Trasigt mammahjärta

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Visst kan det verka uttdraget, men jag ser en fördel i att planen är långsiktig och faktiskt utmynnar i något som är någorlunda rimligt.

Jag förstår att det det bli utdraget så att min son får lära känna mig och bygga upp en trygghet med mig igen, det förstår jag...men en timme var 3e vecka under 5 månaders tid, det blir samanlagt 5 timmar.
Resan stör mig inte ett dugg, kan nu under sommaren resa dagligen dit om det vore så.

Vad man hinner göra på dom timmarna? Ja, betydligt mer än ni gjort de senaste två åren. Du får helt enkelt se till att ta dig tid att åka de där 12 milen så du inte behöver stressa, utan är där i god tid. Det är ditt ansvar, 12 mil är ju ingenting.

Precis, jag har missat 2 år och får en timmes umgänge var 3e vecka...

Frun är ju trots att del av din sons närmaste nätverk och en del av hans vardag, jag ser inget konstigt i att hon är med.

Jag anser dock att hon har inget med detta och göra, jag får så kort tid så hon kan gott och väl hålla sig undan och ge mig en timme av dygnets 24 timmar.

Spontant kan jag ju tycka att du ska komma med ett förslag som innebär mer umgänge på kortare tid, men ändå i närheten - så kanske ni kan mötasnågonstans på vägen.

Jag har lämnat in förslag på 2 veckor denna sommar, utspridd under hela sommaren, en vecka i taget eller i sträck. Vill min son vara mer eller mindre är upp till han. Vill han åka hem efter 10 min med mig så kör jag hem han.
Det har jag gett som förslag, men jag har istället fått 3 timmar under hela sommaren.

 

[Teilani]

Sv: Trasigt mammahjärta

2 saker som jag skulle opponera mig mot, om jag var du, att det är så långt mellan tillfällena och att ni bara får träffas 1 timme.

Jag skulle satsa på 3 timmar, efter de första gångerna och det gått bra givetvis, och en gång i veckan. Hur lär man känna nån på 1 timme med 14 dagars mellanrum liksom... Sedan kanske det dröjer några månader innan han följer med dig hem och sover över osv, beror ju på hur bra det går och hur han känner.

Sedan vore det kanske bra om ni förhandlade fram telefontider, så du har rätt att ringa och säga god natt och höra vad din son haft för sig under dagen. Det kanske inte kan ske varje kväll, men försök få en rutin där du är en del av din sons vardagliga liv, inte bara varannan helg förälder.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Sedan vore det kanske bra om ni förhandlade fram telefontider, så du har rätt att ringa och säga god natt och höra vad din son haft för sig under dagen. Det kanske inte kan ske varje kväll, men försök få en rutin där du är en del av din sons vardagliga liv, inte bara varannan helg förälder.

Detta är absolut något jag ska ha med!

Tack för tipset!

 

[ameo]

Sv: Trasigt mammahjärta

Överreagerar jag, är det såhär det ska gå till? Gör jag fel i att inte gå med på detta?

Hur lär man känna sitt eget barn igen om man träffas en timme var 3e vecka?

Jag håller HELT med dig om att det är alldeles för lite och för sällan.
Tycker också att det är helt onödigt att plastmamman är med första gången.
Det är ju inte direkt så att det är en bäbis det handlar om utan faktiskt ett ganska stort barn som går att prata och resonera med. Nej, jag tycker inte att du ska acceptera det upplägget!

 

[Syrran!]

Sv: Trasigt mammahjärta

Överreagerar jag, är det såhär det ska gå till? Gör jag fel i att inte gå med på detta?

Hur lär man känna sitt eget barn igen om man träffas en timme var 3e vecka?

Även jag tycker att det låter som alldeles för sällan. Jag vet inte alls hur sånt här fungerar, men det är nog inte en bra idé att nämna nåt om din resväg/tid om du ska lämna in ett eget, nytt förslag på umgängestid. Jag förstår absolut att det känns futtigt med bara en timme, men han (dom) kanske vill få dig att reagera på just det och på det sättet ha nåt negativt att säga om dig?

Stå på dig! Jag håller alla tummar jag har för att detta löser sig på bästa sätt för alla inblandade!

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Har en fråga som någon kanske kan svara på.

Finns det något som säger att föräldern som har flyttat till annan ort med barnet har skyldigheter att se till att barnet får umgänge med den andra föräldern?
Dvs vem skjutsar/hämtar till och från den andra? Är det nånting man själva får komma överens om eller står det någonting om detta i lagboken?

Jag har för mig att jag har hört att föräldern som har flyttat har skyldigheten att skjutsa och hämta barnet från den andre föräldern om barnet är bosatt på annan ort?!

Men jag kanske har fått solsting?

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

Dvs vem skjutsar/hämtar till och från den andra? Är det nånting man själva får komma överens om eller står det någonting om detta i lagboken?

Jag tror inte att det finns några lagar kring detta, utan det är något man får lösa själv. Överlag kryllar det inte av lagar som gäller detaljer i hur man lägger upp sitt privatliv. I de fall familjen/-erna är så fattiga att de behöver det, kan man få ekonomisk hjälp från soc för att klara av resorna.

