Träffat äldre man

[Sel]

Det är ju bara för att han ska få ha kvar sitt ligg

Sen dessutom, han är 45, han börjar också bli för gammal för att skaffa fler barn. Jag vet att män kan få det länge men jag tycker det är fel att skaffa barn när man är typ 50. Kul för barnet att pappa är 70 vid studenten. Också stor risk att barnet som relativt ung (typ 20-30) måste ta hand om en sjuk förälder, det är inte jättekul som så ung när man ska starta sitt eget liv och har fullt upp med det.

Det tror jag också och det tycker jag inte är det minsta okej. Känns naivt att tro att någon ska förändras, men som någon nämnt är ju TS kär och då är det lätt att hoppas kan jag tro.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill inte det just nu har ju ganska långt ifrån samma mening som jag vill inte.

Jag har svarat samma för att slippa tjat efter att först ha sagt att jag ALDRIG vill ha barn. När det tjatats på om detta, för att få lugn, har ja svarat att jag vill inte ha barn just nu, och jag inte kan se att det ändras, men visst - det kan hända att jag ändrar mig.

Sannolikheten för detta (kan tilläggas) är i paritet med att tyrannosaurus rex återuppstår imorgon. MEN visst, möjligheten finns så länge jag inte är död...

Som man ropar i skogen får man svar.

 

[Sel]

Jag har svarat samma för att slippa tjat efter att först ha sagt att jag ALDRIG vill ha barn. När det tjatats på om detta, för att få lugn, har ja svarat att jag vill inte ha barn just nu, och jag inte kan se att det ändras, men visst - det kan hända att jag ändrar mig.

Sannolikheten för detta (kan tilläggas) är i paritet med att tyrannosaurus rex återuppstår imorgon. MEN visst, möjligheten finns så länge jag inte är död...

Som man ropar i skogen får man svar.

Fast skulle du verkligen göra det om du var i den situation som Ts beskriver? Om du är på väg att inleda ett förhållande med någon som verkligen är klart på att hen VILL ha barn och du själv vet att du inte vill. Är det inte bättre att i så fall bara säga Nej och sedan låta den andra ta ställning till hur viktig barnfrågan är istället för att börja lägga till ett kanske?
Nu vet vi naturligtvis inte om TS tjatat, men OM hon gjort det är det väl bara ännu viktigare att vara tydlig. Särskilt om man är mån om den eventuella relationen. Att gå och vänta och hoppas på ett "kanske senare"måste ju vara fördärvande för både den som väntar, den som inte varit ärlig och relationen som helhet.

 

[Sevenofnine]

Det är ju bara för att han ska få ha kvar sitt ligg

Sen dessutom, han är 45, han börjar också bli för gammal för att skaffa fler barn. Jag vet att män kan få det länge men jag tycker det är fel att skaffa barn när man är typ 50. Kul för barnet att pappa är 70 vid studenten. Också stor risk att barnet som relativt ung (typ 20-30) måste ta hand om en sjuk förälder, det är inte jättekul som så ung när man ska starta sitt eget liv och har fullt upp med det.

Jamen precis - låt oss säga att han ändrar sig med TS om 2 år, de gör en bebis ... när barnet är 20 och kanske fortfarande bor hemma är han 67 och pensionär. Jag kan tänka mig att den tanken svindlar.

 

[clusia]

Fast hur kan det vara klara besked när någon lägger till saker som "just nu" och skojar om att en graviditet kanske är möjlig bara hon tar huvudansvaret? Det är ju knappast ett konsekvent nej.

Tillägg: vet en verkligen inte och tror att det kanske är möjligt med barn i framtiden så är det ju så och då får man säga det så får den andra parten ta ställning om hen vill vänta och se eller inte, men om det är någon en lägger till bra för att den andra inte ska lämna är det inte okej.

Jag tänker att det bara är en del av hans osofta "panik". Ts kommer ju dra om han säger tvär-nej. Han var ju också rätt tydlig med att han var klar med barn och inte ville ha något huvudansvar.

 

[Lovisaleonora]

Fast skulle du verkligen göra det om du var i den situation som Ts beskriver? Om du är på väg att inleda ett förhållande med någon som verkligen är klart på att hen VILL ha barn och du själv vet att du inte vill. Är det inte bättre att i så fall bara säga Nej och sedan låta den andra ta ställning till hur viktig barnfrågan är istället för att börja lägga till ett kanske?
Nu vet vi naturligtvis inte om TS tjatat, men OM hon gjort det är det väl bara ännu viktigare att vara tydlig. Särskilt om man är mån om den eventuella relationen. Att gå och vänta och hoppas på ett "kanske senare"måste ju vara fördärvande för både den som väntar, den som inte varit ärlig och relationen som helhet.

Ja, det har jag gjort. Ändrat formulering för jag inte orkar med att någon ska rota i att det nog är min barndom som spökar och jag egentligen vill ha barn med dem, bara vi pratar om det i 6 timmar varje dag i en vecka eller två. Jag kan ju faktiskt inte garantera något, det kanske bara är just med den personen jag känner det som helt omöjligt att tänka mig skaffa barn.

Nä, jag har hittills inte ändrat mig och lever nu med någon som har tre barn och inte vill ha någon ytterligare avkomma och är tvärsäker på just det.

 

[Sel]

Ja, det har jag gjort. Ändrat formulering för jag inte orkar med att någon ska rota i att det nog är min barndom som spökar och jag egentligen vill ha barn med dem, bara vi pratar om det i 6 timmar varje dag i en vecka eller två. Jag kan ju faktiskt inte garantera något, det kanske bara är just med den personen jag känner det som helt omöjligt att tänka mig skaffa barn.

Nä, jag har hittills inte ändrat mig och lever nu med någon som har tre barn och inte vill ha någon ytterligare avkomma och är tvärsäker på just det.

Fast är det inte bättre att bryta istället för att lägga till ett kanske då? Det låter ju själadödande att vara i förhållande med någon som tjatar och längtar och vill. Framför allt öppnar det ju upp för MER tjat i stil med: "Men nääär?"

Jag vill Absolut Inte ha barn. nej nix, aldrig i livet - det finns inte på kartan att jag skulle kunna tänka mig att inleda något med någon med barnlängtan.

 

[Sel]

Jag tänker att det bara är en del av hans osofta "panik". Ts kommer ju dra om han säger tvär-nej. Han var ju också rätt tydlig med att han var klar med barn och inte ville ha något huvudansvar.

Förmodligen gör hon det, ja, och det är inte reko att vara oärlig för att hålla henne kvar.
Jag tycker inte att det låter som att han varit särskilt tydlig alls.

 

[Lovisaleonora]

Fast är det inte bättre att bryta istället för att lägga till ett kanske då? Det låter ju själadödande att vara i förhållande med någon som tjatar och längtar och vill. Framför allt öppnar det ju upp för MER tjat i stil med: "Men nääär?"

Jag vill Absolut Inte ha barn. nej nix, aldrig i livet - det finns inte på kartan att jag skulle kunna tänka mig att inleda något med någon med barnlängtan.

Självklart är inte den jag är med nu samma person som tjatade som en bäver om barn. För att jag (självklart) bröt den relationen.

Men nu verkar ju ts snubbe inte vara av det virket utan hellre ser var en god relation leder. Att vara här och nu verkar vara omodernt, bättre att ha en 15 årsplan som man dör ifrån om 13 månader och ha försakat goda relationer för en manisk planeringsiver.

 

[Lovisaleonora]

Men han vill inte ha fler barn och han vet att jag vill de. Han vill inte vara med om småbarns åldern igen.

Alltså - var är det oklart....

 

[BernT]

Förmodligen gör hon det, ja, och det är inte reko att vara oärlig för att hålla henne kvar.
Jag tycker inte att det låter som att han varit särskilt tydlig alls.

Nä han verkar ju mest inse att säger han nej drar hon och hur lätt är det för en 45-åring 2 barnsfar att hitta ngn ny (yngre dessutom) att ligga med. Tror mest det är där paniken ligger..

 

[Inte_Ung]

Jag har svarat samma för att slippa tjat efter att först ha sagt att jag ALDRIG vill ha barn. När det tjatats på om detta, för att få lugn, har ja svarat att jag vill inte ha barn just nu, och jag inte kan se att det ändras, men visst - det kan hända att jag ändrar mig.

Det tycker däremot inte jag är schysst.
Att liksom luras för husfridens skull. Lämpligast hade väl varit att avsluta relationen när önskningar om framtiden går så mycket isär.

 

[Lovisaleonora]

Det tycker däremot inte jag är schysst.
Att liksom luras för husfridens skull. Lämpligast hade väl varit att avsluta relationen när önskningar om framtiden går så mycket isär.

Men jag kan ju inte ens nu garantera att jag aldrig ändrar mig.

 

[clusia]

Förmodligen gör hon det, ja, och det är inte reko att vara oärlig för att hålla henne kvar.
Jag tycker inte att det låter som att han varit särskilt tydlig alls.

Jag tycker det @Lovisaleonora citerade är glasklart.

 

[Sel]

Självklart är inte den jag är med nu samma person som tjatade som en bäver om barn. För att jag (självklart) bröt den relationen.

Men nu verkar ju ts snubbe inte vara av det virket utan hellre ser var en god relation leder. Att vara här och nu verkar vara omodernt, bättre att ha en 15 årsplan som man dör ifrån om 13 månader och ha försakat goda relationer för en manisk planeringsiver.

Nej det förstod jag! Förmodligen händer det förr eller senare mellan mannen och TS också, därför kan jag inte riktigt få grepp om varför ens komma med det där "kansket" istället för att bryta upp direkt. Det är ju dömt att misslyckas liksom.

Det andra stycket har jag ingen aning om. Men jag föreställer att om man verkligen vill ha barn och är runt de trettio så, tja.. då måste det ju till lite planering. Spelrummet minskar ju för varje år.

 

[Lovisaleonora]

Nej det förstod jag! Förmodligen händer det förr eller senare mellan mannen och TS också, därför kan jag inte riktigt få grepp om varför ens komma med det där "kansket" istället för att bryta upp direkt. Det är ju dömt att misslyckas liksom.

Men han har ju varit fullständigt ärlig och lämnat till TS att besluta hur viktigt det är för HENNE. Kan man vara mer schysst?!

 

[cirkus]

Jamen precis - låt oss säga att han ändrar sig med TS om 2 år, de gör en bebis ... när barnet är 20 och kanske fortfarande bor hemma är han 67 och pensionär. Jag kan tänka mig att den tanken svindlar.

Fast nä så behöver det inte alls vara. Min bror är en sån, han fick sista när han var 47 och har nog varit mer närvarande i hans liv än i de äldres liv. En av mina bästa kompisar fick barn med en 55-åring som utan tvivel är en utmärkt far, numera är han 75(!) och har inga planer på egen pension och pigg som en spigg. MEN sen finns det givetvis de som både är gamla och döda i samma ålder

 

[Cambrie]

Jag har inte uppfattat ts som tjatig, men att hon VILL ha barn, inte gärna, utan VILL. Jag uppfattar däremot mannen som att han inte vill ha barn och hans kanske och slippa ansvar är väl bara ett sätt att, som någon annan uttryckte det, kunna ha kvar ett yngre, fräscht ligg... Om han är klar med barn tycker jag han kan säga det så får ts fundera om hon vill testa att leva med en man som troligen inte kommer att ändra sig, eller om det är viktigt att ha barn. Att leva här och nu funkar för han som redan har två barn. För ts, som är 30 nästa år, kanske det inte fungerar för. Det måste ju hon själv avgöra men hon verkar ju vara tveksam också, barn verkar vara en dealbreaker här.

 

[Korven]

Jamen precis - låt oss säga att han ändrar sig med TS om 2 år, de gör en bebis ... när barnet är 20 och kanske fortfarande bor hemma är han 67 och pensionär. Jag kan tänka mig att den tanken svindlar.

När min son gick i mellanstadiet hade han en kompis med så gamla föräldrar. Var väl sådär roligt, gubben var jättetråkig men mamman försökte hänga med.

 

[Gräv]

Nä han verkar ju mest inse att säger han nej drar hon och hur lätt är det för en 45-åring 2 barnsfar att hitta ngn ny (yngre dessutom) att ligga med. Tror mest det är där paniken ligger..

Det är nog inga problem. Är väl denna tråd ett bevis på.