och två lösa. Det fixar jag själv utan problem. Fyra i koppel tar jag ogärna men det är enbart för att hälften av mina är odrägliga och ouppfostrade vid hundmöten. Tre går bra i koppel. Jag brukar köra nånstans där de tryggt kan springa lösa. Tar ett par i gången ur bilen. Mina behöver dock inte några superlånga stunder om man använder tiden vettigt.

Riesenschnauzer springer först som galningar i 20-25 minuter, litegrann som vinthundar faktiskt, inga jämförelser i övrigt. Sedan är de uppvärmda och koncentrerade, färdiga för någon intressant gemensam aktivitet, som att jobba. Är det bara promenad på schemat är de inte nöjda förrän efter minst 70-80 minuter.

Känner folk som är mycket bättre på hundar än jag, som utan problem går ut och går med flera riesen, både i koppel och lösa. Men min personliga gräns går som sagt vid två.

 

[em-pirre]

Riesenschnauzer springer först som galningar i 20-25 minuter, litegrann som vinthundar faktiskt, inga jämförelser i övrigt. Sedan är de uppvärmda och koncentrerade, färdiga för någon intressant gemensam aktivitet, som att jobba. Är det bara promenad på schemat är de inte nöjda förrän efter minst 70-80 minuter.

Känner folk som är mycket bättre på hundar än jag, som utan problem går ut och går med flera riesen, både i koppel och lösa. Men min personliga gräns går som sagt vid två.

Åh haha nej mina tröttnar ganska fort.

 

[Red_Chili]

Finns det möjlighet att ha hundarna lösa är det enklare, men det är nästan omöjligt att faktiskt hålla koll på tre individer i skogen om de har egna idéer om lämpliga aktiviteter och dessutom gillar att springa fort och långt och inte bara lunkar på nära föraren. Jag klarar bara två om det fortfarande ska vara roligt.

Just det där är anledningen till att jag inte vill ha tre... åtminstone inte tre salukis. Bara tanken på att hålla koll på tre samtidigt i skogen skrämmer mig... Att det fungerar med mina två är till stor del för att Aysu är så löjligt enkel (med salukimått mätt).

 

[Migo]

Just det där är anledningen till att jag inte vill ha tre... åtminstone inte tre salukis. Bara tanken på att hålla koll på tre samtidigt i skogen skrämmer mig... Att det fungerar med mina två är till stor del för att Aysu är så löjligt enkel (med salukimått mätt).

Inser hur lyxigt det är med följsamma vallhundar... Jag kan gå 90 minuter i terrängen med alla lösa utan att behöva säga ett enda ord. De har stenkoll på mig och ser till att ha mig i mitten av sin "löpcirkel" hela tiden. Alldeles av sig själva.

 

[russinbulle]

Allt beror på individer om det fungerar bra eller inte
Jag som själv för några månader sedan fick ta bort en av mina två tikar (hade två tikar och en unghane) märker att äldsta tiken har levt upp massor sedan den mer dominanta tiken försvann. Inte ofta det gruffades dom emellan, men hon var nog ändå rätt "hårt hållen" av den andra tiken (som dessutom gick i avel och hade några kullar här hemma).
Jag har haft flera som fungerat kanonbra ihop och flera där någon måste få flytta då det inte fungerat. Så mycket beror på ras (vissa raser är helt klart mildare) och personlighet

 

[Red_Chili]

Inser hur lyxigt det är med följsamma vallhundar... Jag kan gå 90 minuter i terrängen med alla lösa utan att behöva säga ett enda ord. De har stenkoll på mig och ser till att ha mig i mitten av sin "löpcirkel" hela tiden. Alldeles av sig själva.

Aysu håller koll på mig, men för att lita på att hon verkligen lyssnar så kör jag många inkallningar, går lite "oväntade" vägar osv. Ebrah gäller det verkligen att hålla stenkoll på. Hon skiter i att hålla koll på mig utan litar på att hon får syn på mig om hon springer till där hon såg mig senast och vimsar runt lite där... Nu släpper jag henne bara på "säkra ställen", antingen inhägnat eller där jag vet sedan tidigare att hon uppför sig. Många inkallningar blir det ändå, och hålla stenkoll på varje rörelse hon gör. Det är sådant som får mig att tänka att det vore skönt med något icke-vinthundigt.

