Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Åhhh lil-sis jag längtar!! Ska bli så skönt att känna sig mätt!! Jag är 168 cm.
Jag har inte så jättemycket övervikt egentligen men med en sjukdomsbild som gör att jag skulle må betydligt bättre att väga 60 så är operation det bästa sättet enligt min läkare.
Ja, för en nomallång person är ju 85 kg knappast tjockt. Hur kan man operera sig när man väger 85? Det är ju ett BMI på ca 30? Det är ju knappt ens fetma utan bara övervikt. Inte ens om man är 150 cm är det speciellt mycket övervikt.
*fattar ingenting*
Jag funderade mest högt tror jag.Fast vadå "bara övervikt". Ett BMI på 29-30 är högt, farligt högt. Har ohälsan i Sverige gått så långt att man nu ser övervikt som "bara"? I så fall är vi nog illa ute.
.
Jag har inte bett om operation eller en diskussion om det. Jag har under tre år blivit övertalad att göra en operation för att det är betydligt större risker att låta bli även om mitt BMI säger något annat. För två år sedan hoppade jag av i sista stund och ville klara det själv. När det inte gick har jag blivit kontaktad av den läkaren som BAD om ett samtal!
BMI är enligt min fetmaläkare dessutom både ett trubbigt och dåligt verktyg. Jag har både från vårdcentralen företagshälsan och kirurgen blivit rådd att operera mig.
Det känns jättetråkigt att både bli jämförd och ifrågasatt efter BMI?!
Precis. Det är ett mycket trubbigt verktyg och hur farligt ett högt BMI är beror som du säger på en mängd faktorer. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du blir ifrågasatt för det är ju sällan så att folk väljer en sådan utväg om det inte bedöms som ytterst relevant för ens hälsa.
Jag tycker öht att det är konstigt att folk pratar om "sitt" BMI. Det är väl inte ens ett verktyg för att säga något om enskildas vikt, utan populationers?
Av skäl som jag inte helt förstår, verkar många tycka att det är lättare att säga - eller skriva, då - sitt BMI än sin vikt i kilon. Det är som att BMI är mindre känsligt, eller något sådant?
Jag tycker öht att det är konstigt att folk pratar om "sitt" BMI. Det är väl inte ens ett verktyg för att säga något om enskildas vikt, utan populationers?
Av skäl som jag inte helt förstår, verkar många tycka att det är lättare att säga - eller skriva, då - sitt BMI än sin vikt i kilon. Det är som att BMI är mindre känsligt, eller något sådant?
När man är inskriven hos sjukvården är det mycket BMI. Det är ju bland annat det som avgör om landstinget bekostar operation eller om man får göra det själv.
Behöver man hjälp med IVF så finns det BMI-gränser och oavsett hur trubbigt det är så är det ändå den siffran som avgör när eller om man får klartecken.
Jag håller visserligen med dig om det du skriver i det första stycket, men jag tror att skälet varför många väljer att tala om sitt BMI istället är för att det ger en bättre jämförelse (varför man nu skulle behöva jämföra). För det är ju trots allt uppenbart att många inte förstår att 85 kg eller till och med 75 kg kan vara kraftig övervikt eller till och med fetma.
Ja, om man säger sin vikt, så är det ju vikten ihop med längden som säger något om figuren, när man inte ser varandra.
Men ändå. Själv blir jag rätt knotig redan i det lägre spannet av normalvikt enligt bmi, mest för att jag har ganska "stort" skelett, så att säga. Ganska stort omfång runt bröstkorgen, ganska mycket utskjutande höftkammar och sådant (detta ligger i släkten, min farmor och ett par av mina fastrar hade/har enorma händer). Jag får oroliga kommentarer om min vikt när jag ligger lågt i normalintervallet enligt bmi.
Jag menar, bmi funkar inte alldeles uppenbart så värst mycket bättre än vikten som mått, ändå, kanske?
85 kg till 150 cm innebär 30 kg för att bli normalviktig om en nu ska kolla på BMI. Så jo det är fetma.
Det är möjligt att BMI är ett mått för dessa operationer i vanliga fall, det har jag ingen aning om. När det gäller mig har det inte varit det.
Sedan undrar jag om en säger att en får operationer. Får man en canceroperation? Ordet får känns för mig som en present en ska vara glad över och inte som en åtgärd sjukvården sätter in för att förhindra allvarlig sjukdom och död. Det kanske heter så och jag överreagerar för att jag läste in att det ansågs fel att jag ska operera mig. Fattar nån annan vad jag menar?