Tik och hane ihop

[AliceZeta]

Min tik var ensamvalp så det går tyvärr inte att jämföra henne med några syskon. Angående tiken och de andra hundarna uppfödaren hade var jag lite i din sits, jag såg brister hos dem när jag var där och hälsade på men valde tyvärr att blunda för det (det var min första valp, hade en omplacering sedan tidigare så jag hade tyvärr inte så mycket erfarenhet).
Nu blev min hund extremt mycket värre än hur jag upplevde att uppfödarens hundar var, men visst är jag säker på att hennes rädslor var genetiska och det gör att jag passar mig för att köpa valp från en tik som inte har den mentaliteten jag är utanför, för de brister tiken har kan absolut bli ännu värre hos valpen även om man själv gör "allt" rätt med den när den väl har kommit hem till en.

Ja, ibland vill man blunda...för man vill så gärna ha just den hunden.
Om jag inte hade haft Penny hade jag nog köpt valp från den tiken.

Nu tänker jag på min lilla hunds säkerhet först och främst, jag kan inte leva med att ständigt gå runt och vara rädd för att något ska hända.
Penny hade aldrig i livet fått gå fram och träffa avelstiken, aldrig.

 

[Milosari]

Du får vänta och se när valpbilderna kommer vilken vinthund det är

Tiken (mamman) har inte bott hos uppfödaren från början inte heller hanen hon gick med. Uppfödaren kanske inte ville ta några risker om bråk, jag vet inte
Tiken stod en bit ifrån och skällde lite, efter ett par minuter kom hon fram och nosade gick sen bort och skällde igen. Hon gillade inte att vi va där men hon va inte aggressiv
Jag ska dit igen, kanske får jag kontakt med tiken då...frågan är hur jag ska förhålla mig om jag inte gillar tiken, vad jobbigt

Jag hade ABSOLUT INTE köpt en avkomma efter en sådan hund. Den uppför sig som en socialt osäker hund som dessutom inte kan avreagera. Jag tycker det är djurplågeri att avla fram sådana hundar och att köpa en sådan hund är att betala dyrt för mycket problem.

Har haft hane + tik och hane + hane. Den förstnämnda kombon gör jag nog inte om för det var rätt jobbigt!

 

[lady_vip]

@AliceZeta Arvet är en stor del av hundens personlighet, 40-60 hörde jag senast gällande arv-miljö.

Inte heller jag hade köpt en hund undan en mamma som var otillgänglig.

Och angående tikar som slåss. Bullshit skulle jag vilja säga i 95% av fallen. Vi hade som mest 4 tikar i varierande åldrar hemma, nån var kanske lite mopsig, men f*n ta dem om de skulle börja bråka.
Nu hade jag en lånehund i ett par veckor över jul, dvs tre tikar av en skarp, stor ras hemma. Inget gruff alls, aldrig.
De jag vet som fått problem har haft brister på ett eller annat sätt, mentalt, inte blivit aktiverade, fått konkurrera om resurser osv.

Och sist, det var inte särskilt längesen en whippet bet ihjäl en yorkie på Limhamnsfältet i Malmö, trodde helt enkelt att det var ett byte.

 

[Monstermom]

Jag har en hane och tik (schäfer) i huset just nu, tiken är inte stabil (det är inte Monster heller, men på ett helt annat sätt) och det är ett evigt kontrollerande så inget händer som gör att hon ger sig på hanen... Hon tar ut alla "problem", verkliga eller inbillade, på närmsta hund. Råkar man tränga henne kan hon ge sig på andra hunden. Råkar man hantera något ätligt för nära henne kan hon ge sig på den andra hunden. Ska man dra en fästing eller något annat hon ogillar måste hon vara avskild från andra hundar, annars blir det slagsmål. Kommer det någon kan hon ge sig på Monster bara för att avreagera stressen. Hon bjuder upp till lek men kan inte acceptera om han faktiskt leker, då blir det stryk... Osv.

Hon är sån här. Det är inte hennes ägare som uppfostrat henne fel, eller jag som hanterar henne fel, eller Monster som sänder fel signaler, utan det här är hon. I grund och botten är hon aggressiv mot artfränder - hanar och tikar. Tröskeln för att ta till våld (och då snackar vi våld, hon är inte ute efter att skrämma eller "sätta på plats"...) är väldigt låg. Jag vet inget alls om hennes mamma (hon är inte min), men jag håller det för väldigt troligt att hon hade liknande problem - det här är saker som tenderar att ha ganska stark ärftlighet.

Det finns aldrig garantier för att två hundar kommer att funka ihop! Men man kan i alla fall undvika att göra risken för problem större, genom att välja bort föräldradjur med mentala problem...

