Träffat äldre man

Fast nä så behöver det inte alls vara. Min bror är en sån, han fick sista när han var 47 och har nog varit mer närvarande i hans liv än i de äldres liv. En av mina bästa kompisar fick barn med en 55-åring som utan tvivel är en utmärkt far, numera är han 75(!) och har inga planer på egen pension och pigg som en spigg. MEN sen finns det givetvis de som både är gamla och döda i samma ålder
Jamenvisst, så menade jag inte - jag känner också äldre föräldrar som är fantastiska. Som älskar att ha småbarn/barn/tonåringar och som verkligen inte är åldriga.

Vad jag menade var att den här mannen redan har barn, har upplevt alltsammans - och beslutat att det får räcka fint så. Han vill inte göra om hela den resan igen. Han vill kanske ha lite frihet nu när han passerar 45. Annars hade han ju glatt gått med på den eventuella framtiden.
 
Alltså - var är det oklart....
Solklart! Om han nöjt sig där, men istället var han tvungen att lägga till ett " han kanske ändrar sig men inte just nu" och vid vidare samtal:
"Han säger han tycker om mig väldigt mycket och vill inte vi tar ett förhastat beslut. Att vi ska fortsätta dejta och se vad de leder till. Detta tycker jag också är konstigt då han inte verkar vilja släppa mig.
Sen säger han på skoj jag kan säkerligen ändra mig sen och göra dig gravid om du tar huvudansvaret."

Varför hålla på och ploja sådär?
 
Det är nog inga problem. Är väl denna tråd ett bevis på.
Vissa har väldigt lätt att finna en ny partner. En tidigare kollega som är 45 år och har två barn är numera sambo med en 29 år söt tjej utan barn. Väldigt utåtriktad, snackig kille och duktig på sälj dock.
 
Vissa har väldigt lätt att finna en ny partner. En tidigare kollega som är 45 år och har två barn är numera sambo med en 29 år söt tjej utan barn. Väldigt utåtriktad, snackig kille och duktig på sälj dock.
Ja det verkar som att yngre tjejer vill ha äldre män
 
Inte läst hela tråden men jag skulle gå. Jag vill inte ha barn. Helt säker. Jag tar upp det tidigt just för det går som inte kompromissa i den frågan. Och vänta på att nån kanske ska ändra sig - nä. Dessutom gör det sjukt mkt mer ont att bryta om 5 år än efter 5 v.

Och jag har även jag när folk inte respekterar mitt nej slirat på målet att "HELT omöjligt är det inte men som jag känt och känner nu...". Men jag har VETAT två saker då. Att jag INTE kommer ändra mig och att jag INTE tänkt mig en framtid med personen men där och då kunde jag absolut tänka mig att umgås (och ligga) ett tag. Dvs jag har slirat när jag inte orkat med tjat och inte varit särskilt långsiktigt engagerad i personen.

Så. Run Forest, run!

(Numera är jag dels steriliserad, dels strax över 40 - så man slipper diskussionen. Har sen ett par år en relation med en två år yngre man som inga barn har och inga barn vill ha. Jag brukar kolla av nån gång per år om han ändrat sig men tacksamt nog inte.)
 
Jag har liknande erfarenhet. Träffade en 44 åring med två barn, var då 40 och hade inte gett upp tanken på barn. Han ville inte ha fler. Det kom upp efter nån månad precis som för er och vi var på väg att bryta.

Men jag ville inte bryta, avvaktade för att se var det tog vägen. Efter ett år kände jag att jag fortfarande inte ville ge upp barnfrågan och för mig var det också svårt att vara tillsammans men någon som förvägrade mig det. Så jag gjorde slut. Jätteledsamt, för jag var fortfarande kär. Han blev skitarg för han trodde jag hade släppt det där med barn.

Sen träffade jag en ny, 43 år med två barn. Var tydlig med att jag inte ville vara ihop med någon som absolut inte ville ha fler barn, men sån var inte han minsann. Hellre fler egna än en tjej med bonusbarn. Det visade sig inte vara riktigt sant, han ville verkligen inte ha fler. Men var nog inte helt uppriktig i dejtingstadiet, tex så kröp det också fram en hästallergi han hade glömt nämna... :cautious:

Vet inte om mitt inlägg är till nån hjälp för dig, men om någon är så tydlig med att man inte vill ha fler barn tidigt - i förälskelsestadiet då en del skönmålar sig lite och man vill så mycket så skulle jag tro på det idag och bryta direkt. Det är inte så mycket lättare senare.

För mig blev det inga barn.
Men jag var inte ute i så god tid heller så det kanske inte hade blivit några i alla fall.
 
Sen träffade jag en ny, 43 år med två barn. Var tydlig med att jag inte ville vara ihop med någon som absolut inte ville ha fler barn, men sån var inte han minsann. Hellre fler egna än en tjej med bonusbarn. Det visade sig inte vara riktigt sant, han ville verkligen inte ha fler. Men var nog inte helt uppriktig i dejtingstadiet, tex så kröp det också fram en hästallergi han hade glömt nämna... :cautious:
Listiga killar.
För många tjejer är barnlängtan så stor och bråttom särskilt om dom närmar sig 30 eller över. Så är man tveksam så kan man bli dissad redan i ett dejtingstadium. På det viset fick han ju chans på dig iaf.

Jag tror chansen att en kille som redan har barn. Vill ha nya barn är betydligt mindre än en kille som inte har barn sen tidigare iaf. Då dessa redan har fått uppleva småbarnsåren och den påfrestning det ställer på ett förhållande.
 
Senast ändrad:
Om den MÖJLIGHETEN, hur avlägsen den än månde vara, räcker för att TS ska känna sig motiverad att fortsätta relationen trots sin oerhörda barnlängtan är ju saken biff och tråden inte haft något berättigande.

Har läst tråden och håller med.

TS: skämtet att ”jag kan ju göra dig med barn om jag slipper ansvaret” blir ju just ett skämt. Svaret i grunden är tydligt att det är ett nej.

Du kan kanske visualisera hur det skulle bli om ett-två-tre osv år utifrån det ”skämtet”. Om ni lever tillsammans och han fortfarande står fast vid det tydliggjorda att han inte vill ha fler barn.

1) han kommer aldrig göra dig gravid utifrån det ”för att vara snäll” om ni skulle separera.
2) ni kan ju knappast leva tillsammans om du SKULLE få hans barn och han inte vill ha ansvar . Hur skulle det funka? Ni kan ju inte tejpa upp linjer i bostaden liksom, var gränsen går var ni/du/han/barnet ska vara.

Väldigt tråkigt för dig och er när ni trivs så väldigt bra tillsammans 😞

Men - det är tidigt i relationen så jag tycker han varit rätt tydlig, och det är bra att du själv reflekterar ang detta som du gör! Önskar dig mycket lycka till oavsett hur du gör i det svåra läget .
 
Jag har sagt till honom att jag inte kommer ge upp ett barn. Att bollen ligger hos honom om han vill fortsätta eller ej. Vi har inte pratat sen vi sågs igår då båda Behöver tid att tänka. För mig är de orimligt att gå in i en relation med ett nej till barn då jag drömt om detta sen 5 år tillbaka. Jag kommer inte kontakta honom utan det är helt upp till honom nu..
 
Fast skulle du verkligen göra det om du var i den situation som Ts beskriver? Om du är på väg att inleda ett förhållande med någon som verkligen är klart på att hen VILL ha barn och du själv vet att du inte vill. Är det inte bättre att i så fall bara säga Nej och sedan låta den andra ta ställning till hur viktig barnfrågan är istället för att börja lägga till ett kanske?
Nu vet vi naturligtvis inte om TS tjatat, men OM hon gjort det är det väl bara ännu viktigare att vara tydlig. Särskilt om man är mån om den eventuella relationen. Att gå och vänta och hoppas på ett "kanske senare"måste ju vara fördärvande för både den som väntar, den som inte varit ärlig och relationen som helhet.

Bättre är det självklart och logiskt etc på pappret osv, men folk är ju inte mer än människor och självklart kan det lätt bli då att när två personer är förälskade så agerar man utifrån det och vill inte att relationen ska ta slut just då. Jag tycker det är helt naturligt att folk inte agerar utifrån vad som enligt protokoll rent på papper vore ”det bästa” . Vem vet liksom vad som kan ändras? Det är ju så man resonerar . Inte bara ang just detta ämne utan ofta i dagliga övriga lägen i livet och tillvaron.
 
Jag har sagt till honom att jag inte kommer ge upp ett barn. Att bollen ligger hos honom om han vill fortsätta eller ej. Vi har inte pratat sen vi sågs igår då båda Behöver tid att tänka. För mig är de orimligt att gå in i en relation med ett nej till barn då jag drömt om detta sen 5 år tillbaka. Jag kommer inte kontakta honom utan det är helt upp till honom nu..
Om bollen ligger hos honom. Menar du att det då är upp till honom att ändra sig i barn frågan eller om ni ska fortsätta med ett förhållande utan några barn med i bilden ?
 
Listiga killar.
För många tjejer är barnlängtan så stor och bråttom särskilt om dom närmar sig 30 eller över. Så är man tveksam så kan man bli dissad redan i ett dejtingstadium. På det viset fick han ju chans på dig iaf.

Jag tror chansen att en kille som redan har barn. Vill ha nya barn är betydligt mindre än en kille som inte har barn sen tidigare iaf. Då dessa redan har fått uppleva småbarnsåren och den påfrestning det ställer på ett förhållande.
Så är det nog för äldre tjejer som vill ha en ung man. Alltså har man barn och dom har växt upp så vill man väl ha lite kul i o lugn o ro i livet och göra andra saker än att på nytt ta hand om barn.
 
Så är det nog för äldre tjejer som vill ha en ung man. Alltså har man barn och dom har växt upp så vill man väl ha lite kul i o lugn o ro i livet och göra andra saker än att på nytt ta hand om barn.
Jag upplever dock oftast att dom söker en plastpappa. Vilket inte är så lockande...
Iof, så har det varit yngre eller jämngamla tjejer med barn. De äldre som söker yngre killar är det nog mer så kanske.
 
Senast ändrad:
Jag upplever dock oftast att dom söker en plastpappa. Vilket inte är så lockande...
Iof, så har det varit yngre eller jämngamla tjejer med barn. De äldre som söker yngre killar är det nog mer så kanske.
Hur menar du nu? Menar du att tjejer med barn vill ha en man som ska agera plastpappa? För vem menar du att det inte är så lockande?
 
Bättre är det självklart och logiskt etc på pappret osv, men folk är ju inte mer än människor och självklart kan det lätt bli då att när två personer är förälskade så agerar man utifrån det och vill inte att relationen ska ta slut just då. Jag tycker det är helt naturligt att folk inte agerar utifrån vad som enligt protokoll rent på papper vore ”det bästa” . Vem vet liksom vad som kan ändras? Det är ju så man resonerar . Inte bara ang just detta ämne utan ofta i dagliga övriga lägen i livet och tillvaron.

Visst är det så, men jag är kanske lite krass och tycker att när man är vuxen ska man kunna ta lite avstånd ifrån sina egna känslor också. Särskilt när det handlar om någon man tycker om även om det bara råkar vara fem veckor gammalt.
Just det där med barn är ju en jättefråga för många dessutom och inte någonting som man bara "meh", särskilt inte om det skulle hända och ett barn faktiskt blir inblandat. Vad skulle den här snubben göra då, till exempel?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 311
Relationer Jag träffade en granne på ICA idag. Vi ska träffas några stycken med barn och grilla whamburgare på söndag och jag sa till grannen att...
2
Svar
32
· Visningar
4 007
Senast: Pratsch
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Okej, på senaste har jag och mina kompisar börjat släppa att gå på ”random” fester asså hemmafester hos folk man känner till runt om i...
Svar
3
· Visningar
942
Senast: Otherside
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 940
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 30
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp