Terrordåd i Bryssel

[Dentaku]

Det är klart att det troligaste är att det inte händer dig. Så är det ju för alla - tills det händer för en del av dem.

Men det gäller ju väldigt många faror. Risken att råka ut för ett terrordåd är oerhört liten även i jämförelse med att bli rånad, få bilen stulen osv. Det är inte heller saker som jag går omkring och är rädd för.

 

[mandalaki]

Alltså, jag tolkar inte alls @mandalaki som att hon på allvar trodde att det fanns en bomb redo att sprängas. Jag tolkar henne som att hon fick ett slags impuls i den riktningen, vilket för mig faktiskt är en annan sak.

En misstanke om en bomb, är något betydligt starkare och bör - med rimligt språkbruk - bygga på något utöver en förflugen impuls genom hjärnan.

Jfr Jag fick för mig att han hade en bomb med Jag trodde på fullt allvar att han hade en bomb.

Men vad vet jag, jag kan ha fel. Kanske är @mandalaki den mest ansvarslösa i världen. Då får vi vara glada att du är så mycket bättre.

Ja, precis så. Just att jag INTE i panik varnade andra människor visar hur irrationell jag var, tycker jag. (Och att jag någonstans i den där irrationella känslan ändå fattade att jag var ute och cyklade).

 

[mandalaki]

Men under antagandet att det inte var det, hade jag mått duktigt dåligt om jag hade sagt till och gjort väsen och utsatt mannen med väskan för konsekvenserna av en rent rasistisk impuls - som det ju faktiskt var fråga om. Snuddar du inte ens vid den komplikationen, som dessutom är så mycket mer sannolik och en del av rasifierade människors vardag i Europa?

Just därför hatar jag mig själv så mycket för att jag gjorde det där. Det enda som räddar mig är att jag inte ställde till väsen. Om jag hade gjort det vet jag inte hur jag hade kunnat leva med mig själv.

 

[mandalaki]

Men det gäller ju väldigt många faror. Risken att råka ut för ett terrordåd är oerhört liten även i jämförelse med att bli rånad, få bilen stulen osv. Det är inte heller saker som jag går omkring och är rädd för.

Visst gör det det.

 

[Niyama]

Nej, men lite slående att så många ofta framställer sig själva som så förträffliga. Man träffar ju väldigt sällan så förträffliga personer. Jag känner nog ingen, och är det inte heller själv.

Strängt taget vet vi ju inte om det faktiskt var en bomb. Men under antagandet att det inte var det, hade jag mått duktigt dåligt om jag hade sagt till och gjort väsen och utsatt mannen med väskan för konsekvenserna av en rent rasistisk impuls - som det ju faktiskt var fråga om. Snuddar du inte ens vid den komplikationen, som dessutom är så mycket mer sannolik och en del av rasifierade människors vardag i Europa?

Så jag framställer mig som förträfflig?! Wow, du kan inte ha höga förväntningar på dina medmänniskor. Är ganska säker på att i princip alla jag känner skulle agera om de trodde det fanns en bomb.

Just situationen som beskrevs tror jag inte att jag skulle reagera på (jag har knivnoja, inte bombnoja), jag svarade på delen om att @mandalaki klev av en buss för att hon, som jag tolkade det, trodde att det kunde vara en bomb där.

 

[Petruska]

Just därför hatar jag mig själv så mycket för att jag gjorde det där. Det enda som räddar mig är att jag inte ställde till väsen. Om jag hade gjort det vet jag inte hur jag hade kunnat leva med mig själv.

Nej, jösses! Hade du nu berättat att du ringde polisen, Reva, Migrationsverket med mera och med egen muskelkraft höll fast mannen tills han var säkert handbojad och övermannad av terrorpolisen, allt till medpassagerarnas storögda tittande - ja, jag hade blivit en liten aning fundersam, faktiskt.

 

[Petruska]

Så jag framställer mig som förträfflig?! Wow, du kan inte ha höga förväntningar på dina medmänniskor. Är ganska säker på att i princip alla jag känner skulle agera om de trodde det fanns en bomb.

Just situationen som beskrevs tror jag inte att jag skulle reagera på (jag har knivnoja, inte bombnoja), jag svarade på delen om att @mandalaki klev av en buss för att hon, som jag tolkade det, trodde att det kunde vara en bomb där.

Jag har ingen aning om vad de flesta jag känner skulle göra om de trodde att det fanns en bomb.

Jag är dock ganska säker på att jag i mer än 99 fall av hundra skulle säga åt dem att det säkert inte finns någon bomb.

Jag uppfattade din tolkning av @mandalaki som konstigt fyrkantig och fantasilös, och så passade du på att visa dig själv bättre, typ.

 

[Niyama]

Just därför hatar jag mig själv så mycket för att jag gjorde det där. Det enda som räddar mig är att jag inte ställde till väsen. Om jag hade gjort det vet jag inte hur jag hade kunnat leva med mig själv.

