Tik och hane ihop

[vallhund]

Lite OT. Både hanar o tikar kastreras.

 

[Monstermom]

Fy, vad jobbigt att ha det så. Det skulle jag aldrig våga ta ansvar för, jag har inte den kunskapen alls.
Vi pratade här hemma (innan vi valt bort tiken) om just tik eller hane som "kompis" till Penny. Jag sa att det är lättare att vakta en hane under löptiden, än två tikar varje dag 24/7 Om det funkar med två tikar är väl det de ultimata, men man vet ju inte som sagt.
Vi ska ha en glad stabil social hund till oss och Penny, det får vänta om vi inte är nöjda. Min lilla hund ska kunna hälsa på mamman till valparna, det är ett kriterie

Fast en del av poängen med vad jag skrev var just att det i det här fallet handlar om just tik-och-hane. Det är alltså inte alls någon garanti för att det inte blir bråk bara för att man har olika kön på hundarna. Det är heller ingen garanti att det blir bråk bara för att man har samma. Det handlar om ras, och det handlar om individ. Ras i den mån att det avgör hur sannolikt det blir att individen har sådana problem, kan man kanske säga. Men i slutänden är det individerna som avgör.

Tiken här attackerar valpar, gamlingar, tikar, hanar, ja allt. En del hundar avskyr hon, andra accepterar hon - tills den där lilla switchen i skallen klickar till...

Vill du ha garantier för att det aldrig ska bli bråk mellan två hundar, ha inte två hundar. Så ser den krassa verkligheten ut, risken finns alltid. Men vill du ta risken fast minimera den, så sök efter en individ med föräldrar som inte har aggressions/nerv-problem, i en ras som generellt fungerar bra med andra hundar...

 

[jerseyko]

Varför inte nära i ålder på hundarna? Är ett år för nära?

Mina är 13 mån, 16 mån, 26 mån, 3 år, 3,5 år och 8 år. Tycker inte de märks alls på hundarna.

 

[purity_666]

Det känns väl lite som att om vinthunden är van vid din lilla hund från det att den själv var liten valp så borden den fatta läget. Det verkar ju mer sannolikt att hamna i en tuff situation om det är två som inte känner varandra sen tidigare, tex i hundrastgård eller liknande.

Min vän har 2 jrt tikar. De har funkat bra, men nu har det börjat gruffas lite. Den äldsta börjar väl bli lite utmanad om sin plats som självklar ledare när hon börjar bli lite till åren och den yngre har blivit vuxen. Det är inga stora bråk, men de ryker ihop då och då.

 

[prinsessfeminist]

Det säkraste låter nästan att sterilisera tiken om jag ska ställa ut hanen. Då slipper jag dom bekymren.

Ja, och du slipper risk för livmoderinflammation, som är vanligt att tikar får när de kommer upp i åren. Jag funderar på att låta sterilisera (kastrera? jag menar ta bort livmodern) vår tik eftersom hon inte(tror jag) skall ha valpar.
Hon är idag fem, snart sex år. Våra hundar är fem månader, snart sex år och en som är 10,5 år. Den yngste och äldsta är hanar.

 

[prinsessfeminist]

Det känns väl lite som att om vinthunden är van vid din lilla hund från det att den själv var liten valp så borden den fatta läget. Det verkar ju mer sannolikt att hamna i en tuff situation om det är två som inte känner varandra sen tidigare, tex i hundrastgård eller liknande.

Min vän har 2 jrt tikar. De har funkat bra, men nu har det börjat gruffas lite. Den äldsta börjar väl bli lite utmanad om sin plats som självklar ledare när hon börjar bli lite till åren och den yngre har blivit vuxen. Det är inga stora bråk, men de ryker ihop då och då.

Vad jag vet så är många terrier tillsammans mer av utmaning än andra, lite fredligare, raser. Jag mötte ett par på MyDog som hade en strävhårig foxterriertik.

Hon var idag fyra år gammal och ägarna berättade att hon hade varit fruktansvärt hård mot deras gamle hane (av samma ras, men släthårig). Hon hade satt honom på plats från dag ett, så liten hon var, men han hade så klart försökt att försvara sig.

Det slutade med, berättade paret, att de de alltid fick vara noga med att det var lugnt när de var tillsammans. Bara tiken tappade humöret, så gav hon sig på hanen och han svarade upp, men förlorade alltid.

Det här var ett lite äldre par och jag hörde mellan raderna av hur de lidit av att det blivit så tuffa sista år för deras hane. Hanen dog när han var 12 år någonting, så han måste varit lite yngre än tio när hon kom.

