Tik och hane ihop

Jag vet inte, jag tror inte jag ser det så faktiskt... Jag byter mycket hellre ras än jag byter kön! Jag är som sagt hanhundsmänniska, jag gillar hanar. Som jag ser det så är hanar generellt enklare, fånigare och mattigare. Tikar är krångligare, allvarligare och mer egensinniga. En hane kan spreta mycket mer men också vara mer formbar, medan en tik har mindre överraskningar men också är mindre lättpåverkad.

Jag upplever att jag kan påverka och forma en hane mycket mer än jag kan med en tik, vilket jag uppskattar.

(Fullt möjligt att det bara är förväntningar/fördomar det med, men det är i alla fall min uppfattning. :p)
Det tror jag stämmer helt, tikar är krångligare precis som ston
När det gäller hästar har jag inget tålamod med krångelston utan vill ha en valack.
Egentligen är jag nog också en hanhundsmänniska, men det bara blivit tikar för mig, av någon anledning.
Ändå en tik som inte vill gå på promenad är lättare att få med sig, än ett sto som inte vill ut på ridtur...
 
Värt en egen tråd, helt klart! :D

Men - jag måste få fundera lite högt i detta ämne (sorry att det blir lite OT - lovar att släppa det sedan @AliceZeta). När jag skaffade min egen rottis så ville jag ha en tik som skulle vara "mjukare" än en hane. Jag fick en otroligt dominant och faktiskt lite lömsk hund. Man fick vara på sin vakt och hålla henne kort, vara steget före.

Sedan har jag haft en blandrashund, en liten taxkorsning. Hane. Han var ilsken mot andra hanhundar, men gentlemannnen personifierad med alla tikar. Han var min ögonsten och han avgudade marken jag gick på. Tills skillnad från rottweilertiken, så var inte denna hund självständig för fem öre och han ville vara med mig ungefär som Emil och Alfred i Lönneberga.

Schnauzertiken vi har nu, ja, hon är ojämn i temperamentet och hon blir deppig vid löp. Hon är öht mer påverkad av känslolägen (sin egna) än vad blandrashanen var, men jämfört med rottistiken så kan jag inte dra ngn jämförelse pga könet. De var/är som natt och dag! Det de har gemensamt är en stor portion envishet dock. ;)

Dvärgschnauzern är en fantastiskt fin liten hanhund, men han är känslig för dålig stämning. Om någon person eller annan hund blir irriterad så håller han sig undan.

Så - hmm... jag kan inte säga att mina hanhundar varit bättre eller sämre än mina tikar. De har nog varit individer först och främst. Men självklart påverkas vi av vår förväntan. Vi ser det vi vill se i viss utsträckning...
Det är lugnt för mig, du får skriva om precis vad du vill :)
 
Ja Buke kan vara lite hårt ibland, men nästan alla som skriver vill bara väl och att andra inte ska begå de misstag man själv begått.

Jag hade helt klart väntat i minst ett år innan jag skaffade en hund till. Din hund är ju bara bebis och att ha två valpar kan vara ganska påfrestande. Jag har haft 4 år mellan hund 1 och 2, 10 år mellan hund 2 och 3, och 6 mån mellan hund 3 och 4. Hund 4 är dock äldre än hund 3 och kom till mig som 3-åring. Jag tycker egentligen att det är allt för nära i ålder men jag ville verkligen ha den här hunden och båda var "färdiguppfostrade". Men grejen är att om båda lever normalt länge så kommer de dö samtidigt. Att ta bort EN hund är helt förfärligt, och att ta bort 2 med kort tids mellanrum måste vara otroligt sorgligt :(. Om jag vill hålla på att tävla när dessa blir gamla så kommer jag också att behöva köpa en 3:e hund om några år. Jag hade 3 hundar under några månader när de gamla fortfarande levde och det var nog en hund för mycket. 2 hundar kan man hitta hundvakt till och de får plats i en dubbelbur. Men den 3:e hunden krånglar till allting.

Kan tillägga att min tik var en riktig bitch. Jag kunde ta hem tikar som jag var hundvakt åt och med en tumme i ögat så kunde jag tvinga henne att acceptera dem. Dock fanns det inte en chans att jag hade lämnat henne ensam med en annan tik. Detta är dock ganska rasbundet och jag hör sällan talas om att vinthundar har problem med andra hundar. Det brukar också gå bättre om ena hunden kommer dit som valp. Så jag tror det blir enklast med enbart tikar jämfört med en av varje.
Min lilla söta är inte jobbig alls, jag skulle kunna/vilja ha fem till som hon :) jag är hemma hela dagarna och har all tid.
Det enda som vi lägger lite energi på nu är att få henne rumsren, vi tar ut, hon kissar, får godis och beröm, sen kissar hon en lite kladd till efter 15 minuter innanför dörren. Hon kan hålla sig hela natten och kissar inte i sovrummet. Så hon är duktig och vi är på rätt väg.
Ibland känner jag att jag inte räcker till när hon vill busa, då skulle det underlätta med en valp till.
 
Det tror jag stämmer helt, tikar är krångligare precis som ston
När det gäller hästar har jag inget tålamod med krångelston utan vill ha en valack.
Egentligen är jag nog också en hanhundsmänniska, men det bara blivit tikar för mig, av någon anledning.
Ändå en tik som inte vill gå på promenad är lättare att få med sig, än ett sto som inte vill ut på ridtur...

Men jag tycker nog inte en okastrerad hanhund är riktigt jämförbar med en valack.
 
Min lilla söta är inte jobbig alls, jag skulle kunna/vilja ha fem till som hon :) jag är hemma hela dagarna och har all tid.
Det enda som vi lägger lite energi på nu är att få henne rumsren, vi tar ut, hon kissar, får godis och beröm, sen kissar hon en lite kladd till efter 15 minuter innanför dörren. Hon kan hålla sig hela natten och kissar inte i sovrummet. Så hon är duktig och vi är på rätt väg.
Ibland känner jag att jag inte räcker till när hon vill busa, då skulle det underlätta med en valp till.

Fast det där busiga varar inte för evigt och dessutom så måste hon lära sig att vara passiv mellan varven. Med två valpar som det kryper i kroppen på kommer det bli väldigt svårt att träna! Valpar är dessutom olika. Den nya valpen kanske blir väldigt krävande och då får du mindre tid till din första valp än du tänkt dig. En vuxen hund fixar detta, men det är lite synd att missa en del av uppfostran och träningen med den första valpen bara för att den andra är uppmärksamhetskrävande.
 
Min lilla söta är inte jobbig alls, jag skulle kunna/vilja ha fem till som hon :) jag är hemma hela dagarna och har all tid.
Det enda som vi lägger lite energi på nu är att få henne rumsren, vi tar ut, hon kissar, får godis och beröm, sen kissar hon en lite kladd till efter 15 minuter innanför dörren. Hon kan hålla sig hela natten och kissar inte i sovrummet. Så hon är duktig och vi är på rätt väg.
Ibland känner jag att jag inte räcker till när hon vill busa, då skulle det underlätta med en valp till.

Men har hon ens löpt än?

Det du har nu är en valp, du känner henne inte som vuxen än och det verkar vanskligt att förutsätta att hon skulle älska att bo med en hund till - det är inte något som visar sig förrän hunden är mer eller mindre vuxen...

Dessutom är det nog bättre att utnyttja lekviljan till att bygga relation med dig, än att ha en lekkompis som blir roligare. Och att lära henne självbehärskning och passivitet är jätteviktigt, hur tänker du dig att det funkar med en till sprallig (yngre) valp i hushållet?
 
En nyfiken fråga ang din drömhund. Hur kom det sig att du skaffade en yorkshireterrier om du "egentligen" ville ha en vinthund?

Jag har en dvärgschnauzer fast jag länge drömde om en schnauzer. Det berodde på min man, som efter vår stora hund tyckte "att inget större än en dvärgschnauzer", skulle platsa i hemmet.

Jag föll till föga men efter fem år fick jag äntligen min schnauzer iaf. ;)
Det är främst för att jag inte har haft självförtroendet tidigare att skaffa vinthund ( den vinthunden) jag har inte heller haft tiden till det.
Jag har också tidigare trott att jag behöver en tuff hund, att jag inte klarar av att hantera en känsligare hund, jag har varit rädd för att göra fel, helt enkelt.

När jag köpte Alice och Penny sa jag till uppfödarna att jag vill ha en tuff hund. Alice fick jag tuff. Penny är inte minsta tuff, jag blev lite lurad där. Penny har lärt mig att jag klarar en mjuk hund också, vi passar så bra ihop. Jag gillar och uppskattar hennes känslighet.
Nu känner jag att en vinthunds känslighet skulle passa mig perfekt.

Skönt att du kunde få din drömhund, det är viktigt, det finns sånt man bara måste få erfara. :)
 
Det är främst för att jag inte har haft självförtroendet tidigare att skaffa vinthund ( den vinthunden) jag har inte heller haft tiden till det.
Jag har också tidigare trott att jag behöver en tuff hund, att jag inte klarar av att hantera en känsligare hund, jag har varit rädd för att göra fel, helt enkelt.

När jag köpte Alice och Penny sa jag till uppfödarna att jag vill ha en tuff hund. Alice fick jag tuff. Penny är inte minsta tuff, jag blev lite lurad där. Penny har lärt mig att jag klarar en mjuk hund också, vi passar så bra ihop. Jag gillar och uppskattar hennes känslighet.
Nu känner jag att en vinthunds känslighet skulle passa mig perfekt.

Skönt att du kunde få din drömhund, det är viktigt, det finns sånt man bara måste få erfara. :)

Härligt med den erfarenheten. :) Jag har tvekat kring vinthund eftersom jag är rädd för att jag skulle vilja att den lydde bättre och snabbare, att den skulle vara mer förig och träningsvillig. Mao har jag varit och är rädd för att rasen inte skulle passa mig. Och kanske skulle den inte passa alls... eller vara alldeles underbar. ;)

Nåväl, för min del är det inte aktuellt med ny hund än på ca åtta år. Tidigast.
 
Fast det där busiga varar inte för evigt och dessutom så måste hon lära sig att vara passiv mellan varven. Med två valpar som det kryper i kroppen på kommer det bli väldigt svårt att träna! Valpar är dessutom olika. Den nya valpen kanske blir väldigt krävande och då får du mindre tid till din första valp än du tänkt dig. En vuxen hund fixar detta, men det är lite synd att missa en del av uppfostran och träningen med den första valpen bara för att den andra är uppmärksamhetskrävande.
Ja, men jag är hemma hela dagarna och har många timmar att busa, träna, kela och pyssla med valparna. Om du är hemifrån tio timmar om dagen kan jag ägna den tiden till hundarna
Dom som jobbar heltid och bara är hemma på kvällar och helger kan jag förstå om tiden inte räcker till. Men jag är ju som en dagmatte med bara en hund att ta hand om, det är inte mycket.
 
Ja, men jag är hemma hela dagarna och har många timmar att busa, träna, kela och pyssla med valparna. Om du är hemifrån tio timmar om dagen kan jag ägna den tiden till hundarna
Dom som jobbar heltid och bara är hemma på kvällar och helger kan jag förstå om tiden inte räcker till. Men jag är ju som en dagmatte med bara en hund att ta hand om, det är inte mycket.

Understimulerad matte. :D
 
Men har hon ens löpt än?

Det du har nu är en valp, du känner henne inte som vuxen än och det verkar vanskligt att förutsätta att hon skulle älska att bo med en hund till - det är inte något som visar sig förrän hunden är mer eller mindre vuxen...

Dessutom är det nog bättre att utnyttja lekviljan till att bygga relation med dig, än att ha en lekkompis som blir roligare. Och att lära henne självbehärskning och passivitet är jätteviktigt, hur tänker du dig att det funkar med en till sprallig (yngre) valp i hushållet?
Nej hon har inte löpt, men hundar är ju flockdjur, varför skulle hon inte tycka om en annan hund?
Att utnyttja lekviljan och bygga relation lät logiskt. Självklart försvinner en del av vår tid ihop om det kommer en hund till. Men hon är så tillgiven och söker ständigt kontakt så jag tror inte det blir något problem.
Valpar i en kull leker ju tills dom blir trötta eller när tiken säger till, det är ju också naturligt tycker jag. Penny sover många timmar om dagen nu, det fortsätter hon säkert med sen också.
Jag lever med min hund 24/7 hon är alltid med mig, bortsett från korta stunder om jag åker och handlar.
Om jag hade jobbat hela dagarna hade jag kanske tänkt annorlunda när det gäller en till valp.
 
Nej men tikar och ston honkön är mer tjurskalliga, dom vill bestämma mer själva.
Dom av hankön är det lättare att forma och övertala

(Det vet väl du, du fick ju din drömhund till slut :))
 
Nej hon har inte löpt, men hundar är ju flockdjur, varför skulle hon inte tycka om en annan hund?
Att utnyttja lekviljan och bygga relation lät logiskt. Självklart försvinner en del av vår tid ihop om det kommer en hund till. Men hon är så tillgiven och söker ständigt kontakt så jag tror inte det blir något problem.
Valpar i en kull leker ju tills dom blir trötta eller när tiken säger till, det är ju också naturligt tycker jag. Penny sover många timmar om dagen nu, det fortsätter hon säkert med sen också.
Jag lever med min hund 24/7 hon är alltid med mig, bortsett från korta stunder om jag åker och handlar.
Om jag hade jobbat hela dagarna hade jag kanske tänkt annorlunda när det gäller en till valp.


Hundar är inte flockdjur i den vanliga betydelsen. Dessutom är den flockinstinkt de har väldigt fokuserad på människor (i viss mån varierande med ras, men jag känner inte till att någon ras visat sig inte ha den instinkten mot människor i alla fall). Det finns gott om hundar som faktiskt inte gillar andra hundar och inte får något som helst utbyte av att umgås med andra hundar. De kanske kan acceptera det, men det är inte något som ger dem något alls. Det är bland annat därför jag tycker det är viktigt att vänta och se hur hon blir som vuxen, just den biten är något som förändras väldigt kraftigt mellan valp och vuxen. Valpar söker alltid socialt umgänge med andra hundar (om de inte har allvarliga problem), men det är ingen som helst garanti för att de vill ha det som vuxna.

Vad gäller vad som är naturligt är det i allmänhet något jag tycker man ska akta sig för att luta sig för mycket mot - det är inte viktigt vad som är optimalt i en vild miljö, det som är viktigt är vad som fungerar i det människosamhälle som vi delar - och i synnerhet när det gäller hundar eftersom vi påverkat deras natur så mycket. Det är bättre att vi som har framförhållning och förväntningar gör vårt bästa för att tillrättalägga - annars blir det trial-and-error-inlärning, och den är bra mycket hårdare än något man behöver använda sig av med framförhållning. Rent krasst, "i naturen" går de flesta avkommor åt genom naturligt urval...

Jag har också Monster med mig dygnet runt och lämnar honom bara undantagsvis. Det är inte för att jag måste lämna hunden och/eller är trött och vill vara ifred som jag anser att det är bra att hundar lär sig ta det lugnt och slappna av. Det är för att de mår inte bra av att vara ständigt stimulerade. :)
 
Valpar söker alltid socialt umgänge med andra hundar (om de inte har allvarliga problem), men det är ingen som helst garanti för att de vill ha det som vuxna.

Instämmer i allt du säger, men funderar lite på detta. Hmm... Den valp vi har nu är förvisso inte rädd för andra hundar, men skeptisk. Häromveckan mötte vi en förtjusande liten ungtik som gärna ville hälsa och han såg ut som: "Hon kan inte vara klok! Ta bort henne! Jag känner inte den där!"

Eftersom det är viktigt med socialisering så tog jag ingen större notis av hans anklagande blick och jag och den okända matten konverserade om våra jyckar. Efter en liten stund hade han tinat upp såpass att han gjorde klumpiga lekinviter à la vildhäst/bronco på prärien.

Lite, lite lyckades de sedan leka, men han såg lättad ut när vi skildes åt och gick åt var sitt håll.

För mig var detta helt nytt. Jag har aldrig haft en valp som varit skeptisk till andra hundar förut. Men som sagt, jag upplever honom inte som rädd, mer som asocial och nöjd med det egna sällskapet/familjen. Ser vi andra hundar på håll så dristar han sig att säga "moff", men kollar med mig om jag godkänner det hela, sedan går vi vidare.

Är detta kanske ett udda beteende som jag skall fundera på?
 
Men jag tycker nog inte en okastrerad hanhund är riktigt jämförbar med en valack.

Beror nog mycket på ras. När det gäller saluki brukar jag jämföra många av hanarna med just valacker :p Såklart inte alla, men många. Just därför vill jag inte ha hanhund heller, jag tycker i 99% av fallen att de är för tråkiga och enformiga. Roligare med tikar där det händer lite mer!
 
Är detta kanske ett udda beteende som jag skall fundera på?

Fullt möjligt att det är något rasbetingat också, jag är sannerligen inte någon expert! :D

Jag hade blivit bekymrad över en valp som inte är nyfiken på andra hundar, men det betyder nog inte att det allmängiltigt måste vara så... Det är nyttigt att få sina egna antaganden ifrågasatta emellanåt! Hoppas fler väger in i frågan. :up:
 
Beror nog mycket på ras. När det gäller saluki brukar jag jämföra många av hanarna med just valacker :p Såklart inte alla, men många. Just därför vill jag inte ha hanhund heller, jag tycker i 99% av fallen att de är för tråkiga och enformiga. Roligare med tikar där det händer lite mer!

Tråkiga och enformiga!! Jag dör! :D :idea:
Ja, hankönen kan sannerligen vara trista... ingen pms, inga humörsvängningar.
 
Tråkiga och enformiga!! Jag dör! :D :idea:
Ja, hankönen kan sannerligen vara trista... ingen pms, inga humörsvängningar.

Jaaa, de är det :D En vän som jobbat på samma kennel som mig säger ungefär samma sak, fast mer "Jag gillar salukihanar mer, de är enkla att förstå sig på, tikar är så egensinniga" :p Men ja, olika mellan raser... Finns vissa raser där jag ofta avråder från att skaffa hanhund eftersom de ofta är lite.. knepiga (eller rent dumma i huvudet), där tikarna är en miljard gånger lättare.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
774
Senast: animalasia
·
Hundhälsa Min 10-åriga tik (snart 11) har kissat oftare än vanligt de senaste dagarna, och nu imorse såg jag ljusgula flytningar från vulva (inte...
Svar
8
· Visningar
937
Övr. Hund Hej, Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi...
2
Svar
25
· Visningar
1 509
R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 086
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp