Sv: Trasigt mammahjärta
Nu vet jag inte vad jag ska göra! Jag går sönder och jag känner mig så maktlös uti allt. Vem f-n kontaktar jag? Vem kan hjälpa mig? Är tingsrätten den enda utvägen?
I fredags for jag (som vanligt) och skulle hämta sonen. När jag kom fram stod sonen och pappan ute på gården och väntade.
Jag klev ur bilen och ropade hej till dom och sonen sa direkt "jag tänker inte följa med"
- Men vad säger du? svarade jag tillbaka
- Jag tänker inte följa med!
- Nähä, varför inte det då?
- Jag vill vara här hemma.
Jag frågade pappan vad nu detta var och pappan svarade att det är sonens beslut och att han bestämmer.
Jag hade med mig sonens kompis som han leker med när han är hos mig. (Jag och sonen hade kommit överens om att kompisen skulle få se hur sonen bor osv.)
Nåja, tänker jag, det kanske släpper när sonen och kompisen har fått leka lite. Sonen och kompisen gick in till sonens rum och började spela tv-spel. Jag pratade med pappan, eller rättare sagt försökte prata, men han var som vanligt kort i tonen.
Jag ropade på barnen att dom skulle komma så vi fick åka och sonen ville fortfarande inte följa med.
Vi gick ut på gården och lekte lite kull och allt började släppa. Kompisen frågade sonen om han ville följa med på hockeymatchen nästa dag och det ville sonen. Vi bestämde oss för att börja åka och sonen gick in för att säga hej-då.
När han sen kommer ut igen ville han inte följa
Jag pratade med sonen men det enda han sa var att han inte ville följa.
Jag blev så otroligt ledsen men visade inte det för sonen, jag sa att han kunde få följa med och leka med kompisen ett tag så kör jag hem honom sen, men icket. Jag fortsatte och säga att jag kunde hämta upp honom nästa dag så vi alla kunde gå på hockey, men även det var inte intressant.
Sonen gick fram till bilen för att säga hejdå till kompisen men sprang fort tillbaka då han kom på att han var utanför tomtgränsen.
- Vad duktig du är som inte springer ut på vägen, sa jag.
Han svarade tillbaka att pappa har sagt att han inte får lämna tomten.
- Har pappa sagt det nu, frågade jag sen men fick inget svar tillbaka.
När vi står där och pratade så kommer det 2 bilar fulla med barn, 6 barn som är sonens kompisar kom helt plötsligt på besök.
Sonen säger, nu kommer mina kompisar så nu måste jag gå in.
Han gav mig en kram och sprang sen iväg. Jag ropade på pappan som totalt ignorerade mig och gick in!
Va f-n var det för sätt? Nu i efterhand börjar jag fundera på detta och jag såg frun ta upp telefonen och började ringa.
Jag får känslan av att hon ringde dit en massa kompisar till sonen då hon såg att jag hade med mig en kompis.
Att dom väntade främmande tror jag inte en sekund på. Vem kommer på besök 15.30 en fredag när dom vet att jag hämtar sonen kl 15?
Och om det nu var så att dom väntade främmande, varför kunde dom då inte vänta med att bjuda dit dom tills vi hade farit?
Har ringt runt till allt och alla och jag har inte fått ett enda svar på vad jag ska göra. Den enda vägen är tingsrätten.
Tycker ni att jag ska gå den vägen?
Jag känner själv att det nu får vara slut på detta strul och börja visa en gång för alla var skåpet ska stå. Men samtidigt så känns det som att jag bara ställer till med bråk och gör allt ännu värre.
Jag vet inte...hjälp mig tänka, sparka på mig så jag hittar tillbaka till styrkan. Min energi är nästan slut, jag är så trött på det här...