 

[Fisherling]

Inser hur lyxigt det är med följsamma vallhundar... Jag kan gå 90 minuter i terrängen med alla lösa utan att behöva säga ett enda ord. De har stenkoll på mig och ser till att ha mig i mitten av sin "löpcirkel" hela tiden. Alldeles av sig själva.

Känner samma. Om Tinja mot förmodan hamnar utom synhåll så springer hon antingen ikapp eller så ser jag henne 2 sek senare när hon står och väntar på att jag ska komma ikapp Hon har stenkoll på mig!

 

[Tonto]

Inser hur lyxigt det är med följsamma vallhundar... Jag kan gå 90 minuter i terrängen med alla lösa utan att behöva säga ett enda ord. De har stenkoll på mig och ser till att ha mig i mitten av sin "löpcirkel" hela tiden. Alldeles av sig själva.

Jag har en följsam sak och en som man får ha tummen i ögat på. Svårt att gissa vilken som är vilken.

 

[Llinnsa]

Tack så väldigt mycket för att ni tar er tid att svara! Det är verkligen precis det här jag behöver för att kunna resonera med mig själv och förhoppningsvis kunna fatta ett beslut till slut.

Jag har två egna hundar och så min mans hund nu när min man är opererad pga skada och det går jättebra tidsmässigt osv. Motionerar alla hundarna samtidigt ändå. Vi har en Aussie, en BC och en Dalmatiner.

Jag har tre hundar av aktiva raser (två wachtelhundar och en jaktlabrador), och jag tycker det fungerar bra Det som krockar för mig är jakterna, eftersom deras jaktsäsonger överlappar och går in i varandra och jag inte både kan jaga änder och klövvilt på två olika platser samtidigt Med sporthundar är det ju i regel inte samma sak, särskilt inte om man tänker tävla dem i samma grenar.

Jag har fått så olika svar på hur det är att gå från två till tre hundar, vissa säger att största steget är från en till två och att en tredje inte gör någon skillnad medan andra säger att det blir mer som en "flock" med tre. Vad tycker ni? Roligt att höra från de som har fler hundar och tycker det fungerar bra

Jag bor på typ 60 kvadrat med tio (!) border collies. Har man tid att hålla dem nöjda och intresse nog för att rodda det praktiska på ett bra sätt så ser jag inte att det är något negativt att ha flera hundar!

Däremot hade jag nog avvaktat med att utöka flocken tills du vet hur det blir med din unghund. Om den inte håller för tänkt aktivitetsnivå så kommer den ju ändå att behöva aktiveras - och om det måste ske på helt andra villkor jämfört med de andra kan det bli ganska träligt att få ihop.

Oj, ja det var några hundar! Kul att det fungerar bra för dig! Bra poäng med det fetade också, det är absolut värt att ha i åtanke. Det är så frustrerande att inte veta med säkerhet hur han kommer att bli, men det är ju ingenting att göra åt.

Bara tre?

Antar att jag ligger i lä alltså

 

[Sel]

Jag släpper oftast bara en hund i taget... och det är mycket sällan terriern som får gå lös. Ehum. Shiban kan jag märkvärdigt nog lita på även om jag går med sällskap men det blir absolut regelbundna inkallningar med dem båda två för att ha dem lite alerta på Mig.
Ändå vill jag hemskt gärna ha en tredje hund och skulle inte tveka! Tänker att man kör väl samma system då, och släpper dem en åt gången eller eventuellt de två som går att lita på tillsammans.

Men i TS fall skulle jag avvakta och se vad som händer med unghunden! Den kan ju fortfarande bli superaktiv och allt som önskas.

 

[Tonto]

Tack så väldigt mycket för att ni tar er tid att svara! Det är verkligen precis det här jag behöver för att kunna resonera med mig själv och förhoppningsvis kunna fatta ett beslut till slut.




Jag har fått så olika svar på hur det är att gå från två till tre hundar, vissa säger att största steget är från en till två och att en tredje inte gör någon skillnad medan andra säger att det blir mer som en "flock" med tre. Vad tycker ni? Roligt att höra från de som har fler hundar och tycker det fungerar bra



Oj, ja det var några hundar! Kul att det fungerar bra för dig! Bra poäng med det fetade också, det är absolut värt att ha i åtanke. Det är så frustrerande att inte veta med säkerhet hur han kommer att bli, men det är ju ingenting att göra åt.



Antar att jag ligger i lä alltså

Märkte ingen skillnad på det viset, utom att Dalmatinern blev glad över att få en kompis. Min Aussie tycker att det är rätt onödigt att leka med hundar.