Nu har jag inte fattat om du på riktigt just då trodde att det var en bomb, men i så fall: hade du kunnat leva med att inte ha agerat om det hade varit en bomb som hade sprängts?

 

[mandalaki]

Nej, jösses! Hade du nu berättat att du ringde polisen, Reva, Migrationsverket med mera och med egen muskelkraft höll fast mannen tills han var säkert handbojad och övermannad av terrorpolisen, allt till medpassagerarnas storögda tittande - ja, jag hade blivit en liten aning fundersam, faktiskt.

Jag hoppas det

Men alltså, jag tänker på alla som efter t ex Paris berättat om hur folk tittat misstänksamt på dem på flyget eller tåget - för att de har svart hår, svart skägg, ryggsäck osv. Och så är jag en av dem som tittat så där! Det är så jävla skamligt. I och med att jag lämnade bussen slapp han åtminstone upptäcka det

 

[mandalaki]

Nu har jag inte fattat om du på riktigt just då trodde att det var en bomb, men i så fall: hade du kunnat leva med att inte ha agerat om det hade varit en bomb som hade sprängts?

Jag tror att du missförstår begreppet irrationell reaktion, faktiskt. En sådan utesluter "tro på allvar" och "tro på riktigt". Reptilhjärnan sa till mig att gå av bussen, jag reflekterade inte alls.

 

[Petruska]

Nu har jag inte fattat om du på riktigt just då trodde att det var en bomb, men i så fall: hade du kunnat leva med att inte ha agerat om det hade varit en bomb som hade sprängts?

Men vad är det där för en fråga?

 

[Niyama]

Jag uppfattade din tolkning av @mandalaki som konstigt fyrkantig och fantasilös, och så passade du på att visa dig själv bättre, typ.

Jag blev bara förvånad över hur man kan göra så. Nä, jag försökte inte visa mig själv bättre (tycker att jag är typ den sämsta människan i världen, så nu vet du det). Men jag hade lite större hopp om människor än att de skulle lämna en buss där de tror det kan finnas en bomb, utan att agera på nåt sätt. Det handlar inte överhuvudtaget om att vara "bra" utan att jag trodde det var självklart.

 

[landsbygdsbo]

Det märks att vi blivit bortskämda med lugn i Europa. Jag kommer ihåg när det ett par ggr per vecka talades om sprängningar i Nordirland, Baskien, Italien o Tyskland.
För att inte tala om alla flygplanssprängningar o kapningar.

Visst är det för jävligt, men ska man inte försöka hålla det hela inom någorlunda nivåer vad det gäller skräckreportage och undergångsstämningar?

 

[Niyama]

Jag tror att du missförstår begreppet irrationell reaktion, faktiskt. En sådan utesluter "tro på allvar" och "tro på riktigt". Reptilhjärnan sa till mig att gå av bussen, jag reflekterade inte alls.

Ja, inte vet jag vad det var du ansåg var irrationellt? Jag har ju undrat om du på riktigt trodde att det fanns en bomb där.

Men vad är det där för en fråga?

Jag tyckte det var konstigt att vara så förfärad över att felaktigt peka ut någon, men inte över att låta bli att agera om flera människor riskerar att dö. Inget av det skedde ju.

 

[mandalaki]

Ja, inte vet jag vad det var du ansåg var irrationellt?

Nej, det märks. Men jag kan inte förklara det tydligare än jag redan gjort i så gott som samtliga av mina inlägg.

 

[Petruska]

Jag tyckte det var konstigt att vara så förfärad över att felaktigt peka ut någon, men inte över att låta bli att agera om flera människor riskerar att dö. Inget av det skedde ju.

Det felaktiga utpekandet är en så väldigt mycket mer sannolik händelse och det sker hela tiden och det sker särskilt ofta just som svar på diverse rasistiska impulser. Det hade jag haft oerhört svårt att hantera, både om det var jag själv eller om det var en god vän eller bekant. Att bekanten stått där och bedyrat "men jag trodde det var en bomb!", hade inte gjort saken ett uns bättre från mitt håll sett. Tvärtom, det var ju det som var problemet. Bekanten tillät sig att tro det, därför att det var en rasifierad man med en väska.

Vad jag ska göra den dag jag får för mig att det är en bomb, kommer fram till att det är jag som reagerar rasistiskt, och det sedan visar sig vara en bomb - ja, det tar jag ställning till när det händer.

 

[Sporthorse]

Det som är intressant tycker jag är var självmordsbombarna kom ifrån, båda var kriminella som dömts för diverse våldsbrott tidigare och då var helt sekulära enligt vad jag har läst. Någonstans på vägen fann de religion och radikaliserades. Jag länkade i en annan tråd till vad franska myndigheter försöker göra för att förhindra just det, unga brottsbenägna män radikaliseras i fängelset. Samtliga västländer har konstaterat att den absoluta majoriteten av terrorbrott utförs av de som är födda i Europa, andra eller tredje generationen invandrare ofta med en bakgrund av brott och våld som inte är religiöst motiverade. Människor som befinner sig på botten av samhället, socialt och ekonomiskt och inte sällan utsatts för upprepad vardagsrasism och fördomar och drömmer om ett samhälle där de är högst upp inte längst ner. Jmf, Svarta Pantern rörelsen i USA även de terrorklassade av myndigheterna på sin tid.

Angående att högerextremister inte är lika farliga, som sagt, Breivik och de många, många mindre våldsdåd och kränkningar mot medborgare med utländsk ursprung som utförs varje dag och som alienerar många människor med utländska föräldrar (ja de är födda i Sverige som svenska medborgare och de är därför svenskar). Hur många gånger får människor som inte ser ut som etniska svenskar frågan, 'var kommer du ifrån'? Trots att de är födda i Sverige med föräldrar som är svenska medborgare.

Ett personligt exempel, en vän till mig, föräldrar kommer från Algeriet. Lillebror står och hänger tillsammans med kompisar som tonåringar gör (han är minderårig). Polisen kommer förbi, det har begåtts en stöld några kvarter borta gärningsmannen beskrivs som att han ser ut att han etniskt kommer från mellan östern. Polisen tar in samtliga tonåringar, visiterar dem och förhör dem sedan i timmar - utan målsman närvarande. Polisen konstaterar att ingen av ungdomarna hade det minsta med stölden att göra. De släpps utan förklaring eller ursäkt. Kommer den killen någonsin lita på polisen igen? Nope! Kommer han att bli självmordsbombare, nope! Men att det bland ungdomar som han föds bitterhet och hat mot myndigheter är inte så konstigt. Får man höra att man inte är svensk av 'svenskar' varför ska man då ha någon lojalitet och tro på det svenska samhället? Och är man inte en del av 'oss', då blir man lätt en del av det 'vi' där man är välkommen.

Hur förhindrar man radikalisation är den viktigare frågan tycker jag. Hur förhindrar man att en del av befolkningen inte är en del av vårt samhälle. Stänga gränserna för asylsökande kommer aldrig att lösa den knäckfrågan. Särskilt inte om retoriken för att skapa ett nytt Fortress Europa är fördomar, hat, rädsla och förakt för islam och muslimer och därmed ytterligare alienerar en minoritet av svenskar som råkar vara muslimer.

Absolut är det så!
Det borde egentligen inte finnas utrymme för folk att tveka på sin tillhörighet och då vända sig emot det öppna samhället genom terrorism eller högerextremism.
Där har vi alla en plikt för att inkludera varje medborgare lika mycket i samhället. Främst ligger det på våra folkvalda som faktiskt har det som sitt jobb att värna om landets medborgare.

Stänga gränserna hjälper inte när det är landets eget folk som radikaliseras.

Självmordsbrevet var väldigt starkt och jag fick känslan av att det var en väldigt uppgiven och förlorad person utan framtidstro som skrivit det snarare än någon religiös.

 

[Stefffie]

Ja, inte vet jag vad det var du ansåg var irrationellt? Jag har ju undrat om du på riktigt trodde att det fanns en bomb där.



Jag tyckte det var konstigt att vara så förfärad över att felaktigt peka ut någon, men inte över att låta bli att agera om flera människor riskerar att dö. Inget av det skedde ju.

Men alltså, det är ju stor skillnad på irrationell rädsla från reptilhjärnan och en befogad misstanke som berättigar offentligt misstankegörande!

Jag har ett par gånger också stigit av både bussar och tunnelbana för att någon oroat mig - men sällan har jag haft mer grund för min oro än att någon har mellanösterst utseende - vilket jag ju kan känna igenom som en fördom, och absolut inte grund för legitim misstanke!

Jag stiger alltså av bussen/tunnelbanan för att lugna mig själv, för att jag har massa irrationella ting som oroar mig, inte för att jag faktiskt tror att någon ska spränga sig själv.

(Sen kan man ju också fundera på vad som skulle hända om man pekade ut en misstänkt självmordsbombare, om än diskret..)

 

[Blue]

Jag tyckte det var konstigt att vara så förfärad över att felaktigt peka ut någon, men inte över att låta bli att agera om flera människor riskerar att dö. Inget av det skedde ju.

Om det är en irrationell rädsla, och man är medveten om det, så behöver man ju inte varna någon. Om någon blir rädd för att bli styckmördad efter att ha sett en skräckfilm så behöver ju inte den personen varna andra för risken att bli mördade om de ser på skräckfilm. Ett fall där "kroppen" säger en sak och hjärnan en annan.

 

[mandalaki]

Jag stiger alltså av bussen/tunnelbanan för att lugna mig själv, för att jag har massa irrationella ting som oroar mig, inte för att jag faktiskt tror att någon ska spränga sig själv.

Så tänker jag också. När jag klev av bussen så var det nog främst för att lugna en känsla som var på väg att eskalera mycket snabbt i kroppen. Ungefär som ett panikanfall.