Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag överlevde nätt och jämnt min vecka på shakes. Det var riktigt kämpigt denna gång och jag dustades med lågt blodsocker och mycket trötthet. Men jag och sambon peppade varandra och klarade det!
Jag känner mig mycket mindre sötsugen än innan, och gick dessutom ned ca 3,5 kilo under veckan. Jag gick upp något halvkilo direkt efter när jag började äta mat, men har gått ned det igen nu.
Idag vägde jag in på 83,7 kg, vilket är en nedgång på 18,1 kilo. Dessutom mätte jag mig härom dagen. Jag blir så fascinerad av att jag har gått ned nästan 20 cm runt mage och höfter, 8 cm runt låren och 4 cm runt vaderna. Det märks på hur kläderna sitter .
Men så är det ju absolut. Centimetrarna på benen är också de som sitter hårdast på mig. Men jag ser mig ju fortfarande som ganska tjock, och det känns inte alls som jag har gått ned nästan 20 kilo. Det har nog att göra med att man förlorat överallt, och inte bara på "problemområden".Bra kämpat!
Just detta hur mycket som försvinner från lår och framför allt vader, vid viktnedgång. Det är något som normalviktiga människor aldrig har koll på. Jag brukar få hör att det inte syns på mig hur mycket jag väger, framför allt inte när jag är upp över 110 kg. Nä, för det är ju fördelat över hela kroppen.…
/Lizzie
Bra kämpat!
Just detta hur mycket som försvinner från lår och framför allt vader, vid viktnedgång. Det är något som normalviktiga människor aldrig har koll på. Jag brukar få hör att det inte syns på mig hur mycket jag väger, framför allt inte när jag är upp över 110 kg. Nä, för det är ju fördelat över hela kroppen.…
/Lizzie
Näe hörreni.
Motivationen är piss?
På måndag går jag igång på helfart igen, minst 7 dagar men gärna 14. Nu vill jag få fart på detta innan det fallerar.
Motivationen är piss, jag har liksom inte kommit till den här stunden att ”nu jäklar” ens... är peppad flera gånger per dag, men så fort mitt humör svajar så sätter känsloätarnerven till som en käftsmäll. Det finns noll motivation till att ens försöka. Eller jo, nu försöker jag åtminstone att äta riktig mat och hitta det som fungerar för mig. Jag har haft det såååå enkelt tidigare. Alltså 10 kg är fan inte svårt, men ändå orkar jag inte.
Vad var det du gjorde på helfarten? VCLD med typ nutrilett? Det är något jag önskar att jag kunde klara av, men alldeles för svag mentalt, även när jag mår bra.
Menar inget illa, och jag hoppas du inte tar det som kritik eller så. Men känns det verkligen som att du har hittat "rätt metod" om du måste ha motivation och liksom "ta tag i det"? Jag tänker att viktnedgång och att sen lyckas hålla den vikten (som i många fall kanske tom är svårare än själva viktnedgången) behöver vara något extremt långsiktigt och inte något som bara funkar när man har motivation. Känner att jag är ute på hal is som kommenterar, detta med viktnedgång är så laddat för de flesta men jag hoppas du förstår hur jag menarNäe hörreni.
Motivationen är piss?
På måndag går jag igång på helfart igen, minst 7 dagar men gärna 14. Nu vill jag få fart på detta innan det fallerar.
Menar inget illa, och jag hoppas du inte tar det som kritik eller så. Men känns det verkligen som att du har hittat "rätt metod" om du måste ha motivation och liksom "ta tag i det"? Jag tänker att viktnedgång och att sen lyckas hålla den vikten (som i många fall kanske tom är svårare än själva viktnedgången) behöver vara något extremt långsiktigt och inte något som bara funkar när man har motivation. Känner att jag är ute på hal is som kommenterar, detta med viktnedgång är så laddat för de flesta men jag hoppas du förstår hur jag menar
Har du läst resterande inlägg?
Jag är med i en viktklubb. Det är ju alltså inte någon långsiktig lösning, för inte tusan kommer jag fortsätta spendera flera tusen på det flera år framöver. Poängen med det är ju att få hjälp med att finna långsiktiga lösningar och verktyg, samtidigt som man går ner i vikt och börjar bli aktiv med träning. Nu vet jag ju inte var i spannet övervikt som du befinner dig, men jag kan tänka mig att vi med stor övervikt ofta behöver en mer ordentlig språngbräda (operation, VLCD etc) än de som vill gå ner ett par kilo för att ens jeans ska sitta bättre.
Så nej, just nu är det ju inte "rätt metod" jag lever efter. Den rätta metoden är den jag får hjälp med att undersöka för att kunna vara mer långsiktig i mitt leverne när jag lämnat viktklubben. Att hitta rätt metod är ju inte något som sker över en natt, det är ju en pågående process.
Finns så många olika trådar med viktnedgångstema så har inte stenkoll på allt som skrivs, men har sett att du är (jag trodde "var") med i en viktklubb. Visste inte det var den du skulle dra igång med igen. Sorry@McFlurry
Alltså jag tar inte illa upp vill jag bara tillägga, jag är bara några steg bakom dig i processen, så att säga. Jag är inte där ännu där jag kan säga att jag har en faktisk långsiktig metod att följa. Det kommer.
Finns så många olika trådar med viktnedgångstema så har inte stenkoll på allt som skrivs, men har sett att du är (jag trodde "var") med i en viktklubb. Visste inte det var den du skulle dra igång med igen. Sorry
Jag hade ganska exakt 20 kg övervikt (om jag går efter BMI) och var väldigt otränad (och konstant ont i ryggen) när jag började. Mitt BMI då var väldigt nära 30 (29.7 typ) vilket ju är väldigt nära att räknas som fetma. Menade dock inte att jämföra din viktnedgång med min, eller din metod med min.
Hoppas du får den hjälp du behöver och att motivationen återkommer
Heja digJag är fortfarande med i en viktklubb. Den sträcker sig över tre månader med träning, coachträffar etc. Avslutas i början på juli!
Jag har nu börjat få kommentarer, massa kommentarer, och jag vet inte hur jag ska bemöta dem. Jag förstår att de kommer från ett gott ställe men jag vill inte prata om vad jag äter eller hur många kilon jag gått ner. Jag försöker hålla mig ifrån såna tankar.
En kollega som vet att jag inte vill diskutera vikt sa att om hon varit jag hade hon ändå velat att någon uppmärksammat det. Att jag skulle vara stolt och så fick jag en kram. Hon sa visserligen att jag skulle vara lika fin om jag gick upp i vikt igen men lets face it. Jag kommer inte få någon high-five om det händer.
Jag brukar mest svara "ja, kanske" när folk undrar om jag gått ner i vikt. Sa "du säger det" en gång men känner mig så himla otrevlig. Men grejen är att jag inte försöker gå ner i vikt. En kollega påpekade att jag är piggare nu när jag gått ner i vikt men det är tvärtom. Jag mår bättre alltså har jag haft ork att laga mat och inte bara värma en pizza, tagit långpromenader i det fina vädret. De dagarna jag mått piss och knappt tagit mig ur sängen men ändå gått till jobbet och skött hundarna, det är då jag borde vara stolt över mig själv.Det sista fick mig att fnissa lite! För det tragiska är ju att det är sant. Kan du inte bara svara: Ja, det är bra för min hälsa att jag äter mer regelbundet, eller något? Och blir det följdfrågor på det så kan du svara att det finns inga genvägar och alla är olika. Eller bara säga att det inte är något du vill diskutera?