Svenskars relation till religion

Status
Stängd för vidare inlägg.
De som vill samtala med en präst får naturligtvis göra det. De är fria att kontakta en präst/imam/rabbi/annan. Jag känner några som är troende katoliker. När de varit döende eller svårt sjuka på sjukhus har de inte fått erbjudande om katolsk präst av personalen. Det har de själva fått ordna. Prästen de kontaktade har kommit dit och hjälpt dem. Som han ska. Det är också ett problem med sjukhusprästerna.

Det finns andra samfund i Sverige än Svenska kyrkan. Men den har fortfarande en särställning trots att kyrka och stat varit åtskilda ett bra tag.

Ett annat tillfälle där svenska kyrkan har en särställning är i skolan. Redan på förskolan togs barnen till kyrkan och fick berättat för sig av en anställd i svenska kyrkan om jul och senare påsk. Ingen gång under skoltiden åkte de till en synagoga, moské, katolsk kyrka eller pratade om att det finns de som inte tror på gudar alls. Bara svenska kyrkan.

Religionen i skolan ska undervisas av lärare. Inte av kyrkans representanter. Återigen en del av samhället där kyrkan inte ska vara men ändå är idag.

Jag förstår att det är svårt för troende att se det som ett problem men för mig som ateist som anser att religion är negativt för mänskligheten så skär det sig rejält mot vad jag anser är lämpligt.

Det är inte alls svårt att se eller förstå. Jag skulle också bli upprörd om mitt barn fått så kallad religionsundervisning likt det du beskriver. Det är ju inte ens i närheten av i enlighet med hur religion ska undervisas!

Jag tror, men är inte helt säker, att det på de flesta större sjukhus finns företrädare för de största religionerna i det området. Det är ofta en präst från Svenska kyrkan, men kan lika gärna vara t. ex, en präst från en frikyrka, en imam och/eller någon annan. Jag är också ganska säker på att det på de flesta/alla sjukhus går att vända sig till sjukhuskyrkan för att få hjälp att förmedla kontakt med någon inom "sin" religion, om man önskar det stödet.

Om vårdpersonal missat att förmedla det till patienter som önskar det stödet är det förstås beklagligt, men knappast själva sjukhuskyrkans fel.

Jag är också väldigt väl medveten om att det finns andra samfund än Svenska kyrkan (jag tillhör själv ett av dem).
 
Det är inte alls svårt att se eller förstå. Jag skulle också bli upprörd om mitt barn fått så kallad religionsundervisning likt det du beskriver. Det är ju inte ens i närheten av i enlighet med hur religion ska undervisas!

Jag tror, men är inte helt säker, att det på de flesta större sjukhus finns företrädare för de största religionerna i det området. Det är ofta en präst från Svenska kyrkan, men kan lika gärna vara t. ex, en präst från en frikyrka, en imam och/eller någon annan. Jag är också ganska säker på att det på de flesta/alla sjukhus går att vända sig till sjukhuskyrkan för att få hjälp att förmedla kontakt med någon inom "sin" religion, om man önskar det stödet.

Om vårdpersonal missat att förmedla det till patienter som önskar det stödet är det förstås beklagligt, men knappast själva sjukhuskyrkans fel.

Jag är också väldigt väl medveten om att det finns andra samfund än Svenska kyrkan (jag tillhör själv ett av dem).

När jag fick erbjudande om präst fick jag inga alternativ än just en präst (med största sannolikhet från svenska kyrkan).
 
1000024355-png.135469


Jag har vissa problem med bildens världs bild, det är ingen kritik mot dig, jag tror du tog vad du hittade men

Teister Tror att gud existerar
Gnostiker Det är möjligt att vara 100% säker

Agnostiker: Det inte är 100% möjligt att vara säker
Ateister: Saknar tro att gud/gudar existerar

Varför skulle någon definiera sig efter vad som inte är möjligt och vad de saknar och i, det är förminskande. Varför inte:

Agnostiker: Tror både på möjligheten att gud existerar och inte existerar
Ateister: Tror att gud inte existerar

För att det inte är en korrekt översättning/tolkning av begreppen.

Motsatserna är teist och ateist, gnostiker och agnostiker.
En gnostisk teist säger: "Jag vet med 100 % säkerhet att det finns en Gud"
En agnostisk teist säger: "Jag tror att Gud finns, men det går inte att veta säkert"
En gnostisk ateist säger: "Jag vet med 100 % säkerhet att det inte finns någon Gud"
En agnostisk ateist säger: "Jag tror inte att Gud finns, men det går inte att veta säkert"
 
Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?
Tycker inte det är någonting konstigt. Man kan skilja på arkitektur och rum, tradition, ceremonier, historia, institutioner osv och på reell tro.

Det är sant att kyrkor är en del av svensk historia och arkitektur. Att ha riter och ceremonier i livet är inte nödvändigtvis detsamma som att vilja ha en gud. Det är ju delvis så att kyrkan har ryckt åt sig en del ceremonier som varit skilda från religionen och inkorporerat dem. Bröllopet till exempel har ju gradvis flyttat in i kyrkan. Det har funnits hemma på gården, på kyrktrappan med en gudstjänst efteråt och sedan flyttat in i kyrkan men parallellt haft en billigare ceremonivariant som var skild från religionen.

Det är inte alls konstigt att om kyrkan "tagit" en ceremoni som var traditionellt okyrklig och gjort den kyrklig att människor sedan vill "ta" den kyrkliga ceremonin även om de inte är religiösa och använda det vackra rum som deras anmödrars skattepengar byggt för densamma.

Att ha något slags ceremoni för barn har säkert också funnits före kristendomen, kanske religiös kanske inte. Kristna dopet ska ju egentligen väl sannolikt vara i vuxen ålder, så det kan ha skett en sammanblandning/anpassning där.

Jag har gått ur kyrkan, och tycker nog det är lite speciellt att döpa barn in i kyrkan om man inte är religiös själv -om man lyssnar till orden i dopet, dock är det en viktig ceremoni att välkomna ett barn. Men jag tyckerr faktiskt att människor förtjänar riter och ceremonier i sitt liv och vackra utrymmen oavsett om man är religiöst lagd eller ej.

So goes around comes around. Tar man alla ceremonier, riter, vackra rum till sig så får man sedan tåla lite oreligiösa personer i dem tänker jag. :)
 
Jag tror inte riktigt att det är vad psykakuten är till för. För människor som ringer jourhavande präst kan psykakuten säkert ofta vara ett bra (och bättre) alternativ, då det ofta handlar om människor med svår ångest, suicidplaner o. s. v.

Den typ av kriser som en sjukhuspräst bistår vid är i regel inte direkt kopplade till psykisk ohälsa, och att reagera starkt på en akut kris är inte detsamma som att vara psykiskt sjuk.

Jag har svårt att förstå varifrån du fått uppfattningen att någon över huvud taget anser att det är idealt att en religiös organisation systematiskt ska rekommenderas inom vården.
Det är väl snarare ett faktum att präster/representanter för kyrkan dyker upp i alla sammanhang där man talar om krishantering eller stödja sörjande men ingen nämner kurator och psykolog exempelvis. Inte heller folk från andra religiösa inriktningar.
 
När jag fick erbjudande om präst fick jag inga alternativ än just en präst (med största sannolikhet från svenska kyrkan).

Vilket sannolikt var för att en präst, kanske från Svenska kyrkan, var den person som fanns tillgänglig för stödsamtal just där och då. Vilket i sin tur sannolikt beror på att Svenska kyrkan är den i särklass största religiösa organisationen i Sverige.
 
Det är väl snarare ett faktum att präster/representanter för kyrkan dyker upp i alla sammanhang där man talar om krishantering eller stödja sörjande men ingen nämner kurator och psykolog exempelvis. Inte heller folk från andra religiösa inriktningar.

Det är verkligen inte min uppfattning eller erfarenhet.

Sker det t. ex. en större kris som drabbar ett större antal personer, försöker man i regel få fram stöd från de religioner vars troende drabbats. "Vi" (en kristen frikyrka) har till exempel flera gånger samarbetat med flertalet andra religioner, både stora och mindre, när det stödet har varit befogat. Man försöker också ofta ordna fram kurator/psykolog om någon sådan finns tillgänglig, eller t. ex. ungdomsledare eller någon annan person som är relevant för den/de drabbade av krisen.

Inom vården är min erfarenhet att det är just kurator som är det första alternativet. Samtal med präst kan erbjudas om en kurator inte är tillgänglig, och/eller om man uttryckt önskan att få den typen av samtal.
 
För att det inte är en korrekt översättning/tolkning av begreppen.

Motsatserna är teist och ateist, gnostiker och agnostiker.
En gnostisk teist säger: "Jag vet med 100 % säkerhet att det finns en Gud"
En agnostisk teist säger: "Jag tror att Gud finns, men det går inte att veta säkert"
En gnostisk ateist säger: "Jag vet med 100 % säkerhet att det inte finns någon Gud"
En agnostisk ateist säger: "Jag tror inte att Gud finns, men det går inte att veta säkert"
Jag är ledsen att jag inte gjorde en i dina ögon 100% översättning - någon tolkning gjorde jag inte överhuvudtaget, min överättning är närmre det som verkligen står i bilden. Du missade dock min poäng helt. I bilden så så uttrycks agnostiker och ateist i negativa termer. med "Lack belife" och "not possible" medan tro uttryck i positiva ordalag.


Jag gillar din tolkning, men det är inte det som står i bilden.
 
Jag är ledsen att jag inte gjorde en i dina ögon 100% översättning - någon tolkning gjorde jag inte överhuvudtaget, min överättning är närmre det som verkligen står i bilden. Du missade dock min poäng helt. I bilden så så uttrycks agnostiker och ateist i negativa termer. med "Lack belife" och "not possible" medan tro uttryck i positiva ordalag.


Jag gillar din tolkning, men det är inte det som står i bilden.

Det som jag försökte förklara var att just den här formuleringen inte blir riktigt rätt
Agnostiker: Tror både på möjligheten att gud existerar och inte existerar
Ateister: Tror att gud inte existerar

Detta eftersom en ateist som tror att Gud inte existerar är en agnostisk ateist, och en agnostiker kan vara både ateist och teist.
 
Vad folk här tycker är rätt eller fel är egentligen oväsentligt. Det är vad som sker i verkligheten som är det avgörande.

Jo, absolut, men när diskussionen förs här är det ju i vilket fall lite relevant om det över huvud taget finns någon som argumenterar emot.

En anekdotisk upplevelse bör kanske inte representera hur något är, i synnerhet inte när det inte gått till som det ska. Flera har också argumenterat emot ett påstående som ingen framfört, nämligen att en präst är ett fullgott alternativ till t. ex. kurator.
 
De som vill samtala med en präst får naturligtvis göra det. De är fria att kontakta en präst/imam/rabbi/annan. Jag känner några som är troende katoliker. När de varit döende eller svårt sjuka på sjukhus har de inte fått erbjudande om katolsk präst av personalen. Det har de själva fått ordna. Prästen de kontaktade har kommit dit och hjälpt dem. Som han ska. Det är också ett problem med sjukhusprästerna.

Det finns andra samfund i Sverige än Svenska kyrkan. Men den har fortfarande en särställning trots att kyrka och stat varit åtskilda ett bra tag.

Ett annat tillfälle där svenska kyrkan har en särställning är i skolan. Redan på förskolan togs barnen till kyrkan och fick berättat för sig av en anställd i svenska kyrkan om jul och senare påsk. Ingen gång under skoltiden åkte de till en synagoga, moské, katolsk kyrka eller pratade om att det finns de som inte tror på gudar alls. Bara svenska kyrkan.

Religionen i skolan ska undervisas av lärare. Inte av kyrkans representanter. Återigen en del av samhället där kyrkan inte ska vara men ändå är idag.

Jag förstår att det är svårt för troende att se det som ett problem men för mig som ateist som anser att religion är negativt för mänskligheten så skär det sig rejält mot vad jag anser är lämpligt.
Men du, du kan ju åtminstone försöka hålla dig till sanningen istället för att komma med diverse konspirations teorier. Katolska kyrkan är en av kyrkorna bakom sjukhuskyrkan. liksom ortodoxa och österländska kyrkan och vissa frikyrkor (i nuläget equmeniakyrkan, evangeliska frikyrkan, frälsningsarmen och några till). All info, om man inte kan själv, finns liksom en googling bort. Sedan kan man kankse inte få en specifik präst, å andra sidan får man inte en specifik psykolog om man inte ringer in denna själv heller.

Angående skolan är det väl ofta beroende på lokal? Dotterns skola har ingen aula och har samlingslokal i bygdens pingstkyrka. Vi har också moske och tempel i vår kommun, båda besöks i religionsundervisningen på studiebesök i högstadiet.
 
Jo, absolut, men när diskussionen förs här är det ju i vilket fall lite relevant om det över huvud taget finns någon som argumenterar emot.

En anekdotisk upplevelse bör kanske inte representera hur något är, i synnerhet inte när det inte gått till som det ska. Flera har också argumenterat emot ett påstående som ingen framfört, nämligen att en präst är ett fullgott alternativ till t. ex. kurator.
Det var mycket ditt bemötande av @Lingon när hon berättade om sin upplevelse. Det var som du avfärdade den med att skriva att ingen här tycker det är rätt. I synnerhet som flera här har givit uttryck för samma sak och gång på gång (ja tjatat) om att präster minsann inte alls behöver prata om religion och ifrågasatt val om att välja bort präster. Ingen har ordagrant skrivit att en präst är ett fullgott alternativ till en kurator men flera har betett sig som de tycker det och om sagt tjatat om hur ickereligiösa samtal man har med präster. Det är för övrigt också anekdotiskt om om det ens är något någon upplevt - mest troligt är det bara en uppfattning. Jag tvivlar på att det finns många om varit med om själavårdssamtal i en så stor omfattning att de kan veta.

I stort sett allt här är anekdotiskt och egna uppfattningar, det är liksom ingen vetenskap.
 
