Svenskars relation till religion

[Mabuse]

Udda när man tänker på det, men norm i samhället. Liksom det här med att gifta sig i kyrkan, även om jag upplevt att det blivit vanligare med borgerliga bröllop är det nog väldigt många som väljer att gifta sig i kyrkan bara för att det är den traditionella bilden av hur det ska vara - inte för att de anser de tycker det är särskilt viktigt att ha med Gud som vittne.

Det behöver man ju inte tycka, men i ett dop står man ju och lovar inför hela släkten att man ska uppfostra barnet i den kristna tron. Lite speciellt att välja att lova det när man inte har en tanke på att göra det.

 

[Mabuse]

Det är nog inte udda utan nog ganska vanligt.

Det udda är att samla släkten för att medvetet ljuga för dem. Det är väl inte så många andra tillfällen man gör det?

 

[Sedna]

Jag är inte aktivt troende, jag har kämpat med näbbar och klor för att få kyrkan att släppa skolan, jag är inte döpt och jag har blivit tvingad att gå ur kyrkan som tvångsansluten.

Men jag är förbluffad över hur icke-troende väljer att helt respektlöst köra över prästers livsval genom att använda kyrkan som medium att fira sina livshändelser.

För respekt för religionsfrihet sitter djupt i liberalismens grunder.

Vi ska ha en skola utan religiös grund eller konfessioner. Punkt.

Jag är definitionsmässigt agnostiker, även om de flesta skulle kalla mig ateist.

Jag har aldrig träffat en präst som uttryckt sig som överkörd av individers religiösa livsval. De prästerna kan för den delen finnas, men min fråga är varför du tar dig tolkningsföreträde? Varför låter du din tolkning av religion, icke-troende och prästers livsval styra? Varför inte vara öppen för vad religion är för andra?

Religionsfrihet är varje människas rätt att ha sin egen övertygelse och även egen uppfattning om utövande, troende som icke-troende. Inom religionsfriheten är respekten för andras övertygelse och val centralt, tänk på det innan du använder religionsfrihet som grund för att ifrågasätta andras val.

 

[Sel]

Det behöver man ju inte tycka, men i ett dop står man ju och lovar inför hela släkten att man ska uppfostra barnet i den kristna tron. Lite speciellt att välja att lova det när man inte har en tanke på att göra det.

Det är det, men jag tror som någon skrev tidigare att det är så normaliserat att det är som att gå igenom en rutin. Jag tror inte att folk reflekterar över att det är religiöst ens, hur skumt det än kan låta. Sedan kommer pressen ofta från äldre generationer även om jag hoppas att det är på väg att försvinna.
Jag vet i alla fall att mamma min inte ville att vi skulle döpas, men det var inte värt besväret att "uppröra släkten" genom att avstå, så döpta blev vi ändå trots att båda mina föräldrar är ateister eller i "bästa fall" agnostiker.
Jag tycker generellt att det är fult att döpa barn, det borde få vänta tills de kan fatta egna beslut.

 

[Eurydome]

Det udda är att samla släkten för att medvetet ljuga för dem. Det är väl inte så många andra tillfällen man gör det?

Jag tror att jag tänkte på ordet udda som en synonym till "ovanligt". Mer korrekt är kanske "märkligt" och då håller jag med.

Men ljuga - jag tänker att man nog tänker att det bara är något man säger utan att mena så mycket med det, det är något som ingår bara. Inte att man avser att föra någon bakom ljuset. För ofta tror jag inte att släkten bryr sig så mycket heller.

 

[Sel]

Det udda är att samla släkten för att medvetet ljuga för dem. Det är väl inte så många andra tillfällen man gör det?

Giftemål och begravningar kommer då osökt upp igen. Båda ganska vanliga tillställningar.

 

[Sel]

Jag tror att jag tänkte på ordet udda som en synonym till "ovanligt". Mer korrekt är kanske "märkligt" och då håller jag med.

Men ljuga - jag tänker att man nog tänker att det bara är något man säger utan att mena så mycket med det, det är något som ingår bara. Inte att man avser att föra någon bakom ljuset. För ofta tror jag inte att släkten bryr sig så mycket heller.

Jag tänkte också på "udda" som ovanligt.

 

[nullo-modo]

Jag tillhör ju dom få som gått på skola som inte hade avslutningar i kyrkan, om vi sjöng psalmer vet jag inte då jag har dålig koll på vilka låtar som är psalmer eller inte. Helt rätt tycker jag då skolan ju inte ska ha med religion att göra.

Själv slutade jag på Scouterna när jag tyckte att det kristna inslaget blev för stort, fattar inte vad religion har med Scouterna att göra.

Jag är döpt men följde inte upp med att konferera mig och har aktivt varit tvungen att välja att gå ut ur kyrkan (född då alla automatiskt blev medlemmar). Dom jag vet som är med i kyrkan är det för dom tycker kyrkan gör mycket bra i samhället och visa även för tradition och historia.

Ja, jag firar många högtider som följer solen och skördar som som tur är ofta infaller med ledighet tack vara kristna högtider.

 

[MML]

Giftemål och begravningar kommer då osökt upp igen. Båda ganska vanliga tillställningar.

Här där jag bor blir det allt vanligare med borgerliga vigslar och begravningar. Ur mitt perspektiv (jag är själv troende) känns det som att det skulle vara en självklarhet om jag inte var troende. Jag har svårt att se varför jag då skulle vilja genomgå en ceremoni med så tydliga religiösa inslag som det ju ändå är inom kyrkan (av förklarliga skäl).

 

[Mabuse]

Det är det, men jag tror som någon skrev tidigare att det är så normaliserat att det är som att gå igenom en rutin. Jag tror inte att folk reflekterar över att det är religiöst ens, hur skumt det än kan låta. Sedan kommer pressen ofta från äldre generationer även om jag hoppas att det är på väg att försvinna.
Jag vet i alla fall att mamma min inte ville att vi skulle döpas, men det var inte värt besväret att "uppröra släkten" genom att avstå, så döpta blev vi ändå trots att båda mina föräldrar är ateister eller i "bästa fall" agnostiker.
Jag tycker generellt att det är fult att döpa barn, det borde få vänta tills de kan fatta egna beslut.

Det finns ju varianter av kristendom där man döps som vuxen också. Och det går ju att gå ur kyrkan senare om man inte vill vara med om man döps som liten.

Jag tycker det är väldigt konstigt att tänka att det man säger inte spelar någon roll. Om man missar ordens betydelse i ett dop, är man likadan i allt då? Typ att man även i vardagen är helt omedveten om vad man säger?

Jag tycker nog det är lite speciellt att ljuga offentligt. Oavsett om man är en förälder som ljuger på dopet, eller en företagsledare som ljuger inför medarbetare, eller vad det nu är. Att det inte är ovanligt gör det inte mindre speciellt.

 

[Praefatio]

Det här är så lustigt, ibland verkar det som att ateister tror att troende människor är helt oreflekterande, läser bibeln rakt upp och ner ord för ord och är ungefär komplett dumma i huvudet.

…och att sverigefödda, troende människor per definition är kristna och/eller tror på något som liknar den kristna guden Så starkt är det kristna arvet i Sverige!

/troende men inte kristen

 

[Sel]

Här där jag bor blir det allt vanligare med borgerliga vigslar och begravningar. Ur mitt perspektiv (jag är själv troende) känns det som att det skulle vara en självklarhet om jag inte var troende. Jag har svårt att se varför jag då skulle vilja genomgå en ceremoni med så tydliga religiösa inslag som det ju ändå är inom kyrkan (av förklarliga skäl).

Det känns självklart för mig också, men för många andra är traditioonen svår att bryta tror jag. Den religiösa aspekten av någonting man "alltid gjort" är liksom inte betydelsefull. Titta bara på konfirmationen.
På sätt och vis hände väl samma sak med många folkliga traditioner när kristendomen tog över dem - de firades och firas fortfarande men man glömde eller brydde sig mindre om vad de betydde i grunden. Det viktiga är att få fira och att få samlas.

 

[Mabuse]

Jag tror att jag tänkte på ordet udda som en synonym till "ovanligt". Mer korrekt är kanske "märkligt" och då håller jag med.

Men ljuga - jag tänker att man nog tänker att det bara är något man säger utan att mena så mycket med det, det är något som ingår bara. Inte att man avser att föra någon bakom ljuset. För ofta tror jag inte att släkten bryr sig så mycket heller.

Det är väl att ljuga? Eller hur ska man annars kalla det när man säger ord som man vet inte är sanna?

Det kan väl alla som ljuger säga isf - att det var något jag sa utan att mena så mycket med det. Det känns väl mest som en omskrivning, i så fall.

”Jag äger en herrgård.” - Men det var ingen lögn, det var bara något jag sa utan att mena det. Jag menar inte att jag äger en herrgård när jag säger att jag gör det, men en lögn är det inte.

Hur går det ihop, liksom? Det är väl mer att det låter trevligare att säga att jag menar inte vad jag säger, än att säga att jag ljuger.

 

[Sel]

Det finns ju varianter av kristendom där man döps som vuxen också. Och det går ju att gå ur kyrkan senare om man inte vill vara med om man döps som liten.

Jag tycker det är väldigt konstigt att tänka att det man säger inte spelar någon roll. Om man missar ordens betydelse i ett dop, är man likadan i allt då? Typ att man även i vardagen är helt omedveten om vad man säger?

Jag tycker nog det är lite speciellt att ljuga offentligt. Oavsett om man är en förälder som ljuger på dopet, eller en företagsledare som ljuger inför medarbetare, eller vad det nu är. Att det inte är ovanligt gör det inte mindre speciellt.

Visst finns det och visst är det konstigt, men det är ju ändå så det är. Jag vet inte vad jag ska svara, jag skulle varken döpa mitt fiktionella barn, gifta mig eller begravas i kyrkan men folk gör det ändå hela tiden - trots att de inte är troende. Det är bara så man gör antar jag.

 

[Masqueradee]

Det är väl att ljuga? Eller hur ska man annars kalla det när man säger ord som man vet inte är sanna?

Det kan väl alla som ljuger säga isf - att det var något jag sa utan att mena så mycket med det.

Håller också med om att det är konstigt att envisas att genomgå kristna riter fast man inte är troende. Tycker själv att det är ett rent utnyttjande av andra människor, att ta av deras tid och tro för "att samlas och fira lite". Ha en namngivningscermoni istället, gift er i stadshuset eller hemma och begrav er borgligt.

 

[Eurydome]

Det är väl att ljuga? Eller hur ska man annars kalla det när man säger ord som man vet inte är sanna?

Det kan väl alla som ljuger säga isf - att det var något jag sa utan att mena så mycket med det. Det känns väl mest som en omskrivning, i så fall.

”Jag äger en herrgård.” - Men det var ingen lögn, det var bara något jag sa utan att mena det. Jag menar inte att jag äger en herrgård när jag säger att jag gör det, men en lögn är det inte.

Förr mig är ett grundläggande element i begreppet "lögn" att man har uppsåt att vilseleda någon annan. Och i det nämna fallet tror jag ofta att det inte finns något sådant uppsåt eller att någon alls blir vilseledd. Utan alla är införstådda med att det bara är något man säger.

 

[Masqueradee]

Förr mig är ett grundläggande element i begreppet "lögn" att man har uppsåt att vilseleda någon annan. Och i det nämna fallet tror jag ofta att det inte finns något sådant uppsåt. Utan alla är införstådda med att det bara är något man säger.

Men det är ju tekniskt sett en ren lögn om man inte ämnar följa det som sägs eller lova det man lovar? Alla är inte "införstådda med att det bara är något man säger". För prästen är det äkta. För de troende i bänkarna är det äkta. Och sanning.

 

[MML]

Det känns självklart för mig också, men för många andra är traditioonen svår att bryta tror jag. Den religiösa aspekten av någonting man "alltid gjort" är liksom inte betydelsefull. Titta bara på konfirmationen.
På sätt och vis hände väl samma sak med många folkliga traditioner när kristendomen tog över dem - de firades och firas fortfarande men man glömde eller brydde sig mindre om vad de betydde i grunden. Det viktiga är att få fira och att få samlas.

Du har säkert rätt, och hur jag ser det är förstås präglat av just min egen tro. Jag känner till exempel inte alls igen mig i att konfirmation är något man gör för att det är så man "alltid gjort". De flesta unga jag känner på något närmre plan är uppväxta inom "min" kyrka, och de ungdomarna tar i regel ett aktivt och medvetet val till om de vill konfirmera sig. De unga som inte är det, eller inom något annat samfund, verkar generellt inte heller särskilt intresserade av konfirmationen. Jag tror att det rör sig ganska mycket bort från kyrkliga ceremonier överlag nu. I vilket fall är det min uppfattning att det är så.

 

[Mabuse]

Visst finns det och visst är det konstigt, men det är ju ändå så det är. Jag vet inte vad jag ska svara, jag skulle varken döpa mitt fiktionella barn, gifta mig eller begravas i kyrkan men folk gör det ändå hela tiden - trots att de inte är troende. Det är bara så man gör antar jag.

Ja, folk gör allt möjligt. Men att det finns människor som gör på ett specifikt sätt betyder inte per automatik att det verkar vettigt att göra så?

Och det var ju min poäng. Folk döper sina barn, vilket innebär att man uttryckligen lovar att uppfostra barnet i den kristna tron, fast de är helt säkra på att de inte har några avsikter att uppfostra barnet i den kristna tron.

Och även om folk gör så, så kan jag fortfarande tycka att det är lite speciellt att ha som tradition att samla släkten så att man kan ljuga för dem.

 

[Sel]

Förr mig är ett grundläggande element i begreppet "lögn" att man har uppsåt att vilseleda någon annan. Och i det nämna fallet tror jag ofta att det inte finns något sådant uppsåt eller att någon alls blir vilseledd. Utan alla är införstådda med att det bara är något man säger.

Precis, det tror jag också. Lite som tal och när man "svär in sig" till olika organisationer (av vilka jag inte kan komma på en enda just nu.). It's just going trough the motions.
Jag tror inte att ens hälften av de som deltar på ett dop tar ceremonin på religiöst allvar heller, så det här med att ljuga inför folk blir lite mindre allvarligt på den kanten också.

Fortfarande märkligt när man börjar tänka på det, men..