Ja de flesta socialt osäkra hundar brukar ju komma över sin osäkerhet om de får träffa en människa tillräckligt många gånger. Det är väl det uppfödaren vill att du ska se. Men tänk dig själv hur det skulle vara att leva ett liv där du ständigt är rädd för att alla människor vill dig illa. Visst, lever hunden ensam ute i skogen hos någon som aldrig får besök så går det väl an. Men de flesta av oss lever ändå ett socialt aktivt liv. Och utställning måste vara en plåga för en sådan hund
. Så även om du själv kan tänka dig att leva med en hund som ofta mår psykiskt dåligt, är det rätt att gynna sådan avel? Tänker du ställa ut en hund som tycker att hela situationen är obehaglig?
De flesta hundar kan bli rädda, men en människa som ser ut och beter sig normalt ska inte framkalla obehagskänslor hos hunden. Det är en allvarlig brist i hundens mentalitet. När hunden väl har blivit rädd så ska den (när den väl övervunnit sin rädsla, detta kan ta olika lång tid beroende på hur modig hunden är) avreagera. Dvs när den upptäckt att den inte är utsatt för något hot så ska den nonchalera det som är skrämmande. Kan den inte göra det, eller att det tar lång tid innan avreaktionen kommer, så anses detta vara en av de största mentala bristerna en hund kan ha.
Till sist så får du tänka på att en rädd hund har tre alternativ. Den kan fly, den kan bli passiv eller så kan den som i den här tikens fall ta till aggression. Skoj att ha en sådan hund kring barn som kanske råkar tränga in den i ett hörn? Särskilt när den är så väldigt nervsvag...
Nej se dig om efter en annan valp! Jag hade helt ärligt inte tagit i de här hundarna med tång och också tagit omvägar kring den här uppfödaren! Det är inte okej att föda upp hundar med så allvarliga mentala brister.
