Tjockistråden!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Åhhh lil-sis jag längtar!! Ska bli så skönt att känna sig mätt!! Jag är 168 cm.
Jag har inte så jättemycket övervikt egentligen men med en sjukdomsbild som gör att jag skulle må betydligt bättre att väga 60 så är operation det bästa sättet enligt min läkare.
 
Åhhh lil-sis jag längtar!! Ska bli så skönt att känna sig mätt!! Jag är 168 cm.
Jag har inte så jättemycket övervikt egentligen men med en sjukdomsbild som gör att jag skulle må betydligt bättre att väga 60 så är operation det bästa sättet enligt min läkare.

Välkommen till tråden!
 
Ja, för en nomallång person är ju 85 kg knappast tjockt.:confused: Hur kan man operera sig när man väger 85? Det är ju ett BMI på ca 30? Det är ju knappt ens fetma utan bara övervikt. Inte ens om man är 150 cm är det speciellt mycket övervikt.

*fattar ingenting*

Fast vadå "bara övervikt". Ett BMI på 29-30 är högt, farligt högt. Har ohälsan i Sverige gått så långt att man nu ser övervikt som "bara"? I så fall är vi nog illa ute.

Väger man 85 kg och är 150 cm lång (BMI 38,4) så är det långt över fetma. Det finns heller inte en chans att man kan väga 85 kg och vara 150 cm lång och ha ett midjemått som inte är farligt omfångsrikt. Vad som är normal vikt i förhållande till en viss längd kan så klart variera, men inte så mycket att 85 kg för en så pass kort person skulle vara "inte speciellt mycket övervikt".
 
Sedan får man tänka på om man diskuterar mig är att 85 är det som jag snabbt ska gå ner till för att underlätta för kirurgen att få plats att göra ingreppet. Jag väger alltså 95 nu och är i högrisk för hjärta kärlsjukdomar och sjukdomar i rörelseapparaten. Själv känner jag att jag får välja mellan denna OP eller en stroke typ.
 
Fast vadå "bara övervikt". Ett BMI på 29-30 är högt, farligt högt. Har ohälsan i Sverige gått så långt att man nu ser övervikt som "bara"? I så fall är vi nog illa ute.
.
Jag funderade mest högt tror jag.
Häromkring har det krävts ett BMI på närmare 40 för att få ens diskutera gbp. I detta är det en kvinna som ligger i gränsen övervikt och fetma som ska få en operation. Det är en smula uppseendeväckande som jag ser det. Det måste vara speciella omständigheter som gäller.
Har en bekant som väger runt 140 och inte ens där har operation varit något självklart alternativ.
 
Jag har inte bett om operation eller en diskussion om det. Jag har under tre år blivit övertalad att göra en operation för att det är betydligt större risker att låta bli även om mitt BMI säger något annat. För två år sedan hoppade jag av i sista stund och ville klara det själv. När det inte gick har jag blivit kontaktad av den läkaren som BAD om ett samtal!
BMI är enligt min fetmaläkare dessutom både ett trubbigt och dåligt verktyg. Jag har både från vårdcentralen företagshälsan och kirurgen blivit rådd att operera mig.
Det känns jättetråkigt att både bli jämförd och ifrågasatt efter BMI?!
 
Jag har inte bett om operation eller en diskussion om det. Jag har under tre år blivit övertalad att göra en operation för att det är betydligt större risker att låta bli även om mitt BMI säger något annat. För två år sedan hoppade jag av i sista stund och ville klara det själv. När det inte gick har jag blivit kontaktad av den läkaren som BAD om ett samtal!
BMI är enligt min fetmaläkare dessutom både ett trubbigt och dåligt verktyg. Jag har både från vårdcentralen företagshälsan och kirurgen blivit rådd att operera mig.
Det känns jättetråkigt att både bli jämförd och ifrågasatt efter BMI?!

Precis. Det är ett mycket trubbigt verktyg och hur farligt ett högt BMI är beror som du säger på en mängd faktorer. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du blir ifrågasatt för det är ju sällan så att folk väljer en sådan utväg om det inte bedöms som ytterst relevant för ens hälsa.
 
Precis. Det är ett mycket trubbigt verktyg och hur farligt ett högt BMI är beror som du säger på en mängd faktorer. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att du blir ifrågasatt för det är ju sällan så att folk väljer en sådan utväg om det inte bedöms som ytterst relevant för ens hälsa.

Jag tycker öht att det är konstigt att folk pratar om "sitt" BMI. Det är väl inte ens ett verktyg för att säga något om enskildas vikt, utan populationers?

Av skäl som jag inte helt förstår, verkar många tycka att det är lättare att säga - eller skriva, då - sitt BMI än sin vikt i kilon. Det är som att BMI är mindre känsligt, eller något sådant?
 
Jag tycker öht att det är konstigt att folk pratar om "sitt" BMI. Det är väl inte ens ett verktyg för att säga något om enskildas vikt, utan populationers?

Av skäl som jag inte helt förstår, verkar många tycka att det är lättare att säga - eller skriva, då - sitt BMI än sin vikt i kilon. Det är som att BMI är mindre känsligt, eller något sådant?

När man är inskriven hos sjukvården är det mycket BMI. Det är ju bland annat det som avgör om landstinget bekostar operation eller om man får göra det själv.

Behöver man hjälp med IVF så finns det BMI-gränser och oavsett hur trubbigt det är så är det ändå den siffran som avgör när eller om man får klartecken.
 
Jag tycker öht att det är konstigt att folk pratar om "sitt" BMI. Det är väl inte ens ett verktyg för att säga något om enskildas vikt, utan populationers?

Av skäl som jag inte helt förstår, verkar många tycka att det är lättare att säga - eller skriva, då - sitt BMI än sin vikt i kilon. Det är som att BMI är mindre känsligt, eller något sådant?

Jag håller visserligen med dig om det du skriver i det första stycket, men jag tror att skälet varför många väljer att tala om sitt BMI istället är för att det ger en bättre jämförelse (varför man nu skulle behöva jämföra). För det är ju trots allt uppenbart att många inte förstår att 85 kg eller till och med 75 kg kan vara kraftig övervikt eller till och med fetma.
 
När man är inskriven hos sjukvården är det mycket BMI. Det är ju bland annat det som avgör om landstinget bekostar operation eller om man får göra det själv.

Behöver man hjälp med IVF så finns det BMI-gränser och oavsett hur trubbigt det är så är det ändå den siffran som avgör när eller om man får klartecken.

Då skulle jag väl säga att även det känns lite konstigt för mig.

Sen ser jag så sett inget skäl att ta över sjukvårdsspråk i sitt eget vanliga prat.

Och de flesta av oss har väl rätt lite kontakt med sjukvården, i alla fall under de första 70 åren av livet, tror jag.
 
Jag håller visserligen med dig om det du skriver i det första stycket, men jag tror att skälet varför många väljer att tala om sitt BMI istället är för att det ger en bättre jämförelse (varför man nu skulle behöva jämföra). För det är ju trots allt uppenbart att många inte förstår att 85 kg eller till och med 75 kg kan vara kraftig övervikt eller till och med fetma.

Ja, om man säger sin vikt, så är det ju vikten ihop med längden som säger något om figuren, när man inte ser varandra.

Men ändå. Själv blir jag rätt knotig redan i det lägre spannet av normalvikt enligt bmi, mest för att jag har ganska "stort" skelett, så att säga. Ganska stort omfång runt bröstkorgen, ganska mycket utskjutande höftkammar och sådant (detta ligger i släkten, min farmor och ett par av mina fastrar hade/har enorma händer). Jag får oroliga kommentarer om min vikt när jag ligger lågt i normalintervallet enligt bmi.

Jag menar, bmi funkar inte alldeles uppenbart så värst mycket bättre än vikten som mått, ändå, kanske?
 
Ja, om man säger sin vikt, så är det ju vikten ihop med längden som säger något om figuren, när man inte ser varandra.

Men ändå. Själv blir jag rätt knotig redan i det lägre spannet av normalvikt enligt bmi, mest för att jag har ganska "stort" skelett, så att säga. Ganska stort omfång runt bröstkorgen, ganska mycket utskjutande höftkammar och sådant (detta ligger i släkten, min farmor och ett par av mina fastrar hade/har enorma händer). Jag får oroliga kommentarer om min vikt när jag ligger lågt i normalintervallet enligt bmi.

Jag menar, bmi funkar inte alldeles uppenbart så värst mycket bättre än vikten som mått, ändå, kanske?

Ibland kan det funka bättre. T.ex. tyckte tanten att 85 kg inte var så mycket övervikt på en person som är 150 cm lång. Är man själv inte så kort så kan det ju vara svårt att föreställa sig hur mycket det faktiskt är. Att då relatera till BMI för att ge en bild (om än inexakt) kan då vara hjälpsamt.
 
85 kg till 150 cm innebär 30 kg för att bli normalviktig om en nu ska kolla på BMI. Så jo det är fetma.

Det är möjligt att BMI är ett mått för dessa operationer i vanliga fall, det har jag ingen aning om. När det gäller mig har det inte varit det.