 

[Problematisk]

Jag tänker att det beror på hundarnas personligheter, vad man gör med dem, hur följsamma de är osv hur bra det fungerar med tre.
Som @Migo tillexempel som har en hel flock hundar, har ju väldigt följsamma och uppmärksamma hundar. Å andra sidan har jag två goldens jag med, men de är tyvärr hemskt ouppfostrade vid koppelpromenader () så det skulle vara jobbigt att ha en till i deras storlek med. Däremot är det inga problem när jag är hundvakt åt en liten hund, han hänger bara med
När jag var liten hade vi två hundar och mormor och morfar två hundar, alla av väldigt aktiv ras och dessutom jämngamla. Som upplagt för kaos, och det var det rätt ofta också men det gick alldeles utmärkt att ha dem lösa i skogen osv alla fyra samtidigt

Så tänk igenom hur dina hundar är (och se hur det utvecklar sig med unghunden) så får du nog ett rätt klart svar på om en till skulle fungera för dig

 

[Llinnsa]

Mitt max är två stora hundar, för det är träligt att koppelpromenera fler. Det är jobbigt att koppelpromenera tre små hundar också. Det ska plockas upp efter dem, de ska få chans att nosa litegrann och man kommer liksom inte igång med själva promenaden. Och vilken typ av bil behöver man köra för att få plats med tre stora hundar?

Finns det möjlighet att ha hundarna lösa är det enklare, men det är nästan omöjligt att faktiskt hålla koll på tre individer i skogen om de har egna idéer om lämpliga aktiviteter och dessutom gillar att springa fort och långt och inte bara lunkar på nära föraren. Jag klarar bara två om det fortfarande ska vara roligt.

I ditt fall hade jag väntat ut unghundens rehabilitering, kanske kommer du att kunna köra bruksspår och lydnadslydnad, och då kommer du att ha fullt upp. Hur som helst skulle jag vänta tills jag flyttat till hus. Lite enklare är det att bara gå två promenader per dag och låta hundarna rasta sig på tomten annars.

Jag har också tänkt tidigare att jag inte skulle ha fler stora hundar än två, hade jag redan innan varit inne på en tredje hade beslutet varit enklare men jag hade i så fall tänkt mig något mindre. Jag räknar inte mina hundar som så väldigt stora men det är klart att det är skillnad jämfört med en liten dvärgpudel eller så. Gällande att ha hundarna lösa tror jag inte det ska vara några större problem, mina springer aldrig långt och kommer på inkallning om vi skulle råka möta folk eller hundar. Man kan ju inte veta hur den eventuella tredje hunden skulle bli, men då är jag mer orolig för koppelpromenader. Jag hoppas verkligen att unghunden blir så pass återställd!

Allt beror på individer om det fungerar bra eller inte
Jag som själv för några månader sedan fick ta bort en av mina två tikar (hade två tikar och en unghane) märker att äldsta tiken har levt upp massor sedan den mer dominanta tiken försvann. Inte ofta det gruffades dom emellan, men hon var nog ändå rätt "hårt hållen" av den andra tiken (som dessutom gick i avel och hade några kullar här hemma).
Jag har haft flera som fungerat kanonbra ihop och flera där någon måste få flytta då det inte fungerat. Så mycket beror på ras (vissa raser är helt klart mildare) och personlighet

Det är absolut någonting att ha i åtanke. Jag har ju två hanar nu och de fungerar toppenbra ihop, det händer att den äldre säger åt den yngre eller att den yngre försöker moppsa sig men oftast är det lugnt och harmoniskt. Risken finns såklart att dynamiken blir annorlunda när man tar in en tredje, som då mest troligt också blir en hane. Skulle ju vara hemskt om det skulle fungera så illa att någon behövde flytta

Just det där är anledningen till att jag inte vill ha tre... åtminstone inte tre salukis. Bara tanken på att hålla koll på tre samtidigt i skogen skrämmer mig... Att det fungerar med mina två är till stor del för att Aysu är så löjligt enkel (med salukimått mätt).

Visst är salukin en jakthund? Mina grabbar saknar i princip jaktlust helt, så jag är inte orolig för att de skulle dra iväg även om man såklart alltid har ögonen öppna när de är lösa

Känner samma. Om Tinja mot förmodan hamnar utom synhåll så springer hon antingen ikapp eller så ser jag henne 2 sek senare när hon står och väntar på att jag ska komma ikapp Hon har stenkoll på mig!

Exakt så är mina med