@YaHilweh Du har fått jättemycket bra input från alla andra (åh vad jag älskar den här tråden
) så jag ville mest bara inflika att jag tror att jag förstår hur du känner, och jag har varit där själv flera gånger.
För mig var det värst under de första 1-2 åren jag tränade crossfit, då svajade jag väldigt mellan att känna mig tuff och stark och att känna mig feg och fullständigt värdelös. Jag upplevde att det liksom tog ett tag för mig att hitta mitt "crossfit-jag", och inse att jag varken vill eller kommer att bli en av de där riktigt stentuffa personerna som lär mig alla de svåraste övningarna och kör på oavsett vad (säger inte att det gäller för dig, men det är så jag känner). Att jag liksom är nöjd med att pusha mig själv lite lagom mycket och vara lite halvbra på de flesta momenten, jättebra på några och inte alls bra på några andra. Jag kan t.ex. fortfarande inte göra toes to bar, har stora problem med mina double unders och undviker allt som har med handstående att göra eftersom jag inte kan komma över rädslan (och inte tycker det är värt att lägga tiden som krävs för att göra det). Och jag har liksom tränat crossfit tre år nu! Så fort jag hade kommit till den insikten och upptäckt att jag nog var nöjd med att lägga mig på min egen nivå, att fokus främst ska vara på att få ett bra träningspass och HA KUL, så försvann jättemycket av prestationsångesten och de jobbiga tankarna. Men det tog tid, och det är fortfarande lite svajigt ibland!
Crossfit är ju en ovanligt besvärlig sport på det viset att det alltid finns något område man har svårt för, någon övning man inte kan/vågar/vill göra, och detta på en helt annan nivå än någon annan sport jag sysslat med. Mångsidigheten som väl är vad som lockar de flesta av oss innebär också att man kommer ansikte mot ansikte med många av sina svagheter - OCH styrkor. Man kan helt enkelt inte vara duktig på allt, och crossfit är jättebra på att påminna en om det
Det är också en sport som tenderar att locka till sig en viss sorts människor, kort sammanfattat överambitiösa människor som är "hårda" i huvudet och vana vid att pressa sig själv till max. Sådana personer är jättejobbiga att jämföra sig med, oavsett om det gäller pull ups eller yrkesval!
Crossfit har ju också ryktet om sig att vara svintufft och farligt och allt det där, och åtminstone för mig innebär det att det blir svårare att acceptera att jag inte alltid är svintuff, stark och modig själv. Jag är liksom inte DEN sortens crossfitatlet, och det är helt okej!
Med detta menar jag såklart inte att jag inte utmanar mig själv alls, det är viktigt att våga kliva ur sin comfort zone och pusha sig själv ibland genom att t.ex. lägga på 5 kg extra eller testa den där övningen som verkar så svår, men det ska liksom vara på MINA villkor och för att JAG vill.
Det här blev både längre och svamligare än planerat och jag har ingen aning om det hjälper dig, men om inte annat var det nog nyttigt för mig personligen att få reflektera lite över detta