Så i det fallet faller tesen att det skall vara åldersskillnad, ungefär samma ras (storlek) och gärna olika kön.

 

[prinsessfeminist]

Fast en del av poängen med vad jag skrev var just att det i det här fallet handlar om just tik-och-hane. Det är alltså inte alls någon garanti för att det inte blir bråk bara för att man har olika kön på hundarna. Det är heller ingen garanti att det blir bråk bara för att man har samma. Det handlar om ras, och det handlar om individ. Ras i den mån att det avgör hur sannolikt det blir att individen har sådana problem, kan man kanske säga. Men i slutänden är det individerna som avgör.

Tiken här attackerar valpar, gamlingar, tikar, hanar, ja allt. En del hundar avskyr hon, andra accepterar hon - tills den där lilla switchen i skallen klickar till...

Vill du ha garantier för att det aldrig ska bli bråk mellan två hundar, ha inte två hundar. Så ser den krassa verkligheten ut, risken finns alltid. Men vill du ta risken fast minimera den, så sök efter en individ med föräldrar som inte har aggressions/nerv-problem, i en ras som generellt fungerar bra med andra hundar...

Min rottis gillade inte andra hundar. Hon kunde inte leka på vettigt sätt utan skulle bara vara polis och bestämma att ingen fick jagas och alla saker som kunde hittas tillhörde henne.

Hon kunde vara väldigt hård mot alla andra hundar, oavsett storlek och kön. En gång blev jag till och med tillfrågad av en tjej som hade en tikgalen hovawart om han kunde få träffa min tik och "kanske lära sig en läxa".

Vi sågs och han lärde sig att hålla sig undan min tik, men han gillade tikar lika mycket för det.

 

[prinsessfeminist]

Ja, det finns en anledning till att jag startade tråden, nu är jag glad att jag gjorde det!

Här på Buke får man klara besked!

Det är jättebra, då börjar man använda huvudet och magkänslan istället för vad hjärtat längtar efter...

Jag ska söka vidare, någon gång hittar jag rätt hund för oss.

Vad roligt att du tar till dig våra reflektioner och den erfarenhet som finns här.

Inte alltid blir det den responsen här på Buke. Hatten av för dig! Jag tycker du fått flera viktiga perspektiv att tänka på och nu kan du bli än mer noggrann i ditt val av ytterligare en hund.

För visst kan du ha en hund till, det tror jag absolut! Särskilt när den kommande hunden (vinthund?) är liten och växer upp med din lilla. Det som är viktigt är dock att tänka på att föräldradjuren verkar vettiga och kanske skall du ha en liten plan för hur du gör om hundarna skall vara ute tillsammans lösa.

Jag satt precis och läste om borzoi häromdagen (jag gör det ibland och drömmer lite), och där stod det på en amerikansk hemsida att man skall vara försiktig med viltintresset. En borzoi kan uppfatta fel och jaga ikapp en katt och och snabbt ha ihjäl den. Med andra ord, vilket ansvar att ta!
Inte vill man ha hunden som ätit upp grannens katt!

Men hur gammal är din yorkshireterrier? Finns det någon annan hundras du kan tänka dig om du inte skall ha en vinthund?

 

[AliceZeta]

Jo, din tik verkar vara lite speciell, det måste vara ganska ovanligt att en tik gör så, jag tror inte vi hamnar där med vår lilla skrutt ihop med en hane.


tikar verkar överlag vara lite mer opålitliga, eller kanske är det bara en fördom.

Det känns ändå tryggare med en av varje, om man löser det där med löp.

 

[Monstermom]

tikar verkar överlag vara lite mer opålitliga, eller kanske är det bara en fördom.

Det tror jag absolut bara är en fördom. Jag är en hanhundsmänniska ut i fingerspetsarna, tikar är inte min gjej, men en hane kan vara precis lika "vrickad" när det gäller aggressivitet... I vårt fall är det tiken som är svår, men det är inte för att hon är tik utan för att hon är hon.

 

[prinsessfeminist]

Jo, din tik verkar vara lite speciell, det måste vara ganska ovanligt att en tik gör så, jag tror inte vi hamnar där med vår lilla skrutt ihop med en hane.


tikar verkar överlag vara lite mer opålitliga, eller kanske är det bara en fördom.

Det känns ändå tryggare med en av varje, om man löser det där med löp.

ja, jag måste säga att de år vi haft vår schnauzer och dvärgschnauzer tillsammans så har de trivts utmärkt ihop. Rottweilern finns inte mer och henne hade vi i tio år. Så länge hon fick vara ifred så var hon en utmärkt hund, men det var inte roligt att låta henne "leka".

 

[prinsessfeminist]

Det tror jag absolut bara är en fördom. Jag är en hanhundsmänniska ut i fingerspetsarna, tikar är inte min gjej, men en hane kan vara precis lika "vrickad" när det gäller aggressivitet... I vårt fall är det tiken som är svår, men det är inte för att hon är tik utan för att hon är hon.

Nej, hundar är i första hand individer, sedan ras och sist kön - känns det som?

Ibland "är" hundarna det som vi tillskriver könen (utifrån vår egen uppfattning om könsroller hos människor!) dessutom.

Min erfarenhet är att det finns oerhört trevliga tikar och hanar, men att det finns individer som har mer att önska när det gäller umgänge med andra artfränder eller människor.

 

[lady_vip]

Varför inte nära i ålder på hundarna? Är ett år för nära?

För att man ska känna den äldre hunden väl och vara klar med många uppfostransbitar före hund nummer två. Vilket ju främst är viktigt om man är en relativt ny hundägare. Saker blir ju inte enklare med två hundar

Jag hade 1,5 år mellan mina gammeltikar. De hade jättekul ihop, men de kunde också gruffa lite emellanåt, speciellt när den ena inte fattade allvar i leken, kvittade vilken av dem det var. Fast de hade så kul ihop att det övervägde de små bråken.

 

[AliceZeta]

Vad roligt att du tar till dig våra reflektioner och den erfarenhet som finns här.

Inte alltid blir det den responsen här på Buke. Hatten av för dig! Jag tycker du fått flera viktiga perspektiv att tänka på och nu kan du bli än mer noggrann i ditt val av ytterligare en hund.

För visst kan du ha en hund till, det tror jag absolut! Särskilt när den kommande hunden (vinthund?) är liten och växer upp med din lilla. Det som är viktigt är dock att tänka på att föräldradjuren verkar vettiga och kanske skall du ha en liten plan för hur du gör om hundarna skall vara ute tillsammans lösa.

Jag satt precis och läste om borzoi häromdagen (jag gör det ibland och drömmer lite), och där stod det på en amerikansk hemsida att man skall vara försiktig med viltintresset. En borzoi kan uppfatta fel och jaga ikapp en katt och och snabbt ha ihjäl den. Med andra ord, vilket ansvar att ta!
Inte vill man ha hunden som ätit upp grannens katt!

Men hur gammal är din yorkshireterrier? Finns det någon annan hundras du kan tänka dig om du inte skall ha en vinthund?

Det är klart jag tar till mig...jag är inte dum...jag ser att det finns kunskap och erfarenhet här på buke
Ofta tror jag att man känner att något är fel, skriver man här, så får man lite perspektiv när man ser svaren. Bitarna faller på plats.
Buke är väldigt användbart.

Min york är 5 månader, hon är ett riktigt busfrö och ibland känns det som om hon skulle må bra av att ha en kompis.
Det finns en sorts vinthund som jag alltid har haft som "drömhund".
När jag ser en sån hund, smälter jag...ändå är jag inte dumdristig, det ska vara rätt, jag vill inte misslyckas och kan även tänka mig en annan sorts vinthund om rätt hund finns.

Nästa hund är en vinthund.

 

[Monstermom]

Nej, hundar är i första hand individer, sedan ras och sist kön - känns det som?

Ibland "är" hundarna det som vi tillskriver könen (utifrån vår egen uppfattning om könsroller hos människor!) dessutom.

Min erfarenhet är att det finns oerhört trevliga tikar och hanar, men att det finns individer som har mer att önska när det gäller umgänge med andra artfränder eller människor.

Jag vet inte, jag tror inte jag ser det så faktiskt... Jag byter mycket hellre ras än jag byter kön! Jag är som sagt hanhundsmänniska, jag gillar hanar. Som jag ser det så är hanar generellt enklare, fånigare och mattigare. Tikar är krångligare, allvarligare och mer egensinniga. En hane kan spreta mycket mer men också vara mer formbar, medan en tik har mindre överraskningar men också är mindre lättpåverkad.

Jag upplever att jag kan påverka och forma en hane mycket mer än jag kan med en tik, vilket jag uppskattar.

(Fullt möjligt att det bara är förväntningar/fördomar det med, men det är i alla fall min uppfattning. )

 

[prinsessfeminist]

Jag vet inte, jag tror inte jag ser det så faktiskt... Jag byter mycket hellre ras än jag byter kön! Jag är som sagt hanhundsmänniska, jag gillar hanar. Som jag ser det så är hanar generellt enklare, fånigare och mattigare. Tikar är krångligare, allvarligare och mer egensinniga. En hane kan spreta mycket mer men också vara mer formbar, medan en tik har mindre överraskningar men också är mindre lättpåverkad.

Jag upplever att jag kan påverka och forma en hane mycket mer än jag kan med en tik, vilket jag uppskattar.

(Fullt möjligt att det bara är förväntningar/fördomar det med, men det är i alla fall min uppfattning. )

Värt en egen tråd, helt klart!

Men - jag måste få fundera lite högt i detta ämne (sorry att det blir lite OT - lovar att släppa det sedan @AliceZeta). När jag skaffade min egen rottis så ville jag ha en tik som skulle vara "mjukare" än en hane. Jag fick en otroligt dominant och faktiskt lite lömsk hund. Man fick vara på sin vakt och hålla henne kort, vara steget före.

Sedan har jag haft en blandrashund, en liten taxkorsning. Hane. Han var ilsken mot andra hanhundar, men gentlemannnen personifierad med alla tikar. Han var min ögonsten och han avgudade marken jag gick på. Tills skillnad från rottweilertiken, så var inte denna hund självständig för fem öre och han ville vara med mig ungefär som Emil och Alfred i Lönneberga.

Schnauzertiken vi har nu, ja, hon är ojämn i temperamentet och hon blir deppig vid löp. Hon är öht mer påverkad av känslolägen (sin egna) än vad blandrashanen var, men jämfört med rottistiken så kan jag inte dra ngn jämförelse pga könet. De var/är som natt och dag! Det de har gemensamt är en stor portion envishet dock.

Dvärgschnauzern är en fantastiskt fin liten hanhund, men han är känslig för dålig stämning. Om någon person eller annan hund blir irriterad så håller han sig undan.

Så - hmm... jag kan inte säga att mina hanhundar varit bättre eller sämre än mina tikar. De har nog varit individer först och främst. Men självklart påverkas vi av vår förväntan. Vi ser det vi vill se i viss utsträckning...

 

[AliceZeta]

För att man ska känna den äldre hunden väl och vara klar med många uppfostransbitar före hund nummer två. Vilket ju främst är viktigt om man är en relativt ny hundägare. Saker blir ju inte enklare med två hundar

Jag hade 1,5 år mellan mina gammeltikar. De hade jättekul ihop, men de kunde också gruffa lite emellanåt, speciellt när den ena inte fattade allvar i leken, kvittade vilken av dem det var. Fast de hade så kul ihop att det övervägde de små bråken.

Jag har haft en Parson Russel terrier tidigare, hon blev nästan 14 år. Hon va en liten tuffing, det sa alla. Både människor och hundar. Jättego hund älskade allt och alla. Men tuff och sund mentalitet.
Jag har inte så mycket erfarenhet, när det gäller hund, men känner ändå i magen hur en hund är, jag vet om jag har en going framför mig eller om något inte stämmer. Det gäller att lita på magkänslan också.

Ni på buke bekräftade vad jag kände med tiken, ni läser bra mellan raderna....

 

[prinsessfeminist]

Det är klart jag tar till mig...jag är inte dum...jag ser att det finns kunskap och erfarenhet här på buke
Ofta tror jag att man känner att något är fel, skriver man här, så får man lite perspektiv när man ser svaren. Bitarna faller på plats.
Buke är väldigt användbart.

Min york är 5 månader, hon är ett riktigt busfrö och ibland känns det som om hon skulle må bra av att ha en kompis.
Det finns en sorts vinthund som jag alltid har haft som "drömhund".
När jag ser en sån hund, smälter jag...ändå är jag inte dumdristig, det ska vara rätt, jag vill inte misslyckas och kan även tänka mig en annan sorts vinthund om rätt hund finns.

Nästa hund är en vinthund.

En nyfiken fråga ang din drömhund. Hur kom det sig att du skaffade en yorkshireterrier om du "egentligen" ville ha en vinthund?

Jag har en dvärgschnauzer fast jag länge drömde om en schnauzer. Det berodde på min man, som efter vår stora hund tyckte "att inget större än en dvärgschnauzer", skulle platsa i hemmet.