När tiken löper är inte i närheten av så jobbigt som hela vardagen med henne är.

 

[AliceZeta]

Jag hade ABSOLUT INTE köpt en avkomma efter en sådan hund. Den uppför sig som en socialt osäker hund som dessutom inte kan avreagera. Jag tycker det är djurplågeri att avla fram sådana hundar och att köpa en sådan hund är att betala dyrt för mycket problem.

Har haft hane + tik och hane + hane. Den förstnämnda kombon gör jag nog inte om för det var rätt jobbigt!

Ja, det finns en anledning till att jag startade tråden, nu är jag glad att jag gjorde det!

Här på Buke får man klara besked!

Det är jättebra, då börjar man använda huvudet och magkänslan istället för vad hjärtat längtar efter...

Jag ska söka vidare, någon gång hittar jag rätt hund för oss.

 

[Lovisaleonora]

Vi har själv två tikar och en hanhund. Det handlar mer om individer än om kön faktiskt. Men jag är uppriktigt försiktig med två hanhundar, har haft det tidigare med två erkänt osäkra individer. Vilket givetvis inte fungerar. Den senast tillkomna blev omplacerad (till världens bästa hem).

Det är alltid en risk att ha olika storlekar på hundarna, och ännu mer om det är olika temperament. Försöker alltid ha raser och individer som går ihop, som kan leka och som är på en nivå som fungerar för en så liten flock.

 

[vallhund]

Har det varit samma kön på dina hundar som rykt ihop?

Både och.

Uppfödare vill sälja till oss, det är uppenbart. Hen talar för att vi köper en valp, men vill att vi ska veta vad vi ger oss in på.
Uppfödare är "på" när det gäller kontakt med mejl FB och foton på tidigare valpkullar. Uppfödaren är mer på än vad jag är med kontakten.

Som jag ser det vill uppfödare avla på den fina tiken och hanen, hen vet att valparna kan bli svåra och vill ta oss på pulsen
Uppfödaren vill också att jag ställer ut ev valp, hen ska hjälpa mig med det.

Jag kan inte utläsa någonstans att uppfödaren skulle vara seriös o känna er på pulsen, tvärtom så tror jag att hen smörar för er så att ni skall känna er utvalda så att hen kan kränga valp till er som annars riskerar att bli osåld.

 

[AliceZeta]

@AliceZeta Arvet är en stor del av hundens personlighet, 40-60 hörde jag senast gällande arv-miljö.

Inte heller jag hade köpt en hund undan en mamma som var otillgänglig.

Och angående tikar som slåss. Bullshit skulle jag vilja säga i 95% av fallen. Vi hade som mest 4 tikar i varierande åldrar hemma, nån var kanske lite mopsig, men f*n ta dem om de skulle börja bråka.
Nu hade jag en lånehund i ett par veckor över jul, dvs tre tikar av en skarp, stor ras hemma. Inget gruff alls, aldrig.
De jag vet som fått problem har haft brister på ett eller annat sätt, mentalt, inte blivit aktiverade, fått konkurrera om resurser osv.

Och sist, det var inte särskilt längesen en whippet bet ihjäl en yorkie på Limhamnsfältet i Malmö, trodde helt enkelt att det var ett byte.

Vid första kontakten med uppfödaren frågade jag om det finns risker med york och vinthund, hen sa att inga risker fanns.
När vi va där på besök frågade sambon om det fanns risker med en så liten hund och vinthund...inga risker fanns.
Det enda hon avrådde från va att ta en tikvalp. Mtp på avelstiken, så kanske man kan förstå det.
Hen försökte avskräcka oss generellt för rasen med jobbet det innebar med den rasen. Jobb som jag är helt införstådd med och som är uppenbara om man läst på lite.

Vad svårt nu måste jag ringa och säga att jag inte kommer nästa vecka
Det känns ändå rätt att avstå, jag vet att jag tagit rätt beslut....med lite stöd grundat på vad ni skrivit här på sidan

 

[lady_vip]

Vid första kontakten med uppfödaren frågade jag om det finns risker med york och vinthund, hen sa att inga risker fanns.
När vi va där på besök frågade sambon om det fanns risker med en så liten hund och vinthund...inga risker fanns.
Det enda hon avrådde från va att ta en tikvalp. Mtp på avelstiken, så kanske man kan förstå det.
Hen försökte avskräcka oss generellt för rasen med jobbet det innebar med den rasen. Jobb som jag är helt införstådd med och som är uppenbara om man läst på lite.

Vad svårt nu måste jag ringa och säga att jag inte kommer nästa vecka
Det känns ändå rätt att avstå, jag vet att jag tagit rätt beslut....med lite stöd grundat på vad ni skrivit här på sidan

Det finns alltid risker när man har storleksskillnad på hundarna. Däremot ska man ju ha rejält mycket otur om den ena hunden misstar den andra för ett byte och fullföljer "attacken".

 

[AliceZeta]

Jag har en hane och tik (schäfer) i huset just nu, tiken är inte stabil (det är inte Monster heller, men på ett helt annat sätt) och det är ett evigt kontrollerande så inget händer som gör att hon ger sig på hanen... Hon tar ut alla "problem", verkliga eller inbillade, på närmsta hund. Råkar man tränga henne kan hon ge sig på andra hunden. Råkar man hantera något ätligt för nära henne kan hon ge sig på den andra hunden. Ska man dra en fästing eller något annat hon ogillar måste hon vara avskild från andra hundar, annars blir det slagsmål. Kommer det någon kan hon ge sig på Monster bara för att avreagera stressen. Hon bjuder upp till lek men kan inte acceptera om han faktiskt leker, då blir det stryk... Osv.

Hon är sån här. Det är inte hennes ägare som uppfostrat henne fel, eller jag som hanterar henne fel, eller Monster som sänder fel signaler, utan det här är hon. I grund och botten är hon aggressiv mot artfränder - hanar och tikar. Tröskeln för att ta till våld (och då snackar vi våld, hon är inte ute efter att skrämma eller "sätta på plats"...) är väldigt låg. Jag vet inget alls om hennes mamma (hon är inte min), men jag håller det för väldigt troligt att hon hade liknande problem - det här är saker som tenderar att ha ganska stark ärftlighet.

Det finns aldrig garantier för att två hundar kommer att funka ihop! Men man kan i alla fall undvika att göra risken för problem större, genom att välja bort föräldradjur med mentala problem...

När tiken löper är inte i närheten av så jobbigt som hela vardagen med henne är.

Fy, vad jobbigt att ha det så. Det skulle jag aldrig våga ta ansvar för, jag har inte den kunskapen alls.
Vi pratade här hemma (innan vi valt bort tiken) om just tik eller hane som "kompis" till Penny. Jag sa att det är lättare att vakta en hane under löptiden, än två tikar varje dag 24/7 Om det funkar med två tikar är väl det de ultimata, men man vet ju inte som sagt.
Vi ska ha en glad stabil social hund till oss och Penny, det får vänta om vi inte är nöjda. Min lilla hund ska kunna hälsa på mamman till valparna, det är ett kriterie

 

[lady_vip]

Fy, vad jobbigt att ha det så. Det skulle jag aldrig våga ta ansvar för, jag har inte den kunskapen alls.
Vi pratade här hemma (innan vi valt bort tiken) om just tik eller hane som "kompis" till Penny. Jag sa att det är lättare att vakta en hane under löptiden, än två tikar varje dag 24/7 Om det funkar med två tikar är väl det de ultimata, men man vet ju inte som sagt.
Vi ska ha en glad stabil social hund till oss och Penny, det får vänta om vi inte är nöjda. Min lilla hund ska kunna hälsa på mamman till valparna, det är ett kriterie

Det bästa är att inte ha för nära i ålder på hundarna, tänk på det.

Sen tycker jag inte du behöver vara rädd för att vakta på hundarna hela tiden. Mina två är inte lång- och lerhalm, men de sitter tillsammans i bilen, i samma box hela dagarna och lever ihop. De hade inte saknat varandra, men de slåss inte heller.

 

[pernilla_s]

Jag skulle inte vilja ha hundar av olika kön. Jag vill inte råka ut för en oplanerad parning speciellt INTE eftersom jag har blandraser. Trevliga underbara hunder men inte avelsmaterial med andra ord. Jag har barn och hade inte kunnat lita på att de stänger allt efter sig när jag inte kan ha 100 procent koll. Vet många som har av samma kön, men visst kan det bli problem. Jag fick omplacera min terrierhane då han inte accepterade dem andra hanhundarna. Slagsmål varje dag mer eller mindre är inget som är kul. Terrier kan dock vara lite som de är. Välj hund som har mindre aggressivitet i sig speciellt könsbunden så blir det troligtvis inte något problem. Garantier finns inte med något.

 

[AliceZeta]

Kanske är vi helt ute och cyklar när det gäller vinthund och york?

Jag snackade med en kille som alltid har haft schäfer. Han sa att den lilla hunden måste identifiera sig som hund för att inte riskerar att bli sedd som byte.
Om hundarna växer upp och känner varandra borde risken vara minemal att det blir missuppfattningar. Den stora hunden vet ju att Penny alltid är i inhägnaden.

 

[AliceZeta]

Både och.

Jag kan inte utläsa någonstans att uppfödaren skulle vara seriös o känna er på pulsen, tvärtom så tror jag att hen smörar för er så att ni skall känna er utvalda så att hen kan kränga valp till er som annars riskerar att bli osåld.

Tiken är inte parad än, det finns en plan för parning nu i sommar.
Jag tror att hen vill avla på tiken pga av färg och utseende, sen vill hen har rosetter på valparna i utställningsringen

 

[AliceZeta]

Ja, det är så...skönt att veta det iaf...

 

[jerseyko]

Bara skummat igenom tråden.

Jag har just nu 6 hundar hemma, som mest har jag haft 8 st.
Jag har de hane och tik ihop. Det är helt klart lugnast!
Tikar tillsammans är det som orsakat mest bråk hos oss, oavsett ras och ålder. Har haft hanar tillsammans och de kan va lite i början men sen e de lugnt. Tikarna kan ha gått ihop länge för att en dag bara försöka döda varandra!

Löp är inga problem alls, vi har 3 tikar och hade nyss en tik hos oss för parning. Ingen av våra hanar vi har nu bryr oss, inte ens unghanen på 1 år.
Han som parade var lite dryg efter hon åkt hem och ylade men annars lugnt, märktes mer på tikarna faktiskt att de var en löptik hemma.

 

[AliceZeta]

Det bästa är att inte ha för nära i ålder på hundarna, tänk på det.

Sen tycker jag inte du behöver vara rädd för att vakta på hundarna hela tiden. Mina två är inte lång- och lerhalm, men de sitter tillsammans i bilen, i samma box hela dagarna och lever ihop. De hade inte saknat varandra, men de slåss inte heller.

Varför inte nära i ålder på hundarna? Är ett år för nära?

 

[AliceZeta]

Jag skulle inte vilja ha hundar av olika kön. Jag vill inte råka ut för en oplanerad parning speciellt INTE eftersom jag har blandraser. Trevliga underbara hunder men inte avelsmaterial med andra ord. Jag har barn och hade inte kunnat lita på att de stänger allt efter sig när jag inte kan ha 100 procent koll. Vet många som har av samma kön, men visst kan det bli problem. Jag fick omplacera min terrierhane då han inte accepterade dem andra hanhundarna. Slagsmål varje dag mer eller mindre är inget som är kul. Terrier kan dock vara lite som de är. Välj hund som har mindre aggressivitet i sig speciellt könsbunden så blir det troligtvis inte något problem. Garantier finns inte med något.

Det säkraste låter nästan att sterilisera tiken om jag ska ställa ut hanen. Då slipper jag dom bekymren.

 

[pernilla_s]

Kanske är vi helt ute och cyklar när det gäller vinthund och york?

Jag snackade med en kille som alltid har haft schäfer. Han sa att den lilla hunden måste identifiera sig som hund för att inte riskerar att bli sedd som byte.
Om hundarna växer upp och känner varandra borde risken vara minemal att det blir missuppfattningar. Den stora hunden vet ju att Penny alltid är i inhägnaden.

Identifiera sig som hund? jäkla humbug sorry. Men en hund är en hund. Tror inte det är det det handlar om utan att jaktinstinkten slår in för hårt. Med en liten hund och större hund bör man alltid ha koll när de busar för den lilles skull. Risken att den andre ser den som ett byte är inte stor, men visst händer det. En hund med stor jaktinstinkt som inte får utlopp för den har nog större risk för att det ska hända.

 

[AliceZeta]

Bara skummat igenom tråden.

Jag har just nu 6 hundar hemma, som mest har jag haft 8 st.
Jag har de hane och tik ihop. Det är helt klart lugnast!
Tikar tillsammans är det som orsakat mest bråk hos oss, oavsett ras och ålder. Har haft hanar tillsammans och de kan va lite i början men sen e de lugnt. Tikarna kan ha gått ihop länge för att en dag bara försöka döda varandra!

Löp är inga problem alls, vi har 3 tikar och hade nyss en tik hos oss för parning. Ingen av våra hanar vi har nu bryr oss, inte ens unghanen på 1 år.
Han som parade var lite dryg efter hon åkt hem och ylade men annars lugnt, märktes mer på tikarna faktiskt att de var en löptik hemma.

Jo, jag har hört att det kan gå riktigt illa mellan tikar, därför blir det nog en hane, om det blir problem med löp steriliserar vi tiken