Träning & hälsa del 9

[Islandshästryttare]

Har ni några handskar när ni styrketränar? Nu när jag börjar lägga på mer vikt får jag i bland som små blåsor som inte är jättekul.

Inte jag men efter mitt hackiga förra år med nästan ingen träning så har jag inte mer än 20 kilo som mest på stången för tillfället. Så har inget behov just nu iallafall .

 

[95johsv]

Idag har jag faktiskt inte alls haft ont i armbågen och lyckats med nedgången till pushup ordentligt!!! Så glad!

 

[YaHilweh]

Har ni några handskar när ni styrketränar? Nu när jag börjar lägga på mer vikt får jag i bland som små blåsor som inte är jättekul.

Jag tejpar tumme och ringfinger, använder klisterlinda för det mesta, eller sporttejp. Finns billigt på Biltema.

Är jag mycket i räcke kör jag grips, ska skaffa grips med hål för de jag har är utan.

 

[Zpunk]

Har ni några handskar när ni styrketränar? Nu när jag börjar lägga på mer vikt får jag i bland som små blåsor som inte är jättekul.

Nej, jag blev avrådd av @Mineur samt min coach men köpte ett par ändå. Använder dem aldrig pga stör greppet mer än det hjälper mot blåsor och sånt.

 

[Mineur]

Har ni några handskar när ni styrketränar? Nu när jag börjar lägga på mer vikt får jag i bland som små blåsor som inte är jättekul.

Jag är som sagt inget fan av det utan tycker att det stjälper mer än det hjälper. Framförallt riskerar det att ha en dålig effekt på greppstyrkan i längden, men det finns det lite olika åsikter om. Enligt mig är det bättre att låta händerna härdas, jag har en hel del ganska fula förhårdnader i händerna av den anledningen (insåg inte riktigt att inte allas händer ser ut så förrän min sambo påpekade att jag har "crossfit hands" ). Om huden spricker så det blöder och sådär är det dock väldigt viktigt att låta händerna vila med en gång, annars kan det ta jättelång tid att läka.

 

[Hoarfrost]

Jag tejpar tumme och ringfinger, använder klisterlinda för det mesta, eller sporttejp. Finns billigt på Biltema.

Är jag mycket i räcke kör jag grips, ska skaffa grips med hål för de jag har är utan.

Nej, jag blev avrådd av @Mineur samt min coach men köpte ett par ändå. Använder dem aldrig pga stör greppet mer än det hjälper mot blåsor och sånt.

Jag är som sagt inget fan av det utan tycker att det stjälper mer än det hjälper. Framförallt riskerar det att ha en dålig effekt på greppstyrkan i längden, men det finns det lite olika åsikter om. Enligt mig är det bättre att låta händerna härdas, jag har en hel del ganska fula förhårdnader i händerna av den anledningen (insåg inte riktigt att inte allas händer ser ut så förrän min sambo påpekade att jag har "crossfit hands" ). Om huden spricker så det blöder och sådär är det dock väldigt viktigt att låta händerna vila med en gång, annars kan det ta jättelång tid att läka.

Hade lite på känn att det kunde vara lite olika med det där.
Ska se om jag hittar några på rea, kan ju alltid testa, eller så väntar man på att valkarna kommer - de har redan så smått börjat
Ska kolla på grips ändå, för vill nog börja experimentera med räcke ganska snart

 

[YaHilweh]

Hade lite på känn att det kunde vara lite olika med det där.
Ska se om jag hittar några på rea, kan ju alltid testa, eller så väntar man på att valkarna kommer - de har redan så smått börjat
Ska kolla på grips ändå, för vill nog börja experimentera med räcke ganska snart

Bra handkräm och fothyvel är guld för valkarna som blir! Jag hyvlar valkarna med jämna mellanrum och filar efter med elektrisk fotfil

Fråga om du får testa någons för att testa dig fram, det finns mängder av olika modeller och alla trivs i olika.
Jag kan inte ha grips när jag lyfter, men upplever att jag får mycket bättre fäste i räcket med grips. Jag har ett par victorygrips.

 

[YaHilweh]

När vi ändå är inne på hjälpmedel. Jag är sugen på bälte, någon som har, vad har ni och är ni nöjda?

