Är det utländska intressen som saboterar för Svensk industri?

Vad man än tycker om AB bristfälliga underlag och click bate, så bara den minsta fläkt av att pressen i en demokrati inte ska få skriva pga statens intresse ger mig kalla kårar och kommunist/diktatur vibbar. En av de absolut viktigaste principer vi har är frihet att uttrycka sig, pressens absoluta frihet att få skriva vad de vill, något som högerextremist ´pressen har gjort de senaste åren. Att media i vissa kretsar går i Putins och Kinas ledkoppel är uppenbart och mot Sveriges intressen. Men det måste de få göra.

I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.
Har någon ens varit i närheten av att förespråka att statens intressen i fråga om publicering skulle vara en faktor?
Jag ser bara ifrågasättanden på dels pressetiska grunder, dels utifrån ett allmänt samhällsperspektiv vad olika typer av publicering kan ha för inverkan i det större perspektivet.

Jag kan också gå i döden för yttrandefriheten. Men det står inte alls i motsättning till att jag lika starkt hävdar att den som kan sprida publikationer med stort inflytande inte kan friskriva sig från ansvar för hur de använder den makten.

Det senare är något som är lika viktigt att föra en kontinuerlig diskussion om i en demokrati som bevarandet av yttrandefriheten.
 
Har någon ens varit i närheten av att förespråka att statens intressen i fråga om publicering skulle vara en faktor?
Jag ser bara ifrågasättanden på dels pressetiska grunder, dels utifrån ett allmänt samhällsperspektiv vad olika typer av publicering kan ha för inverkan i det större perspektivet.

Jag kan också gå i döden för yttrandefriheten. Men det står inte alls i motsättning till att jag lika starkt hävdar att den som kan sprida publikationer med stort inflytande inte kan friskriva sig från ansvar för hur de använder den makten.

Det senare är något som är lika viktigt att föra en kontinuerlig diskussion om i en demokrati som bevarandet av yttrandefriheten.

Exakt. Och även journalister och deras verk måste kunna ifrågasättas (om än inte censureras). Journalister är inte nödvändigtvis sanningens riddare utan kan mycket väl ha sina egna motiv när de väljer vad de publicerar.

I dagsläget hoppas jag seriösa svenska journalister på eget bevåg är försiktiga med att publicera vissa saker, pga rikets säkerhet. Att som flera medier publicera bilder på transport av försvarspersonal och -utrustning (något som skett flera gånger under de senaste åren) är så urbota korkat att det finns inte.
 
Vad man än tycker om AB bristfälliga underlag och click bate, så bara den minsta fläkt av att pressen i en demokrati inte ska få skriva pga statens intresse ger mig kalla kårar och kommunist/diktatur vibbar. En av de absolut viktigaste principer vi har är frihet att uttrycka sig, pressens absoluta frihet att få skriva vad de vill, något som högerextremist ´pressen har gjort de senaste åren. Att media i vissa kretsar går i Putins och Kinas ledkoppel är uppenbart och mot Sveriges intressen. Men det måste de få göra.

I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.
Hur får du det till att, när jag ifrågasätter det etiska i att AB rider på katastrofvågen och timingen i "nyhetsdrevet" kring fler arbetsgivare i norr och en frågeställning om det finns utländska intressen som också driver detta, till att den svenska staten ska eller borde censurera? Jag har inte skrivit ett ord om svenska staten innan, däremot om oroliga svenska medborgare (och utländs arbetskraft med för den delen).
 
Senast ändrad:
Boliden friades ju i tingsrätten för att de ansåg att det saknades tillräckligt med bevis, men i hovrätten prövade man överhuvudtaget inte själva frågan utan konstaterade bara att preskriptionstiden gått ut.

FN kom med en rapport för några år sedan där man tvärtom menar att rättsfallet inte bör preskriberas. Med miljögifter spelar det generellt ingen roll att lång tid har gått, gifterna både fortsätter vara farliga och symptomen kan dessutom komma lång tid efter själva exponeringen, alltså bör det juridiska ansvaret fortsätta gälla och kunna prövas. Och det är väl ganska rimligt. Så utifrån både det och Bolidens jubileum är det inte så konstigt att man fortsätter rapportera om fallet.
 
Boliden friades ju i tingsrätten för att de ansåg att det saknades tillräckligt med bevis, men i hovrätten prövade man överhuvudtaget inte själva frågan utan konstaterade bara att preskriptionstiden gått ut.

FN kom med en rapport för några år sedan där man tvärtom menar att rättsfallet inte bör preskriberas. Med miljögifter spelar det generellt ingen roll att lång tid har gått, gifterna både fortsätter vara farliga och symptomen kan dessutom komma lång tid efter själva exponeringen, alltså bör det juridiska ansvaret fortsätta gälla och kunna prövas. Och det är väl ganska rimligt. Så utifrån både det och Bolidens jubileum är det inte så konstigt att man fortsätter rapportera om fallet.
Ffa är det ju jätteviktigt att uppmärksamma det, så att inte andra stora gruvbolag helt ovetande anlitar billiga underleverantörer som helt oväntat inte klarar av att hantera miljöfarligt avfall
 
Ffa är det ju jätteviktigt att uppmärksamma det, så att inte andra stora gruvbolag helt ovetande anlitar billiga underleverantörer som helt oväntat inte klarar av att hantera miljöfarligt avfall
Precis, frågan är större än Boliden.

Förutom det handlar det även om hur vårdslöst stora bolag ska tillåtas bete sig i fattiga länder. Jag tror inte Boliden hade vågat göra såhär i Sverige.
 
Precis, frågan är större än Boliden.

Förutom det handlar det även om hur vårdslöst stora bolag ska tillåtas bete sig i fattiga länder. Jag tror inte Boliden hade vågat göra såhär i Sverige.
I princip all miljölagstiftning i Sverige och även till stor del utomlands har tillkommit när något företag har gjort någonting som varit lagligt eller i gråzonen till lagligt och det sen har visat sig få oönskade konsekvenser.
Men man kan alltid vara nöjd med att i stället importera billiga jordartsmetaller, som idag är brutna av barnarbetare i Kongo-Kinshasa eller minoritetsbefolkningar med usla arbetsvillkor i Kina, och i stället hetsa mot företag som föjde dåvarande miljölagstiftning för en generation sen men där det inte blev så bra sett i backspegeln för att "de måste granskas"...
 
Har någon ens varit i närheten av att förespråka att statens intressen i fråga om publicering skulle vara en faktor?
Jag ser bara ifrågasättanden på dels pressetiska grunder, dels utifrån ett allmänt samhällsperspektiv vad olika typer av publicering kan ha för inverkan i det större perspektivet.

Jag kan också gå i döden för yttrandefriheten. Men det står inte alls i motsättning till att jag lika starkt hävdar att den som kan sprida publikationer med stort inflytande inte kan friskriva sig från ansvar för hur de använder den makten.

Det senare är något som är lika viktigt att föra en kontinuerlig diskussion om i en demokrati som bevarandet av yttrandefriheten.
Så var exakt ligger det pressetiskt riktiga i att avstå att rapportera om ett pågående problem och en kontrovers, för att i grund och botten gynna industrin? Ligger det närmare journalistikens uppdrag och syfte?
 
I princip all miljölagstiftning i Sverige och även till stor del utomlands har tillkommit när något företag har gjort någonting som varit lagligt eller i gråzonen till lagligt och det sen har visat sig få oönskade konsekvenser.
Men man kan alltid vara nöjd med att i stället importera billiga jordartsmetaller, som idag är brutna av barnarbetare i Kongo-Kinshasa eller minoritetsbefolkningar med usla arbetsvillkor i Kina, och i stället hetsa mot företag som föjde dåvarande miljölagstiftning för en generation sen men där det inte blev så bra sett i backspegeln för att "de måste granskas"...
Det korta svaret är att två fel inte gör ett rätt.
 
Har någon ens varit i närheten av att förespråka att statens intressen i fråga om publicering skulle vara en faktor?
Jag ser bara ifrågasättanden på dels pressetiska grunder, dels utifrån ett allmänt samhällsperspektiv vad olika typer av publicering kan ha för inverkan i det större perspektivet.

Jag kan också gå i döden för yttrandefriheten. Men det står inte alls i motsättning till att jag lika starkt hävdar att den som kan sprida publikationer med stort inflytande inte kan friskriva sig från ansvar för hur de använder den makten.

Det senare är något som är lika viktigt att föra en kontinuerlig diskussion om i en demokrati som bevarandet av yttrandefriheten.

Stegen från bolagens intresse till statens intresse är kort. Menar du att pressen ska självcensurera sig för att inte störa Boliden och andra företag? Om de inte tål en granskning om hur de handskades med giftigt avfall, något som numera faktiskt är förbjuden hur laglig den än var då, så har de och svensk industri i Norrland betydligt större problem än något AB publicerar. Och nej, jag tror inte att någon av de stora medierna, AB inkluderat, går i Putins eller Kinas koppel för att förstöra för svenska företag. Jag tror att de är vinstdrivande som vill ha klickar och att fler läser deras artiklar så att de får in mer pengar.

Att en svensk tidning granskar ett svenskt företag (som numera profilerar sig som miljövänligt) är inte det minsta konstigt. Att svensk media granskade Lundin oil när det finns betydlig värre aktörer, är inte heller det.

Svenskt näringsliv måste kunna överleva kritiska granskningar och skriverier från svensk media. Annars så ja, då hamnar vi ett förtryck som definitivt inte hör hemma i en demokrati.
 
Så var exakt ligger det pressetiskt riktiga i att avstå att rapportera om ett pågående problem och en kontrovers, för att i grund och botten gynna industrin? Ligger det närmare journalistikens uppdrag och syfte?
Jag har överhuvud taget inte uttalat mig om den publiceringen är bra eller inte. Jag har inte ens sett den så kan knappast göra det heller.

Det jag kommenterade var att pressetik är något som är högst relevant att ha en aktiv diskussion kring, medan censur är något att dra skarpa principiella gränser emot.

Eftersom jag inte alls har kommenterat själva den pressetiska frågeställningen kan ni låta bli att ställa mig till svars för ståndpunkter som jag inte uttryckt.

inte ska få skriva pga statens intresse
pressens absoluta frihet att få skriva vad de vill
Du skrev tidigare om att inte FÅ skriva och kontrasterade det direkt emot yttrandefriheten. Nu pratar du om självcensurering. Det är inte samma sak. Det min kommentar gällde var ev. begränsningar i yttrandefriheten som införs i statens intresse.
(Enligt min mening är ansvar som någon tar på pressetiska grunder och självcensurering inte heller riktigt samma sak, men det kan man nog ha lite olika uppfattningar om vad man lägger i begreppen.)
Stegen från bolagens intresse till statens intresse är kort. Menar du att pressen ska självcensurera sig för att inte störa Boliden och andra företag?
 
Stegen från bolagens intresse till statens intresse är kort. Menar du att pressen ska självcensurera sig för att inte störa Boliden och andra företag? Om de inte tål en granskning om hur de handskades med giftigt avfall, något som numera faktiskt är förbjuden hur laglig den än var då, så har de och svensk industri i Norrland betydligt större problem än något AB publicerar. Och nej, jag tror inte att någon av de stora medierna, AB inkluderat, går i Putins eller Kinas koppel för att förstöra för svenska företag. Jag tror att de är vinstdrivande som vill ha klickar och att fler läser deras artiklar så att de får in mer pengar.

Att en svensk tidning granskar ett svenskt företag (som numera profilerar sig som miljövänligt) är inte det minsta konstigt. Att svensk media granskade Lundin oil när det finns betydlig värre aktörer, är inte heller det.

Svenskt näringsliv måste kunna överleva kritiska granskningar och skriverier från svensk media. Annars så ja, då hamnar vi ett förtryck som definitivt inte hör hemma i en demokrati.
Dessutom om man äger att det blivit (oväntade) konsekvenser av den egna verksamheten och visar hur man försöker rätta till det - då tror jag att motståndet mot t.ex. gruvor kan minska. Vilket jag inte tror sker om man nöjer sig med att konstatera att man inte blivit dömd i domstol
 
Jag har överhuvud taget inte uttalat mig om den publiceringen är bra eller inte. Jag har inte ens sett den så kan knappast göra det heller.

Det jag kommenterade var att pressetik är något som är högst relevant att ha en aktiv diskussion kring, medan censur är något att dra skarpa principiella gränser emot.

Eftersom jag inte alls har kommenterat själva den pressetiska frågeställningen kan ni låta bli att ställa mig till svars för ståndpunkter som jag inte uttryckt.



Du skrev tidigare om att inte FÅ skriva och kontrasterade det direkt emot yttrandefriheten. Nu pratar du om självcensurering. Det är inte samma sak. Det min kommentar gällde var ev. begränsningar i yttrandefriheten som införs i statens intresse.
(Enligt min mening är ansvar som någon tar på pressetiska grunder och självcensurering inte heller riktigt samma sak, men det kan man nog ha lite olika uppfattningar om vad man lägger i begreppen.)

Självcensur pga rädsla att störa svenska företag är inte detsamma som pressetik. Pressetik är inte att publicera uppenbara lögner. Hur slarvigt AB än undersökt Boliden är det sant att deras underentrepenörer handlat på ett sätt som idag är illegalt, även om de följde den lagstiftning som gäller idag. Och att konsekvenserna av dumpande har fått allvarliga konsekvenser för lokalbefolkningen.

Steget från självcensur av privata intressen till självcensur pga statliga intressen är mindre än man kan tro. Det behövs inte ens lagstiftning när pressen själv avhåller sig från kritik och granskning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp