Svenskhet -eller nåt

*kl*

För alla er fascinerade av hur vi svenskar uppfattas, kan jag STARKT rekommendera en man som heter Colin Moon. Han är britt, föreläsare och kommunikationsexpert som bott och jobbat i Sverige i många år. Dels har han skrivit en bok som heter "The secret garden of (Sw)Eden" och sen tror jag att han finns på Youtube också. GALET rolig!

Jag arbetar för ett globalt företag som grundades på Irland. Colin Moons beskrivningar av svensk möteskultur är så rolig att man kissar på sig och gör en SMÄRTSAMT medveten om kulturella skillnader/ krockar varje dag på jobbet.

Vi svenskar är tydligen nooooga med att alla ska få säga sitt och att alla är överens innan mötet ens kan anses vara ett bra möte. (Oavsett om nåt beslutades eller inte)

Vilket får mig att tänka på när vi skulle få helt nya kontorslokaler. En arbetsgrupp inrättades för att komma med synpunkter till den projektledande skotten. Ett möte hade avslutats med att skotten GORMADE: - "This is NOT a democracy...!"
"Och vi som bara påpekade att den gröna färgen tänkt till köket var lite skrikig", suckade en kollega efteråt. :D
 
KL

Jag har precis kommit hem efter 2 veckors besok hos slakten i Stockholm, och slogs som vanligt av hur otroligt oartiga svenskar ar. Ingen sager tack eller forlat, alla tranger sig, ingen pratar med okanda, ingen haller upp dorrar eller hjalper till nar nagon kan behova det - jag slapade en tung resvaska nerfor en lang stillastaende rulltrappa pa Centralen, och bakom mig gick en ung man som inte bar pa nagonting och inte erbjod sig att hjalpa till en enda gang. Det hade ALDRIG hant i England. Varje gang jag tog mina tvillingar (i tung bred tvillingvagn) till centrala London sa var det alltid nagon kostymkladd kille som mitt i morgonrusningen stannade och hjalpte mig upp och nerfor trappor med vagnen. Men allt ar ju relativt. Min vaninna som bor i Israel tycker att alla svenskar ar fantastist trevliga, for i Israel har tydligen folk attityd ;-)

Svenskar - eller ja, iaf Stockholmare - klar sig valdigt snyggt, men ocksa valdigt enhetligt. Alla ser liksom likadana ut. Men det ar ju inte nodvandigtvis daligt!

I England gar manga tonaringar ut pa kvallarna kladda for strippklubb. Minimalt med klader, hoga klackar, och absolut ingen jacka trots att temperaturen kan ligga runt nollan.

Det ar fruktansvart dyrt i Sverige. Kaffe, alkohol, ata ute. Det ar aterkommande kommentarer fran mina bekanta som varit pa besok i Sverige och jag kan bara halla med. Hur har man rad att bo egentligen??!

Jamstalldheten vad galler foraldraledighet ar underbar och valdigt exotisk i andra lander, hoppas det sprider sig!!
 
@Sunshine Jag ar just nu i Sverige ocksa och slas av precis det du beskriver. Aven har ute pa landet, aven om det ar mer uttalat i Stockholm dar det ar sa mycket mer manniskor sa man ser det flera ganger varje gang man gar ut.
Men jag har hittils inte stott pa nagon som artigt bett mig flytta pa mig om jag statt i vagen i en affar har pa landet heller ... eller som faktiskt flyttat pa sig om jag artigt bett om ursakt och papekat att jag vill komma fram (daremot har det flera ganger hant att folk skrattat och sagt nagot i stil med att, "Ja har star vi och pratar" nar jag bett att fa komma fram:confused:)

@Sleepy Jag tror inte att Sunshine hade med sig en for tung resvaska ... snarare reagerar man ofta pa hur vansinnigt hjalpsamma folk ar i andra lander om man ar ute och reser och har vaskor med sig. I USA och England finns det alltid (faktiskt alltid om man inte reser med en flight som gar direkt till Sverige sa det ar mest Svenskar ombord) nagon som stracker sig fram, hoppar upp ur sitt sate eller pa annat satt volonteerar for att hjalpa till. Generellt mest man, men ocksa kvinnor stracker garna ut en hjalpande hand.
Maken och sonerna stracker garna ut en hjalpande hand till alla, haller upp dorrar, och erbjuder sin hjalp (fast de bor ju inte i Sverige sa det raknas kanske inte:p) det ar tillrackligt ovanligt att mota den hjalpsamheten mot totala framlingar i Sverige for att saga bade "Ingen" och "Alla".
 
I Stockholm på Centralstationen ropas det ju till och med ut att man inte ska låta någon hjälpa en med sitt bagage. Ingen större idé att ens försöka då kanske? :p

(Inte för att jag tror att det är därför som folk inte erbjuder sin hjälp lika mycket. ;) Jag tror att det är för att vi har en stark kan själv-kultur i Sverige.)
 
Det låter jätteintressant! Tack för tipset :)

*kl*
Vi svenskar är tydligen nooooga med att alla ska få säga sitt och att alla är överens innan mötet ens kan anses vara ett bra möte. (Oavsett om nåt beslutades eller inte)

Jag funderade bara häromdagen på om vi svenskar är besatta av konsensus, det var när jag satt på ett annat forum. Där är folk äldre och inte lika internetvana som t ex på Buke - och det värsta som hända det forumet är om några har olika åsikter. I VARJE åsiktsdiskussion skriver folk "men det är väl TUR att vi olika!" för att liksom ta udden av varje meningsskiljaktighet som skulle kunna leda till en diskussion.

