Tjockistråden del 2

Jag var in till stan idag och passade på att köpa en våg. När jag kom hem ställde jag mig på den "för skojs skull". Jag fick en chock. Jag väger över 80 kg. Förvisso var det med kläder på och mat i magen, men ändå. Det betyder att jag gått upp 8 kilo sedan i våras då jag blev vägd på sjukhus.

Det är jävligt lätt att gå upp i vikt men ett helvete att bli av med vikten. Skit också. Det är som om hela livet går ut på att banta.

Inte hela livet kanske, men man får ju vara beredd på att det tar lång tid. Även när man nått målvikt kommer man fortfarande behöva kämpa för att behålla nya vanor för att kunna hålla vikten.

Jag började i februari 2020.
 
Inte hela livet kanske, men man får ju vara beredd på att det tar lång tid. Även när man nått målvikt kommer man fortfarande behöva kämpa för att behålla nya vanor för att kunna hålla vikten.

Jag började i februari 2020.
Jag tänker att "hela livet" är den tid det tar att nå målvikten och sedan att hålla den. Det känns lite bittert att vissa är smala utan ansträngning men att man själv måste kämpa så förbannat hela tiden.
 
Jag tänker att "hela livet" är den tid det tar att nå målvikten och sedan att hålla den. Det känns lite bittert att vissa är smala utan ansträngning men att man själv måste kämpa så förbannat hela tiden.

Till syvende och sist får man ju fråga sig själv om det är värt det.
 
Åhhh, blir så frustrerad! Jag äter också, som någon skrev, när jag är låg eller glad, eller bara för att. Jag har varit låg i en väldigt lång period nu, och nu har jag sedan sommaren 2020 gått upp 8 kg. Tänker som sagt varje dag att jag inte ska äta massa skit, men så gör jag det ändå för jag orkar inte. Jag är inte tillräckligt stark i psyket. När jag var på affären idag så kände jag att jag vill ha något som är gott, men inget är särskilt gott. Det slutar med att jag köper och äter choklad. Smörgåsar och annat onyttigt också. Jag vill ju inte äta, och är egentligen inte sugen, men jag gör ju det ändå. Och äter ju det som är enklast.

Försöker komma fram till vad jag kan ha som är lätt att äta, och som jag kommer att äta. Kommer inte att äta kvarg, keso eller annat sånt. Inte heller makrill. Alltså jag dör. Det finns fan inget. Helst av allt vill jag bara dricka typ nutrilett, för det är enklast, men inte ens det gör jag. För då är det något annat som ger mig känslan av att jag inte klarar det heller. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

JO, det vet jag. Jag måste komma ut på promenader för psykets skull, jag måste börja där. Det vet jag, men av någon anledning tar det också emot. Huff, inte meningen att låta så negativ, jag vet ju att promenader är bra för mig. Är det så jag ändrar mitt tankemönster? För det är så jäkla negativt hela tiden. Hur gör man annars det?
 
@Strindlund Har du tagit hjälp av någon innan? Jag påbörjade inte min viktresa förrän efter flera månader terapi. Det krävdes mycket jobb med den stress och ångest jag hade då som var bidragande orsaker till mitt känsloätande. När jag började ta tag i vikten, så startade jag i en coachgrupp. Jag har sedan innan flertalet misslyckade försök bakom mig. Det var skönt med den extra pushen man fick med gruppen, både vad gäller mat och träning.

Börjar man inte med att identifiera sina triggers och ändra sina tankemönster, är det nog svårt att lyckas med viktnedgång.
 
Åhhh, blir så frustrerad! Jag äter också, som någon skrev, när jag är låg eller glad, eller bara för att. Jag har varit låg i en väldigt lång period nu, och nu har jag sedan sommaren 2020 gått upp 8 kg. Tänker som sagt varje dag att jag inte ska äta massa skit, men så gör jag det ändå för jag orkar inte. Jag är inte tillräckligt stark i psyket. När jag var på affären idag så kände jag att jag vill ha något som är gott, men inget är särskilt gott. Det slutar med att jag köper och äter choklad. Smörgåsar och annat onyttigt också. Jag vill ju inte äta, och är egentligen inte sugen, men jag gör ju det ändå. Och äter ju det som är enklast.

Försöker komma fram till vad jag kan ha som är lätt att äta, och som jag kommer att äta. Kommer inte att äta kvarg, keso eller annat sånt. Inte heller makrill. Alltså jag dör. Det finns fan inget. Helst av allt vill jag bara dricka typ nutrilett, för det är enklast, men inte ens det gör jag. För då är det något annat som ger mig känslan av att jag inte klarar det heller. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

JO, det vet jag. Jag måste komma ut på promenader för psykets skull, jag måste börja där. Det vet jag, men av någon anledning tar det också emot. Huff, inte meningen att låta så negativ, jag vet ju att promenader är bra för mig. Är det så jag ändrar mitt tankemönster? För det är så jäkla negativt hela tiden. Hur gör man annars det?
Enbart som svar på promenad-delen. Jag behöver tydliga rutiner. Jag går till exempel ut och går på lunchen när jag jobbar. Varje dag samma tid och lika långt. Har du möjlighet att göra något liknande?
 
@Strindlund Har du tagit hjälp av någon innan? Jag påbörjade inte min viktresa förrän efter flera månader terapi. Det krävdes mycket jobb med den stress och ångest jag hade då som var bidragande orsaker till mitt känsloätande. När jag började ta tag i vikten, så startade jag i en coachgrupp. Jag har sedan innan flertalet misslyckade försök bakom mig. Det var skönt med den extra pushen man fick med gruppen, både vad gäller mat och träning.

Börjar man inte med att identifiera sina triggers och ändra sina tankemönster, är det nog svårt att lyckas med viktnedgång.

Nja, mina 25 kg gick jag ned med hjälp av promenader, som fick min psykiska hälsa att bli stabil. Jag har egentligen koll på vad jag mår bra av, vad jag ska äta och så vidare. Jag blir tyvärr inte motiverad av andra, överhuvudtaget. Är väl bara att bita ihop och övervinna den här känslan av självömkan. Jag vet ju att jag är alldeles för inaktiv i dag.
 
Enbart som svar på promenad-delen. Jag behöver tydliga rutiner. Jag går till exempel ut och går på lunchen när jag jobbar. Varje dag samma tid och lika långt. Har du möjlighet att göra något liknande?
Jag har all tid i världen, dock inte på jobbet. Problemet är nog att jag har ett alldeles för ”lätt” jobb som inte utmanar mig mentalt.
 
Jag har all tid i världen, dock inte på jobbet. Problemet är nog att jag har ett alldeles för ”lätt” jobb som inte utmanar mig mentalt.
30 minuter promenad innan jobbet? Direkt efter jobbet? Finns det någon stund på dygnet du kan planera in promenaden så det blir samma tid varje dag? Jag fungerar bäst om det går på rutin. "Nu är klockan 11, ut på promenad i 30 minuter". Då behöver jag inte reflektera, utan "tröskeln" blir väldigt låg när det är lika varje dag.
 
Nja, mina 25 kg gick jag ned med hjälp av promenader, som fick min psykiska hälsa att bli stabil. Jag har egentligen koll på vad jag mår bra av, vad jag ska äta och så vidare. Jag blir tyvärr inte motiverad av andra, överhuvudtaget. Är väl bara att bita ihop och övervinna den här känslan av självömkan. Jag vet ju att jag är alldeles för inaktiv i dag.

Men det handlar ju fortfarande om tankemönster och triggers. Dvs sådant man kan behöva hjälp med att förändra.
 
Åhhh, blir så frustrerad! Jag äter också, som någon skrev, när jag är låg eller glad, eller bara för att. Jag har varit låg i en väldigt lång period nu, och nu har jag sedan sommaren 2020 gått upp 8 kg. Tänker som sagt varje dag att jag inte ska äta massa skit, men så gör jag det ändå för jag orkar inte. Jag är inte tillräckligt stark i psyket. När jag var på affären idag så kände jag att jag vill ha något som är gott, men inget är särskilt gott. Det slutar med att jag köper och äter choklad. Smörgåsar och annat onyttigt också. Jag vill ju inte äta, och är egentligen inte sugen, men jag gör ju det ändå. Och äter ju det som är enklast.

Försöker komma fram till vad jag kan ha som är lätt att äta, och som jag kommer att äta. Kommer inte att äta kvarg, keso eller annat sånt. Inte heller makrill. Alltså jag dör. Det finns fan inget. Helst av allt vill jag bara dricka typ nutrilett, för det är enklast, men inte ens det gör jag. För då är det något annat som ger mig känslan av att jag inte klarar det heller. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

JO, det vet jag. Jag måste komma ut på promenader för psykets skull, jag måste börja där. Det vet jag, men av någon anledning tar det också emot. Huff, inte meningen att låta så negativ, jag vet ju att promenader är bra för mig. Är det så jag ändrar mitt tankemönster? För det är så jäkla negativt hela tiden. Hur gör man annars det?
Börja smått. Ta en kort promenad och var nöjd med den. Så småningom kan man utöka.

