Svenskhet -eller nåt

[monster1]

Ja fast inte på ett kafé. Man är van vid det på vårdcentralen och apoteket men inte på ett kafé.

Ja, på vårdcentralen har de ju anledning att veta mitt namn, de ska behandla mig och läsa min journal, inte för att de vill föra någon artighetskonversation med mig om mina helgplaner.

 

[hastflicka]

Men vill man vara så intim med folk man inte känner , är folk i tex USA så öppna med sina liv att de gärna språkar om sina helgplaner med kassapersonalen på starbucks eller har de en egen uppsättning falskt intima svar? Det bidrar ju till en lång och tröttsam charad som man måste spela med i bara för att få lite kaffe .

Lustigt ... De flesta Starbucks jag varit pa i USA och Kanada fragar inte efter fornamn, utan efter 'namnet'. Man valjer alltsa vilket namn man vill ge ut. Dessutom ar det fa som "tjattrar" pe det satt du beskriver om man sjalv inte ar mycket 'pratglad'. Men visst ar det mycket vanligt att man glatt pratar om semesterplaner, vad man tycker om vadret, eller liknande.

Det är inte OT alls! Det är för att du är svensk som tycker att det är obehagligt. "Vi" gör inte så.

Precis ... jag foredrar den "lattare" stamningen nar man smapratar, men vet att vissa slaktingar nastan dor nar de kommer och halsar pa.

 

[monster1]

Lustigt ... De flesta Starbucks jag varit pa i USA och Kanada fragar inte efter fornamn, utan efter 'namnet'. Man valjer alltsa vilket namn man vill ge ut. Dessutom ar det fa som "tjattrar" pe det satt du beskriver om man sjalv inte ar mycket 'pratglad'. Men visst ar det mycket vanligt att man glatt pratar om semesterplaner, vad man tycker om vadret, eller liknande.

Alltså semestern och vädret är väll typ det enda "svenskar" gillar att prata om? Men varför ska man ge ut sitt namn?

 

[Wingates]

Alltså semestern och vädret är väll typ det enda "svenskar" gillar att prata om? Men varför ska man ge ut sitt namn?

Du behöver inte ge ut ditt namn, du kan kalla dig batman om du vill
Grunden är väl för att man ska veta när ens kaffe är klart. Det är rätt irriterande när man är nr 3 att beställa vanlijlatte att lista ut vems kaffe det är som är klart.

 

[mandalaki]

Lustigt ... De flesta Starbucks jag varit pa i USA och Kanada fragar inte efter fornamn, utan efter 'namnet'. Man valjer alltsa vilket namn man vill ge ut. Dessutom ar det fa som "tjattrar" pe det satt du beskriver om man sjalv inte ar mycket 'pratglad'. Men visst ar det mycket vanligt att man glatt pratar om semesterplaner, vad man tycker om vadret, eller liknande.

Jag är inte säker på att det var just förnamnet hon frågade efter - men det var det jag svarade med. Jag har ett unikt efternamn och kände nog att jag inte ville ha det utropat.

När du säger "semesterplaner" kommer jag att tänka på en situation där jag reagerade på motsatt sätt. I våras köpte jag några billiga klänningar på Indiska för att ha på semestern och när jag stod i kassan så inleddes en längre konversation:

Jag: "De här blir perfekta på semestern, jag ska åka till Grekland om nån vecka"

Hon: "Ja, då har du ju valt helt rätt klänningar. Jag var i Grekland förra året men det var alldeles för varmt för mig"

"När på året åkte du då, och vart?"

"Till Kreta mitt i juli".

"Ja, då är det ju olidligt varmt i Grekland, jag åker själv aldrig då. Och i min ålder alstrar man så mycket värme själv, så ..." (blink blink)

"Ja, jag med, jag har hemska vallningar, det var jättejobbigt förra året när vi var i Grekland"

"Jag har inte haft det SÅ farligt än, de har börjat rätt nyligen för mig"

Sådär höll vi på. Det var först efteråt jag tänkte på det roliga i att jag just haft en ingående diskussion om klimakteriet med en vilt främmande expedit på Indiska.

 

[monster1]

Du behöver inte ge ut ditt namn, du kan kalla dig batman om du vill
Grunden är väl för att man ska veta när ens kaffe är klart. Det är rätt irriterande när man är nr 3 att beställa vanlijlatte att lista ut vems kaffe det är som är klart.

Fast mandalaki var ju ensam på starbucks, annars är det ju helt logiskt och namn alternativt nr används ju på andra restauranger där man beställer sin mat.

 

[mandalaki]

Du behöver inte ge ut ditt namn, du kan kalla dig batman om du vill
Grunden är väl för att man ska veta när ens kaffe är klart. Det är rätt irriterande när man är nr 3 att beställa vanlijlatte att lista ut vems kaffe det är som är klart.

Det fattar man ju. Det som gjorde att jag reagerade var att jag var ensam vid disken och stod kvar och väntade tills mitt kaffe var klart.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja fast inte på ett kafé. Man är van vid det på vårdcentralen och apoteket men inte på ett kafé.

Ah, du menar bara att det inte är vanligt på kaféer i Sverige att man måste uppge sitt namn? Ja, det håller jag med om.

 

[Wingates]

Fast mandalaki var ju ensam på starbucks, annars är det ju helt logiskt och namn alternativt nr används ju på andra restauranger där man beställer sin mat.

Jag uppfattade det mer som en allmän fråga, inte specifikt om varför @mandalaki behövde göra det när hon var ensam.

 

[Raderad medlem 6459]

jag har fortfarande inte vant mig vid det. Tycker att det är sjukt obehagligt att en person kan söka på mitt (ovanliga) namn på nätet och ett av de första resultaten som kommer upp är en bild på min port I England är attityden till att dela med sig av personlig info helt annorlunda, och det är den jag är van vid (dessutom jobbade jag med att hantera mängder personlig data ett tag, så det hjälpte väl till).

Jag förstår hela det där med att uppgifter ska vara tillgängliga, men informationssamhället ser helt annorlunda ut idag jämfört med när en betalade en liten peng för att hämta ut uppgifter på biblioteket. Det krävde en viss form av ansträngning som internet inte gör.

Ja, jag tycker också att det är lite obehagligt. Jag har tyckt att det är OK, men de senaste åren har jag hört SÅ många reagera att jag nu själv tycker att det känns fel. Däremot känns det lite pinsamt att säga hemma i Sverige tycker jag, lite foliehattsvarning på att tycka att det är obehagligt.

Det här känner jag igen. Jag hamnade i samma diskussion när jag pluggade i UK, då var det personer från Skottland, England och en från Finland som tyckte jag var helt konstig. De menade, precis som du beskriver, att det är skillnad på att slå och slå, och att deras föräldrar hade minsann smackat till dem och se så bra det blev! De tyckte verkligen jag var helt otroligt konstig när jag smått chockat ifrågasatte aga som uppfostringsmetod, och tyckte att men hur ska barn annars förstå vad som är rätt och fel och visar man dem inte det så kommer de bli odrägliga, typ. Jag kände mig vääääldigt svensk när jag, i deras tycke naivt, vidhöll att man ska prata med sina barn och inte slå dem.

Alltså det var nog en av de tydligaste kulturkrockarna jag har upplevt, och jag hade verkligen svårt att ens finna ord för att argumentera emot. Jag såg ut såhär:

Jag blev superchockad första gången (en irländare, ett par engelsmän och en amerikan. Amerikanaren argumenterade för att man fick slå barn fram tills dess att de kunde prata, innan dess kunde man ju inte lära dem saker annat än genom att ge dem en smack) och nuförtiden drar jag mig in i det längsta att gå in en sån diskussion. Jag är för rädd helt enkelt för vad jag ska få höra. Och jag håller med dig, det är en väldigt tydlig kulturkrock och jag har också KÄNT mig så svensk i såna situationer, tänkt i mitt stilla sinne att jag inte vore i minoritet om vi diskuterade detta hemma i Sverige istället. Jag vet att inte alla svenskar tycker likadant i den här frågan men det finns definitivt en kulturell övergripande skillnad. Vi var ju ändå först med att kriminalisera det, medan det i Spanien till exempel inte blev olagligt förrän för sju år sedan.

 

[monster1]

Jag uppfattade det mer som en allmän fråga, inte specifikt om varför @mandalaki behövde göra det när hon var ensam.

Jo om det är anledningen så är det ju som sagt logiskt och rätt vanligt. Men det var inte helt applicerbart på situationen, men det kanske kan förklaras av att personen var ny och därmed körde rejset även om det bara var en person i kafet och behovet därmed egentligen inte fanns. Det hade varit roligt om hen löpt linan ut och sedan ställt sig och ropat ut namnet i den nästintill tomma lokalen också .

 

[mandalaki]

Ah, du menar bara att det inte är vanligt på kaféer i Sverige att man måste uppge sitt namn? Ja, det håller jag med om.

Nja, både och egentligen. Namnet - och nog ännu mer att hon frågade vad jag skulle göra i helgen.

 

[Raderad medlem 6459]

Nja, både och egentligen. Namnet - och nog ännu mer att hon frågade vad jag skulle göra i helgen.

Ah, jag trodde vi pratade om inlägget där nån sa att det kändes fel att de ropar upp ens namn på Starbucks. Och att du sa att det kändes fel för "vi gör inte så här". Och då menade jag att jo, vi gör det - jättemycket. Bara inte på kaféer (höhö). Men jag har säkert missat nåt längs vägen.

 

[mandalaki]

Ah, jag trodde vi pratade om inlägget där nån sa att det kändes fel att de ropar upp ens namn på Starbucks. Och att du sa att det kändes fel för "vi gör inte så här". Och då menade jag att jo, vi gör det - jättemycket. Bara inte på kaféer (höhö). Men jag har säkert missat nåt längs vägen.

Fast vad jag tror om just det att vi reagerar för att det är på kaféer, vi är bara vana vid det på vårdcentralen och apoteket.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast vad jag tror om just det att vi reagerar för att det är på kaféer, vi är bara vana vid det på vårdcentralen och apoteket.

Ja, kanske det. Jag trodde du menade namn-ropandet generellt, inte specifikt på kaféer. Men absolut, om man reagerar på det på kaféer (första gången jag hört nån göra det, men självklart finns det folk som inte gillar det) så är det nog för att man inte är van vid att man gör så på kaféer. Lite som att jag blir chockad varje gång jag är på Konsum i mormors lilla by och de säger "nämen, är [mormors] barnbarn här från Stockholm, så trevligt!" och man bara THEY'RE WATCHING US. Skulle ju aldrig hända där jag bor liksom. (förutom hos min hamburgersnubbe )

 

[Monstermom]

Ja, kanske det. Jag trodde du menade namn-ropandet generellt, inte specifikt på kaféer. Men absolut, om man reagerar på det på kaféer (första gången jag hört nån göra det, men självklart finns det folk som inte gillar det) så är det nog för att man inte är van vid att man gör så på kaféer. Lite som att jag blir chockad varje gång jag är på Konsum i mormors lilla by och de säger "nämen, är [mormors] barnbarn här från Stockholm, så trevligt!" och man bara THEY'RE WATCHING US. Skulle ju aldrig hända där jag bor liksom. (förutom hos min hamburgersnubbe )

Hahaha, är på hembygdsbesök just nu, och tillbringar stora delar av dagarna med att antingen

• Förklara för någon vem jag är genom att reda ut vem jag är släkt med hur, och i vilka gårdar i området jag "hör hemma" - mitt namn, hem, osv är helt irrelevant
• Ansträngt le åt någon total främling som känner någon av mina släktingar och därigenom känner mig, och känner sig manad att lägga ut sitt livs novell för mig - vi känner ju varandra så väl, eftersom min fasters karl var kusin med hens sotare...
• Eller som du, bli igenkänd just genom släkten och få halva mitt liv kommenterat om - det ingår förmodligen i något byutskick: "Sida 3, Vad Gjorde De Utvandrade Förra Månaden, Del MMCXXV"...

Jag har tänkt en hel del på den här tråden sen igår, där jag vandrat min stilla gång genom bygden (bittert flåsande något om att Skåne må vara tråkigt platt men å andra sidan har de inte så förbannat mycket uppförsbackar heller! ), och kulturskillnaderna mellan här och där även inom Sverige. Jag känner mig väldigt alien i Skåne (tex att man ska knacka/ringa på dörrar och vänta tills någon öppnar - här är det oförskämt, man kan knacka men det gör man medan man öppnar dörren och kliver in...), men nuförtiden känner jag mig inte hemma här heller ("här" får förbli ospecificerat tyvärr, "någonstans i Norrland" är min bekvämlighetsgräns när det gäller anonymitet ). Jag har blivit en... monokultur?

 

[Stalone]

Lite som att jag blir chockad varje gång jag är på Konsum i mormors lilla by och de säger "nämen, är [mormors] barnbarn här från Stockholm, så trevligt!" och man bara

Jag fick höra det, nyss fyllda 20 år, på Systembolaget. "Jaha, är det XX dotter som får börja handla här nu? Du är ju så lik din mamma så man vet ju vem du är". Väldigt icke-anonym i det lilla samhället kan en säga

 

[Trani]

Du behöver inte ge ut ditt namn, du kan kalla dig batman om du vill
Grunden är väl för att man ska veta när ens kaffe är klart. Det är rätt irriterande när man är nr 3 att beställa vanlijlatte att lista ut vems kaffe det är som är klart.

Det är det väl inte. Ett kösystem tar bort problemet. När jag beställer min vaniljlatte så ser jag ju vem som är före och efter mig i kön att beställa. Det fungerar i alla fall på alla andra ställen än Starbucks.

Jag avskyr den där namngrejen som Starbucks kör med. Får mest lust att snäsa "skit i det du" när de vill ha mitt namn (som jag alltid måste bokstavera fast de aldrig får det rätt ändå).

 

[mandalaki]

Det är det väl inte. Ett kösystem tar bort problemet. När jag beställer min vaniljlatte så ser jag ju vem som är före och efter mig i kön att beställa. Det fungerar i alla fall på alla andra ställen än Starbucks.

Jag avskyr den där namngrejen som Starbucks kör med. Får mest lust att snäsa "skit i det du" när de vill ha mitt namn (som jag alltid måste bokstavera fast de aldrig får det rätt ändå).

Kör med Bengt, du också. Det tänker jag göra nästa gång

 

[Stinaelin]

Jag fick någon liknande reaktion när jag handlade på Starbucks första gången. Spontant var jag på väg att fräsa ur mig någon cynisk kommentar om varför i h-e han ville veta vad jag heter. Jag ska köpa en espresso, inte inleda en vänskapsrelation.

Men jag lyckades hålla tand för tunga och muttrade bara för mig själv om det verkligen är så smart att direktimportera det amerikanska servicekonceptet. Först tyckte jag att det var en korkad idé men insåg sen att jag inte längre ingår i de smarta caféernas primära målgrupp. Kanske är det en lysande idé för att få fikande 22-åringar att känna sig lite kosmopolitiska?

På tal om att importera amerikanska servicekoncept;

Det ryker ur öronen på mig när jag ska beställa något på en hemsida och vid registreringen ska ange "herr", "fru" eller "fröken". Gahhh!

Det är tillräckligt irriterande med mrs och miss, men man får ju ta seden dit man kommer, men fru eller fröken! Jag vill bara skrika "SKIT DU I DET; DETTA ÄR INGEN DEJTINGSAJT!"