Syster som energitjuv...

[Pilo]

Er familj och sammansättningen av olika medlemmar verkar minst sagt komplicerad.
Jag förstår att bara den biten kan upplevas jobbig, dvs att man har olika mammor och du har syskon som inte hon har osv.

Lägger man till en hel del ohälsa vilket verkar finnas i din systers familj så blir det ju ännu jobbigare.
Det din syster gör är att sprida ut sitt dåliga mående på flera mottagare.
På det viset blir det alltid någon annans fel och hon behöver inte ta tag i sina problem heller. Alla konflikter som du beskriver att hon har är ju ett resultat av det.
Varför det är så är ju svårt att svara på.
Uppenbart är ju alla fall att din syster omöjligt kan må bra.

Går det att motivera henne till att söka hjälp för till exempel ångest, till att börja med och sedan ta det därifrån?
Att föreslå en utredning för NPF eller något annat tror jag inte är ett bra första steg att föreslå. Det är jättestort och risken är att hon kanske blir ännu värre då. (mår sämre)
För att gå igenom en sån utredning krävs ju ändå en viss egen motivation hos vuxna och hon verkar ju inte ha den riktigt, utifrån vad du beskriver.

Jobbig sits! Jag förstår att det frestar på.

Tack
Ja, jag känner bara att det måste vara nog nu Det har bara eskalerat sen jag fick sonen.
Och ja, hennes biologiska mamma är inte frisk och behandlade min syster illa då hon var barn.

Nej, jag kan inte bedöma om hon har NPF heller, och hon är vuxen. Det är bara då spekulationer utav hennes återberättelser ibland då man varit med i situationen och det är så långt ifrån vad som hände.
Jag älskar henne, och det är bara så jobbigt att hon har så mycket ångest. Sen känner jag mig hemsk som önskar ett avstånd.

 

[Pilo]

Ah. Ringer hon mannen/föräldrarna för att de ska få tag i dig eller ''räcker'' de och prata med också?

Vet hennes man hur hon mår? Prata med honom om det annars tycker jag och uttryck till honom att det är för mycket för dig. Kanske kan han hjälpa henne att få hjälp?

Jag lider med dig men på något sätt måste du avlasta dig och inte få ont i magen när du inte orkar.

Min man för att få tag i mig, mina föräldrar för att lindra sitt kontrollbehov för att ta reda på om dom vet var jag är.
Hennes man mår som sagt dåligt själv så jag vill inte lägga något på honom.

Nej. Jag ska försöka prata med henne om hon kan finna någon att ventilera med.... För att få verktyg för sin ångest.

 

[mandalaki]

Hallå! Jorden anropar. Du verkar så uppsnurrad att du inte tar in vad vi andra skriver. Och det säger jag inte för att vara elak eller för att våra råd är toppenviktiga, utan för att du ska vakna lite grand.

Det är inte din sak att skydda hennes man, inte din sak att hitta verktyg åt henne.

Säg bara: Sluta ring, sluta messa, jag har fullt upp med mitt. Och sedan måste du låta bli att svara.

 

[Vallmo]

Tack
Ja, jag känner bara att det måste vara nog nu Det har bara eskalerat sen jag fick sonen.
Och ja, hennes biologiska mamma är inte frisk och behandlade min syster illa då hon var barn.

Nej, jag kan inte bedöma om hon har NPF heller, och hon är vuxen. Det är bara då spekulationer utav hennes återberättelser ibland då man varit med i situationen och det är så långt ifrån vad som hände.
Jag älskar henne, och det är bara så jobbigt att hon har så mycket ångest. Sen känner jag mig hemsk som önskar ett avstånd.

Jag förstår att det är jobbigt.
Särskilt när du är gravid och redan har ett barn, dessutom.
Då finns det ingen energi över till annat och allra minst för sånt här.

Jag hoppas du kan hitta ett sätt att må bra i det här.
Hon behöver ju hjälp helt klart, men det viktigaste för dig är att "rädda" dig själv så du orkar med dig och din egen familj.

