Svenskars relation till religion

[Wingates]

Själv slutade jag på Scouterna när jag tyckte att det kristna inslaget blev för stort, fattar inte vad religion har med Scouterna att göra.

Det hänger ihop med att vissa scoutkårer tillhör KFUK-KFUM eller IOGT-NTO (eller gjorde åtminstone), även Equmenia har scoutkår.
Det kyrkliga hänger förmodligen med i vissa kårer pga detta.
Scoutrörelsen har historiskt hängt ihop med kristendom men hur och i vilken grad det påverkat är olika beroende på land.

 

[EmmaBovary]

Jag var till exempel den ENDA personen i hela min årskull i trakten som valde att inte konfirmera mig. Jag lovar och svär att inte alla andra ungdomar i hela bygden var troende, de ville bara ha en ny cykel, eller nintendo.
Även mina brorsbarn är konfirmerade och även om jag inte kan svära på det har jag mycket svårt att se att det gjorde det av gedigen nyfikenhet och bas i den kristna tron, men jag hoppas också att det ska förändras och att man ska sluta "muta" barn till konfirmation.

Jag blev tvingad! Ville inte ens göra det för presenter, så... skulle också tro att det bara rörde sig om max två stycken som faktiskt var troende i min årskull.

Lägger till att jag vid tidpunkten var lite sökande i min svarta och svåra period (som inte gått över än, nu även om den är mer syntpop och goth sedan länge) och trots allt nosade på lite black metal och tyckte att satanism var mer tilltalande.

 

[Lobelia]

Det behöver man ju inte tycka, men i ett dop står man ju och lovar inför hela släkten att man ska uppfostra barnet i den kristna tron. Lite speciellt att välja att lova det när man inte har en tanke på att göra det.

Senaste dopet jag var på kan jag inte påminna mig om det ordvalet. Det handlade om att skydda barnet om jag minns rätt, inget om uppfostran.

 

[Sel]

Nej det är gratis och ingår i prästens och övrigas arbetsuppgifter och sker på deras arbetstid.

Där ser man, det visste jag inte. Men alla medverkande får ju betalt och det hela kommer ur kyrkoskatten som medlemmar i kyrkan betalar så jag kan inte direkt se någonting omoraliskt eller utnyttjande i det heller.

 

[sjoberga]

Jag tycker att det är förskräckligt att lova barnen än det ena, än det andra, för att de ska konfirmera sig. Det är naturligtvis en ståndpunkt jag har just för att jag inte ser det som något man "bara gör", utan som något som faktiskt har en betydelse.

Inte ens de långt erfarna tycker att bekräftandet av tron är tillräckligt i sig utan övertrumfas lätt av materiella ting. För mig är det inte heller något man bara gör, utan handlar om att i så fall blåljuga inför prästen om man inte kommit fram till att man tror - men det verkar vara ett tema att man ska lära sig att göra även vid kommande vigsel och vid dop. Om man ska betänka inlägg i tråden.

 

[Blyger]

För prästen tror jag det spelar rätt liten roll att föräldrarna inte är troende. Kanske att det blir lite tröttsamt i längden. Genom dopet upptas barnet i Guds gemenskap och det är det väsentliga för prästen.

Jag hoppas att det är så här.

Delvis kl. Jag är döpt och konfirmerad. Jag konfirmerade mig för att det är tradition och för att jag var nyfiken. Jag fortsatte sedan att hänga med/i kyrkans ungdomsgrejs ett tag efter det.

Sen gick jag ut kyrkan som äldre.

Mitt barn är dock döpt och jag är gift i kyrkan. Jag hoppas mitt barn vill konfirmera sig för att sen bilda sig en egen uppfattning om saken.

 

[Migo]

Det är så spännande att diskursen kring kyrkan är (generaliserat, inte utpekat till användare här): gå till kyrkan om du vill ha samtalsstöd eller inte har pengar, gå dit för att ta del av gratis kultur (ofta i form av konserter), njut av kulturarv och konst, använd lokalerna (gratis) för att samla släkt och vänner, upprätthålla tradition... Men usch för att de ska få skattepengar och tona gärna ned det där med Gud

Jag håller med, för mig är det skum dubbelmoral. Skulle aldrig falla mig in att gå till kyrkan för en konsert eller samtalsstöd, lika lite som jag skulle prata med en präst vid behov av samtalsstöd.

Jag tycker att religiösa samfund ska beskattas, massor.

 

[Sel]

Det är så spännande att diskursen kring kyrkan är (generaliserat, inte utpekat till användare här): gå till kyrkan om du vill ha samtalsstöd eller inte har pengar, gå dit för att ta del av gratis kultur (ofta i form av konserter), njut av kulturarv och konst, använd lokalerna (gratis) för att samla släkt och vänner, upprätthålla tradition... Men usch för att de ska få skattepengar och tona gärna ned det där med Gud

Jag brukar ofta reagera när folk som skriver på forumet hänvisas till jourhavande präst trots att de är uttalat icketroende. Det skulle verkligen inte falla mig in, inte på grund av resurser utan att det helt enkelt känns som en kliande tröja.

 

[Eurydome]

Där ser man, det visste jag inte. Men alla medverkande får ju betalt och det hela kommer ur kyrkoskatten som medlemmar i kyrkan betalar så jag kan inte direkt se någonting omoraliskt eller utnyttjande i det heller.

Nej det tycker inte jag heller. Alla gör som de vill!

 

[Masqueradee]

Jag håller med, för mig är det skum dubbelmoral. Skulle aldrig falla mig in att gå till kyrkan för en konsert eller samtalsstöd, lika lite som jag skulle prata med en präst vid behov av samtalsstöd.

Jag tycker att religiösa samfund ska beskattas, massor.

Varför ska de beskattas massor?

 

[Migo]

Jag brukar ofta reagera när folk som skriver på forumet hänvisas till jourhavande präst trots att de är uttalat icketroende. Det skulle verkligen inte falla mig in, inte på grund av resurser utan att det helt enkelt känns som en kliande tröja.

Ja!! Det är så totalt obegripligt.

 

[Sedna]

För mig är prästens val av livsgärning något som ska respekteras. Viljan att använda kyrkan som lokal för att fira livshändelser, ska inte innebära att man blåljuger inför någon. Om man tycker att ens religion är att blåljuga inför en annan religions företrädare för att få använda en lokal och en traditionell ritual - ser jag det som både udda och ganska förfärligt.

Har du pratar med många som har som utgångspunkt att blåljuga? Eller hur vet du vad andra lägger in i sin religiösa övertygelse?

Jag har genom åren läst många inlägg av dig om religion och jag har då (som nu) uppfattat dig som rätt dömande mot både troende och icke-troende (som kan vara kulturellt kristna).

Att vara dömande brukar vara en dålig utgångspunkt för få inblick i i andras människors tankar, i synnerhet kring religion och tro.

 

[Migo]

Varför ska de beskattas massor?

För att tex svenska kyrkan sitter på enorma tillgångar som de förskansat sig på div horribla sätt genom åren. Varför inte?

 

[Lobelia]

Här där jag bor blir det allt vanligare med borgerliga vigslar och begravningar. Ur mitt perspektiv (jag är själv troende) känns det som att det skulle vara en självklarhet om jag inte var troende. Jag har svårt att se varför jag då skulle vilja genomgå en ceremoni med så tydliga religiösa inslag som det ju ändå är inom kyrkan (av förklarliga skäl).

Om man ser det som tradition som ärvts ner och har sina rötter i vår historia blir det mindre konstigt

En del tror på en gud, andra på tradition och en del är nyskapande.

 

[MML]

Jag har några reflektioner kring det här med exempelvis dop och dess innebörd. Det här är från Svenska Kyrkan:

Den som döps blir en del i Guds stora familj – den världsvida kyrkan, som består av alla kristna genom alla tider. När dopet sker i Svenska kyrkan blir den döpta också medlem i just Svenska kyrkan.

Samt:

Alla är välkomna att döpas. Vid ett barndop hänger ingenting på vem du är som förälder, eller hur din tro ser ut, utan det är ditt barn som står i centrum. Du kan också döpa ditt barn även om du själv inte är medlem i Svenska kyrkan.

Ur Svenska Kyrkans perspektiv är det förstås positivt att få medlemmar - som förhoppningsvis kommer att betala kyrkoskatt hela livet. Ur en religiös aspekt vill man förmodligen också få möjlighet att uppta det nya livet i kristendomen och allt den står för, även om föräldrarna av någon anledning inte är med i den gemenskapen.

Centralt är ändå att dopet innebär att den som blir döpt blir en del av "Guds familj" - alla kristna.

Även om möjligheten till dop finns och erbjuds till vem som helst - d. v.s. även för barn vars föräldrar inte betalar någon kyrkoskatt - så är det något som skaver för mig i att utnyttja detta genom att låta barnet upptas i en religion man egentligen inte vill att barnet ska tillhöra. Dels tycker jag förstås att det är ett mindre angenämt sätt att få tillfälle för "fest" för familj och vänner, med nyttjande av lokal och arbetskraft som man inte bidrar till ska finnas. Framförallt tycker jag dock att det är fel gentemot barnet, om man själv som icke-troende väljer att sätta sitt barn i ett religiöst sammanhang (medlem i Svenska Kyrkan) "bara" för att man vill åt själva ceremonin, även om man själv tror att det som sägs är rent humbug.

 

[sjoberga]

Jag hoppas att det är så här.

Delvis kl. Jag är döpt och konfirmerad. Jag konfirmerade mig för att det är tradition och för att jag var nyfiken. Jag fortsatte sedan att hänga med/i kyrkans ungdomsgrejs ett tag efter det.

Sen gick jag ut kyrkan som äldre.

Mitt barn är dock döpt och jag är gift i kyrkan. Jag hoppas mitt barn vill konfirmera sig för att sen bilda sig en egen uppfattning om saken.

Fast konfirmationen är en bekräftelse av tron efter att man nyfiket utbildat sig i frågan. Sen kan man såklart ändra sig efteråt, men det är ett aktivt val man gör där och då.

Jag tycker alltså att konfirmandutbildning är toppen om man är nyfiken och intresserad men att konfirmation är helt vajsing och fel om man inte kommer fram till att det är rätt för egen del. Och att sätta press genom att lova presenter och annat är skit av de vuxna i sammanhanget. Riktigt skit.

 

[Sel]

Jag har några reflektioner kring det här med exempelvis dop och dess innebörd. Det här är från Svenska Kyrkan:



Samt:



Ur Svenska Kyrkans perspektiv är det förstås positivt att få medlemmar - som förhoppningsvis kommer att betala kyrkoskatt hela livet. Ur en religiös aspekt vill man förmodligen också få möjlighet att uppta det nya livet i kristendomen och allt den står för, även om föräldrarna av någon anledning inte är med i den gemenskapen.

Centralt är ändå att dopet innebär att den som blir döpt blir en del av "Guds familj" - alla kristna.

Även om möjligheten till dop finns och erbjuds till vem som helst - d. v.s. även för barn vars föräldrar inte betalar någon kyrkoskatt - så är det något som skaver för mig i att utnyttja detta genom att låta barnet upptas i en religion man egentligen inte vill att barnet ska tillhöra. Dels tycker jag förstås att det är ett mindre angenämt sätt att få tillfälle för "fest" för familj och vänner, med nyttjande av lokal och arbetskraft som man inte bidrar till ska finnas. Framförallt tycker jag dock att det är fel gentemot barnet, om man själv som icke-troende väljer att sätta sitt barn i ett religiöst sammanhang (medlem i Svenska Kyrkan) "bara" för att man vill åt själva ceremonin, även om man själv tror att det som sägs är rent humbug.

Jag ser det lite som ett ömsesidigt utnyttjande.

 

[Masqueradee]

För att tex svenska kyrkan sitter på enorma tillgångar som de förskansat sig på div horribla sätt genom åren. Varför inte?

När du la till "massor" tänkte jag att de skulle beskattas mer eller på andra grunder än jämlika organisationer. Nu har jag ärligt talat inte så bra koll på Svenska kyrkans ekonomiska struktur så jag ska inte uttala mig om skatter, moms och annat humbug som vi valt att tro på som samhälle Mvh har pinsamt dålig koll på sånt generellt

 

[sjoberga]

Har du pratar med många som har som utgångspunkt att blåljuga? Eller hur vet du vad andra lägger in i sin religiösa övertygelse?

Jag har genom åren läst många inlägg av dig om religion och jag har då (som nu) uppfattat dig som rätt dömande mot både troende och icke-troende (som kan vara kulturellt kristna).

Att vara dömande brukar vara en dålig utgångspunkt för få inblick i i andras människors tankar, i synnerhet kring religion och tro.

Utgångspunkten är att de ska få använda kyrkan som lokal för det är tradition oavsett livsåskådning. Jag ser det som att blåljuga inför någon, när det i ritualen ingår att man ska bekänna sin tro i olika former.

Dömande? Det är upp till betraktaren. Men jag har haft många goda samtal med personer med olika livsåskådning och funnit allt möjligt, en del intressant och en del befängt.

Och kul att du läst! Religionsfrihet och sekularitet är en fråga jag brinner för och tvingats brinna för, så den finns närvarande genom livet på många sätt. Skolans kopplingar till religionen är ett gift för samhället, som måste tas undan.

 

[MML]

Jag ser det lite som ett ömsesidigt utnyttjande.

Vad består det ömsesidiga utnyttjandet i, menar du?