Och lite av det där finns på Buke också. Då och då skriver A till B "Men vi tycker nog ganska lika, det är bara det att ..." och jag tänker varje gång "Nej, ni tycker inte lika, är det viktigt att ni gör det?"
 
Jag har precis kommit hem efter 2 veckors besok hos slakten i Stockholm, och slogs som vanligt av hur otroligt oartiga svenskar ar. Ingen sager tack eller forlat, alla tranger sig, ingen pratar med okanda, ingen haller upp dorrar eller hjalper till nar nagon kan behova det - jag slapade en tung resvaska nerfor en lang stillastaende rulltrappa pa Centralen, och bakom mig gick en ung man som inte bar pa nagonting och inte erbjod sig att hjalpa till en enda gang. Det hade ALDRIG hant i England.

Det där kan jag mycket väl tänka mig. Jag frågar ofta lite äldre eller allmänt tungt lastade personer om jag ska hjälpa till - och de blir oftast jätteöverraskade. När de säger nej ser de ibland lite misstänksamma ut, i Sverige verkar man lära sig att misstänksamhet är default.

Svenskar - eller ja, iaf Stockholmare - klar sig valdigt snyggt, men ocksa valdigt enhetligt. Alla ser liksom likadana ut. Men det ar ju inte nodvandigtvis daligt!

Det där brukar jag tänka på om vintern. Hur många grå/blå/svarta jackor finns det egentligen per kvadratkilometer? :D (Jag har själv blå, tidigare hade jag brun, innan det röd ;))
 
@mandalaki Ja, kan vi inte enas så är det åtminstone viktigt att vi är överens om att vi inte är överens. Så att ingen blir kränkt.
Ja, eller för att ingen ska känna sig som "förlorare" i diskussionen. Eller kanske för att man ska kunna fortsätta umgås liksom, att en oenighet på en punkt skulle leda till oenighet på alla punkter.
 
@Sunshine
Men jag har hittils inte stott pa nagon som artigt bett mig flytta pa mig om jag statt i vagen i en affar har pa landet heller ... eller som faktiskt flyttat pa sig om jag artigt bett om ursakt och papekat att jag vill komma fram (daremot har det flera ganger hant att folk skrattat och sagt nagot i stil med att, "Ja har star vi och pratar" nar jag bett att fa komma fram:confused:)
Det är en typ av ursäkt typ "här står vi och pratar och är så inne i det att vi inte tänker på att vi är ivägen".
 
Det är en typ av ursäkt typ "här står vi och pratar och är så inne i det att vi inte tänker på att vi är ivägen".

Precis ... det lustigaste ar att de star kvar:angel: Det har hant 3 ganger hittills i sommar ... varje gang har jag valt att ga runt at ett annat hall medan jag fatt halla mig for skratt. Undar om de nagonsin kom pa vad de gjorde?:p
 
Och hur avgörs det?

Persoligen fragar jag oftast om personen vill ha/behover hjalp ... men det har hant att jag bara "huggit i" nar det varit uppenbart att hjalpen behovs. Bar jag sjalv mycket och tungt har jag ju kanske inga hander over att hjalpa med.

Pa flyget hit till Sverige (SAS fran NY, med nastan bara Svenskar ombord) stod jag och balanserade med mitt handbagage pa ryggstodet av min stol nar passageraren ett par rader bakom kom, en man i 30-40 ars aldern. Han tittade pa mig, skrattade hogt och sa "Det dar kan du ju forsoka med, du far aldrig upp den" och gick vidare. :confused: De enda Amerikaner i var section var ett par unga tjejer tva rader bakom ... de kom fram och hjalpte mig fa upp vaskan.

Vaskan var inte for tung ... men jag har gjort illa fingrarna sa det ar svart att halla fast saker och ting, darfor behovdes stodet och greppbyta pa stolsryggen.
 
Jag drar inte, nivån ligger redan där. Det är absurt att män anses bättre lämpade att bära en väska som kvinnan själv packat och tagit med sig.
Det kan du tycka, men nu handlar det väl inte om folks packningsvanor utan om hur man agerar när man ser någon som bär väldigt tungt.

Själv tänker jag inte "du skulle ha packat lättare, pappskalle, nu ser du hur det går".
 

Liknande trådar

Kultur Reflekterar lite har besökt Gripsholms slott, Livrustkammaren och Stockholms slott och tidigare har jag också gått guidad tur på...
Svar
5
· Visningar
602
Senast: CaisaCax
·
Samhälle Att Northvolt inte går så bra köper jag fullt pga att upplägget inte varit helt genomtänkt men det blir billigt att köpa för någon annan...
2
Svar
34
· Visningar
1 582
Senast: Mia_R
·
Hemmet Jag älskar dofter. Jag tycker speciellt mycket om tyngre dofter och säsongsbundna dofter. Jag vill liksom inte att det ska dofta...
2 3
Svar
52
· Visningar
2 247
Senast: LinnK
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 435
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp