Svenskhet -eller nåt

[mandalaki]

Jag kom att tänka på en händelse som var en rejäl kulturkrock för mig. Jag köpte kaffe på Starbucks som just kommit till stan och när jag gjorde min beställning frågade tjejen bakom disken efter mitt förnamn. Det var lite förbryllande för jag var enda kund vid disken och jag stod kvar där och väntade på mitt kaffe, de behövde inte ropa ut det.

Medan tjejen hanterade min beställning tilltalade hon mig med mitt namn när hon ville hon något. Och plötsligt sa hon: "Och vad ska du göra i helgen då, mandalaki?" (Det var en fredag).

Min hjärna tiltade totalt. Det stred mot ALLT jag någonsin upplevt i Sverige. Vad i hela friden hade hon med det att göra? Vad skulle jag svara? Det blev nog "det får vi se" eller något)

Efteråt tänkte jag på det där i flera dagar, muttrade över importerade amerikanska servicekoncept, funderade ut vad jag kunde ha svarat - allt från "hurså?" till "jag ska knulla livet ur mig med min älskare för min man är äntligen bortrest" och "jag tar nog livet av mig för jag har ändå en dödlig sjukdom".

Jag överreagerade alltså fullständigt - bara för att det var så himla osvenskt!

Man lär sig en del om sig själv vid såna tillfällen

 

[Hermelin]

Jag fick någon liknande reaktion när jag handlade på Starbucks första gången. Spontant var jag på väg att fräsa ur mig någon cynisk kommentar om varför i h-e han ville veta vad jag heter. Jag ska köpa en espresso, inte inleda en vänskapsrelation.

Men jag lyckades hålla tand för tunga och muttrade bara för mig själv om det verkligen är så smart att direktimportera det amerikanska servicekonceptet. Först tyckte jag att det var en korkad idé men insåg sen att jag inte längre ingår i de smarta caféernas primära målgrupp. Kanske är det en lysande idé för att få fikande 22-åringar att känna sig lite kosmopolitiska?

 

[mandalaki]

Jag fick någon liknande reaktion när jag handlade på Starbucks första gången. Spontant var jag på väg att fräsa ur mig någon cynisk kommentar om varför i h-e han ville veta vad jag heter. Jag ska köpa en espresso, inte inleda en vänskapsrelation.

Men jag lyckades hålla tand för tunga och muttrade bara för mig själv om det verkligen är så smart att direktimportera det amerikanska servicekonceptet. Först tyckte jag att det var en korkad idé men insåg sen att jag inte längre ingår i de smarta caféernas primära målgrupp. Kanske är det en lysande idé för att få fikande 22-åringar att känna sig lite kosmopolitiska?

Haha, jag är inte ensam, alltså.

Jag har faktiskt aldrig gått tillbaka till Starbucks. Inte medvetet för att på något vis bojkotta det, men jag har omedvetet valt andra alternativ.

 

[mandalaki]

En grej som jag tycker är fånig är när servicekoncept är beslutat ända ner till tilltalet till kunden. Den enda förändringen på mitt apotek när apoteken avreglerades var att ALLA har börjat säga Välkommen när man kommer fram till disken, och Ha en bra dag när man går.

Samma personal som inte sa det tidigare säger det alltså numera, alla på samma sätt.

Det känns urfånigt. Och det måste vara kontraproduktivt, det försöker ge sken av personligt engagemang men åtminstone mig ger det känslan av rena motsatsen.

 

[Modest]

Jag kom att tänka på en händelse som var en rejäl kulturkrock för mig. Jag köpte kaffe på Starbucks som just kommit till stan och när jag gjorde min beställning frågade tjejen bakom disken efter mitt förnamn. Det var lite förbryllande för jag var enda kund vid disken och jag stod kvar där och väntade på mitt kaffe, de behövde inte ropa ut det.

Nu är detta lite OT, men..
Jag tycker att det är lite obehagligt att på ex. Starbucks skrika ut mitt förnamn inför alla anställda och gäster. Och jag vet verkligen inte varför jag känner så, jag har ju annars inga problem att presentera mig för nya människor. På något sätt stör det bara min integritet lite grann.

 

[tjenixen]

Vad roligt . Jag har fått samma intryck av dig.

så kul att höra!

 

[monster1]

Jag kom att tänka på en händelse som var en rejäl kulturkrock för mig. Jag köpte kaffe på Starbucks som just kommit till stan och när jag gjorde min beställning frågade tjejen bakom disken efter mitt förnamn. Det var lite förbryllande för jag var enda kund vid disken och jag stod kvar där och väntade på mitt kaffe, de behövde inte ropa ut det.

Medan tjejen hanterade min beställning tilltalade hon mig med mitt namn när hon ville hon något. Och plötsligt sa hon: "Och vad ska du göra i helgen då, mandalaki?" (Det var en fredag).

Min hjärna tiltade totalt. Det stred mot ALLT jag någonsin upplevt i Sverige. Vad i hela friden hade hon med det att göra? Vad skulle jag svara? Det blev nog "det får vi se" eller något)

Efteråt tänkte jag på det där i flera dagar, muttrade över importerade amerikanska servicekoncept, funderade ut vad jag kunde ha svarat - allt från "hurså?" till "jag ska knulla livet ur mig med min älskare för min man är äntligen bortrest" och "jag tar nog livet av mig för jag har ändå en dödlig sjukdom".

Jag överreagerade alltså fullständigt - bara för att det var så himla osvenskt!

Man lär sig en del om sig själv vid såna tillfällen

Vad är målet med det? Det måste ju få motsatt effekt, att man börjar undvika stället istället.

 

[mandalaki]

Vad är målet med det? Det måste ju få motsatt effekt, att man börjar undvika stället istället.

Ja, på mig funkade det så. Inte medvetet men jag har fikat på andra närbelägna ställen sedan dess.

Fast om jag går dit igen ska jag säga att jag heter Bengt, det kunde vara roligt

Syftet är nog att skapa (så jävla falsk) intimitet.

 

[monster1]

Ja, på mig funkade det så. Inte medvetet men jag har fikat på andra närbelägna ställen sedan dess.

Fast om jag går dit igen ska jag säga att jag heter Bengt, det kunde vara roligt

Syftet är nog att skapa (så jävla falsk) intimitet.

Men vill man vara så intim med folk man inte känner , är folk i tex USA så öppna med sina liv att de gärna språkar om sina helgplaner med kassapersonalen på starbucks eller har de en egen uppsättning falskt intima svar? Det bidrar ju till en lång och tröttsam charad som man måste spela med i bara för att få lite kaffe .

 

[TomasN]

En sak som jag slås av när

Vad är målet med det? Det måste ju få motsatt effekt, att man börjar undvika stället istället.

Jag ser det inom andra företag också. Tex inom industrin och företag som säljer tjänster till företag och industri. Amerikanska företag försöker ofta köra sin företagskultur och sina koncept här i Sverige rätt av. Det fungerar ju inte alltid så bra.

 

[Raderad medlem 6459]

Apropå svenskhet. Aldrig känner jag mig så svensk och off och missförstådd som när jag, i multikulturella grupper, hamnar i diskussioner om barnaga. Det hände senast i början av sommaren; jag, två schweizare, en spanjor och en fransyska hamnade i en diskussion om detta med att slå barn. Jag blev kallad extrem, ingen av dem kunde överhuvudtaget begripa mina åsikter. Så klart var de ju emot att slå barn, men de hävdade bestämt att det är skillnad på att slå och slå. En örfil nån gång ibland är inte hela världen. En schweizarna jobbade inom sociala myndigheterna i Genève, hon bara skakade på huvudet åt mig.

Jag har hamnat i såna diskussioner många gånger, med engelsmän, irländare, amerikanare, fransmän, italienare, australiensare mfl mfl och ytterst sällan är det någon som håller med mig. Jag förstår dock såklart att inte alla i de här länderna är för barnaga, och att det ju såklart finns folk i Sverige som inte håller med mig.

 

[mandalaki]

Men vill man vara så intim med folk man inte känner , är folk i tex USA så öppna med sina liv att de gärna språkar om sina helgplaner med kassapersonalen på starbucks eller har de en egen uppsättning falskt intima svar? Det bidrar ju till en lång och tröttsam charad som man måste spela med i bara för att få lite kaffe .

Jag tror på det senare - en egen uppsättning falskt intima svar. De har nog lärt sig konsten att svara utan att berätta något.

 

[mandalaki]

Nu är detta lite OT, men..
Jag tycker att det är lite obehagligt att på ex. Starbucks skrika ut mitt förnamn inför alla anställda och gäster. Och jag vet verkligen inte varför jag känner så, jag har ju annars inga problem att presentera mig för nya människor. På något sätt stör det bara min integritet lite grann.

Det är inte OT alls! Det är för att du är svensk som tycker att det är obehagligt. "Vi" gör inte så.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är inte OT alls! Det är för att du är svensk som tycker att det är obehagligt. "Vi" gör inte så.

Fast på vårdcentralen gör vi det ju? Min sambo häpnade när han fick höra det. Här har de inte ens namnen på brevlådorna (något en aussie jag dejtade blev helt chockad över att vi har i sverige; "ni har namnen helt synliga i trappuppgången?! då kan ju vem som helst se att du bor här?!".

Jag skulle säga att det är namn till höger och vänster i Sverige, du kan till och med hitta.sea någons telefonnummer, allt är så himla himla öppet. DET om något är jag van vid att folk blir chockade över.

 

[tjenixen]

Jag skulle säga att det är namn till höger och vänster i Sverige, du kan till och med hitta.sea någons telefonnummer, allt är så himla himla öppet. DET om något är jag van vid att folk blir chockade över.

jag har fortfarande inte vant mig vid det. Tycker att det är sjukt obehagligt att en person kan söka på mitt (ovanliga) namn på nätet och ett av de första resultaten som kommer upp är en bild på min port I England är attityden till att dela med sig av personlig info helt annorlunda, och det är den jag är van vid (dessutom jobbade jag med att hantera mängder personlig data ett tag, så det hjälpte väl till).

Jag förstår hela det där med att uppgifter ska vara tillgängliga, men informationssamhället ser helt annorlunda ut idag jämfört med när en betalade en liten peng för att hämta ut uppgifter på biblioteket. Det krävde en viss form av ansträngning som internet inte gör.

 

[tjenixen]

Men vill man vara så intim med folk man inte känner , är folk i tex USA så öppna med sina liv att de gärna språkar om sina helgplaner med kassapersonalen på starbucks eller har de en egen uppsättning falskt intima svar? Det bidrar ju till en lång och tröttsam charad som man måste spela med i bara för att få lite kaffe .

det går ju att vänligt svara att du inte vill prata

 

[Manza]

Apropå svenskhet. Aldrig känner jag mig så svensk och off och missförstådd som när jag, i multikulturella grupper, hamnar i diskussioner om barnaga. Det hände senast i början av sommaren; jag, två schweizare, en spanjor och en fransyska hamnade i en diskussion om detta med att slå barn. Jag blev kallad extrem, ingen av dem kunde överhuvudtaget begripa mina åsikter. Så klart var de ju emot att slå barn, men de hävdade bestämt att det är skillnad på att slå och slå. En örfil nån gång ibland är inte hela världen. En schweizarna jobbade inom sociala myndigheterna i Genève, hon bara skakade på huvudet åt mig.

Jag har hamnat i såna diskussioner många gånger, med engelsmän, irländare, amerikanare, fransmän, italienare, australiensare mfl mfl och ytterst sällan är det någon som håller med mig. Jag förstår dock såklart att inte alla i de här länderna är för barnaga, och att det ju såklart finns folk i Sverige som inte håller med mig.

Det här känner jag igen. Jag hamnade i samma diskussion när jag pluggade i UK, då var det personer från Skottland, England och en från Finland som tyckte jag var helt konstig. De menade, precis som du beskriver, att det är skillnad på att slå och slå, och att deras föräldrar hade minsann smackat till dem och se så bra det blev! De tyckte verkligen jag var helt otroligt konstig när jag smått chockat ifrågasatte aga som uppfostringsmetod, och tyckte att men hur ska barn annars förstå vad som är rätt och fel och visar man dem inte det så kommer de bli odrägliga, typ. Jag kände mig vääääldigt svensk när jag, i deras tycke naivt, vidhöll att man ska prata med sina barn och inte slå dem.

Alltså det var nog en av de tydligaste kulturkrockarna jag har upplevt, och jag hade verkligen svårt att ens finna ord för att argumentera emot. Jag såg ut såhär:

 

[mandalaki]

Fast på vårdcentralen gör vi det ju? Min sambo häpnade när han fick höra det. Här har de inte ens namnen på brevlådorna (något en aussie jag dejtade blev helt chockad över att vi har i sverige; "ni har namnen helt synliga i trappuppgången?! då kan ju vem som helst se att du bor här?!".

Jag skulle säga att det är namn till höger och vänster i Sverige, du kan till och med hitta.sea någons telefonnummer, allt är så himla himla öppet. DET om något är jag van vid att folk blir chockade över.

Ja fast inte på ett kafé. Man är van vid det på vårdcentralen och apoteket men inte på ett kafé.

 

[monster1]

det går ju att vänligt svara att du inte vill prata

Jo, men det gör ju inte att jag förstår kulturen. Uppenbarligen så är det ju någonting som går hem i USA.

 

[mandalaki]

det går ju att vänligt svara att du inte vill prata

Ja, gång två gör man kanske det. Men första gången blir man (jag ) fullständigt ställd.