Sedan undrar jag om en säger att en får operationer. Får man en canceroperation? Ordet får känns för mig som en present en ska vara glad över och inte som en åtgärd sjukvården sätter in för att förhindra allvarlig sjukdom och död. Det kanske heter så och jag överreagerar för att jag läste in att det ansågs fel att jag ska operera mig. Fattar nån annan vad jag menar?
 
85 kg till 150 cm innebär 30 kg för att bli normalviktig om en nu ska kolla på BMI. Så jo det är fetma.

Det är möjligt att BMI är ett mått för dessa operationer i vanliga fall, det har jag ingen aning om. När det gäller mig har det inte varit det.

Sedan undrar jag om en säger att en får operationer. Får man en canceroperation? Ordet får känns för mig som en present en ska vara glad över och inte som en åtgärd sjukvården sätter in för att förhindra allvarlig sjukdom och död. Det kanske heter så och jag överreagerar för att jag läste in att det ansågs fel att jag ska operera mig. Fattar nån annan vad jag menar?

Jag fattar vad du menar. Att en del säger "får" om operationerna för överviktiga, handlar väl om att det finns överviktiga som själva vill genomgå sådana operationer, men som av olika skäl inte får det för läkaren/landstinget. Det finns väl också de som genomgår just de här operationerna privat, på egen bekostnad.

Jag tycker att det är rimligt att säga att man "ska" opereras, oavsett vilken typ av operation det gäller.

Att säga att man "får" en operation, antyder ju att behovet är något annat än medicinskt, till exempel kosmetiskt. Men fetma är ju bara delvis en kosmetisk fråga, för sjukvårdens del är det ju hälsoriskerna som är det intressanta, inte hur patienten ser ut.

Sen är väl de här överviktsoperationerna något som framstår som betydligt mer frivilligt än andra operationer. Man blir väl inte opererad om man inte vill, och det är en operation att ta ställning till på sätt som många andra operationer inte är. Och operationen medför en förändring som de flesta andra operationer inte medför på samma sätt.
 
Egentligen borde väl överviktsoperationerna ha en egen tråd, då det finns många åsikter i den frågan. Så slipper tjockistråden överta den diskussionen - som kanske gör att några ledsnar på tråden...

Men för att spinna på det ämnet ändå, så blir jag lite nyfiken @FannyN - du får svara om du vill, låt bli om det är för personligt! - har du några andra medicinska problem som gör att övervikten är mer riskfylld för dig jämfört med oss andra?
För jag kan nog någonstans hålla med om att de låter som en relativt liten övervikt för en i övrigt frisk människa av din längd. Det finns ju uppenbarligen någon som anser att operationen är nödvändig för dig, så det är säkert så. Men man undrar ju ändå lite när många som väger väldigt mycket mer aldrig blir uppmanad att operera sig - eller knappt ens att gå ner i vikt, för den delen... Jag har ju en del andra bekymmer med min kropp, så jag har någorlunda regelbunden läkarkontakt. Men det är nog aldrig någon som påpekat att jag borde gå ner i vikt. Det är jag förvisso fullt medveten om själv, men ...
 
Du har helt rätt ameo. Det är kontroversiellt med operation och jag vill iaf inte diskutera just det. Skrev det bara för jag vill vara med i tråden. Jag har övervägt risker och vimsat i tre år så det är inget lätt beslut. Jag trodde jag skulle klara det men när jag alltid kunde tänka imorgon ska jag börja eller efter jul eller efter den där resan etc. Nu har jag klarat att köra med påsar i fem dagar och det går bra! Trodde jag aldrig.
Det är min krångliga diabetes och mina blodfetter som är tydligen något rekord av vad de flesta sett,och mitt diskbråck kombinerat med hereditet genom en smal vältränad släkt som ändå drabbas av hjärtinfarkter och blindhet av diabetes etc på löpande band som gör att jag måste lägga om min livsstil radikalt.
Jag har uttryckligen fått höra att jag lever livsfarligt. Och jag väger inte 85 utan 95 och det innebär inte att jag inte att jag är fet. Jag är jättefet och det är jobbigt att knyta skor och andas och det gör att det är inte så himla lätt att komma igång med vettig träning. Jag vill göra en hel livsstilsförändring och där är operation en del i det. Det är kanske olika hur de pratar om vikt på olika ställen. Jag kan inte ens komma med en brännskada eller halsont utan får höra om att de har en viltminskningsgrupp o dyl.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt...
14 15 16
Svar
312
· Visningar
21 240
Senast: lizzie
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
14 625
Senast: tott
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 184
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
703
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Adventskalendertråden 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp