Svenskars relation till religion

[Wingates]

Allt går givetvis att dra till sin spets.

Tycker nog inte att det är att dra till sin spets faktiskt. Jag var ju assistent till en kvinna med ALS och hon kunde inte kommunicera utan oss på sjukhus - jag hade aldrig tänkt på att fråga om präst åt henne på sjukhus (eftersom jag är ateist). Nu hade hon egen kontakt med präst själv, men det är det ju inte alla som har och hon var knappast ensam i sin situation.

 

[Cambrie]

Då kan man behöva vänta tills det finns en kurator tillgänglig? Man får vänta på mycket i vården.

Nu börjar det ju bli superextremt här i tråden, jag kan lika gärna dra till med en transkvinna som blivit utsatt för conversion therapy i yngre år och är traumatiserad men så illa däran att hon knappt kan kommunicera, men erbjuds en präst istället för kurator som samtalsstöd. Är det också okej?

*kl
Nej, jag tycker inte att det är överhövan jättehemskt att man blir erbjuden en präst att samtala med, men om är norm att bli erbjuden en präst när man specifikt bett om något annat känns det sisådär. Det är en sak att ha rätt att utöva sin religion, en annan att det ska tas för givet att den religionen har en plats i allmänna vården - tycker jag.

Jag kan inte tycka att en kurator överhuvudtaget ska behandla en svårt traumatiserad människa nej. Det räcker med lite kurser som kurator, har man tur kan man få en beteendevetare eller en socionom. Men en människa som du beskriver behöver betydligt mer än så. Där bör det kanske in personal från psykiatrivården tänker jag.

 

[EmmaBovary]

Det kan jag men ingen annan kyrka är så stor.

Jo, men om du vill åt något mer strikt så är det kanske värt det?

 

[Sel]

Exakt det är 2 vitt skilda ting och ingen som ligger på sjukhus (inte i Sverige iaf) blir pådyvlad någon religion.
Religiöst kontakt/stöd måste man som patient efterfråga.

Att en vårdpersonal frågar om en patient som uttryckligen vill ha samtalsstöd vill prata med en präst pga ingen kurator/psykolog/terapeut finns på plats är ju inte = vården prackar på patienten nån religion.

Det har jag inte skrivit heller, däremot tycker jag det är ganska beklagligt att prästen får samma rum som kuratorn (eller vad för stöd som nu efterfrågas) i exemplet som kom upp. Jag tycker helt enkelt inte att det hör hemma i samma rum, ungefär som att jag inte tycker det vore okej att använda en präst istället för skolkurator heller.

 

[Sel]

Jag kan inte tycka att en kurator överhuvudtaget ska behandla en svårt traumatiserad människa nej. Det räcker med lite kurser som kurator, har man tur kan man få en beteendevetare eller en socionom. Men en människa som du beskriver behöver betydligt mer än så. Där bör det kanske in personal från psykiatrivården tänker jag.

Precis, inte en präst heller.

 

[Cambrie]

Precis, inte en präst heller.

Jag tror inte en sådan person skulle be om just samtalsstöd så det är nog oavsett inte aktuellt.

 

[Sel]

Tycker nog inte att det är att dra till sin spets faktiskt. Jag var ju assistent till en kvinna med ALS och hon kunde inte kommunicera utan oss på sjukhus - jag hade aldrig tänkt på att fråga om präst åt henne på sjukhus (eftersom jag är ateist). Nu hade hon egen kontakt med präst själv, men det är det ju inte alla som har och hon var knappast ensam i sin situation.

Givetvis, situationerna måste anpassas, men för en generell situation blir det ibland lite in absurdum. SJÄLVKLART hjälper man en svårt funktionshindrad människa att kommunicera, men lika självklart tycker jag det är att religion inte bör vara en närvaro som inte får ifrågasättas inom vården.

 

[skogaliten]

Varifrån kommer påståendet att kristendom har gjort hedniska sedvänjor till sina?

Mig veterligen stammar det kristna dopet som utövas i kyrkor i Sverige ursprungligen från judiska traditioner, och kom till Sverige med kristna missionärer under 1000-1100-talen.

Vill du ha en uppräkning av det som är är baserat på solkalendern, alltså rester av mycket gamla föreställningar.

Jul = firande av midvinter, dvs att mörkret vänder mot ljuset, annekterades av kristendomen, som förlagt Jesu födelse till den 24/12 så att folk kunde fortsätta fira ljusets återkomst.

Påsk = annektering av vårdagjämningen, det börjar växa och spira och är dags att så, låt oss äta det sista av våra matförråd som vi sparat över vintern, för nu kommer snart ny mat - hönsen börjar lägga ägg.

Midsommar rådde den kristna kyrkan inte på här i Norden, i synnerhet inte i Sverige och Finland. En ren fruktbarhetsfest vid sommarsolståndet, när det grönskar och växer som allra mest.

Höstdagjämningen är väl ingen stor kyrklig högtid, märks mest av i vissa tacksägelsegudstjänster, här hör egentligen en radda skördefester hemma..

 

[Sel]

Poängen är väl att det mycket väl kan vara personer i livets slutskede som vill prata med någon.

Jag tycker som sagt att det är fel att vården är underfinansierad och att civilsamhället (med trossamfund inräknade) behöver vara de som steppar upp och finns där, när det borde erbjudits annat.

Självklart, och det är väl ingen som sagt att de inte ska få prata med en präst om de önskar göra det?

 

[Cambrie]

Det har jag inte skrivit heller, däremot tycker jag det är ganska beklagligt att prästen får samma rum som kuratorn (eller vad för stöd som nu efterfrågas) i exemplet som kom upp. Jag tycker helt enkelt inte att det hör hemma i samma rum, ungefär som att jag inte tycker det vore okej att använda en präst istället för skolkurator heller.

Så vad är din lösning? Ingen har sagt något om att det inte är tragiskt att samtalsstöd kan erbjudas dygnet runt i form av kurator vilket hade varit det bästa, alla begriper det. Men i exemplet så ansågs väl inte personen vara så sjuk att hon behövde en psykolog (som väldigt sällan verkar arbeta med just samtalsstöd på sjukhus), hon erbjöds ett alternativ, men tackade nej. I det läget, vad anser du sjukhuset skulle göra?

Jag har inte uppfattat dig innan att du är emot mänskliga rättighetsdoktrinen för övrigt. Googlar man skottland förresten så verkar det finnas kyrkor och präster på de flesta sjukhus där också, jag tror det är norm i hela Europa, har så svårt att se varför det är så upprörande. Vi har bibliotek som inte heller drivs av sjukhuset på vårt närmsta sjukhus också.

 

[Sel]

Jag tror inte en sådan person skulle be om just samtalsstöd så det är nog oavsett inte aktuellt.

Eller också ville hon prata med just en oberoende människa, hon kan ju ha varit med om ett annat trauma.

Som sagt kan vi dra upp vilka exempel som helst om vi vill, men det blir bara tramsigt. Självklart finns det alltid en situation eller person som kräver en annan slags anpassning - jag tror verkligen inte att särskilt många har problem med att personal frågar om de vill prata med en präst heller, de flesta säger säkert bara ja eller nej och så är det bra med det men jag kan förstå att en blir lite upprörd när folk ifrågasätter varför den religiösa kontakten inte skulle fungera lika bra.

 

[skogaliten]

Det är en grav förenkling. Det finns judar som är ateister.

Jag kommer ur en svensk-centraleuropeisk, judisk-ateistisk tradition.

Det är en tradition som som är intellektuell, intresserad av vetenskap, frågvis och bitvis rätt provocerande för omvärlden.

I min tradition, så ifrågasätter man i allra högsta grad religion och religiösa yttringar, liksom rasism och misogyni.

Vi är ena jobbiga jävlar, men vi böjer inte knä för någon form av präster, och vill koka killingen i dess moders mjölk, så gör vi det, samtidigt som undrar varför man inte ska göra så.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jo, men om du vill åt något mer strikt så är det kanske värt det?

Kanske. Men helst vill jag att kyrkan stramas åt.

 

[Cambrie]

Eller också ville hon prata med just en oberoende människa, hon kan ju ha varit med om ett annat trauma.

Som sagt kan vi dra upp vilka exempel som helst om vi vill, men det blir bara tramsigt. Självklart finns det alltid en situation eller person som kräver en annan slags anpassning - jag tror verkligen inte att särskilt många har problem med att personal frågar om de vill prata med en präst heller, de flesta säger säkert bara ja eller nej och så är det bra med det men jag kan förstå att en blir lite upprörd när folk ifrågasätter varför den religiösa kontakten inte skulle fungera lika bra.

Om hon kunde be om en kurator, tacka nej till en präst så kan hon säkert be om att få prata med en sjuksköterska eller någon också tänker jag. Förstår inte varför folk inte vill kommunicera (om de har möjlighet) "kan jag få prata med en kurator?" "De har semester, vill du prata med en präst istället?" "Nej, jag vill inte prata med en präst, finns det någon sjuksköterska eller någon annan som kan prata med mig istället?"

 

[Enya]

Härliga tider, nu räcker det med en anekdotisk upplevelse nån gång för länge sen för att döma och dra en hel yrkeskår över samma kam till tidens ände


Då kan vi konstatera att exakt alla kuratorer i dåtid, nutid och för all framtid är flummiga hippes som rapar ur sig klyshor, för jag vet minsann om en sån kurstormänniska.

Eller så kan vi konstatera att just den individen var inte lämpad för yrket och att den garanterat inte var en bra representant för yrket.

Jag vet en del psykologer som har diagnoser, alla psykologer måste ha diagnoser då. i alla fall enligt tänket i den här tråden om att alla präster har diagnoser.

 

[Enya]

Jag menar att de inte har där att göra i egenskap av religiösa roller om inte en patient har valt och begärt det aktivt genom att kontakta dem på egen hand.

Men jag läste i ett tidigare inlägg att det finns en lag kring det, så det kanske är den som måste förändras.

Varför måste lagen ändras för att det finns någon som har svårt att stå ut med en fråga? På de allra flesta ställen erbjuds man psykolog/kurator vid kris och även präst. Bara att tacka nej till det man inte vill. Är det ett problem att kuratorn har semester/inte jobbar natt så är det ju det som ska ändras, inte att man erbjuder präst. För i så fall vill jag inte att man erbjuder något alls, inte kurator/psykolog heller. Varför skulle man om man inte själv ber om det/söker upp det? Varför ska man få erbjudande om kurator/psykolog, men inte präst, bara att aktivt söka upp själva ju.

 

[Sel]

Så vad är din lösning? Ingen har sagt något om att det inte är tragiskt att samtalsstöd kan erbjudas dygnet runt i form av kurator vilket hade varit det bästa, alla begriper det. Men i exemplet så ansågs väl inte personen vara så sjuk att hon behövde en psykolog (som väldigt sällan verkar arbeta med just samtalsstöd på sjukhus), hon erbjöds ett alternativ, men tackade nej. I det läget, vad anser du sjukhuset skulle göra?

Jag har inte uppfattat dig innan att du är emot mänskliga rättighetsdoktrinen för övrigt. Googlar man skottland förresten så verkar det finnas kyrkor och präster på de flesta sjukhus där också, jag tror det är norm i hela Europa, har så svårt att se varför det är så upprörande. Vi har bibliotek som inte heller drivs av sjukhuset på vårt närmsta sjukhus också.

Jag blir inte upprörd, jag är inte emot mänskliga rätigheter och jag har ingen större åsikt kring kyrkorna i Skottland heller utöver att de eventuellt är lite för många. Jag upplever som sagt Svenska folket som betydligt mindre religiösa oavsett traditionerna som firas där... Det gnuggar mig bara lite mothårs att flera verkar ta för givet, och envist beskriver hur att prata med en Präst är likställt med att prata med vilken medmänniska/kurator/stödmänniska som helst. Religion är inte oladdat för alla.

Jag vet inte om jag vill spekulera mer kring exemplet som kom upp i tråden, det är ju omöjligt att veta hur saken diskuterades eller hur alternativen räknades upp. I min värld borde det vara en tjänst som erbjuds av kyrkan, inte erbjuds/rekommenderas genom vården.

 

[Sel]

Om hon kunde be om en kurator, tacka nej till en präst så kan hon säkert be om att få prata med en sjuksköterska eller någon också tänker jag. Förstår inte varför folk inte vill kommunicera (om de har möjlighet) "kan jag få prata med en kurator?" "De har semester, vill du prata med en präst istället?" "Nej, jag vill inte prata med en präst, finns det någon sjuksköterska eller någon annan som kan prata med mig istället?"

Jag skulle tro att det oftast är så det går till.

 

[Enya]

Självklart får var och en vända sig vart en vill, det har jag inte sagt något om. Jag reagerar på att när folk säger att de inte vill tala med en präst ifrågasätts det varför.

Jag tycker inte heller att religion har inom sjukvården att göra. Självklart kan en säga nej, men om en präst erbjuds "istället för" opartisk terapeut eller kurator tycker jag också att religionen tagit ett steg för långt.

Det är inte religionen som tagit ett steg för långt, tvärtom, de gör det medmänniskor förväntas göra. Det är sjukvården som brister. Det är inte religionen. Religion och sjukvård har alltid hållit ihop på olika sätt eftersom människor i kris ofta velat ha stöd av tex präst. Det är inte så att präster prackar på sin tro på alla som besöker sjukvården så jag har oerhört svårt att se att det är ett stort problem med att sjukhuspräster ens finns.

 

[Cambrie]

Jag skulle tro att det oftast är så det går till.

Och jag kan verkligen inte se problemet med att informera vilka möjligheter som finns om en nu ber om samtalstöd
Men min vän var också väldigt tydlig med att prästen inte är där för den typen av samtalstöd, det finns en kyrka på de flesta sjukhus man kan besöka om man vill ha det, prästen är där som främsta uppgift för att hjälpa de som ligger på dödsbädden och dess anhöriga om de begär den hjälpen och det är väl vanligare ju äldre människor är, det kommer säkert att se annorlunda ut om 20 år då sverige blir mer och mer sekulerat. Men just nu verkar det vara en tjänst som behövs.

(Men när jag låg inne gravid med mitt andra barn på avdelningen för oförlösta var dopfunten och andaktsrummet på bb tänt varje dag så även yngre par använde sig uppenbart av prästen vid livskriser).

Ska sägas att jag själv aldrig blivit erbjuden samtalsstöd varken som anhörig eller när jag behövt vård av präst, det har varit uteslutande kurator. Vid vissa behandlingar vill de ju gärna att man pratar med någon, till exempel vid abort eller om man ska sterilisera sig, då står det väl ordagrant att det är kurator, och inte präst, som erbjuds.