Den läkaren blev tyst. Och sa sen okej och hejdå.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Den läkaren blev tyst. Och sa sen okej och hejdå.
Att motverka diskriminering är självklart bra.
Men kan du utveckla hur du menar att normalisering av överviktiga kroppar (för det är ju de tyngre kropparna vi diskuterar; det brukar inte vara välkommet att diskutera de magrare kropparna) inte får som följd att man normaliserar övervikt och fetma?
Det behöver ju inte ens vara vikten som är problemet utan att det är sekundärt.
Nej, jag vet flera som det inte synts på att de varit gravida då de redan innan var överviktiga. En syntes det inte alls på, ingen i hela familjen visste något innan värkarna kom och hon åkte ambulans till akuten för att sedan rullas in på BB.
Nja?
När du skriver "smal" kropp: pratar du då inom spannet av normalvikt eller i spannet undervikt?
Att underviktiga kroppar idealiseras är ju jättedåligt. Men enstaka röster lyckades ju föra fram här, innan de tystades och föstes bort ur tråden (vilket nog får ses som OK eftersom tråden handlar om överviktiga, medan vi nu är inne på spåret "alla sorters kroppar") har ju uttryckt att även de smala/underviktiga kropparnas ägare blir utsatta för elakheter.
Och faktiskt: alla kroppar är inte normala. Men de kan duga som de är.
Jag tror helt enkelt inte att det är såna svar som de förväntar sig. Utan de förväntar sig kanske att få ett lättsamt, glatt svar tillbaka och inte att man ska svara något allvarligt.
Jag tror helt enkelt inte att det är såna svar som de förväntar sig. Utan de förväntar sig kanske att få ett lättsamt, glatt svar tillbaka och inte att man ska svara något allvarligt.
Många. Eftersom jag jobbar med ätstörning och majoriteten av ätstörningspatienterna är normalviktiga eller överviktiga så är jag ofta involverad på olika sätt när mina patienter söker somatisk vård av andra anledningar.Ja, fetma är ett underprioriterat område.
Hur många läkares viktkommentarer har du varit med och hört?
Alldeles riktigt; de flesta läkare (tror jag; känner inte de flesta läkare så det är egentligen svårt att generalisera på det sättet men jag utgår från den grundutbildning jag gått) är inte särskilt kunniga när det gäller specifik rådgivning för viktnedgång.
Men det finns ju andra yrkesgrupper med större kunskaper som man kan hänvisa till.
Dessutom: som det tidigare påpekats känner många överviktiga människor (de flesta, kanske?) till hur man "borde" äta och motionera men misslyckas av olika skäl med att genomföra de förändringar som skulle behövas. Det är alltså oftast inte kunskaperna som brister utan problemet är förmågan att genomföra förändringar. Ibland inte heller förmåga, utan motivation.
Vilka "närliggande områden" syftar du på?
Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.
Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)
Feta människor är hatade och ansedda som lägre stående.
För att bara vara "objektiv" uttrycker du dig väldigt konstigt - rent objektivt fungerar det inte att tala om för folk att de är överviktiga, om du inte är mycket bra på att tala om för folk - dvs det är inget för t.ex. en normal ortoped eller kirurg att ägna sig åt. Lika lite som en allmän läkare ska utföra hjärnkirurgi. Är patienter överviktiga pga ett självskadebeteende eller en ätstörning är det direkt farligt att någon utan rätt kunskap "säger till dem". Varför vill då en "objektiv och saklig" människa fortsätta på samma sätt. En objektiv och saklig människa ändrar strategi när det hen gör inte fungerar?Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.
Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.
Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.
Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.
Blev det bara ett konstigt svar?
Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.
De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.
Jag menar från mitten av normal och nedåt.Nja?
När du skriver "smal" kropp: pratar du då inom spannet av normalvikt eller i spannet undervikt?
Att underviktiga kroppar idealiseras är ju jättedåligt. Men enstaka röster lyckades ju föra fram här, innan de tystades och föstes bort ur tråden (vilket nog får ses som OK eftersom tråden handlar om överviktiga, medan vi nu är inne på spåret "alla sorters kroppar") har ju uttryckt att även de smala/underviktiga kropparnas ägare blir utsatta för elakheter.
Och faktiskt: alla kroppar är inte normala. Men de kan duga som de är.
Jag pratar om något slags allmänt bemötande som borde ingå i grundutbildningen inom alla vårdyrken. Jag pratar alltså inte om att en kardiolog ska vara utbildad beteendevetare. Däremot är det nog så viktigt att nämnda kardiolog har ett hum om grundläggande psykologi. Det behöver hen när hen ska förklara hur nästa hjärtattack kan undvikas t ex.Det står inte att det specifikt skulle göra det, heller.
Så det är ett perspektiv av flera, som borde få diskuteras i den här tråden.
Och när det gäller beteendeförändringar: jo, visst vore det bra om alla inom sjukvården har en full utbildning i att kunna "frammana" beteendeförändringar. Men jag tror också att det kan finnas rationaliseringsvinster i att det finns en uppdelning i vem som gör vad.
En ortoped, till exempel, är duktig på att operera skelett och leder. Men ganska dålig på att behandla diabetes. Och den uppdelningen är nog inte så dum, för genom att begränsa sitt fält kan man bli duktigare på djupet inom det fältet.
Jag skulle tycka att det vore jätteintressant om man inom överviktsbehandling kunde lägga resurser på beteendeförändring i stället för kirurgi, och se hur resultaten blir. En svårighet här är att det ofta är ganska lätt för kirurger att äska pengar medan det för "psykokurativ resurs" (usel term, men det kan finnas så olika utbildningsbakgrund gällande samtalsterapeuter att jag medvetet tillåter mig att använda en så luddig term) brukar vara svårt.
Dessutom får ju kirurgerna rätt snabbt och synligt resultat av sina åtgärder (på både gott och ont; med önskad effekt och komplikationer) medan beteendeförändrande arbete tar tid. Det gör det säkert också svårt att argumentera för sin sak för "psykokurativ resurs" sida.
Men det är fortfarande så att det är svårare att få jobb och vård. Det har man ju undersökt.Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.
De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.
Men det är fortfarande så att det är svårare att få jobb och vår. Det har man ju undersökt.
Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.
De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.
Men på riktigt.
Det anses av samhället (normer, fetthat osv) att det inte är okej att vara tjock. En bild på en normativ kropp får inte samma kommentarer som en bild på en tjock kropp, även om bilderna är tagna på exakt samma sätt.
Jag tar mig själv som exempel. Hade jag varit smal (jag är inte jättetjock, men jag är på tok för tjock för att det ska vara okej att visa upp min kropp) hade ingen brytt sig. Nu tar sig folk friheten att kommentera min kropp.
Ingen hade reagerat om det var en smal person på de tre bilderna överst. Då hade kommentarerna säkert inte ens handlat om kroppen alls. Men bara för att jag är tjock så ska det börja kommenteras. Min hälsa ska dras in. Folk ska påpeka hur dååååligt det är med övervikt och tala om för mig hur jag ska göra för att gå ner i vikt.
Bilden längst ner:
Ja, det syns fortfarande att jag är tjock. Isåfall borde ju även den bilden uppmuntra till övervikt och fetma? Eller får en tjock person endast publicera bilder på sig om hen har kläder på sig?
Det är bara såååååå jävla skevt allt det här.
Visa bifogad fil 25311
Okej jag kan ju bara prata utefter mig nu såklart och för egen del, att väga in på 150 kg + med en längd på 160 cm så var det inte alls svårt att gå ner i vikt.
Jag fick ont i ryggen väldigt lätt så motivationen fanns där. Jag tänkte inte så mycket när jag väl började mer än att jag inte ska ge upp. Jag visste att jag hade en lång resa framför mig men jag skulle inte ge upp.
Det är ju det man måste komma till insikt med, det och en jäkla massa jävlar anamma. Hur jag ser på folk som är överviktiga och som anser att det inte skulle gå att göra den resan jag har gjort på egen hand utan att då en GBP skulle vara enda utvägen...
Provocerande som fan. Klart det går såvida man inte är allvarligt sjuk eller redan sängliggande pga sin fetma. Jag har inte mycket till övers för sådana människor, de har offerkoftan på sig och det är ett rätt så ohett beteende.
Så nej du är inte ute och cyklar alls!
Det här är nog människor som vill göra förändringen men inte beredda det slit och pannben som krävs för det. Jag hade ju forumet att luta mig tillbaka på som tur var, fick många bra tips och råd och peppningar samtidigt som jag fick ris också...
Det motiverade mig till viss del att kämpa vidare faktiskt. Begripa att den resan jag var på väg att göra/gjorde faktiskt var en stor grej. Det kan vara ett tips om man vill ta tag i det, var ärlig och ta emot kritik.