Jag föll till föga men efter fem år fick jag äntligen min schnauzer iaf.

 

[Milosari]

Ja, det finns en anledning till att jag startade tråden, nu är jag glad att jag gjorde det!

Här på Buke får man klara besked!

Det är jättebra, då börjar man använda huvudet och magkänslan istället för vad hjärtat längtar efter...

Jag ska söka vidare, någon gång hittar jag rätt hund för oss.

Ja Buke kan vara lite hårt ibland, men nästan alla som skriver vill bara väl och att andra inte ska begå de misstag man själv begått.

Jag hade helt klart väntat i minst ett år innan jag skaffade en hund till. Din hund är ju bara bebis och att ha två valpar kan vara ganska påfrestande. Jag har haft 4 år mellan hund 1 och 2, 10 år mellan hund 2 och 3, och 6 mån mellan hund 3 och 4. Hund 4 är dock äldre än hund 3 och kom till mig som 3-åring. Jag tycker egentligen att det är allt för nära i ålder men jag ville verkligen ha den här hunden och båda var "färdiguppfostrade". Men grejen är att om båda lever normalt länge så kommer de dö samtidigt. Att ta bort EN hund är helt förfärligt, och att ta bort 2 med kort tids mellanrum måste vara otroligt sorgligt . Om jag vill hålla på att tävla när dessa blir gamla så kommer jag också att behöva köpa en 3:e hund om några år. Jag hade 3 hundar under några månader när de gamla fortfarande levde och det var nog en hund för mycket. 2 hundar kan man hitta hundvakt till och de får plats i en dubbelbur. Men den 3:e hunden krånglar till allting.

Kan tillägga att min tik var en riktig bitch. Jag kunde ta hem tikar som jag var hundvakt åt och med en tumme i ögat så kunde jag tvinga henne att acceptera dem. Dock fanns det inte en chans att jag hade lämnat henne ensam med en annan tik. Detta är dock ganska rasbundet och jag hör sällan talas om att vinthundar har problem med andra hundar. Det brukar också gå bättre om ena hunden kommer dit som valp. Så jag tror det blir enklast med enbart tikar jämfört med en av varje.

 

[prinsessfeminist]

Ja Buke kan vara lite hårt ibland, men nästan alla som skriver vill bara väl och att andra inte ska begå de misstag man själv begått.

Jag hade helt klart väntat i minst ett år innan jag skaffade en hund till. Din hund är ju bara bebis och att ha två valpar kan vara ganska påfrestande. Jag har haft 4 år mellan hund 1 och 2, 10 år mellan hund 2 och 3, och 6 mån mellan hund 3 och 4. Hund 4 är dock äldre än hund 3 och kom till mig som 3-åring. Jag tycker egentligen att det är allt för nära i ålder men jag ville verkligen ha den här hunden och båda var "färdiguppfostrade". Men grejen är att om båda lever normalt länge så kommer de dö samtidigt. Att ta bort EN hund är helt förfärligt, och att ta bort 2 med kort tids mellanrum måste vara otroligt sorgligt . Om jag vill hålla på att tävla när dessa blir gamla så kommer jag också att behöva köpa en 3:e hund om några år. Jag hade 3 hundar under några månader när de gamla fortfarande levde och det var nog en hund för mycket. 2 hundar kan man hitta hundvakt till och de får plats i en dubbelbur. Men den 3:e hunden krånglar till allting.

Kan tillägga att min tik var en riktig bitch. Jag kunde ta hem tikar som jag var hundvakt åt och med en tumme i ögat så kunde jag tvinga henne att acceptera dem. Dock fanns det inte en chans att jag hade lämnat henne ensam med en annan tik. Detta är dock ganska rasbundet och jag hör sällan talas om att vinthundar har problem med andra hundar. Det brukar också gå bättre om ena hunden kommer dit som valp. Så jag tror det blir enklast med enbart tikar jämfört med en av varje.

Ja, att ta bort två hundar ungefär samtidigt måste vara hemskt! När vi tog adjö av rottweilern, så trodde jag att jag skulle uppleva sorgen som lite lindrigare, eftersom vi ändå hade en hund till.

Men det hjälpte inte alls. Usch, jag vill inte ens tänka på den dagen (trots att vi numera har tre hundar med ca fem år emellan).

Vad gäller tre, så ja... det är i princip en för mycket. Nu är vår äldsta hund hos mormor ganska ofta, och när han är där så saknar jag honom. När han kommer hem, så tycker jag att huset är så fullt...