Vill du ha en uppräkning av det som är är baserat på solkalendern, alltså rester av mycket gamla föreställningar.
Jul = firande av midvinter, dvs att mörkret vänder mot ljuset, annekterades av kristendomen, som förlagt Jesu födelse till den 24/12 så att folk kunde fortsätta fira ljusets återkomst.
Påsk = annektering av vårdagjämningen, det börjar växa och spira och är dags att så, låt oss äta det sista av våra matförråd som vi sparat över vintern, för nu kommer snart ny mat - hönsen börjar lägga ägg.
Midsommar rådde den kristna kyrkan inte på här i Norden, i synnerhet inte i Sverige och Finland. En ren fruktbarhetsfest vid sommarsolståndet, när det grönskar och växer som allra mest.
Höstdagjämningen är väl ingen stor kyrklig högtid, märks mest av i vissa tacksägelsegudstjänster, här hör egentligen en radda skördefester hemma..
Javisst finns det mycket gamla ceremonier och riter som sammanfaller i tid med kristna högtider, precis som det finns mycket gemensamt inom många olika religioner och kulturer runt om i världen. Det är dock inte detsamma som att kristendomen gjort hedniska ceremonier till sina.
Ja, det fanns en tid i Sveriges historia när kristen tro tvingades på folket och alternativa firanden och högtider förbjöds. Trots det levde mycket kvar, precis som du nämner. Det är dock inte synonymt med att de kristna högtider som firas i nutid på något sätt "tagit över" andra traditioner.
I mitt svar, som du svarade på, tog jag upp dopet som ett exempel på varifrån det härstammar. Det är inte så att vi i Sverige döper barn för att ersätta någon tidig hednisk ceremoni. Dopet som det ser ut inom kyrkan kom hit tillsammans med kristendomen, som anammat dopet från vissa grupper inom judendomen.
Jag tänker att Sverige i dag har en blandning av religiösa, kulturella, historiska och hedniska högtider och ceremonier. Alla som vill kan fira jul. Vissa firar Jesu födelse, vissa firar ljusets återkomst, vissa firar både och. Alla som vill kan ingå äktenskap och fira det på det sätt som känns rätt. Alla som vill kan fira kring vårens ankomst, oavsett om man firar vårdagjämning, påst, pesach, eller något annat.
Sedan finns det tillfällen som är mer direkt kopplade till en religion. Kristet dop är ett sådant exempel, Id al-fitr är ett annat. Även icke-troende får ofta delta i firandet, men den religiösa tron är absolut central för att det över huvud taget firas. Det är inget religionen försökt ta över från någon annan, utan helt enkelt ett uttryck för den egna tron.