För att bara vara "objektiv" uttrycker du dig väldigt konstigt - rent objektivt fungerar det inte att tala om för folk att de är överviktiga, om du inte är mycket bra på att tala om för folk - dvs det är inget för t.ex. en normal ortoped eller kirurg att ägna sig åt. Lika lite som en allmän läkare ska utföra hjärnkirurgi. Är patienter överviktiga pga ett självskadebeteende eller en ätstörning är det direkt farligt att någon utan rätt kunskap "säger till dem". Varför vill då en "objektiv och saklig" människa fortsätta på samma sätt. En objektiv och saklig människa ändrar strategi när det hen gör inte fungerar?
.
Det som ligger bakom att "vården" - och de läkare som får klä skott för att man/vi är okänsliga, oförskämda och fetthatande som tar upp övervikt - är ett uppdrag som "vården" har från våra myndigheter.
Vården är ålagd (inte rekommenderad; ålagd och det påpekas med jämna mellanrum att "vården" gör det för sällan) att arbeta förebyggande mot livsstilsrelaterad ohälsa, och då handlar det om övervikt, rökning och alkohol och stillasittande livsstil.
Ett tag skulle alla som var 15 år och äldre som sökte vårdcentral tillfrågas om tobaksvanor. Oavsett om man sökte för en stukad fotled.
Läkare, som ju är dåliga och skurkar och okänsliga och oförskämda och okunniga på alla sätt, ska alltså ta upp övervikt oavsett sökorsak, om det bedöms vara en riskfaktor.
Det finns några uppenbara konfliktkällor mellan "vården" och "patienterna" som många gånger orsakas av att "vården" och "patienterna" ibland har delvis olika agenda och förväntningar.
Patientens förväntan är att det som händer vid ett besök inom vården handlar strikt om det man själv tänkt sig.
Vårdens förväntan kommer också utifrån de "andra" uppdrag vården har från - i slutänden - socialdepartementet.
Att det finns individer som väljer att utan sådan kompetens vilja ge råd till personer med känd ätstörning får ju den individen stå för: det gör inte jag och det torde det inte finnas någon som rekommenderar att det görs heller.
Ser man till det uppdrag "vården" har när det gäller förebyggande arbete mot livsstilsrelaterad ohälsa, så gör "vården" som regel alldeles för lite.
Även om det finns ett antal individer som tycker att det är fel att "vården" fullgör det uppdraget (eller som faktiskt, vilket jag är rätt säker på, inte vet att "vården faktiskt har det uppdraget).