 

[vallhund]

Jag förstår att det är jobbigt.
Särskilt när du är gravid och redan har ett barn, dessutom.
Då finns det ingen energi över till annat och allra minst för sånt här.

Jag hoppas du kan hitta ett sätt att må bra i det här.
Hon behöver ju hjälp helt klart, men det viktigaste för dig är att "rädda" dig själv så du orkar med dig och din egen familj.

Håller med. Hon är vuxen, hon är inte ditt ansvar, hänvisa henne till psykiatrin. Det som hon sysslar med kallas för stalkning som är ett brott.

 

[Lipperta]

@Pilo Som andra sagt. Du måste komma ur detta INNAN du sitter fast i må-dåligt-hålet själv.

 

[Vallmo]

Jag älskar henne, och det är bara så jobbigt att hon har så mycket ångest. Sen känner jag mig hemsk som önskar ett avstånd.

Det är just det här jag (vi?) menar. Det är ett feltänk som dränerar en fullständigt.
Du tar på dig massa ansvar och känner dig skyldig för att du sätter gränser.
Gör inte det!

Återigen, rädda dig själv. Du och din familj måste vara viktigast för dig.
Man behöver hushålla med energi när man är gravid.

Om man vänder på det, tror du att hon tänker på dig?
Tror du att hon funderar på hur hon kan hjälpa dig med som har ett litet barn och en graviditet?
Svaret är att hon inte tänker ett smack på dig. Hade hon gjort det så hade det aldrig varit som det är nu.

 

[Lipperta]

Bra skrivet @Vallmo

 

[Pilo]

Svarar flera, jo, jag vet. Har ju tagit steget att skriva här. Jag vet att det måste ändras.

Jag skrev till henne att då hon mått dåligt så länge över jobbresor, makens mående mm så vore det bra med stöd av någon som kan hjälpa då jag inte kan. Hon svarade att "jo,men det löser sig"
Tryckte på att det ju varit så ett tag och att jag bara tänkte på hennes välmående och återberättade saker hon själv sagt om sin ångest. Men det var inte helt med.
Sen undrade hon när jag skulle gå upp imorgon och vilken tid hon satt i bilen...

Men jag sa att jag har fullt upp för sonens frukost och lämning mm.

Det är bara svårt för mig också att ändra beteende rakt upp och ner också. Men jag vill tro mig.

 

[Pilo]

Det är just det här jag (vi?) menar. Det är ett feltänk som dränerar en fullständigt.
Du tar på dig massa ansvar och känner dig skyldig för att du sätter gränser.
Gör inte det!

Återigen, rädda dig själv. Du och din familj måste vara viktigast för dig.
Man behöver hushålla med energi när man är gravid.

Om man vänder på det, tror du att hon tänker på dig?
Tror du att hon funderar på hur hon kan hjälpa dig med som har ett litet barn och en graviditet?
Svaret är att hon inte tänker ett smack på dig. Hade hon gjort det så hade det aldrig varit som det är nu.

Jo. Hjälpa gör hon, men det blir ju helt på hennes sätt. Det har hon redan sagt, att jag kan förbereda väska för sonen, och hon kan köra mm. Det hade hon tvärtom gillat för då har ju hon full kontroll. Så visst vill hon hjälpa, men hon ser ju inte att det blir för att hon lever på det. Att göra sig behövd och därmed sen kunna få bekräftelse

 

[Lipperta]

Det är som sagt jättebra att du tagit steget att skriva och vet att något måste ändras, men hur?

Fortsätt som du gjorde säg att du inte kan hjälpa, försök svara korta svar och att Nej du nu måste jag börja med maten/städa etc

Som jag sagt förut, prata med maken oavsett hur han mår, de delar faktiskt livet ihop.

Vi på buke finns alltid här om du behöver stöd eller en spark i baken

 

[Hyacinth]

Tack
Ja, jag känner bara att det måste vara nog nu Det har bara eskalerat sen jag fick sonen.
Och ja, hennes biologiska mamma är inte frisk och behandlade min syster illa då hon var barn.

Nej, jag kan inte bedöma om hon har NPF heller, och hon är vuxen. Det är bara då spekulationer utav hennes återberättelser ibland då man varit med i situationen och det är så långt ifrån vad som hände.
Jag älskar henne, och det är bara så jobbigt att hon har så mycket ångest. Sen känner jag mig hemsk som önskar ett avstånd.

Nåt jag testat är att faktiskt låta bli att svara ibland. Jag är ju upptagen jag med.
I början fick jag uselt samvete, numer inget alls. Det är skönt
Testa! Det kan kanske vara lättare än du tror?
Ett knep en vän tar till med sin krävande mor är att ta samtal i farten. Då blir det naturligt att avsluta när hon "nått målet". På väg till mataffären kan hon ringa, prata 5 min, men sedan måste hon lägga på.

 

[Squie]

Jag tänker att kanske behöver du prata med någon utomstående som exempelvis i form av en samtalskontakt. Att ventilera allt du varit med om o få hjälp att se allt ur en annan vinkel?

Det ÄR svårt att ändra sig själv..men det är ack så nödvändigt att göra det, ibland. Att ändra tankemönster kostar energi men väl värt det. Effekten blir att din ändrade tanke gör en ändrad handling gentemot den person du har problem med o den människan reagerar på ett nytt sätt gentemot dig. Det är väl värt det o i slutändan får du massa energi tillbaka eftersom att en förändring i relationen har skett.

 

[TinyWiny]

Jag tror att du måste välja här. Antingen bryter du kontakten helt eller så söker du upp en vettig terapeut dit du och din syster kan gå tillsammans för att få hjälp att få en vettig relation. Få hjälp att bryta de destruktiva mönstrena helt enkelt.
Som det är nu är hon som en parasit på dig. Hon suger ur dig all energi och du kan inte stoppa henne. Du måste sätta stopp för det på ett eller annat sätt och jag tror att det är försent att sätta stopp själv om du fortfarande vill ha någon form av relation med henne.

 

[Pilo]

Jag tänker att kanske behöver du prata med någon utomstående som exempelvis i form av en samtalskontakt. Att ventilera allt du varit med om o få hjälp att se allt ur en annan vinkel?

Det ÄR svårt att ändra sig själv..men det är ack så nödvändigt att göra det, ibland. Att ändra tankemönster kostar energi men väl värt det. Effekten blir att din ändrade tanke gör en ändrad handling gentemot den person du har problem med o den människan reagerar på ett nytt sätt gentemot dig. Det är väl värt det o i slutändan får du massa energi tillbaka eftersom att en förändring i relationen har skett.

Ja. Nog sjutton finns det nog för en hel bok Man ser ju saker annorlunda som vuxen, iaf jag nu, tyvärr. Men samtidigt svårt då man växt upp med någon ändå nära och tycker att en del saker är norm, tills man inser att det inte är det.

Men jag ska se på det

 

[Vallmo]

Jo. Hjälpa gör hon, men det blir ju helt på hennes sätt. Det har hon redan sagt, att jag kan förbereda väska för sonen, och hon kan köra mm. Det hade hon tvärtom gillat för då har ju hon full kontroll. Så visst vill hon hjälpa, men hon ser ju inte att det blir för att hon lever på det. Att göra sig behövd och därmed sen kunna få bekräftelse

Jo, jag förstår hur du menar och det är ju ändå jättebra att hon hjälper dig praktiskt.
Men det jag tänker på framförallt är att hon använder sig av dig för att lägga ut sin ångest på.
Man kan ju säga att du får ta hennes ångest på det sättet och det är inte schysst. Sånt dränerar något fruktansvärt.

Att hjälpa någon annan rent praktiskt är ju ofta sånt som känns bra att göra och bra att få ta emot.
Till exempel som du säger själv, när hon hjälper dig med barnet. Det är ju något helt annat. Det mår alla bra av.
Det hon gör mot dig däremot får er båda att må dåligt och det är inte bra.

Går det att se skillnaden och tänka så?

 

[tanten]

Nej, jag kan inte bedöma om hon har NPF heller, och hon är vuxen. Det är bara då spekulationer utav hennes återberättelser ibland då man varit med i situationen och det är så långt ifrån vad som hände.
Jag älskar henne, och det är bara så jobbigt att hon har så mycket ångest. Sen känner jag mig hemsk som önskar ett avstånd.

Om hon har en diagnos är inte din sak att bedöma. Inte heller är detdin livsuppgift att vara krycka åt henne.

Varje människa är en egen individ. Med eget ansvar för sig, sin person, sina angelägenheter och sitt mående.

Det här kommer inte att "självläka". Inte heller kan du lösa detta på ett sätt som göra alla inblandade lyckliga. Syster har ju kommit undan på ett bekvämt sätt - du är slasktratt, kurator, jourhavande medmänniska.

Hur du ska sätta ner foten kan jag itne bedöma. Men kanske kan du göra en liten journal över hennes kontakter så att du själv kan se hur mycket tid (energi) det tar under en vecka. Kanske är det lättare att agera om du ser hur mycket det är?

Och det är INTE din sak att hitta ett alternativ till din kuratorstjänst. Hon mste själv ta ansvar för sitt mående.

Hon är en vuxen person.

 

[athena_arabians]

@Pilo: Man behöver inte umgås med folk bara för att man delar gener med dem. Jag har nästan noll kontakt med delar av min släkt och det är jätteskönt, jag orkar inte med dem.

Det är heller inte din sak att se till att hon får hjälp, jag tror nog snarare att ni curlar henne hindrar att hon söker extern hjälp. I nuläget har hon inget behov av det, hon får ju det hon vill ha av er.

Se det som att hon är en alkoholist som behöver hjälp. Inte skulle väl ni försöka hantera det själva?

Att inte vilja bli dränerad på energi har inget att göra med att du/ni inte skulle tycka om henne eller inte bry er. Dock kan man ibland av kärlek göra det som kanske inte är bäst för individen som behöver hjälp.

 

[SaraXX]

Angående att du behöver ha telefonen på eftersom sonen är på fsk, på min telefon går det att ställa in "stör ej", då den bara släpper igenom samtal från nummer jag har valt. Det finns säkert appar för sånt också.

 

[Ramona]

Jag skrev till henne att då hon mått dåligt så länge över jobbresor, makens mående mm så vore det bra med stöd av någon som kan hjälpa då jag inte kan. Hon svarade att "jo,men det löser sig"
Tryckte på att det ju varit så ett tag och att jag bara tänkte på hennes välmående och återberättade saker hon själv sagt om sin ångest. Men det var inte helt med.
Sen undrade hon när jag skulle gå upp imorgon och vilken tid hon satt i bilen...

Hon lyssnar ju inte på vad du säger! Försöker du vara snäll och linda in det eller försöker du vara rak på sak när ni pratar?

För mig är det så konstigt om du bara sväljer allting hon säger och sen tycker att hon är konstig eller att hon inte reagerar på vad du vill. Ifrågasätter du vad hon säger? För jag tror att ett ifrågasättande gör att hon känner att du inte riktigt är med henne och därför inte kommer söka trösten och ångestdämpningen i dig. Tex när hon säger att hon sov utanför föräldrarnas sovrumsdörr, säger du bara "Jaha" då eller klämmer du till med någonting mer åt "VA? Gjorde du?? Det har jag inget som helst minne av faktiskt! Låg du på golvet då eller hur kunde du sova där??"
Då får hon ju dessutom tänka till på hur det verkligen var också.

Men du behöver vara mer tydlig. Inte linda in någonting till henne utan säga som det är.