Svenskhet -eller nåt

[lady_vip]

Det där med skillnader.

För ca 10 år sen var jag i mitten av Yorkshire, landsbygden, min kompis jobbade som au-pair och jag hälsade på henne. När jag skulle åka hem skumpade jag runt med min tunga väska på de ojämna kullerstenstrottoarerna i en av alla avskyvärt branta backarna, när plötsligt en bil stannar Det var ingen våldtäktsman eller kidnappare, det var en dam i 50-årsåldern som undrade om jag ville ha skjuts till busshållsplatsen, inte godtog hon ett nejtack heller

Jag har massor av gånger tänkt att det där händer inte riktigt i Sverige.

 

[Raderad medlem 6459]

Att det är lättare för att säga något är stereotypt för att det handlar om oss svenskar. Medan vi inte uppfattar det som stereotyper när vi säger att fransmän inte kan köra bil, tyskar är ordningsamma och britter artiga. Typ.

Jaha. Ja, jag reagerar väl på ungefär precis exakt samma sätt när folk generaliserar om vilken annan nationalitet som helst, så det känner jag inte igen mig i.

Jag är inte riktigt typen som sitter och säger "ja men det där är så tyyyypiskt tyskar/fransmän/japaner/spanjorer...".

 

[mandalaki]

Jaha. Ja, jag reagerar väl på ungefär precis exakt samma sätt när folk generaliserar om vilken annan nationalitet som helst, så det känner jag inte igen mig i.

Jag är inte riktigt typen som sitter och säger "ja men det där är så tyyyypiskt tyskar/fransmän/japaner/spanjorer...".

Fast har du inte stött på det? Det har jag. Och jag har under åren fått en del aha-upplevelser när jag varit utomlands, reagerat för att alla gör "fel" och fattat att Åh fan, det är för att jag är svensk som jag reagerar på det där, det är alltså en svensk norm jag har med mig.

Det är inte jättelängesedan det var en tråd här om varför andra folk inte tar av sig skorna när de hälsar på hemma hos oss. Ett väldigt tydligt exempel på att vi gör det objektivt rätta och "dom" är avvikarna.

 

[Raderad medlem 6459]

@mandalaki Jo men absolut, jag var själv med och diskuterade i en liknande tråd där flera beskrev hur "äckligt" det är att inte ta av sig skorna. Att jag har svenska normer med mig när jag reser är jag helt med på, det är bland annat just det jag gillar med att resa; att man får utmana sina "självklarheter" som man bär omkring på.

Men jag tolkade ditt svar till mig som att enda anledningen till att jag tycker att såna här trådar hamnar i en röra av stereotyper är för att det är om svenskar, dvs hade den handlat om tyskar hade jag inte tyckt det. Det är DET jag vänder mig emot, för det stämmer helt enkelt inte.

 

[monster1]

Fast har du inte stött på det? Det har jag. Och jag har under åren fått en del aha-upplevelser när jag varit utomlands, reagerat för att alla gör "fel" och fattat att Åh fan, det är för att jag är svensk som jag reagerar på det där, det är alltså en svensk norm jag har med mig.

Det är inte jättelängesedan det var en tråd här om varför andra folk inte tar av sig skorna när de hälsar på hemma hos oss. Ett väldigt tydligt exempel på att vi gör det objektivt rätta och "dom" är avvikarna.

Jomen sånt är ju jättekul, när man upptäcker att ens "sanning" om hur saker skall vara faktiskt bara är en uppfattning man är fostrad in i. Det var oftast det roligaste med utbytestudenterna att sitta och jämföra olika saker som man gjorde i de olika länderna beroende på just kultur. Vi har ju till exempel en väldigt stark fikakultur, det var ett av de svenska ord som de lärde sig snabbast, fika och kladdkaka .

 

[mandalaki]

@mandalaki Jo men absolut, jag var själv med och diskuterade i en liknande tråd där flera beskrev hur "äckligt" det är att inte ta av sig skorna. Att jag har svenska normer med mig när jag reser är jag helt med på, det är bland annat just det jag gillar med att resa; att man får utmana sina "självklarheter" som man bär omkring på.

Men jag tolkade ditt svar till mig som att enda anledningen till att jag tycker att såna här trådar hamnar i en röra av stereotyper är för att det är om svenskar, dvs hade den handlat om tyskar hade jag inte tyckt det. Det är DET jag vänder mig emot, för det stämmer helt enkelt inte.

Nejdå, jag skrev ju "vi" och det betyder vem fan som helst

 

[mandalaki]

Jomen sånt är ju jättekul, när man upptäcker att ens "sanning" om hur saker skall vara faktiskt bara är en uppfattning man är fostrad in i. Det var oftast det roligaste med utbytestudenterna att sitta och jämföra olika saker som man gjorde i de olika länderna beroende på just kultur. Vi har ju till exempel en väldigt stark fikakultur, det var ett av de svenska ord som de lärde sig snabbast, fika och kladdkaka .

Precis så tycker jag med. Jag letade efter tråden om skor nu men hittade den inte, däremot hittade jag en om ytterkläder inomhus. Där skrev en person: Kappor, jackor, kepsar, mössor och dylikt tycker jag är en självklar sak att ta av sig om man ska stanna. Det hör till vett och etikett! Så har jag blivit uppfostrad.

Det visar så bra hur normer funkar. För henne var det givet att man tar av sig kläderna för det är vett och etikett.

 

[Raderad medlem 6459]

Nejdå, jag skrev ju "vi" och det betyder vem fan som helst

Jaha, då är jag med. Tolkade vi:et som att jag var inräknad ().

 

[monster1]

Precis så tycker jag med. Jag letade efter tråden om skor nu men hittade den inte, däremot hittade jag en om ytterkläder inomhus. Där skrev en person: Kappor, jackor, kepsar, mössor och dylikt tycker jag är en självklar sak att ta av sig om man ska stanna. Det hör till vett och etikett! Så har jag blivit uppfostrad.

Det visar så bra hur normer funkar. För henne var det givet att man tar av sig kläderna för det är vett och etikett.

Eller det där med att passa tiden som är så viktigt för oss i väster och inte alls är så viktigt i en del andra världsändar. Som västerlänningar då kopplar till lathet medan det egentligen bara är en fråga om kultur. Själv kan jag inte ens sätta mig in i hur det är att inte leva efter klockan, tanken på att inte ens veta när bussen ska komma svindlar ...

 

[mandalaki]

Eller det där med att passa tiden som är så viktigt för oss i väster och inte alls är så viktigt i en del andra världsändar. Som västerlänningar då kopplar till lathet medan det egentligen bara är en fråga om kultur. Själv kan jag inte ens sätta mig in i hur det är att inte leva efter klockan, tanken på att inte ens veta när bussen ska komma svindlar ...

Det tog några år i Grekland innan jag lärde mig att inte passa tider.

 

[Mia_R]

Speciellt inte eftersom jag tycker man även i svenska kulturen borde säga "ja tack" och "nej tack" osv på samma sätt som britterna gör. Typ i kassan, på restaurangen, i tunnelbanan osv. Folk som inte säger tack efter sig (till okända människor) tycker jag är lite oartiga

Jag blir helt galen på en grej många svenskar gör! Istället för att säga "ursäkta mig" i tex en butik när de ska gå förbi någon står de antingen och väntar eller pressar sig förbi och trampar nästan ner personen som står ivägen. Som att det är artigare än att snällt be dem flytta på sig Har aldrig varit med om det i tex England eller Australien utan där säger alla "excuse me" och så flyttar personen på sig med ett "oh I'm sorry (dear)".

Jag undrar vilka du umgås med? För mig är det självklart att säga tack om någon håller upp dörren istället för släpper den i ansiktet på mig, att säga tack till expediten eller "ursäkta" om folk inte har vett att flytta sig när jag ska förbi och de blockerar vägen. Antagligen är det även därför jag får så väldigt mycket bättre service än min ena kollega när vi är utomlands, jag ser, tilltalar och tackar andra människor oavsett deras yrke.

I Frankrike är det inte ouppostrat att berömma maten, även på finkrogar har jag blivit tillfrågad om det smakar bra och de har varit synbart väldigt stolta när jag berömmer mat och service, på min oklanderliga engelska kryddad med lite franska floskler.

 

[landsbygdsbo]

ta bara det med att " tacka för senast" och tacka värd och värdinna för den goda maten.... tro faan att de lagat god mat de har ju inbjudna gäster.
och det att bjuda hem folk man knappt känner, när det finns fina krogar i närområdet,,,

 

[Thaliaste]

Jag funderade egentligen över det i mattråden som "svensk" mat, men det passar nog lika bra här: vad tycker ni är kriteriet för att klassas som "typiskt svenskt"? Är det att många/en majoritet/typ alla i Sverige gör en viss sak (i matväg skulle ju t ex hamburgare räknas som svenskt i så fall) eller att vi gör något som inte görs någon annanstans (i matväg har jag svårt att komma på något...kanske Kalles kaviar).

 

[Wysiwyg]

Jag undrar vilka du umgås med? För mig är det självklart att säga tack om någon håller upp dörren istället för släpper den i ansiktet på mig, att säga tack till expediten eller "ursäkta" om folk inte har vett att flytta sig när jag ska förbi och de blockerar vägen. Antagligen är det även därför jag får så väldigt mycket bättre service än min ena kollega när vi är utomlands, jag ser, tilltalar och tackar andra människor oavsett deras yrke.

Det är inte så mycket mina vänner och bekanta (även om en del där är oartiga också haha) utan mer en allmän reflektion över hur folk beter sig över huvud taget i samhället. Inte så att INGEN tackar men långt ifrån alla säger ja tack, nej tack osv.

Och det där med att folk ska pressa sig förbi, det märker jag ju när jag själv står i vägen. Jag vet inte riktigt om det är ett sätt att inte "besvära" någon annan med sin uppenbarelse men det är ju mer besvärande för dem att ramla in i hyllan när någon försöker pressa sig förbi.. (Eller som den gången jag fick min fot överkörd av en överfull kundvagn och allt chauffören hade att säga var "jamen jag kan ju inte hjälpa att det är trångt" )

 

[Sleepy]

jag ser, tilltalar och tackar andra människor oavsett deras yrke.

Jag med. Och respekterar.

Det jag tycker om i tex Frankrike är den där glädjen i artighetsfraserna när man handlar och så. "Bonjouuuur Madame! Merci Madame!" Det smittar.

 

[Migo]

En fråga som kanske inte alls passar här, ang tilltalsnamn.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att man aldrig någonsin tilltalar engelsmän med deras förnamn, om de inte är väldigt nära vänner. Men jag tycker mig se (på TV ) att det ofta är just förnamn som används även i lite mer formella eller professionella sammanhang.

Så när jag nu går kurser för brittiska gamla gubbar är jag en typisk oartig svensk om jag säger "Bobby" istället för Mr Dalziel?

 

[Stefffie]

Det där med skillnader.

För ca 10 år sen var jag i mitten av Yorkshire, landsbygden, min kompis jobbade som au-pair och jag hälsade på henne. När jag skulle åka hem skumpade jag runt med min tunga väska på de ojämna kullerstenstrottoarerna i en av alla avskyvärt branta backarna, när plötsligt en bil stannar Det var ingen våldtäktsman eller kidnappare, det var en dam i 50-årsåldern som undrade om jag ville ha skjuts till busshållsplatsen, inte godtog hon ett nejtack heller

Jag har massor av gånger tänkt att det där händer inte riktigt i Sverige.

Fast det där har hänt mig - en blåsig dag på skånska slätten försöker jag gå ut till stallet när en bil stannar och frågar om jag vill ha skjuts!
Visst var jag misstänksam, men hoppade in ändå (var väl 17 och med dåligt omdöme!) men han körde mig bara så snällt till stallet och släppte av mig!

Jag bor i UK sedan 5 år, 3 år i York och sedan 2 år i London.
Den största skillnaden enligt mig är att klass spelar mycket större roll här. Det är typ "Berätta var du gick i skolan så gissar jag hur ditt liv ser ut". Gällande klädesval, så har jag aldrig sett så höga klackar och så korta kjolar som på brudarna i Yorkshire, eller så mycket överflöd som i "trendiga" London klubbar.

Men visst, en sak som jag tycker genomsyrar landet är att folk är lite trevligare, lite artigare, lite mer att de ser dig- t.o.m. personalen i snabbköpet (även om jag inte alltid är så glad i att småprata med kassörskan efter en lång dag på jobbet) i London. Dock är det ännu starkare i Yorkshire - t.ex. säger alla "Thanks" eller "Cheers" till busschaffören när de går av.

 

[Stefffie]

En fråga som kanske inte alls passar här, ang tilltalsnamn.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att man aldrig någonsin tilltalar engelsmän med deras förnamn, om de inte är väldigt nära vänner. Men jag tycker mig se (på TV ) att det ofta är just förnamn som används även i lite mer formella eller professionella sammanhang.

Så när jag nu går kurser för brittiska gamla gubbar är jag en typisk oartig svensk om jag säger "Bobby" istället för Mr Dalziel?

Den enda miljön jag känner till där man regelbundet använder efternamn är skolmiljön, där lärarna tilltalas med efternamn (Universitet brukar oftast insistera på förnamnstilltal).
Jag skulle känna in mig, går nog ganska snabbt och avgöra vad som är lämpligt tilltal. Är jag osäker på tilltal eller tilltalar en främling brukar jag köra "Sir" ("Excuse me Sir, you dropped your gloves")

 

[Praeterea]

Jag med. Och respekterar.

Det jag tycker om i tex Frankrike är den där glädjen i artighetsfraserna när man handlar och så. "Bonjouuuur Madame! Merci Madame!" Det smittar.

Det är trevligt i början. Efter några månader när jag bara vill köpa min yoghurt och komma hem är det lite irriterande att behöva dra femtielva haranger om merciii madame, tack så mycket, varsågod, ha en fantastiskt trevlig eftermiddag kväll morgondag och helg. Särskilt när det hörs att kassörskan enbart säger det på rutin och helt utan engagemang.

 

[Trani]

Jag funderade egentligen över det i mattråden som "svensk" mat, men det passar nog lika bra här: vad tycker ni är kriteriet för att klassas som "typiskt svenskt"? Är det att många/en majoritet/typ alla i Sverige gör en viss sak (i matväg skulle ju t ex hamburgare räknas som svenskt i så fall) eller att vi gör något som inte görs någon annanstans (i matväg har jag svårt att komma på något...kanske Kalles kaviar).

Det beror mycket på sammanhanget. "Kriterierna" är flytande även om det väl krävs ett visst mått av allmän utbreddhet så att säga (jag kan knappast sitta och äta spaghetti med lingonsylt och sedan säga att det är typiskt svenskt bara för att jag gör det i Sverige).

Gäller det t ex att bjuda någon som är ovan vid Sverige på mat som ger nya upplevelser och lite inblick i svensk matpraktik (vad nu det är) så skulle jag tänka på ett sätt. Mer vad som är vanligt och inne att äta. Men om jag kör en temakväll med kompisar som är insiders i Sverige så skulle jag tänka på ett annat sätt. Dra fram vår kokbok och gula ärtor, typ.

Ärtsoppa med punsch skulle i och för sig fungera i båda fallen.

Sedan finns ju sådant som är knutet till explicita traditioner och ritualer. Som semlor och julskinka.