Sv: Trasigt mammahjärta
Nu ska jag försöka göra det kortfattat.
Jag börjar med att säga att jag och sonen har bra kontakt, vi har roligt ihop och vi kan prata om nästan allt.
Pappan och frun har sen dag ett motarbetat mig, men jag har tagit dom med en nypa salt och sagt "ja, det blir nog bra" när dom har kommit med sina krav.
När jag pratar med sonen i början på veckan så planerar vi vad vi ska hitta på för skoj. Han vill göra allt mellan himmel och jord, åka hit och dit osv och vi fortsätter hålla kontakten under veckan. På torsdagkvällarna ringer jag och checkar av att han har packat sin ryggsäck och dyl och det har han gjort och han ställer frågan "När kommer du och hämtar mig?"
Så långt flyter allt på bra. Men så kommer fredag och sonen ringer och säger att han inte vill komma till mig.
Jag frågar varför men får aldrig något svar. Jag frågar om han har ångrat sig och vill hitta på något annat, men inte det heller. Han säger att han vill vara hemma. Jag har dom gångerna åkt iaf till honom och vi har tagit en fika/hamburgare eller gjort något annat. Då har allt varit lugnt och han vill sen följa med mig.
Men förra helgen var det värst. Som vanligt på torsdagkväll så var han otroligt peppad inför en fest som han var bjuden på. Hans kompis som han har skaffat sig här bjöd honom på halloweenfest och han glömde nästan bort och andas då han pratade om hur mkt han längtade tills i morgon, han frågade om jag kunde hämta honom tidigare.
En timme före jag ska åka så ringer sonen och säger att han inte vill till mig, men att han vill till halloweenfesten. Jag sa att det går bra, att han inte behöver känna någon press om att han måste vara hos mig, utan att vi går på festen och så ser vi sen vad som händer. Allt lugnt.
När jag är på väg till bilen så ringer sonen och är helt hysterisk. Han säger att han inte vill till mig, inte gå på festen, att han skiter i allt och alla, att han inte bryr sig osv
Vad hände?
Jag försökte få kontakt med honom men han var helt blockerad. Han skrek att jag inte lyssnade på honom.
Jag försökte förklara för honom att det är väldigt svårt och höra vad någon menar när man skriker, men han lugnade inte ner sig.
Jag pratade med pappan och frågade vad som har hänt och pappan svarar som vanligt "han vill inte" vi kom iaf överens om att jag inte skulle hämta honom, men att han fick ringa när som helst om han hade ångrat sig så kommer jag direkt och hämtar honom.
Jag har varit på 3 möten hos familjerätten på samtal med pappan. Pappan berättar då där att jag och sonen aldrig hittar på något, att vi gör ingenting utan bara sitter hemma framför tvn. Sonen vill göra så mkt, men att jag inte orkar göra nått. Han säger att jag är oengagerad, bara är ute efter bråk och att jag bara tänker på mig själv.
Jag blir alltid lika paff varje gång vi sitter där i rummet. Och tanten som vi samtalar med sitter bara och nickar och håller med pappan. När jag säger att detta inte är sant, utan ren lögn från pappans sida så är det som att jag inte blir hörd.
Jag ringde tanten igår och bad om ett eget möte där jag får berätta min syn på det hela, att jag är orolig över min son och att jag känner att jag blir orättvist behandlad. Som svar får jag "jag förstår hur du tänker, men vi jobbar inte så" och hon ville än en gång boka in en ny tid med pappan och mig. Jag sa tack men nej tack åt det!
Jag ringde då familjerätten här där jag bor och dom blev helt förskräkta över hur allt har behandlas.
Så nu hoppas jag att dom här i min stad kan hjälpa mig, för jag har hört såna skräckhistorier om det andra stället.
Kan även berätta att jag har blivit kontaktad av skatteverkat, där dom berättade att pappan och frun har försökt byta efternamn på sonen utan mitt medgivande. När jag ringde till pappan och berättade att det han har försökt göra är olagligt utan mitt medgivande så sa han "pjaa...vi visste att du inte skulle gå med på det för du tänker bara på dig själv"
Men varför skriver ni mitt namn om och om igen, förstår du inte vad det är du håller på med? Men jag får inget direkt svar...
Alltså vad ska jag göra? Jag har brytit ihop så många ggr, men rest mig upp lika snabbt. Jag är trött på att dom förfalskar mitt namn när det gäller skola och myndigheter. Jag är trött på att dom hela tiden motarbetar mig, dom mätte tom mina mönsterdjup i däcken för att kolla så sonen åkte säkert.
Nu måste jag gå till jobbet, men fråga om det är något...mkt lulligt inlägg och jag har säkert missat något