Men du, du kan ju åtminstone försöka hålla dig till sanningen istället för att komma med diverse konspirations teorier. Katolska kyrkan är en av kyrkorna bakom sjukhuskyrkan. liksom ortodoxa och österländska kyrkan och vissa frikyrkor (i nuläget equmeniakyrkan, evangeliska frikyrkan, frälsningsarmen och några till). All info, om man inte kan själv, finns liksom en googling bort. Sedan kan man kankse inte få en specifik präst, å andra sidan får man inte en specifik psykolog om man inte ringer in denna själv heller.

Angående skolan är det väl ofta beroende på lokal? Dotterns skola har ingen aula och har samlingslokal i bygdens pingstkyrka. Vi har också moske och tempel i vår kommun, båda besöks i religionsundervisningen på studiebesök i högstadiet.

Ändå är fakta att endast präst från svenska kyrkan erbjöds mig. Jag hade inte varit intresserad av nån annan heller men det finns ju många i Sverige som är troende men inte inom Svenska kyrkan.

Aula? Högstadiet? Jag menar inte vid skolavslutningar och högstadiet. Det här var på vanliga dagar kring jul och påsk som de (redan på förskolan) gick iväg med ca 20 barn till kyrkan för att en av kyrkans anställda skulle berätta för barnen om jul resp. påsk. De hade bra lokaler på förskolan där pedagogerna hade kunnat lära barnen om jul resp påsk. Men valde att gå iväg till kyrkan och låta kyrkans anställda sköta utbildningen.
 
Det som jag försökte förklara var att just den här formuleringen inte blir riktigt rätt


Detta eftersom en ateist som tror att Gud inte existerar är en agnostisk ateist, och en agnostiker kan vara både ateist och teist.
Det har inte ett dugg med min observation om det negativa ordvalet när det gäller agnostiker/ateister som jag kommenterar. Vi kan utgå från det engelska originalet om du föredrar det.
 
Ändå är fakta att endast präst från svenska kyrkan erbjöds mig. Jag hade inte varit intresserad av nån annan heller men det finns ju många i Sverige som är troende men inte inom Svenska kyrkan.

Aula? Högstadiet? Jag menar inte vid skolavslutningar och högstadiet. Det här var på vanliga dagar kring jul och påsk som de (redan på förskolan) gick iväg med ca 20 barn till kyrkan för att en av kyrkans anställda skulle berätta för barnen om jul resp. påsk. De hade bra lokaler på förskolan där pedagogerna hade kunnat lära barnen om jul resp påsk. Men valde att gå iväg till kyrkan och låta kyrkans anställda sköta utbildningen.
Du visste ju inte ens var denna präst tillhörde, det skrev du ju själv? Hur ska du ha det? Och du drar upp katoliker och andra trosförbund just med argumentet att det finns fler förbund än svenska kyrkan? Ja? De står ju bakom sjukhuskyrkan? Det är ju ett samarbete mellan ett flertal kyrkliga förbund? Vart vill du komma med de - felaktiga - argumenten?

Så kanske det var i skolan förut. Idag bedrivs inte undervisning så (vi har dock lucia i kyrkan då lokalerna är de som passar).

Här har du förövrigt katolska kyrkans hemsida om just sjukhuskyrkan. Du kan ju hänvisa detta till dina bekanta och läsa på lite själv innan du använder argument emot den svenska kyrkan som inte ens stämmer. Sjukhuskyrkan är alltså ett samarbete av MÅNGA förbund. https://www.katolskakyrkan.se/forsamlingsliv/sjalavard-och-bikt/sjukhuskyrkan
 
Du visste ju inte ens var denna präst tillhörde, det skrev du ju själv? Hur ska du ha det? Och du drar upp katoliker och andra trosförbund just med argumentet att det finns fler förbund än svenska kyrkan? Ja? De står ju bakom sjukhuskyrkan? Det är ju ett samarbete mellan ett flertal kyrkliga förbund? Vart vill du komma med de - felaktiga - argumenten?

Så kanske det var i skolan förut. Idag bedrivs inte undervisning så (vi har dock lucia i kyrkan då lokalerna är de som passar).
Det där med skola och kyrka är väldigt olika på olika platser. Bara för ett par år sedan (4 år sedan nu), fick jag jobba mycket aktivt för att slå ihjäl ett projekt med kyrkopedagogik i grundskolan som gick helt överstyr.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att endel inte tycker att man ska prata om religion. Men jag bara vill få ut lite tankar om allt. Men som nog alla har sett så...
Svar
5
· Visningar
885
Senast: LiviaFilippa
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
12 344
Senast: Enya
·
Samhälle Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
11 12 13
Svar
243
· Visningar
21 708
Senast: MiaMia
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag brukar göra en (underbar!) rawfood frukoströra baserad på groddade nakenhavrekorn. För det ändamålet så groddar jag en stor bunke...
Svar
0
· Visningar
394
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp