Svenskars relation till religion

[MJLee]

Jag behövde aktivt gå ur kyrkan och gjorde det för att jag behöver betala kyrkoskatt Annars tycker jag att det är bra betala för att underhålla kyrkobyggnader.

Jag är ateist eller, agnostiker, och har samma funderingar varje år, ska jag sätta upp juldekorationer, sjunga julsånger där de flesta är religiösa förutom I saw Mommy Kissing Santa Claus och liknande. När jag frågade på Buke så var en samstämmig åsikt att jul och advent inte är kristen utan kultur. Jag är fortfarande tvivlande.

Vad gäller alla röda dagar så är det, det som svenskar är vana vid och skulle skapa ett ramaskri om man tog bort dem. Jag tror att ytterst få tänker på att det är när Jesus uppsteg i himmelen eller när de tre vise männen gav sina gåvor till Jesusbarnet. Eller att det oskyldiga lammet dog för att tvätta rent människor från synd.

It takes a very special and strong-minded kind of atheist to jump up and down with their hand clasped under their other armpit and shout, "Oh, random-fluctuations-in-the-space-time-continuum!" or "Aaargh, primitive-and-outmoded-concept on a crutch!
Terry Pratchett

 

[sjoberga]

Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?

Jag är inte aktivt troende, jag har kämpat med näbbar och klor för att få kyrkan att släppa skolan, jag är inte döpt och jag har blivit tvingad att gå ur kyrkan som tvångsansluten.

Men jag är förbluffad över hur icke-troende väljer att helt respektlöst köra över prästers livsval genom att använda kyrkan som medium att fira sina livshändelser.

För respekt för religionsfrihet sitter djupt i liberalismens grunder.

Vi ska ha en skola utan religiös grund eller konfessioner. Punkt.

Jag är definitionsmässigt agnostiker, även om de flesta skulle kalla mig ateist.

 

[tanten]

Jag stoter pa det hyfsat ofta. Ett valdigt tydligt exempel var nar jag jobbade pa gard i NZ ett par ar sedan. Jag hade precis anlant och var bjuden pa middag med chefens familj. Mamman som lagar mat fragar
"Do you have any dietary restrictions?" och jag hinner inte ens andas ut innan nagon annan hoppar in
"At least she's not vegan because vegan's don't talk about anything but being vegan"
Jag var dar i sex manader utan att de insag att jag var vegetarian.

Mindre extrema versioner av det hander relativt ofta - jag har en van som ofta gar pa om hur trakig vegansk mat ar och hur jobbiga veganer ar, men vanligare ar en ganska defensiv attityd nar folk av nagon anledning far veta att jag ar veggo, trots att det absolut inte ar nagot jag har nagot intresse av att tala om.

Men det varierar mellan grupper saklart - i mitt hastgang och sodra london gang sa ar typ 50% av folket veggisar och veganer, i andra sammanhang ar jag den enda icke kottataren

Oki. Mina referenser är uteslutande svenska. Kanske därav skillnad?

 

[nightcrawler]

Jag gick ur kyrkan för jag vägrar betala skatt för nått jag inte tror på. Finner kristendomen så självgod och obehaglig. Dessutom är jag mer inne på att det finns fler gudar och andar. Däremot ingen specifik religion som så.
Har inget intresse av våra kristna högtider. Som Dessutom inte var kristna från början. Jag vill bara ha ledighet sen skiter jag i vilket.

Sen får folk tro på vad dom vill för mej bara dom inte prackar på mej sin tro eller försöker be för mej osv. Då kommer jag bli jävligt putt och lär tala om precis vad jag tycker och tänker.

 

[escodobe]

Jag behövde aktivt gå ur kyrkan och gjorde det för att jag behöver betala kyrkoskatt Annars tycker jag att det är bra betala för att underhålla kyrkobyggnader.

Jag är ateist eller, agnostiker, och har samma funderingar varje år, ska jag sätta upp juldekorationer, sjunga julsånger där de flesta är religiösa förutom I saw Mommy Kissing Santa Claus och liknande. När jag frågade på Buke så var en samstämmig åsikt att jul och advent inte är kristen utan kultur. Jag är fortfarande tvivlande.

Vad gäller alla röda dagar så är det, det som svenskar är vana vid och skulle skapa ett ramaskri om man tog bort dem. Jag tror att ytterst få tänker på att det är när Jesus uppsteg i himmelen eller när de tre vise männen gav sina gåvor till Jesusbarnet. Eller att det oskyldiga lammet dog för att tvätta rent människor från synd.

It takes a very special and strong-minded kind of atheist to jump up and down with their hand clasped under their other armpit and shout, "Oh, random-fluctuations-in-the-space-time-continuum!" or "Aaargh, primitive-and-outmoded-concept on a crutch!
Terry Pratchett

Jag får upp min julgransfitta i facebookflödet varje år. Jag skapade den som en reaktion på en tråd här för ett gäng år sedan när vissa på fullt allvar hävdade att julstjärnan inte alls hade någon religös betydelse utan den råkade bara ha en snygg form.
Jag har hållit utsikt men har ännu inte sett några andra snygga geometriska figurer i toppen på julgranar eller hängande i fönster i juletid. Inte en oktagon så långt ögat kan nå...

 

[SiZo]

Jag är med i svenska kyrkan för att svenska kyrkan är så mycket mer än bara religion. De ställer upp för svaga i samhället, både rent konkret och genom samtal och liknande. Jag tycker dessutom att det är viktigt att hålla våra kyrkor, vår historia i bra skick. Det kostar pengar. Så jag är med i kyrkan. Så mycket kostar det inte att vara med.
Jag är inte troende.

 

[Brie]

Döpt av föräldrarnas val och så gammal att jag blev automatiskt ansluten till svenska kyrkan, men har aktivt gått ur. Borgerligt gift och avkomman är naturligtvis inte döpt. Jag tycker att det skaver en hel del när folk gifter sig och döper barn utan att vara kristna, men firar för all del tex jul om än med sparsamma religiösa inslag. Det är mer ljusets återkoms och ledighet vi hyllar här.

Ser mig som agnostiker, för jag tycker nog att det är lika sannolikt (om inte mer) att ”något” finns, något som skapar mening. Men jag bekänner mig inte till någon religion och kan inte anse mig vara troende. Tvärt om tycker jag — ska erkännas — att det är smått exotiskt att stöta på personer med genuin tro, för jag möter mest traditionalister.

 

[Raderad medlem 68338]

Men jag är förbluffad över hur icke-troende väljer att helt respektlöst köra över prästers livsval genom att använda kyrkan som medium att fira sina livshändelser.

Utveckla gärna!

 

[Otherside]

Jag hade en riktig livskris för många år sedan, efter att ha pratat för mycket med Mormonerna, som då menade att jag var förlorad för evigheten om jag inte gick med, eftersom jag nu ”visste för mycket” och därmed saknade giltig ursäkt (som andra, okunniga, tydligen har). Det var en verklig kris, mardrömslik. Jag vände mig då till min gamla konfirmationspräst som sa åt mig att helt släppa allt vad religion heter i minst nåt åt eller mer. Han räddade mig! Utan att försöka omvända mig till vanlig kristendom utan sa åt mig att lämna all religion helt en lång tid! Starkt gjort av en präst, tycker jag!

(Apropå … ja, nåt…)

 

[Mabuse]

En ateists funderingar.

Jag tror inte det är antingen eller. Svart eller vitt. Jag har mött personer som till min stora förvåning går till julottan. Trots at jag itne sett detminsta lilla antydan till gudstro.
De är "varken-eller". Inte aktivt troende men inte heller ateister. En biskop har sagt att han är utifall-att-kristen.

För egen del är jag ateist. Fattar inte grejen. Fattar inte varför människor bygger upp sitt liv runt en sägen. Fattar än mindre att man bygger upp det hela runt en bok som innehåller massor av saker som man absolut itne kan gå med på idag.

Jag har starkt troende personer i min omgivning och det stör inte umgänget. Vi talar inte religion. (Enda gången det skar sig lite var när en väldigt nära vän under min cancerbehandling sände mig en bön)

Jag tror att majoriteten är ganska svala och obekymrade över hela ämnet. Traditioner värnar man och sånger och kyrkbröllop och dop är just tradition.

Tror du att man bygger upp hela sitt liv runt bibeln om man tror på gud?

Jag tänker nog att för de flesta är tro något privat. Och definitivt inte något man delar med ateistiska vänner. Så de som gör det är nog ett snett urval av de som tror på gud. Då kanske man får intrycket att alla som tror på gud har byggt hela sitt liv runt bibeln, för de är de enda troende som pratar med en ateist om det. Alla andra kniper näbb i ateisters sällskap. Tro behöver inte vara något man basunerar ut.

 

[Eurydome]

Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?

Du har rätt, det är lite mer komplext än att bara säga att svenskarna inte är religiösa.

Sverige liksom många andra länder genomgår en sekulariseringsprocess och det hänger till stor del samman med att kyrkan inte är en maktfaktor i människors liv eller i samhället på samma sätt som förut. Det för med sig att religion istället blir en privatsak och mer individualiserad, man tror på "något" och vad det är utforskar man på egen hand eller i mindre sällskap.

 

[Mabuse]

Utveckla gärna!

Jag har varit på dop där föräldrarna inte har den minsta tro, eller avsikt att uppfostra barnen i den kristna tron. Det är ju lite udda, kan jag tycka.

 

[Masqueradee]

Jag har varit på dop där föräldrarna inte har den minsta tro, eller avsikt att uppfostra barnen i den kristna tron. Det är ju lite udda, kan jag tycka.

"Kan man tona ned Gud-delen, och måste vi verkligen sjunga några psalmer?"...

 

[Eurydome]

En ateists funderingar.

Jag tror inte det är antingen eller. Svart eller vitt. Jag har mött personer som till min stora förvåning går till julottan. Trots at jag itne sett detminsta lilla antydan till gudstro.
De är "varken-eller". Inte aktivt troende men inte heller ateister. En biskop har sagt att han är utifall-att-kristen.

För egen del är jag ateist. Fattar inte grejen. Fattar inte varför människor bygger upp sitt liv runt en sägen. Fattar än mindre att man bygger upp det hela runt en bok som innehåller massor av saker som man absolut itne kan gå med på idag.

Det här är så lustigt, ibland verkar det som att ateister tror att troende människor är helt oreflekterande, läser bibeln rakt upp och ner ord för ord och är ungefär komplett dumma i huvudet.

 

[Sel]

Jag har varit på dop där föräldrarna inte har den minsta tro, eller avsikt att uppfostra barnen i den kristna tron. Det är ju lite udda, kan jag tycka.

Udda när man tänker på det, men norm i samhället. Liksom det här med att gifta sig i kyrkan, även om jag upplevt att det blivit vanligare med borgerliga bröllop är det nog väldigt många som väljer att gifta sig i kyrkan bara för att det är den traditionella bilden av hur det ska vara - inte för att de anser de tycker det är särskilt viktigt att ha med Gud som vittne.

 

[MJLee]

Man brukar väl säga att svenskar är i kyrkan tre gånger i sitt liv. Dop, bröllop och begravning.

 

[Eurydome]

Jag hade en riktig livskris för många år sedan, efter att ha pratat för mycket med Mormonerna, som då menade att jag var förlorad för evigheten om jag inte gick med, eftersom jag nu ”visste för mycket” och därmed saknade giltig ursäkt (som andra, okunniga, tydligen har). Det var en verklig kris, mardrömslik. Jag vände mig då till min gamla konfirmationspräst som sa åt mig att helt släppa allt vad religion heter i minst nåt åt eller mer. Han räddade mig! Utan att försöka omvända mig till vanlig kristendom utan sa åt mig att lämna all religion helt en lång tid! Starkt gjort av en präst, tycker jag!

(Apropå … ja, nåt…)

Jag tänker inte att det var starkt utan helt normalt och förväntat utifrån situationen. Det hade varit väldigt oroväckande om han hade försökt omvända dig.

 

[Eurydome]

Jag har varit på dop där föräldrarna inte har den minsta tro, eller avsikt att uppfostra barnen i den kristna tron. Det är ju lite udda, kan jag tycka.

Det är nog inte udda utan nog ganska vanligt.

 

[Otherside]

Jag tänker inte att det var starkt utan helt normalt och förväntat utifrån situationen. Det hade varit väldigt oroväckande om han hade försökt omvända dig.

Jaa, det hade ju varit obehagligt!! Men jag tyckte det var starkt ändå av en präst att säga till mig att helt släppa all religion! Jag är honom evigt tacksam!

 

[Sel]

Jag valde aktivt att gå ur svenska kyrkan så fort jag blev medveten om att jag var medlem, alltså i samband med min första deklaration. Innan dess hade jag ingen aning. Tack för den!
När folk här i UK pratar med mig om religion beskriver jag den generelle svensken som rätt obrydd/agnostisk. De kanske inte har lika många religiösa högtider i almanackan här, men OJ vad de är kyrkliga jämfört med hemma.