 

[WS6]

När vi ändå är inne på hjälpmedel. Jag är sugen på bälte, någon som har, vad har ni och är ni nöjda?

Jag har ett från betterbodies tror jag det är som du kan få billigt om det är vad du söker, strl S. Jag kan inte använda det pga det trycker på en gammal skada jag har på revbenen.. Skicka pm isf!

 

[WS6]

Annars är min status: fete infektion i halsen och antibiotika i 7 dagar.. Skjut mig..

 

[YaHilweh]

Jag har ett från betterbodies tror jag det är som du kan få billigt om det är vad du söker, strl S. Jag kan inte använda det pga det trycker på en gammal skada jag har på revbenen.. Skicka pm isf!

Jag ska titta lite på det. Vet inte exakt vad jag söker, men vill testa ett för att påminna mig själv om magstödet, nu när det börjar bli tyngre.
Vilket från BB?

 

[YaHilweh]

Veckans första pass gjort, marklyft stod på schemat idag. En övning jag faktiskt är väldigt ny på, så tragglar på med låga vikter och teknik lite till. Innan jag vågar öka för mycket.

Känner att jag är sliten sedan i lördags, har fått en riktigt mental dipp. Lite känslan "det är ingen ide, jag är ändå kass och alla är bättre". Jag insåg det idag, det var inte lika kul för alla är bättre och starkare. Vilket i sig inte är så konstigt då jag bara hållt på med detta sedan maj-juni förra året. De jag tränar med har hållt på i flera år, om inte annat med andra gymrelaterade övningar. Innan jag började i somras hade jag aldrig lyft en skivstång över huvudet, knappt lyft en skivstång alls.

Jag kan inte Pullups, Pushups, dubbelunders... Jag är hyfsad på de gymnastiska delarna samt med hantlar. Men sedan tar det stopp, hur kommer jag förbi den mentala spärren!

Jag har alltid haft höga prestationskrav på mig själv, har svårt att vara nybörjare. Vart samma i skolan så jag jobbar på det. Men jag vill vara mer självsäker i den känslan att jag kan inte vara bättre än vad jag faktiskt kan prestera. Men jag tror även att känslan av att inte vara där mentalt gör att jag inte vågar lägga på vikter etc. Jag litar inte på att jag kan.

 

[Saigon]

Veckans första pass gjort, marklyft stod på schemat idag. En övning jag faktiskt är väldigt ny på, så tragglar på med låga vikter och teknik lite till. Innan jag vågar öka för mycket.

Känner att jag är sliten sedan i lördags, har fått en riktigt mental dipp. Lite känslan "det är ingen ide, jag är ändå kass och alla är bättre". Jag insåg det idag, det var inte lika kul för alla är bättre och starkare. Vilket i sig inte är så konstigt då jag bara hållt på med detta sedan maj-juni förra året. De jag tränar med har hållt på i flera år, om inte annat med andra gymrelaterade övningar. Innan jag började i somras hade jag aldrig lyft en skivstång över huvudet, knappt lyft en skivstång alls.

Jag kan inte Pullups, Pushups, dubbelunders... Jag är hyfsad på de gymnastiska delarna samt med hantlar. Men sedan tar det stopp, hur kommer jag förbi den mentala spärren!

Jag har alltid haft höga prestationskrav på mig själv, har svårt att vara nybörjare. Vart samma i skolan så jag jobbar på det. Men jag vill vara mer självsäker i den känslan att jag kan inte vara bättre än vad jag faktiskt kan prestera. Men jag tror även att känslan av att inte vara där mentalt gör att jag inte vågar lägga på vikter etc. Jag litar inte på att jag kan.

Du kan också vara lite övertränad, då är det lätt att få en mental dipp. Känn efter om du behöver ta lite extra vila (om det nu går med tanke på open).

I övrigt vet jag precis vad du menar. Jag kan också bli så fruktansvärt otålig och lite depp över att uppleva att jag ligger så långt efter de mer erfarna. Men jag får så mkt pepp från de övriga som säger att det bara är att hänga i och inte ge upp för då kommer det att lossna ordentligt så småningom. Men det kräver kontinuitet under en lång period. Så jag försöker väcka min envishet och öva på mitt tålamod och ha förtroende för att det tar tid att bygga upp sin kropp.

 

[YaHilweh]

Du kan också vara lite övertränad, då är det lätt att få en mental dipp. Känn efter om du behöver ta lite extra vila (om det nu går med tanke på open).

I övrigt vet jag precis vad du menar. Jag kan också bli så fruktansvärt otålig och lite depp över att uppleva att jag ligger så långt efter de mer erfarna. Men jag får så mkt pepp från de övriga som säger att det bara är att hänga i och inte ge upp för då kommer det att lossna ordentligt så småningom. Men det kräver kontinuitet under en lång period. Så jag försöker väcka min envishet och öva på mitt tålamod och ha förtroende för att det tar tid att bygga upp sin kropp.

Jag får precis som du, otroligt mycket pepp från de andra. Har väl egentligen inte fören nu vågat erkänna för mig själv att känslan finns, när jag skrev det nu på morgonen var första gången jag uttalade det för någon annan.

Men precis som du säger, jag måste jobba på det. Rom byggdes inte på en dag, eller vad är det man brukar säga?

Övertränad har jag aldrig ens tänkt på att man kan bli, ska googla lite. Tack. Trivs inte alls i den här bittra rollen, jag har ju äntligen hittat en träningsform jag brinner för och som är sjukt kul att utföra. Fastnat i "sekten" så pass att jag blir glad och försöker övertala alla jag känner att hänga på och testa. Men idag kände jag mig tom.
Mitt mål med Open är att genomföra det, aldrig gjort något liknande tidigare.

 

[Zpunk]

Veckans första pass gjort, marklyft stod på schemat idag. En övning jag faktiskt är väldigt ny på, så tragglar på med låga vikter och teknik lite till. Innan jag vågar öka för mycket.

Känner att jag är sliten sedan i lördags, har fått en riktigt mental dipp. Lite känslan "det är ingen ide, jag är ändå kass och alla är bättre". Jag insåg det idag, det var inte lika kul för alla är bättre och starkare. Vilket i sig inte är så konstigt då jag bara hållt på med detta sedan maj-juni förra året. De jag tränar med har hållt på i flera år, om inte annat med andra gymrelaterade övningar. Innan jag började i somras hade jag aldrig lyft en skivstång över huvudet, knappt lyft en skivstång alls.

Jag kan inte Pullups, Pushups, dubbelunders... Jag är hyfsad på de gymnastiska delarna samt med hantlar. Men sedan tar det stopp, hur kommer jag förbi den mentala spärren!

Jag har alltid haft höga prestationskrav på mig själv, har svårt att vara nybörjare. Vart samma i skolan så jag jobbar på det. Men jag vill vara mer självsäker i den känslan att jag kan inte vara bättre än vad jag faktiskt kan prestera. Men jag tror även att känslan av att inte vara där mentalt gör att jag inte vågar lägga på vikter etc. Jag litar inte på att jag kan.

Kan du prata med coachen om detta? Jag har allmänt svårt att balansera mellan min comfort zone och att spänna bågen utan oftast blir det för mycket åt något håll. Så jag berättade om det och nu hjälper de mig att faktiskt våga lägga på vikt när det går bra men också stämma av när de ser att jag gör mer än jag egentligen klarar av. Tänker att det säkert inte är första gången någon känner som du gör heller och att coach då kan komma med tips och råd?

 

[Hoarfrost]

Jag får precis som du, otroligt mycket pepp från de andra. Har väl egentligen inte fören nu vågat erkänna för mig själv att känslan finns, när jag skrev det nu på morgonen var första gången jag uttalade det för någon annan.

Men precis som du säger, jag måste jobba på det. Rom byggdes inte på en dag, eller vad är det man brukar säga?

Övertränad har jag aldrig ens tänkt på att man kan bli, ska googla lite. Tack. Trivs inte alls i den här bittra rollen, jag har ju äntligen hittat en träningsform jag brinner för och som är sjukt kul att utföra. Fastnat i "sekten" så pass att jag blir glad och försöker övertala alla jag känner att hänga på och testa. Men idag kände jag mig tom.
Mitt mål med Open är att genomföra det, aldrig gjort något liknande tidigare.

Jag är likadan med prestationsångesten. Har dock genom ridningen kommit ur den värsta prestationsångesten vad gäller fysisk aktivitet. Tog några år dock Nu blir jag kanske lite irriterad/besviken när det blir så att jag måste gå ner lite med någon vikt som jag hade tänkt mig att jag skulle kunna klara. Men mest blir jag sur och fast besluten att jag ska framåt, ska till den vikten, snart kommer det gå.

Tänker att jag är jag, jag har en kropp som har sina egna förutsättningar där det mentala spelar in. Just det mentala suger jag på när det gäller fysisk aktivitet, och därför måste jag träna på de mentala bitarna samtidigt. Annars kommer jag aldrig någonstans. Hade jag ignorerat den mentala träningen hade jag slutat med löpningen och styrkan nästan direkt. På sin höjd hade jag nog kunnat springa en kilometer nu. Men jag jobbade med det mentala och därför kan jag springa 33km.
Det mentala är nästan alltid viktigare än man tror. Man tror man bestämmer över den där grå geleklumpen vi kallar hjärnan, men nej.

För att komma ur den mentala negativiteten skriver jag mycket träningsdagbok. Ridlektioner skriver jag om i en tråd här på buke. Går noggrannt igenom allt. Vad gjorde vi? Hur kändes det? Vad hände? Vad gjorde jag när x hände? Varför? Avslutar alltid med utvärdering. X var dåligt, och jag tror jag måste göra Y för att lyckas med X nästa gång. A var bra! B var bra! vilken känsla när C hände!
I löpningen och styrketräningen skriver jag till min pappa, eller diskuterar kring passen med honom. Vid den där backen mellan X och Y var det så himla jobbigt att fortsätta framåt, men sen därborta på raksträckan kunde jag bara slappna av och jag såg en fågel! Eller i styrkan: Fan vad jag är svag i axlarna, det är så irriterande, jag hänger liksom inte med och det känns dåligt. Måste öva mera, får googla på fler övningar och variationer.
Alltså, inte ignorera det som kändes jobbigt/ledsamt/gick dåligt. Men vrida om det till något positivt. I bland får man fake it till you make it, men det funkar faktiskt!

För övrigt kan jag skriva under på det @Saigon skrev. Har jag tränat så att jag är lite övertränad blir jag lätt så där tom och har svårare att vrida tillbaka det mentala läget till något positivt.

Kämpa på! Jag tycker det verkar som att du utvecklas massor och imponeras av dig!

 

[YaHilweh]

Kan du prata med coachen om detta? Jag har allmänt svårt att balansera mellan min comfort zone och att spänna bågen utan oftast blir det för mycket åt något håll. Så jag berättade om det och nu hjälper de mig att faktiskt våga lägga på vikt när det går bra men också stämma av när de ser att jag gör mer än jag egentligen klarar av. Tänker att det säkert inte är första gången någon känner som du gör heller och att coach då kan komma med tips och råd?

Jag har tänkt att jag ska göra det i morgon, har uppdatering på kostschemat då och det är en av de coacher jag har bäst kontakt med som har de.
Tänkte lyfta min för stunden mentala bit i det, han har redan tidigare vart på mig om det. Att jag pressar mig för hårt och aldrig är nöjd. Att det gör att dipparna kommer, att jag jämför mig med andra utan att jag egentligen vill göra det.

 

[Zpunk]

Jag har tänkt att jag ska göra det i morgon, har uppdatering på kostschemat då och det är en av de coacher jag har bäst kontakt med som har de.
Tänkte lyfta min för stunden mentala bit i det, han har redan tidigare vart på mig om det. Att jag pressar mig för hårt och aldrig är nöjd. Att det gör att dipparna kommer, att jag jämför mig med andra utan att jag egentligen vill göra det.

Det låter klokt!

Sen ÄR det ju svårt att inte jämföra sig, häromveckan så hade vi TTB med i passet och jag var den enda som gjorde knee raises och dessutom den som hade mest problem att klara sina reps… det är tufft då även om ingen annan verkar tycka att det är ngt fel på nybörjaren som inte kan de mer avancerade övningarna, så jag brukar se tillbaka på den enorma utveckling som ändå skett sen jag klev in på mitt prova på pass och försöka vara snäll mot mig själv att jag som 30+ som aldrig tränat något liknande innan inte behöver vara någon stjärna.

Du är awesome Oavsett vad andra gör eller inte gör.

 

[YaHilweh]

Jag är likadan med prestationsångesten. Har dock genom ridningen kommit ur den värsta prestationsångesten vad gäller fysisk aktivitet. Tog några år dock Nu blir jag kanske lite irriterad/besviken när det blir så att jag måste gå ner lite med någon vikt som jag hade tänkt mig att jag skulle kunna klara. Men mest blir jag sur och fast besluten att jag ska framåt, ska till den vikten, snart kommer det gå.

Tänker att jag är jag, jag har en kropp som har sina egna förutsättningar där det mentala spelar in. Just det mentala suger jag på när det gäller fysisk aktivitet, och därför måste jag träna på de mentala bitarna samtidigt. Annars kommer jag aldrig någonstans. Hade jag ignorerat den mentala träningen hade jag slutat med löpningen och styrkan nästan direkt. På sin höjd hade jag nog kunnat springa en kilometer nu. Men jag jobbade med det mentala och därför kan jag springa 33km.
Det mentala är nästan alltid viktigare än man tror. Man tror man bestämmer över den där grå geleklumpen vi kallar hjärnan, men nej.

För att komma ur den mentala negativiteten skriver jag mycket träningsdagbok. Ridlektioner skriver jag om i en tråd här på buke. Går noggrannt igenom allt. Vad gjorde vi? Hur kändes det? Vad hände? Vad gjorde jag när x hände? Varför? Avslutar alltid med utvärdering. X var dåligt, och jag tror jag måste göra Y för att lyckas med X nästa gång. A var bra! B var bra! vilken känsla när C hände!
I löpningen och styrketräningen skriver jag till min pappa, eller diskuterar kring passen med honom. Vid den där backen mellan X och Y var det så himla jobbigt att fortsätta framåt, men sen därborta på raksträckan kunde jag bara slappna av och jag såg en fågel! Eller i styrkan: Fan vad jag är svag i axlarna, det är så irriterande, jag hänger liksom inte med och det känns dåligt. Måste öva mera, får googla på fler övningar och variationer.
Alltså, inte ignorera det som kändes jobbigt/ledsamt/gick dåligt. Men vrida om det till något positivt. I bland får man fake it till you make it, men det funkar faktiskt!

För övrigt kan jag skriva under på det @Saigon skrev. Har jag tränat så att jag är lite övertränad blir jag lätt så där tom och har svårare att vrida tillbaka det mentala läget till något positivt.

Kämpa på! Jag tycker det verkar som att du utvecklas massor och imponeras av dig!

Tack för pepp och tips.
Jag har svårt att se min egna utveckling, det där med träningsdagbok är kanske inte fel. Har i perioder försökt med appar och liknande, men det funkar inte. Försökt träna med min man, men det funkar inte då vi tränar på helt olika sätt.
Löpningen funkar att regga med app, där kan jag se ups and downs men i boxen är det svårt att få till.
Jag började för någon vecka sedan at skriva ned vikter i telefonen, i ett vanligt dokument. Inga avancerade appar, skriver övning, vikt och datum.

 

[YaHilweh]

Det låter klokt!

Sen ÄR det ju svårt att inte jämföra sig, häromveckan så hade vi TTB med i passet och jag var den enda som gjorde knee raises och dessutom den som hade mest problem att klara sina reps… det är tufft då även om ingen annan verkar tycka att det är ngt fel på nybörjaren som inte kan de mer avancerade övningarna, så jag brukar se tillbaka på den enorma utveckling som ändå skett sen jag klev in på mitt prova på pass och försöka vara snäll mot mig själv att jag som 30+ som aldrig tränat något liknande innan inte behöver vara någon stjärna.

Du är awesome Oavsett vad andra gör eller inte gör.

Precis den känslan är det, idag var jag den enda som körde Pullups med gummiband. Men då var övningen 10 marklyft, 20 pullups, 100 Singel unders / 50 dubbel unders. i 3 rundor. Jag klarar 1-2 pullups utan band, men inte 60st