Svenskars relation till religion

[EmmaBovary]

Det är väl att ljuga? Eller hur ska man annars kalla det när man säger ord som man vet inte är sanna?

Det kan väl alla som ljuger säga isf - att det var något jag sa utan att mena så mycket med det. Det känns väl mest som en omskrivning, i så fall.

”Jag äger en herrgård.” - Men det var ingen lögn, det var bara något jag sa utan att mena det. Jag menar inte att jag äger en herrgård när jag säger att jag gör det, men en lögn är det inte.

Hur går det ihop, liksom? Det är väl mer att det låter trevligare att säga att jag menar inte vad jag säger, än att säga att jag ljuger.

Många ser det väl som en ritual som snarare har blivit kulturell, och ofta lite påtvingad av den äldre generationen.

 

[Eurydome]

Men det är ju tekniskt sett en ren lögn om man inte ämnar följa det som sägs eller lova det man lovar? Alla är inte "införstådda med att det bara är något man säger". För prästen är det äkta. För de troende i bänkarna är det äkta. Och sanning.

Jag tycker så som jag skrev, jag har inget att tillägga.

 

[Sel]

Men det är ju tekniskt sett en ren lögn om man inte ämnar följa det som sägs eller lova det man lovar? Alla är inte "införstådda med att det bara är något man säger". För prästen är det äkta. För de troende i bänkarna är det äkta. Och sanning.

Jag tror prästen är rätt införstådd med att inte alla föräldrar som väljer att döpa sina barn är troende.

 

[Krummi]

Min pappa, som var född 1945, dog i somras. Han gick ur svenska kyrkan för 30 år sedan och hade ofta sagt åt oss att inte blanda in några präster i hans begravning. Så vi ordnade en borgerlig begravning. Många släktingar var lite skeptiska till det hela och trodde att det inte skulle kännas som en riktigt begravning utan präst. Men det blev en av de vackraste begravningar jag varit på.
Annars bor jag i ett annat nordiskt land och tycker det känns som att synen på religion är den samma som i Sverige. Förutom att konfirmation är en väldigt stark tradition. Men den blir mindre och mindre religiös. Mina barn valde borgerlig konfirmation. Jag lät de gå några gånger på kyrkans konfirmationsundervisning för att de skulle veta vad det handlade om och kunna ta ett aktivt beslut. Men de tyckte bara det var gammaldags, konstigt och tråkigt.

 

[sjoberga]

Jag har aldrig träffat en präst som uttryckt sig som överkörd av individers religiösa livsval. De prästerna kan för den delen finnas, men min fråga är varför du tar dig tolkningsföreträde? Varför låter du din tolkning av religion, icke-troende och prästers livsval styra? Varför inte vara öppen för vad religion är för andra?

Religionsfrihet är varje människas rätt att ha sin egen övertygelse och även egen uppfattning om utövande, troende som icke-troende. Inom religionsfriheten är respekten för andras övertygelse och val centralt, tänk på det innan du använder religionsfrihet som grund för att ifrågasätta andras val.

För mig är prästens val av livsgärning något som ska respekteras. Viljan att använda kyrkan som lokal för att fira livshändelser, ska inte innebära att man blåljuger inför någon. Om man tycker att ens religion är att blåljuga inför en annan religions företrädare för att få använda en lokal och en traditionell ritual - ser jag det som både udda och ganska förfärligt.

 

[Sel]

Du har säkert rätt, och hur jag ser det är förstås präglat av just min egen tro. Jag känner till exempel inte alls igen mig i att konfirmation är något man gör för att det är så man "alltid gjort". De flesta unga jag känner på något närmre plan är uppväxta inom "min" kyrka, och de ungdomarna tar i regel ett aktivt och medvetet val till om de vill konfirmera sig. De unga som inte är det, eller inom något annat samfund, verkar generellt inte heller särskilt intresserade av konfirmationen. Jag tror att det rör sig ganska mycket bort från kyrkliga ceremonier överlag nu. I vilket fall är det min uppfattning att det är så.

Jag var till exempel den ENDA personen i hela min årskull i trakten som valde att inte konfirmera mig. Jag lovar och svär att inte alla andra ungdomar i hela bygden var troende, de ville bara ha en ny cykel, eller nintendo.
Även mina brorsbarn är konfirmerade och även om jag inte kan svära på det har jag mycket svårt att se att det gjorde det av gedigen nyfikenhet och bas i den kristna tron, men jag hoppas också att det ska förändras och att man ska sluta "muta" barn till konfirmation.

 

[Mabuse]

Förr mig är ett grundläggande element i begreppet "lögn" att man har uppsåt att vilseleda någon annan. Och i det nämna fallet tror jag ofta att det inte finns något sådant uppsåt eller att någon alls blir vilseledd. Utan alla är införstådda med att det bara är något man säger.

Nu fattar jag inte. Vilka andra sammanhang gör man så? Samlar släkten och lovar saker inför dem, och sen om nån skulle efteråt fråga om man tänker hålla sitt löfte, så säger man att ”Nej nej, det där löftet jag samlade er för att ni skulle få höra, det var bara ord, jag tänkte inte på vad jag sa.”

Gör man så med annat också? ”Nu när vi är samlade till julen så vill jag berätta att vi ska få barn!” ”Åh, när blir det? Grattis!” ”Va? Nä, vi ska inte ha barn, det var bara ord jag sa utan att mena nåt med dem!”

 

[sjoberga]

Förr mig är ett grundläggande element i begreppet "lögn" att man har uppsåt att vilseleda någon annan. Och i det nämna fallet tror jag ofta att det inte finns något sådant uppsåt eller att någon alls blir vilseledd. Utan alla är införstådda med att det bara är något man säger.

Du tror alltså att alla är tydliga mot prästen i förberedelserna att de inte är troende och bara vill använda kyrkan ändå? Det är inte vad jag har hört tidigare.

 

[Masqueradee]

Jag tror prästen är rätt införstådd med att inte alla föräldrar som väljer att döpa sina barn är troende.

Det gör det inte mindre äkta för prästen och att föräldrarna utnyttjar lokal och arbetstid för minst 3 personer (präst, musiker och vaktmästare) vilket är standard arbetsstyrka för ett dop.

 

[Eurydome]

Nu fattar jag inte. Vilka andra sammanhang gör man så? Samlar släkten och lovar saker inför dem, och sen om nån skulle efteråt fråga om man tänker hålla sitt löfte, så säger man att ”Nej nej, det där löftet jag samlade er för att ni skulle få höra, det var bara ord, jag tänkte inte på vad jag sa.”

Gör man så med annat också? ”Nu när vi är samlade till julen så vill jag berätta att vi ska få barn!” ”Åh, när blir det? Grattis!” ”Va? Nä, vi ska inte ha barn, det var bara ord jag sa utan att mena nåt med dem!”

Nej situationerna är inte jämförbara vilket framgår om du försöker ta till dig av det jag skrev.

Och precis, man gör inte så i andra sammanhang. Vad tänker du själv kring det? Eller du kommer inte längre än att du konstaterar att det är udda?

 

[MML]

Jag var till exempel den ENDA personen i hela min årskull i trakten som valde att inte konfirmera mig. Jag lovar och svär att inte alla andra ungdomar i hela bygden var troende, de ville bara ha en ny cykel, eller nintendo.
Även mina brorsbarn är konfirmerade och även om jag inte kan svära på det har jag mycket svårt att se att det gjorde det av gedigen nyfikenhet och bas i den kristna tron, men jag hoppas också att det ska förändras och att man ska sluta "muta" barn till konfirmation.

Jag tycker att det är förskräckligt att lova barnen än det ena, än det andra, för att de ska konfirmera sig. Det är naturligtvis en ståndpunkt jag har just för att jag inte ser det som något man "bara gör", utan som något som faktiskt har en betydelse.

 

[Sel]

Det gör det inte mindre äkta för prästen och att föräldrarna utnyttjar lokal och arbetstid för minst 3 personer (präst, musiker och vaktmästare) vilket är standard arbetsstyrka för ett dop.

Så är det ju. Jag försvarar liksom ingenting utan beskriver bara hur jag uppfattar att det fungerar, och jag tror att alla, inklusive prästen är fullt medvetena om det. Huruvida det är rätt eller fel har jag ingen stark åsikt om, jag tycker mest det är onödigt.
Jag antar att föräldrarna betalar för dopet?

 

[Eurydome]

Du tror alltså att alla är tydliga mot prästen i förberedelserna att de inte är troende och bara vill använda kyrkan ändå? Det är inte vad jag har hört tidigare.

Nej, det tror jag inte.

 

[Masqueradee]

Det är så spännande att diskursen kring kyrkan är (generaliserat, inte utpekat till användare här): gå till kyrkan om du vill ha samtalsstöd eller inte har pengar, gå dit för att ta del av gratis kultur (ofta i form av konserter), njut av kulturarv och konst, använd lokalerna (gratis) för att samla släkt och vänner, upprätthålla tradition... Men usch för att de ska få skattepengar och tona gärna ned det där med Gud

 

[Eurydome]

Det gör det inte mindre äkta för prästen och att föräldrarna utnyttjar lokal och arbetstid för minst 3 personer (präst, musiker och vaktmästare) vilket är standard arbetsstyrka för ett dop.

För prästen tror jag det spelar rätt liten roll att föräldrarna inte är troende. Kanske att det blir lite tröttsamt i längden. Genom dopet upptas barnet i Guds gemenskap och det är det väsentliga för prästen.

 

[Masqueradee]

Så är det ju. Jag försvarar liksom ingenting utan beskriver bara hur jag uppfattar att det fungerar, och jag tror att alla, inklusive prästen är fullt medvetena om det. Huruvida det är rätt eller fel har jag ingen stark åsikt om, jag tycker mest det är onödigt.
Jag antar att föräldrarna betalar för dopet?

Dop är gratis! Ofta är församlingen även generös nog att upplåta församlingshemmet gratis till fikat. Inte alltid, men det förekommer.

 

[Eurydome]

Så är det ju. Jag försvarar liksom ingenting utan beskriver bara hur jag uppfattar att det fungerar, och jag tror att alla, inklusive prästen är fullt medvetena om det. Huruvida det är rätt eller fel har jag ingen stark åsikt om, jag tycker mest det är onödigt.
Jag antar att föräldrarna betalar för dopet?

Nej det är gratis och ingår i prästens och övrigas arbetsuppgifter och sker på deras arbetstid.

 

[Masqueradee]

För prästen tror jag det spelar rätt liten roll att föräldrarna inte är troende. Kanske att det blir lite tröttsamt i längden. Genom dopet upptas barnet i Guds gemenskap och det är det väsentliga för prästen.

Nja... Skulle jag inte hålla med om, att det inte spelar någon eller rätt liten roll. Församling och familj är en ganska stor del av "Guds gemenskap" även om själva upptagandet av barnet är i centrum

 

[Lobelia]

Men jag är förbluffad över hur icke-troende väljer att helt respektlöst köra över prästers livsval genom att använda kyrkan som medium att fira sina livshändelser.

Eller så kan man vända på det och fråga sig varför kyrkan tagit över de hedniska högtiderna vi firade tidigare.

Det handlar minst lika mycket om tradition som om religion. Flertalet kulturer har cermonier för att namnge barn och förena par. Offer/ fest vid sommar, vinter vår och höst solstånden är också vanliga.

För mig blir det svårt att skilja på religion och tradition. Påskharen, jultomten och påskhäxor är inte så värst kristna. Jag ser inte något fel att ta tillbaks högtiderna och fira den enligt eget tycke helt utan kristna tankar eller med ritualerna man är van vid utan att vara så värst troende.

 

[Eurydome]

Nja... Skulle jag inte hålla med om, att det inte spelar någon eller rätt liten roll. Församling och familj är en ganska stor del av "Guds gemenskap" även om själva upptagandet av barnet är i centrum

Då har vi olika erfarenheter! Helt ok!