Tik och hane ihop

[AliceZeta]

Nej, den mår inte bra.

Men att boxern var lugn och cool "förr"? Jag har träffar boxrar sen sextiotalet (femtiotalet egentligen, men då var jag för liten för att komma ihåg det), både rena sällskapshundar och brukstränade, och alla kan beskrivas som överentusiastiska. Något mindre cool får man leta efter.

Nä, det va väl det jag tänkte... Hyperhundar mår inte bra

Har boxer inte blivit värre på senare år?

 

[yennork]

Vad menar du med "förr" och "senare år"?

 

[vallhund]

Då kan jag avliva din uppfattning om schäferns höfter. Finns väldigt många sämre raser. Iaf om man ser till brukslinjerna hos schäfer. Ang Mentaliteten vill jag verkligen säga det samma!!
Faktum är att den svenska Schäferaveln har tagit sig riktigt bra på senare år (utom FMs avel då)

Nu för tiden är ju sääfrarnas höftstatus döljd i dunkel, iaf försvarsmaktens.
Vad gäller rakryggade o räkstjärtar så verkar skribenten ha missat att US varianten har bättre HD resultat än BS, visserligen är skillnaden minimal (men statistiskt signifikant), men så länge folk upprepar en lögn så blir det fler o fler som tror på den.

 

[Raderad medlem 94602]

Nu för tiden är ju sääfrarnas höftstatus döljd i dunkel, iaf försvarsmaktens.
Vad gäller rakryggade o räkstjärtar så verkar skribenten ha missat att US varianten har bättre HD resultat än BS, visserligen är skillnaden minimal (men statistiskt signifikant), men så länge folk upprepar en lögn så blir det fler o fler som tror på den.

Vad menar du med döljd i dunkel
Försvarsmaktens avel är bedrövlig och förstör mer än den tillför.

 

[AliceZeta]

Vad menar du med "förr" och "senare år"?

Senare år= senaste 15 åren

 

[linnsan]

Nu för tiden är ju sääfrarnas höftstatus döljd i dunkel, iaf försvarsmaktens.
Vad gäller rakryggade o räkstjärtar så verkar skribenten ha missat att US varianten har bättre HD resultat än BS, visserligen är skillnaden minimal (men statistiskt signifikant), men så länge folk upprepar en lögn så blir det fler o fler som tror på den.

Sen är ju FM's avel inte längre schäferavel, rent tekniskt. Utan blandrasavel, då de inte längre får reggas i skk pga att de bryter mot kraven för att få regga.

Schäfrars ledstatus går ju att kolla upp på skk utan problem.

Det där med att utställningsschäfrar har bättre ledstatistik har jag hört förut. Men aldrig hört någon komma med fakta om det. Vem bestämmer dessutom vilka kennlar som är exteriörkennlar och vilka kennlar som är brukskennlar?

 

[Red_Chili]

Måste det finnas vissa anledningar som sjukdom eller allergi, för att uppfödare ska återköpa?
Eller räcker det med att någon tröttnat eller skilsmässa?
Om hunden är sjuk fysiskt eller mentalt, före ett års ålder, är det många som tar tillbaka hunden då?

Mina hundars uppfödare tar utan minsta tvekan tillbaka hundarna helt oavsett ålder på hundarna eller anledning till att hunden behöver nytt hem. Ett exempel är min första tiks son, som var deras uppfödning. När han var 7-8 år gammal skiljde sig hans husse och matte och han samt andra hunden i hemmet (från samma kennel) behövde nytt hem. Vad gjorde uppfödarna? Tog hem hundarna, såg till att leta reda på ett nytt hem åt den yngre och jag själv tjatade på en vän (som jag träffat via buke ) att hon skulle ta den äldre. Båda hundarna har nu hamnat i superbra hem, och uppfödarna är väldigt måna om att ha fortsatt kontakt med dem, blir glada för uppdateringar osv.

Samma uppfödare har även tagit hem halvårsgamla "bråkiga" hanhundar, hjälpt till när det visat sig att valpköpare varit allergiska mot en liten pluttvalp osv. De hjälper alltid till. Likadant om jag skulle få problem här. Är det något akut kan jag också ringa vilken tid på dygnet som helst. Jag vet att de finns där och hjälper till så gott de kan, trots att de bor 100 mil från mig.

Min första tik, hon ägdes visserligen av förstnämnda uppfödare innan jag tog henne, men kom från början från en dansk kennel. När jag tog henne var hon 6-7 år gammal. Uppfödaren hade då inte träffat hunden sen den såldes (vad jag vet). Jag skrev till den danska uppfödaren, som blev jätteglad! Vi har fortfarande kontakt trots att tiken inte lever längre. Jag skrev även till första tikens pappas ägare, personer som då var helt okända för mig. Även de blev jätteglada.

Men så är vinthundsvärlden å andra sidan nästan alltid. Alla hjälper alla. Alla känner alla. Vinthundsvärlden är så liten att det är lätt att knyta kontakter och är man bara hyfsat aktiv med sin hund, tävlar ibland osv, då vet "alla" vem man är. Visst känner jag till även salukiuppfödare som anses vara jättebra som inte tar tillbaka uppfödningar om de behöver hem, men de uppfödarna är aldrig några jag rekommenderar andra att köpa från ändå (av många olika anledningar).

 

[yennork]

Även om uppfödaren inte kan ta tillbaka hunden brukar de hjälpa till att hitta ett nytt hem. De har ju normalt ett brett kontaktnät och har många gånger det lättare än en genomsnittlig ägare.

 

[AliceZeta]

Mina hundars uppfödare tar utan minsta tvekan tillbaka hundarna helt oavsett ålder på hundarna eller anledning till att hunden behöver nytt hem. Ett exempel är min första tiks son, som var deras uppfödning. När han var 7-8 år gammal skiljde sig hans husse och matte och han samt andra hunden i hemmet (från samma kennel) behövde nytt hem. Vad gjorde uppfödarna? Tog hem hundarna, såg till att leta reda på ett nytt hem åt den yngre och jag själv tjatade på en vän (som jag träffat via buke ) att hon skulle ta den äldre. Båda hundarna har nu hamnat i superbra hem, och uppfödarna är väldigt måna om att ha fortsatt kontakt med dem, blir glada för uppdateringar osv.

Samma uppfödare har även tagit hem halvårsgamla "bråkiga" hanhundar, hjälpt till när det visat sig att valpköpare varit allergiska mot en liten pluttvalp osv. De hjälper alltid till. Likadant om jag skulle få problem här. Är det något akut kan jag också ringa vilken tid på dygnet som helst. Jag vet att de finns där och hjälper till så gott de kan, trots att de bor 100 mil från mig.

Min första tik, hon ägdes visserligen av förstnämnda uppfödare innan jag tog henne, men kom från början från en dansk kennel. När jag tog henne var hon 6-7 år gammal. Uppfödaren hade då inte träffat hunden sen den såldes (vad jag vet). Jag skrev till den danska uppfödaren, som blev jätteglad! Vi har fortfarande kontakt trots att tiken inte lever längre. Jag skrev även till första tikens pappas ägare, personer som då var helt okända för mig. Även de blev jätteglada.

Men så är vinthundsvärlden å andra sidan nästan alltid. Alla hjälper alla. Alla känner alla. Vinthundsvärlden är så liten att det är lätt att knyta kontakter och är man bara hyfsat aktiv med sin hund, tävlar ibland osv, då vet "alla" vem man är. Visst känner jag till även salukiuppfödare som anses vara jättebra som inte tar tillbaka uppfödningar om de behöver hem, men de uppfödarna är aldrig några jag rekommenderar andra att köpa från ändå (av många olika anledningar).

Det låter sunt att man vill ha koll på var valparna är och att dom har det bra, det gör mig glad att veta att det är så.

En person som inte vill ha sin hund av olika anledningar är ju ingen bra hundägare och risken att hunden hamnar fel är stor
Egentligen förstår jag inte hur uppfödare kan lämna bort sina små, dom tar en risk varje gång

En granne (helt vanlig familj två döttrar 12-14 år )till mig där jag bodde tidigare köpte en cockerspaniel, en helt underbar liten valp Min Alice gillade valpen också, där va inga problem alls
På promenad så mötte vi mamman (en städpedant) och valpen, hon beklagade sig över att valpen bet i kläder och händer. Hon hade varit i kontakt med uppfödaren och fått rådet att ta valpen i nackskinnet och hålla ner den mot golvet om den va bråkig
Jag sa att valpar leker på det viset mer eller mindre en del är vildare än andra. Jag sa också att hon borde anmäla sig till en valpkurs på den lokala brukshundsklubben

Det gick ett tag, jag mötte mamman ute. Hon började med en lång utläggning om att det va något fel på valpen och att dom hade avlivat den
Jag fick en klump i magen och stod bara och tittade på henne, jag fick inte fram ett ord, jag vände bara och gick hem
Varför, varför, jag ville bara skrika rakt i ansiktet på henne

Familjen hade inte ens försökt ta hjälp av en tränare. Dom sa att det va fel på vapen för att den hoppade och bet i kläderna
Det gör mig så ledsen, den hunden fick inte en chans
Inte ens uppfödaren hjälpte valpen

 

[linnsan]

Det låter sunt att man vill ha koll på var valparna är och att dom har det bra, det gör mig glad att veta att det är så.

En person som inte vill ha sin hund av olika anledningar är ju ingen bra hundägare och risken att hunden hamnar fel är stor
Egentligen förstår jag inte hur uppfödare kan lämna bort sina små, dom tar en risk varje gång

En granne (helt vanlig familj två döttrar 12-14 år )till mig där jag bodde tidigare köpte en cockerspaniel, en helt underbar liten valp Min Alice gillade valpen också, där va inga problem alls
På promenad så mötte vi mamman (en städpedant) och valpen, hon beklagade sig över att valpen bet i kläder och händer. Hon hade varit i kontakt med uppfödaren och fått rådet att ta valpen i nackskinnet och hålla ner den mot golvet om den va bråkig
Jag sa att valpar leker på det viset mer eller mindre en del är vildare än andra. Jag sa också att hon borde anmäla sig till en valpkurs på den lokala brukshundsklubben

Det gick ett tag, jag mötte mamman ute. Hon började med en lång utläggning om att det va något fel på valpen och att dom hade avlivat den
Jag fick en klump i magen och stod bara och tittade på henne, jag fick inte fram ett ord, jag vände bara och gick hem
Varför, varför, jag ville bara skrika rakt i ansiktet på henne

Familjen hade inte ens försökt ta hjälp av en tränare. Dom sa att det va fel på vapen för att den hoppade och bet i kläderna
Det gör mig så ledsen, den hunden fick inte en chans
Inte ens uppfödaren hjälpte valpen

Det är helt sjukt hur lite folk läser på om hund innan de skaffar en. Det börjar nästan likna folk som skaffar katt och sen lämnar dom vid sommarhuset när de åker tillbaka till lägenheten i stan... Man ska bara ha för att ha. Att valpen är en bebis och kissar, bajsar, smakar på allt och busar är tyvärr inte självklart för alla.

Dock tycker jag hela historien låter konstigt. Att en skk-ansluten uppfödare vet så lite om valpar är ju sjukt skrämmande. Stackars lilla bebis

 

[AliceZeta]

Det är helt sjukt hur lite folk läser på om hund innan de skaffar en. Det börjar nästan likna folk som skaffar katt och sen lämnar dom vid sommarhuset när de åker tillbaka till lägenheten i stan... Man ska bara ha för att ha. Att valpen är en bebis och kissar, bajsar, smakar på allt och busar är tyvärr inte självklart för alla.

Dock tycker jag hela historien låter konstigt. Att en skk-ansluten uppfödare vet så lite om valpar är ju sjukt skrämmande. Stackars lilla bebis

Ja,jag blir ledsen nu när jag tänker på det. Fler av grannarna va mycket upprörda av vad som hänt
Från den dagen undvek jag mamman, jag hade svårt att möta hennes blick. Fy vilken hemsk människa
Om uppfödaren va reggad i skk, vet jag inte
Men familjen ville framstå som "ordentlig" folk som gjorde saker på "rätt" sätt om du förstår vad jag menar.

 

[linnsan]

Ja,jag blir ledsen nu när jag tänker på det. Fler av grannarna va mycket upprörda av vad som hänt
Från den dagen undvek jag mamman, jag hade svårt att möta hennes blick. Fy vilken hemsk människa
Om uppfödaren va reggad i skk, vet jag inte
Men familjen ville framstå som "ordentlig" folk som gjorde saker på "rätt" sätt om du förstår vad jag menar.

Förstår precis vad du menar. Tyvärr finns det en hel del sånt folk.

 

[vallhund]

Sen är ju FM's avel inte längre schäferavel, rent tekniskt. Utan blandrasavel, då de inte längre får reggas i skk pga att de bryter mot kraven för att få regga.

Schäfrars ledstatus går ju att kolla upp på skk utan problem.

Det där med att utställningsschäfrar har bättre ledstatistik har jag hört förut. Men aldrig hört någon komma med fakta om det. Vem bestämmer dessutom vilka kennlar som är exteriörkennlar och vilka kennlar som är brukskennlar?

Jag har fått tillförlitliga fakta o statistik presenterat för mig på den tiden då AktivHund var ett aktivt o kunnigt forum.

Statistiken i sig är ointressant, det som är intressant är att människor tar fram rangliga räkor som exempel på hundar med sönderavlade höfter. Typ: "Det kan väl vem som helst se."
Min förra o sista BC var en underbar hund, jag fick hålla hårt i hans svendom många tikägare villa använda honom i blandrasavel. Vi var en löst sammansatt grupp på 5-20 jyckar som gick dagliga promenader med lösa hundar på Järvafältet.
För att slippa tjatet så förklarade jag att han hade HD C. Det hjälpte tyvärr föga, eftersom "alla kan ju se att han inte har några problem med sina höfter."

Hade hundarna fått bestämma själva så hade Fähunden fått valpar tillsammans med flockens alpha tik, en underbar hund som ev var blandis mellan RR o dobbis, med misstänkt mild variant av DS. Naturligtvis fick dom inte para sig, men deras arv levde förmodligen vidare i deras sätt att uppfostra övriga hundar/unghundar i gruppen.
Samtliga slog knut på sig själva för att inte kissa där de hade kissat. En blick räckte för att förhindra oönskat beteende.

Vad gäller storlek o utseende av schäfrar blir jag bedrövad av annonserna som beskriver stora tunga fyrkantiga hundar i 50 kgs klassen, av den gamla klassen.

 

[linnsan]

Jag har fått tillförlitliga fakta o statistik presenterat för mig på den tiden då AktivHund var ett aktivt o kunnigt forum.

Statistiken i sig är ointressant, det som är intressant är att människor tar fram rangliga räkor som exempel på hundar med sönderavlade höfter. Typ: "Det kan väl vem som helst se."
Min förra o sista BC var en underbar hund, jag fick hålla hårt i hans svendom många tikägare villa använda honom i blandrasavel. Vi var en löst sammansatt grupp på 5-20 jyckar som gick dagliga promenader med lösa hundar på Järvafältet.
För att slippa tjatet så förklarade jag att han hade HD C. Det hjälpte tyvärr föga, eftersom "alla kan ju se att han inte har några problem med sina höfter."

Hade hundarna fått bestämma själva så hade Fähunden fått valpar tillsammans med flockens alpha tik, en underbar hund som ev var blandis mellan RR o dobbis, med misstänkt mild variant av DS. Naturligtvis fick dom inte para sig, men deras arv levde förmodligen vidare i deras sätt att uppfostra övriga hundar/unghundar i gruppen.
Samtliga slog knut på sig själva för att inte kissa där de hade kissat. En blick räckte för att förhindra oönskat beteende.

Vad gäller storlek o utseende av schäfrar blir jag bedrövad av annonserna som beskriver stora tunga fyrkantiga hundar i 50 kgs klassen, av den gamla klassen.

Det är väl sällan höfter de får problem med pga exteriören utan ryggen? För mig känns det som en dålig kropp för en arbetande hund. Men då är det inte höfterna jag tänker på. Just det känns lite mer som hörsägen.

 

[vallhund]

Det är väl sällan höfter de får problem med pga exteriören utan ryggen? För mig känns det som en dålig kropp för en arbetande hund. Men då är det inte höfterna jag tänker på. Just det känns lite mer som hörsägen.

Absolut tveksamt att anatomin på räkorna duger för bruksarbete.

 

[Raderad medlem 94602]

Det här med bautaschäfrar är verkligen beklagligt. De var inga kolosser "på den gamla goda tiden".
Såg för ett tag sen en tysk tik på nått offentligt schäferforum på fb som vunnit en massa titlar i tyskland. Med en matchvikt på strax under 50 kg på en TIK och hiskiligt med päls. Extremvinklad, räkrygg osv. Tiken hyllades i kommentarerna för sitt utseende. Jag kunde inte låta bli och undra hur länge hennes leder skulle hålla för den tyngden och hur i helskotta hon skulle kunna användas till någon form av bruks med all päls och sen tyng på leder och rygg.

 

[vallhund]

Får mig att tänka på rottisar, eller snarare fläskweilers, hur många av er har sett/träffat ganska småväxta, väldeffade rottisar? Jag har o de är läckra!