Jag har haft en rätt lång period då jag inte orkat gå, men så började jag igen och gick då en sväng på 25 minuter varje dag. Dessa korta promenader byggde en vana att ta sig ut och har numera blivit ett tvång. Jag måste ut och gå nu. Så småningom utökade jag promenadtiden så nu går jag 40-50 minuter om dagen. Tanken är att utöka ytterligare så småningom.
 
Jag vägde och mätte mig idag direkt efter att jag vaknat. Vågen stannade på 79,7 så det var ju en viss skillnad mot igår. Måttet runt midjan hade minskat med 1 cm sedan jag mätte första gången. Om det är en verklig minskning låter jag vara osagt. Men nu har jag i alla fall siffror på var jag ligger just nu och kan se framöver om något händer.
 
Men nu då? Jag är trött, vill inte göra något. Jag har ingen hobby, inget intresse av att skaffa mig en och känner att jag existerar, men lever inte. Är sjukskriven fram till 4/3 pga depression och utmattning. Jag skulle helst av allt bara vilja sova dygnet runt pga ser ingenting positivt med livet liksom. Det enda positiva, är ju att ha fått döva ångest med något som är gott. Och nu är inte ens något gott längre. Puh, blir alldeles matt av mig själv!
 
Tagit kontakt med läkare för knoppen, och små förändringar för kroppen. Var på promenad idag igen, det är inte med helt lätta steg men framåt går det. Har försökt hitta tillbaka till vad som gjorde att jag kunde gå ned så mycket för 6–7 år sedan, en vikt jag hållit men som nu smugit sig uppåt ca 10 kg mot trivselvikt.

Hur gjorde jag då? Började med promenader som fick bli en vana och tog bort sötad läsk, ändrade kosten därefter. Då gick det ju bra, blev både lättare och fick mer livsglädje. Glädjen i livet är ju så mycket bättre än sorgen i livet. Försöker alltså med det, promenader måste det bli.
 
18/1 81,1 kg
21/1 79,8 kg
25/1 80,0 kg
28/1 79,7 kg
1/2 79,6 kg
4/2 78,7 kg
8/2 78,8 kg
11/2 78,4 kg
16/2 78,2 kg
19/2 77,7 kg
23/2 77,5 kg

Det är ju nästan så man gör en liten glädjedans varje gång man ställer sig på vågen nu. Ska komma ihåg den känslan för tillfällen då det står helt still. :p Skönt att ha jobbat fram en fungerande strategi.
 
Jag har upptäckt Samsung health i mobilen som jag börjat använda lite smått. Det är lite deprimerande att se att jag bara har förbrukat 1489 kcal idag, trots att jag bär på 27 kilo övervikt. Jag har gått 65 minuter under dagen. Ska jag gå ner så borde jag alltså äta betydligt mindre än jag förbrukar men det kan bli svårt.

Känns hopplöst.
 
Jag har upptäckt Samsung health i mobilen som jag börjat använda lite smått. Det är lite deprimerande att se att jag bara har förbrukat 1489 kcal idag, trots att jag bär på 27 kilo övervikt. Jag har gått 65 minuter under dagen. Ska jag gå ner så borde jag alltså äta betydligt mindre än jag förbrukar men det kan bli svårt.

Känns hopplöst.
Kom ihåg att du förbrukar en hel del kalorier bara på att existera också! (underhållsbehov kallas det när man räknar foderstat till hästarna) De förbrukade kalorierna i appen är, om jag inte minns galet, det du förbrukat på det du motionerat.
 
Kom ihåg att du förbrukar en hel del kalorier bara på att existera också! (underhållsbehov kallas det när man räknar foderstat till hästarna) De förbrukade kalorierna i appen är, om jag inte minns galet, det du förbrukat på det du motionerat.
Det står "totalt antal förbrukade kalorier", så jag tolkar det som både de jag förbrukat på promenaden och på att andas. I appen står följande:
 

Bifogade filer

  • Screenshot_20210223-220333_Samsung Health.webp
    Screenshot_20210223-220333_Samsung Health.webp
    43,2 KB · Visningar: 12

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt...
14 15 16
Svar
318
· Visningar
21 864
Senast: MJLee
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 287
  • Låst
Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt pratar...
101 102 103
Svar
2 046
· Visningar
172 578
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp