Svenskhet -eller nåt

[Hermelin]

Jag hoppas att det inte var mig du tolkade så. Det jag menade var dels att vi är dåliga på att vara artiga på engelska, dels att vi inte är riktigt så bra på engelska som engelsmännen (av artighet) påstår.

Min uppfattning är att svenskar är rätt dåliga på att vara artiga på svenska också.

 

[Mia_R]

Det har ju varit en och annan tråd här på buke och hur hemskt det är att någon håller upp dörren åt någon eller att få en stol utdragen, så jag är inte så förvånad att ingen längre törs vara artiga för att slippa få sig en utskällning.

Jag tycker nog att var och varannan person som står i en kassakö både hälsar på expediten och tackar, många som erbjuder sina platser på komunala färdmedel och ett och annat stolpskott som inte fattar att de ska flytta sig från salladsbuffén när de ändå bara står i vägen för alla andra och snackar skit. Idag fick jag fick säga åt en kvinna två ggr, med ett lite skarpare "ursäkta" andra gången, då hon inte fattade att hon fortfarande stog i vägen även om hon flyttade sig ett steg i sidled längst med buffén.

Jag hoppas att alla som klagar är lysande exempel själva och håller upp dörrar, bär andras väskor, alltid tackar för allt och aldrig står i vägen för andra.

 

[Mia_R]

Det har ju varit en och annan tråd här på buke och hur hemskt det är att någon håller upp dörren åt någon eller att få en stol utdragen, så jag är inte så förvånad att ingen längre törs vara artiga för att slippa få sig en utskällning.

Jag tycker nog att var och varannan person som står i en kassakö både hälsar på expediten och tackar, många som erbjuder sina platser på komunala färdmedel och ett och annat stolpskott som inte fattar att de ska flytta sig från salladsbuffén när de ändå bara står i vägen för alla andra och snackar skit. Idag fick jag fick säga åt en kvinna två ggr, med ett lite skarpare "ursäkta" andra gången, då hon inte fattade att hon fortfarande stog i vägen även om hon flyttade sig ett steg i sidled längst med buffén.

Jag hoppas att alla som klagar är lysande exempel själva och håller upp dörrar, bär andras väskor, alltid tackar för allt och aldrig står i vägen för andra.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag hoppas att alla som klagar är lysande exempel själva och håller upp dörrar, bär andras väskor, alltid tackar för allt och aldrig står i vägen för andra.

Åh, det påminner mig om hur fantastisk jag var en gång . Skulle gå av ett plan i Frankfurt och ser en ensamresande mamma med spädbarn kämpa med sina väskor. Jag erbjuder mig att hjälpa till och får bebis (!) plus ett par väskor och hjälper henne av. Frågar var hon ska och det visar sig att hon ska med ett anslutande flyg som hon har superbråttom till så jag säger på en gång att jag såklart hjälper henne så långt jag kan. Sagt och gjort, med bebis och ett par väskor springer jag med henne först till en servicedisk, sedan genom hela jävla flygplatsen (som är ENORM). Får tjata mig igenom en passkontroll som inte vill släppa igenom mig eftersom jag inte ska flyga och så kommer vi efter mycket spring äntligen fram till hennes gate där personalen står och väntar. Hon var helt otroligt tacksam och glad och hade annars riskerat att missa flighten.

För mig fanns det inget alternativ än att hjälpa; jag hade gott om tid och tycker bara att det är roligt. Bebisen var supersöt också, alltid ett plus!

Nej men seriöst, jag är den som säger ha en trevlig dag till kassörskorna, som ler mot folk och som pratar med damen framför när tåget står still och jag blir uttråkad. För min del gör det min dag roligare och trevligare. Om någon annan är på dåligt humör, inte vill prata, inte ler mot folk så rör det mig inte ryggen - alla är olika och jag tycker inte att det är hysteriskt viktigt att alla ska gå runt och vara kvittriga och sprudlande och on their best behaviour jämt. Eller ens att de alltid tackar.

 

[rutans]

KL

Jag har precis kommit hem efter 2 veckors besok hos slakten i Stockholm, och slogs som vanligt av hur otroligt oartiga svenskar ar. Ingen sager tack eller forlat, alla tranger sig, ingen pratar med okanda, ingen haller upp dorrar eller hjalper till nar nagon kan behova det - jag slapade en tung resvaska nerfor en lang stillastaende rulltrappa pa Centralen, och bakom mig gick en ung man som inte bar pa nagonting och inte erbjod sig att hjalpa till en enda gang. Det hade ALDRIG hant i England. Varje gang jag tog mina tvillingar (i tung bred tvillingvagn) till centrala London sa var det alltid nagon kostymkladd kille som mitt i morgonrusningen stannade och hjalpte mig upp och nerfor trappor med vagnen. Men allt ar ju relativt. Min vaninna som bor i Israel tycker att alla svenskar ar fantastist trevliga, for i Israel har tydligen folk attityd ;-)

Svenskar - eller ja, iaf Stockholmare - klar sig valdigt snyggt, men ocksa valdigt enhetligt. Alla ser liksom likadana ut. Men det ar ju inte nodvandigtvis daligt!

I England gar manga tonaringar ut pa kvallarna kladda for strippklubb. Minimalt med klader, hoga klackar, och absolut ingen jacka trots att temperaturen kan ligga runt nollan.

Det ar fruktansvart dyrt i Sverige. Kaffe, alkohol, ata ute. Det ar aterkommande kommentarer fran mina bekanta som varit pa besok i Sverige och jag kan bara halla med. Hur har man rad att bo egentligen??!

Jamstalldheten vad galler foraldraledighet ar underbar och valdigt exotisk i andra lander, hoppas det sprider sig!!

Och jag som har svårt att inte känna mig förnärmad när män erbjuder sig att bära saker till mig

 

[mandalaki]

Min uppfattning är att svenskar är rätt dåliga på att vara artiga på svenska också.

Ja, det tror nog jag också.

När jag kom hem nyss höll jag upp porten för en man som kom efter mig (troligen nyinflyttad, har aldrig sett honom förut). Jag höll upp porten och sa hej - och hej sa han också. Men inte tack. Helt obegripligt

 

[mandalaki]

Nej men seriöst, jag är den som säger ha en trevlig dag till kassörskorna, som ler mot folk och som pratar med damen framför när tåget står still och jag blir uttråkad. För min del gör det min dag roligare och trevligare.

I perioder då jag varit sjukskriven har jag insett att JAG är den där människan som fördröjer kassakön för att hon inte haft nån annan att prata med idag

Fast det är kul att börja prata med folk sådär, just för att vi inte är så vana vid att göra det.

 

[Raderad medlem 6459]

@mandalaki

I perioder då jag varit sjukskriven har jag insett att JAG är den där människan som fördröjer kassakön för att hon inte haft nån annan att prata med idag

Haha! Så har det aldrig varit för mig faktiskt, men jag har i mina dagar stört mig på många såna

Fast det är kul att börja prata med folk sådär, just för att vi inte är så vana vid att göra det.

Jaså? För mig kommer det naturligt, är uppvuxen i en familj där vi är såna helt enkelt.

 

[Monstermom]

Jag håller upp dörrar åt andra, tackar om någon håller upp dörren åt mig, ler och hälsar på personen i kassan, osv. Men det är inte i mitt fall för att jag är en trevlig prick, utan för att jag vet att jag är en surkart men vill åtminstone vara artig. Det faller sig inte det minsta naturligt för mig att bonda med främlingar, men däremot är jag mån om just artighet...

Med andra ord är mina dagar fyllda av falska leenden.

 

[Sunshine]

Och jag som har svårt att inte känna mig förnärmad när män erbjuder sig att bära saker till mig

Och det ar just denna attityd som ar valdigt svensk. Om jag har svart att fa min resvaska nerfor en stillastaende rulltrappa - inte for att jag lastat den alldeles for tungt utan for att jag inte alls raknat med att alla rulltrappor skulle vara utslagna och jag hade brattom sa hade inte tid att stanna och pusta ut - sa uppskattar jag givetvis hjalp fran nagon som ar starkare och kapablare an mig i just det ogonblicket. Om det ar en man eller kvinna kvittar. Varfor bli fornarmad i det laget, om nagon erbjuder sig att hjalpa till?

 

[tjenixen]

Jaså? För mig kommer det naturligt, är uppvuxen i en familj där vi är såna helt enkelt.

Jag får intrycket att du verkar trevlig

 

[Raderad medlem 6459]

Jag får intrycket att du verkar trevlig

Vad roligt . Jag har fått samma intryck av dig.

 

[Trani]

Varfor bli fornarmad i det laget, om nagon erbjuder sig att hjalpa till?

Som kvinna kan det vara lite svårt tycker jag. Häromsistens stod jag vid en gata och fipplade med cykelkedjan som hoppat. En förbipasserande man frågade om jag behöver hjälp och min omedelbara ryggmärgsreaktion är typ "Nej för i helvete JAG KAN SJÄLV UTAN HJÄLP AV EN MAN! " (jag tackade artigt nej). Det går liksom inte att skaka av sig tanken på hur situationen hade varit om jag hade varit man.

Men jag kanske är oknullat bitter.

 

[monster1]

Det har ju varit en och annan tråd här på buke och hur hemskt det är att någon håller upp dörren åt någon eller att få en stol utdragen, så jag är inte så förvånad att ingen längre törs vara artiga för att slippa få sig en utskällning.

Jag tycker nog att var och varannan person som står i en kassakö både hälsar på expediten och tackar, många som erbjuder sina platser på komunala färdmedel och ett och annat stolpskott som inte fattar att de ska flytta sig från salladsbuffén när de ändå bara står i vägen för alla andra och snackar skit. Idag fick jag fick säga åt en kvinna två ggr, med ett lite skarpare "ursäkta" andra gången, då hon inte fattade att hon fortfarande stog i vägen även om hon flyttade sig ett steg i sidled längst med buffén.

Jag hoppas att alla som klagar är lysande exempel själva och håller upp dörrar, bär andras väskor, alltid tackar för allt och aldrig står i vägen för andra.

Det är väldigt varierande hur trevlig/artig jag är. Tackar gör jag väll speciellt när man handlar så är det ju ett evigt tackande i kassan. Jag försöker hjälpa till om folk VERKLIGEN har problem på riktigt inte bara för att vara artig. Jag har väldigt svårt för meningslösa gester.
Jag rör mig oftast i mina egna tankar också, så tex i mandalakis exempel där hon håller upp dörren för en man och hälsar så skulle jag nästan kunna tycka det var jobbigt om det var en sådan dag då jag var fast i mitt huvud och försökte lösa något problem eller någon tanke. Då vill jag helst slippa interagera med folk och avbryta tänkandet för att hälsa och tacka, dessa dagar önskar jag att folk bara kunde låta bli att göra mig "tjänster" så jag slapp avbryta mig i mitt eget görande.
Lite samma kan det vara på morgonen när man är på jobbet och alla som kommer in skall hälsa på varandra, det är en helt timme som går åt bara till att avbryta sig och hälsa. Eftersom jag tycker att det är är jobbigt så känner jag mig obekväm med att "avbryta" andra i deras arbete/görande genom att heja eller hejdåa.
Jag avskyr att vara den som kommer sist till en fest och måste gå runt och presentera mig för alla :P, om det går att undvika så gör jag det. Fruktansvärt och för mig helt meningslöst, ingen kommer ändå ihåg vad man heter och i de flesta fall träffas man aldrig igen, dessutom så är det enda som händer; att jag blir obekväm och de blir avbrutna i sin intressanta konversation.
Jag och människor=

 

[Mammas]

@Sunshine @Trani Jag håller med Trani här. Jag kanske råkat ut för lite för många män som erbjuder sig hjälp där det tydligt visas att den erbjuds för att jag anses behöva den i egenskap av kvinna? Alltså när det är uppenbart att jag inte hade fått erbjudandet om jag varit en man utan att jag för att jag är kvinna förutsätts vara mindre kapabel.

På mitt job tex var det en man som berättade för mig hur jag låser porten. Jag jobbar med att låsa portar. Jag är helt övertygad om att mannen aldrig hade förklara det för min manlige kollega. Utan det är uppenbart att det är för att jag är kvinna som jag fömodas inte kunna det. Och det är ju inte enda gången. Det gör att jag känner som Trani där.

 

[rutans]

Och det ar just denna attityd som ar valdigt svensk. Om jag har svart att fa min resvaska nerfor en stillastaende rulltrappa - inte for att jag lastat den alldeles for tungt utan for att jag inte alls raknat med att alla rulltrappor skulle vara utslagna och jag hade brattom sa hade inte tid att stanna och pusta ut - sa uppskattar jag givetvis hjalp fran nagon som ar starkare och kapablare an mig i just det ogonblicket. Om det ar en man eller kvinna kvittar. Varfor bli fornarmad i det laget, om nagon erbjuder sig att hjalpa till?

Det är just lite som @Trani skriver. Det var ingen tillfällighet att jag skrev "män". Jag vet inte deras orsak till att erbjuda sig, om det är för att det ser ut som jag behöver hjälp eller om det är för att jag är kvinna som därför behöver hjälp.

 

[rutans]

Ser att @Mammas precis skrivit ungefär samma sak.

 

[Sleepy]

Jag rör mig oftast i mina egna tankar också... fast i mitt huvud och försökte lösa något problem eller någon tanke. Då vill jag helst slippa interagera med folk och avbryta tänkandet

Så charmigt. Och det var ärligt - och inte ironiskt - menat.

 

[Gabbi]

Som kvinna kan det vara lite svårt tycker jag. Häromsistens stod jag vid en gata och fipplade med cykelkedjan som hoppat. En förbipasserande man frågade om jag behöver hjälp och min omedelbara ryggmärgsreaktion är typ "Nej för i helvete JAG KAN SJÄLV UTAN HJÄLP AV EN MAN! " (jag tackade artigt nej). Det går liksom inte att skaka av sig tanken på hur situationen hade varit om jag hade varit man.

Men jag kanske är oknullat bitter.

Jag stannar alltid och frågar om jag ser en cyklist som har problem, man som kvinna. Har jag bil kanske de behöver skjuts någonstans, har jag cykel kanske de behöver en reservslang.

 

[Gabbi]

@Sunshine @Trani Jag håller med Trani här. Jag kanske råkat ut för lite för många män som erbjuder sig hjälp där det tydligt visas att den erbjuds för att jag anses behöva den i egenskap av kvinna? Alltså när det är uppenbart att jag inte hade fått erbjudandet om jag varit en man utan att jag för att jag är kvinna förutsätts vara mindre kapabel.

På mitt job tex var det en man som berättade för mig hur jag låser porten. Jag jobbar med att låsa portar. Jag är helt övertygad om att mannen aldrig hade förklara det för min manlige kollega. Utan det är uppenbart att det är för att jag är kvinna som jag fömodas inte kunna det. Och det är ju inte enda gången. Det gör att jag känner som Trani där.

Ja, det händer mig titt som tätt att män känner sig tvingade att såga isär röret de just ville köpa en bit av, för det är ju rätt orimligt att jag som tjej skulle klara av att såga av ett 25 mm plaströr trots arbetsbänk, skruvstäd och såg.