R
Raderad medlem 94602
I dag blev det potatis och köttfärssoppa med morot, zuccini, chili, vitlök, tomat, broccoli, tomatpuré, lök, paprikapulver och grönsaksbuljong. Het och god. Knäckemacka till.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
kunde rädda fyllningen dock, då det var en mer "engelsk paj" med gravy, snarare än äggstanning Så fär köpa (eller baka) en matigare pajdeg imorgonHahaha fy! Stackare!
Jag tycker också att det är svårt att äta tillsammans med såna som äter väldigt fort. Det blir som en stress.
Jag också! Jag har försökt att få min sambo att lugna ner sig lite, och det har han eventuellt gjort, men eftersom att jag äter oändligt långsamt så hjälper det inte så mycket. Å andra sidan innebär det att disken oftast blir diskad medan jag fortfarande äter Om vi ska dela på en skål godis, nötter eller liknande blir det alltid att vi gör varsin skål, för annars är allt borta lagom till att jag tagit min tredje tugga!Jag tycker också att det är svårt att äta tillsammans med såna som äter väldigt fort. Det blir som en stress.
Ett syskon TOTALT utan känsla för CEREMONIER!Jag är så himla glupsk!!!
Alltså, är jag hungrig så går det ner mycket mat på kort tid.
Undrar om det har att göra med barndomen som några är inne på här. Fem syskon som fick slåss om det godast. Ville man ha nåt fick man slänga i sig det, annars tog det slut.
Minns när vi ett oerhört lyxigt år hade haft besök från Amerika och vi hade fått var sin CHOKLADadventskalender!!! En total nymodighet då som inte fanns i Sverige än. (åtminstone hade vi aldrig sett någon) När det ÄNTLIGEN efter oerhört jobbig väntan äntligen var 1:a december och man skulle få öppna första luckan och provsmaka, vad upptäckte man då? Jo att NÅGON smygöppnat alla 24 luckorna och ätit upp ALLA chokladbitarna!!! I alla fem kalendrarna!!!
Fattar ni vilket barndomstrauma!!! (det var alltså inte jag som tjuvätit de andras)
Jag också! Jag har försökt att få min sambo att lugna ner sig lite, och det har han eventuellt gjort, men eftersom att jag äter oändligt långsamt så hjälper det inte så mycket. Å andra sidan innebär det att disken oftast blir diskad medan jag fortfarande äter Om vi ska dela på en skål godis, nötter eller liknande blir det alltid att vi gör varsin skål, för annars är allt borta lagom till att jag tagit min tredje tugga!
Så har jag också gjort tillsammans med såna som äter fort. Jag kan inte prioritera artighet över att bli mätt.Jag säger åt särbon att jag kanske vill ha mer om det är så. Han tar inte illa upp (han är inte så känsligt lagd ). Det finns alltid mat så det räcker men han är bra på att okynnesäta (dvs äta mer för att det är gott, inte för att han är hungrig).
Jag tänker INTE börja hetsäta för att särbon inte tänker lämna kvar något. Helt ärligt tycker jag sådant är vansinnigt ouppfostrat (vilket jag inte säger till honom, utan jag är i mina ögon enormt oartig som säger åt honom att inte äta allt... men jag gör hellre så än försöker uppfostra min partner vilket är ännu mer oartigt och inget jag har lust med). Mitt ex var exakt likadan och jag hanterade det på samma sätt. Vad har de gemensamt? Lika många syskon... jag är ensambarn.
Så har jag också gjort tillsammans med såna som äter fort. Jag kan inte prioritera artighet över att bli mätt.
Aha, nä här är det aldrig några problem med att det inte ska finnas tillräckligt med mat. Vi tar nog aldrig om i vårt hushåll, inser jag nu när jag tänker på det! Vi brukar lägga upp en portion var, äta upp den i varierande takt, och sen är det bra så. Resterande mat blir lunchlådor. Så här handlar det helt enkelt bara om att vi äter olika snabbt, och att han därmed sitter med tom tallrik medan jag äter upp i min egen, sävliga taktJag säger åt särbon att jag kanske vill ha mer om det är så. Han tar inte illa upp (han är inte så känsligt lagd ). Det finns alltid mat så det räcker men han är bra på att okynnesäta (dvs äta mer för att det är gott, inte för att han är hungrig).
Jag tänker INTE börja hetsäta för att särbon inte tänker lämna kvar något. Helt ärligt tycker jag sådant är vansinnigt ouppfostrat (vilket jag inte säger till honom, utan jag är i mina ögon enormt oartig som säger åt honom att inte äta allt... men jag gör hellre så än försöker uppfostra min partner vilket är ännu mer oartigt och inget jag har lust med). Mitt ex var exakt likadan och jag hanterade det på samma sätt. Vad har de gemensamt? Lika många syskon... jag är ensambarn.
Skönt att det snart är över!Jag äter gröt till middag. Det borde heta gräsYNKLING. Gräsynka. Imorgon är misären slut!