Jag FÅR äta hur mycket jag vill - däremot så VÄLJER jag att äta ett visst antal kalorier per dag.
Jag har bestämt mig för att ha ett förhållningssätt till mat som innebär att jag FÅR äta ALLT. Blir jag sugen på något gör jag ett VAL, antingen så äter jag eller så äter jag det inte. Det kan också vara så att jag bestämmer för att äta det jag blir sugen på men kanske mycket mindre än vad jag tänkt från början. Jag kan bli lite trött på de pekpinnar man kan få när man ska gå ner i vikt. "det där får du inte äta" är en kommentar som jag ofta får höra på jobbet. Mitt standardsvar är: "Jag är en vuxen kvinna och jag får bestämma själv vad jag får äta."
Mitt mål är att hålla mig kring 1200 kalorier per dag, men deppar inte ihop ifall jag någon dag pillar i mig 1900 kalorier. Så länge jag är under 2400 kalorier per dag som är det kaloriintag jag ska ha för en kvinna i min ålder och i förhållande till min aktivitetsnivå - och då stå stilla i vikt.
Äter man bara "rätt" saker så kan man äta väldigt mycket mat i förhållande till mängden kalorier och jag har fullt upp att hinna få i mig mina 1200 kalorier per dag
Min filosofi är också att man ska vara förlåtande mot sig själv - om man nu ska "synda" och VÄLJER att det är värt de kalorierna att t ex trycka i sig ett wienerbröd. Tycker man att det är värt kalorierna - skitsamma för vilken anledning - då ska man äta med gott samvete och njuta av varje smula
.
Jag är t ex med i en fikaklubb på jobbet, så varje fredag till em-fikat, turas vi om att ha med något hembakat smaskens. Mitt vanliga mellanmål består av yoghurt och nötter - vilket ger nästan 300 kalorier. Så en gång i veckan blir det ungefär samma mängd kalorier - men av den onyttiga sorten. Visst jag håller mig mycket mättare på samma mängd kalorier av yoghurt än av kaffebröd - men eftersom jag verkligen älskar kaffebröd så väljer jag att äta det varje fredag
/Lizzie