För övrigt tycker jag att det där umgängesschemat låter väldigt underligt, väldigt lite tid. Snarare som ett schema som man skulle sätta upp om det gällde en person som man befarade skulle vara farlig för barnet. En så utdragen återanknytning verkar ju knappt kunna resultera i återanknytning överhuvudtaget.

Jag hade inte gått med på det där utan att först försäkra mig om att det är ett normalt förfarande, och inte bara pappan som dribblar och förhalar avsiktligt.

Jag tror att du har allt att förlora på att framhålla de där 12 milen som en stor fråga i sammanhanget. Numera anses inte en enkel resa på sex mil vara så mycket att bråka om, och många pendlar ju längre än så till sitt arbete dagligen.

 

[Gnist]

Sv: Trasigt mammahjärta

jag ser en fördel i att planen är långsiktig och faktiskt utmynnar i något som är någorlunda rimligt.

Precis, men som ts mfl påpekar, så är 1 futtig timme var 3:e vecka i snålaste laget tycker jag.

Jag tycker nog det är mer rimligt med 1-2 h, 1 gång/vecka till en början.

Förstår att du ts vill ha igång umgänget så mkt det bara går så snabbt som möjligt, men med tanke på hur lång tid som förflutit utan nån som helst kontakt så är det bättre att skynda långsamt för barnets skull!

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Förstår att du ts vill ha igång umgänget så mkt det bara går så snabbt som möjligt, men med tanke på hur lång tid som förflutit utan nån som helst kontakt så är det bättre att skynda långsamt för barnets skull!

Jo, jag håller med dig om att man får skynda långsamt, vilket jag har skrivit i mitt brev om hur jag vill att umgänget ska se ut. Jag kan tycka att mitt krav på 2 veckor utdelat under hela sommaren, eller i sträck är i minsta laget. Det står även att om sonen vill åka hem tidigare så kör jag hem honom utan att ifrågesätta honom. Träffarna med mig ska ske på hans vilkor. Det var jag tydlig med att få fram.

Det är ingen hund som jag ska sitta hundvakt åt utan detta är ett 9 årigt barn, mitt barn, och att träffas en timme var 3e vecka blir nog bara mer förvirrande för honom än skonsamt.

Jag får känslan av att pappan och frun har kommit överens om detta via sin advokat att sonen ska tycka att det är tråkigt hos sin mamma.
Vad hinner man göra för skoj på en timme? Man hinner ju inte ens spela klart en match i bowling tex. När det sen ökas på med 6 timmar så försvinner 2-2.5 timmar på bara resvägen, vad hinner man då göra under dom kvarvarande timmarna. Man vill ju som åka iväg och hitta på något roligt, äta och prata med honom, men även detta kommer bara framhäva stress och allt kommer att sluta med att inget är roligt, om man ser detta i ett barns ögon.

Hade jag fått bestämma så hade jag nöjt mig med att bara sitta och kramas och prata, men hur många 9 åriga gossar vill göra sånt?

 

[cirkus]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag måste ju säga att detta är nästan absurt. Grabben är ju som du säger 9 ÅR, inte 9 månader. Normala nioåringar åker på scoutläger eller ridläger och är borta från föräldrarna i en vecka utan att hålla på att larva sig med nån inskolning. DU är ju hans mamma.

 

[Rea]

Sv: Trasigt mammahjärta

DU är ju hans mamma.

Som har svikit honom i TVÅ år, oavsett vem som varit den skyldige så är det kontentan, ts har inte funnits i pojkens liv, varken genom att vara där fysikt eller i telefon som jag förstått det, och vad vet vi hur relationen var innan uppbrottet, den var kanske mindre bra redan då. Jag tycker att det är skitsamma vem som är vem, vem som gjort vad osv osv, huvudsaken är att det blir till stånd ett umgänge som är till barnets gagn.
Har man "slarvat" bort 2 år så kanske man kan behöver skynda långsamt ÄVEN med en 9-åring.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag måste ju säga att detta är nästan absurt. Grabben är ju som du säger 9 ÅR, inte 9 månader. Normala nioåringar åker på scoutläger eller ridläger och är borta från föräldrarna i en vecka utan att hålla på att larva sig med nån inskolning. DU är ju hans mamma.

Ja, jag håller med dig!

Vad är det för advokat dom egentligen har som har gått med på detta? Vad har pappan och frun egentligen sagt som gör att jag ska behandlas som en av sveriges farligaste människa och behöver uppsikt över våra träffar?! Det står ingenting i brevet orsak till varför, det enda som står är att jag ska respektera tiderna och veckorna i mellan så att pappan kan förbereda sonen inför våra möten hallå?!

 

[Snuffsan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Normala nioåringar åker på scoutläger eller ridläger och är borta från föräldrarna i en vecka utan att hålla på att larva sig med nån inskolning.

Det är kanske precis det han ska. Aktiviteter som är inplanerade. Semester, simskola, scoutläger? Vad vet vi? Ts dyker plötsligt upp efter 2 års total frånvaro. Ska de ställa in allt då?

Att äka på läger med främmande människor är kanske inte så jobbigt som att möta en förälder som svikit så länge.

 

[Gnist]

Sv: Trasigt mammahjärta

Vad hinner man göra för skoj på en timme?

Man vill ju som åka iväg och hitta på något roligt, äta och prata med honom, men även detta kommer bara framhäva stress och allt kommer att sluta med att inget är roligt, om man ser detta i ett barns ögon.

Min tanke/känsla är väl att det inte handlar om att hitta på skoj, utan främst att ni ska få en bra start i att lära känna varandra igen. Du är ju inte densamma som för 2 år sedan och han är inte heller densamme som för 2 år sedan.

Självklar har pojken säkerligen mixade känslor: en längtan efter mamma men också vetskapen att mamma inte funnits där de senaste 2 åren så att han behöver förberedas och att det ska vara planerat och med pappan/frun med på de första träffarna tycker jag är bra.

Det är ju en jobbig situation för pojken.

 

[Scilla]

Sv: Trasigt mammahjärta

Som har svikit honom i TVÅ år, oavsett vem som varit den skyldige så är det kontentan, ts har inte funnits i pojkens liv, varken genom att vara där fysikt eller i telefon som jag förstått det, och vad vet vi hur relationen var innan uppbrottet, den var kanske mindre bra redan då. Jag tycker att det är skitsamma vem som är vem, vem som gjort vad osv osv, huvudsaken är att det blir till stånd ett umgänge som är till barnets gagn.
Har man "slarvat" bort 2 år så kanske man kan behöver skynda långsamt ÄVEN med en 9-åring.

Barn är väldigt förlåtande och jag tror inte ens att de tänker som vi vuxna gör. Dessutom är ens mamma alltid ens mamma och hon har ju vad jag förstått trots allt funnits där i 7 år så banden finns där redan.

1 timme vart tredje vecka är bara trams.

 

[Scilla]

Sv: Trasigt mammahjärta

Det är kanske precis det han ska. Aktiviteter som är inplanerade. Semester, simskola, scoutläger? Vad vet vi? Ts dyker plötsligt upp efter 2 års total frånvaro. Ska de ställa in allt då?

Att äka på läger med främmande människor är kanske inte så jobbigt som att möta en förälder som svikit så länge.

Fast hon dyker ju inte plötsligt upp. Hon har ju försökt få kontakt med barnet men pappan har hindrat den kontakten. Om han nu ville att de skulle ha kontakt så skulle han ju sett till att de planerade in tid tidigare för dem och inte planera in allt det du skriver. Om det nu skulle vara så som du skriver...

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Min tanke/känsla är väl att det inte handlar om att hitta på skoj, utan främst att ni ska få en bra start i att lära känna varandra igen. Du är ju inte densamma som för 2 år sedan och han är inte heller densamme som för 2 år sedan.

Javisst, men samtidigt så är det ju en gosse med mkt spring i benen och tycker om att göra saker. Att bara sitta ner och prata tror jag bara blir jobbigt för honom. Och han kommer nog bara tycka att det inte är så roligt och träffa sin mamma dom ggr.

 

[Gnist]

Sv: Trasigt mammahjärta

Vem har sagt något om att ni bara ska sitta ner och prata menar du?

 

[Snuffsan]

Sv: Trasigt mammahjärta

Fast hon dyker ju inte plötsligt upp. Hon har ju försökt få kontakt med barnet men pappan har hindrat den kontakten. Om han nu ville att de skulle ha kontakt så skulle han ju sett till att de planerade in tid tidigare för dem och inte planera in allt det du skriver. Om det nu skulle vara så som du skriver...

Men vill att de ska ha kontakt, det vill han ju inte. Och ts har ju tidigare inte varit påstridig. Så det är väl klart att de har planerat sommaren utan ts. Dumt kan tyckas, men om det är gjort är det inte snällt mot pojken att ändra en massa nu. Det är han som ska ha en bra sommar, inte mamma och pappa. Eller tja, det är ju bra om de också får det, men inte på bekostnad av grabben. Då är det bättre att anpassa den närmaste tiden efter grabbens aktiviteter och lägga en fast plan när ingenting annat är planerat.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag kan absolut förstå att du tycker att tillfällena ligger alldeles för sällan men två tips i all välmening;

1. Sluta dra upp att du har 12 mil att åka. Vi har förstått det, dom har förstått det, alla har förstått.

2. Detta

Jag anser dock att hon har inget med detta och göra, jag får så kort tid så hon kan gott och väl hålla sig undan och ge mig en timme av dygnets 24 timmar.

bör du nog fundera lite över. Det är inte DU som får en timme och hon som ska GE dig en timme. Det är pojken som ska få en timma med dig och det får han oavsett om hon är med eller ej. När du uttrycker dig så där låter det i mina öron som väldigt mycket prestige och som om du talar om en leksak som du minsann vill ha för dig själv. Jag säger inte att det är så du känner men det kan låta så. Tänk dig för hur du uttrycker dig.