Svenskars relation till religion

[Sel]

Det är inte religionen som tagit ett steg för långt, tvärtom, de gör det medmänniskor förväntas göra. Det är sjukvården som brister. Det är inte religionen. Religion och sjukvård har alltid hållit ihop på olika sätt eftersom människor i kris ofta velat ha stöd av tex präst. Det är inte så att präster prackar på sin tro på alla som besöker sjukvården så jag har oerhört svårt att se att det är ett stort problem med att sjukhuspräster ens finns.

Visst bör det finnas sjukhuspräster tillgängliga för den som vill ha det stödet, jag ifrågasätter bara att/om de erbjuds genom vården som likvärdigt stöd som andra vårdanknutna samtalskontakter.

 

[Cambrie]

Jag skulle tro att det oftast är så det går till.

Och jag kan verkligen inte se problemet med att informera vilka möjligheter som finns om en nu ber om samtalstöd
Men min vän var också väldigt tydlig med att prästen inte är där för den typen av samtalston, det finns en kyrka på de flesta sjukhus man kan besöka om man vill ha det, prästen är där som främsta uppgift för att hjälpa de som ligger på dödsbädden och dess anhöriga om de begär den hjälpen och det är väl vanligare ju äldre människor är, det kommer säkert att se annorlunda ut om 20 år då sverige blir mer och mer sekulerat. Men just nu verkar det vara en tjänst som behövs.

(Men när jag låg inne gravid med mitt andra barn på avdelningen för oförlösta var dopfunten och andaktsrummet på bb tänt varje dag så även yngre par använde sig uppenbart av prästen vid livskriser).

Ska sägas att jag själv aldrig blivit erbjuden samtalsstöd varken som anhörig eller när jag behövt vård av präst, det har varit uteslutande kurator. Vid vissa behandlingar vill de ju gärna att man pratar med någon, till exempel vid abort eller om man ska sterilisera sig, då står det väl ordagrant att det är kurator, och inte präst, som erbjuds.

 

[Enya]

Visst bör det finnas sjukhuspräster tillgängliga för den som vill ha det stödet, jag ifrågasätter bara att/om de erbjuds genom vården som likvärdigt stöd som andra vårdanknutna samtalskontakter.

De är ofta likvärdiga stöd. De är samtalsstöd. De har samtaslsutbildningar. De jobbar med samtalsstöd och människor i kris. Vill man inte tala med en präst tackar man nej, svårare än så är det inte.

 

[Sel]

Och jag kan verkligen inte se problemet med att informera vilka möjligheter som finns om en nu ber om samtalstöd
Men min vän var också väldigt tydlig med att prästen inte är där för den typen av samtalstöd, det finns en kyrka på de flesta sjukhus man kan besöka om man vill ha det, prästen är där som främsta uppgift för att hjälpa de som ligger på dödsbädden och dess anhöriga om de begär den hjälpen och det är väl vanligare ju äldre människor är, det kommer säkert att se annorlunda ut om 20 år då sverige blir mer och mer sekulerat. Men just nu verkar det vara en tjänst som behövs.

(Men när jag låg inne gravid med mitt andra barn på avdelningen för oförlösta var dopfunten och andaktsrummet på bb tänt varje dag så även yngre par använde sig uppenbart av prästen vid livskriser).

Ska sägas att jag själv aldrig blivit erbjuden samtalsstöd varken som anhörig eller när jag behövt vård av präst, det har varit uteslutande kurator. Vid vissa behandlingar vill de ju gärna att man pratar med någon, till exempel vid abort eller om man ska sterilisera sig, då står det väl ordagrant att det är kurator, och inte präst, som erbjuds.

Jag tror också att det kommer att förändras. Min mamma har hela livet jobbat väldigt nära döden och vi har i familjen alltid haft en mycket öppen dialog om hur vi vill ha det, det är vid skillnad från mina farföräldrars önskemål till exempel... förhoppningsvis kan vi så småningom fasa ut kyrkans närvaro vid sjukhus helt och hållet, men oavsett tycker jag det är viss skillnad vid en tyst närvaro och aktiv rekommendation från vårdpersonal. Skillnaden mellan det och information är väl hårfin och personlig kan jag tänka.

Jag har inte heller blivit erbjuden samtalsstöd (inte av något slag), utan reagerade framför allt på att när några stycken skrev att de inte var intresserade av att prata med en präst trycktes det mycket hårt på att det var detsamma som vilket samtalsstöd som helst - och det kanske det är för en del, men det är inte allas sanning oavsett hur välutbildad prästen ifråga är.

 

[Sel]

De är ofta likvärdiga stöd. De är samtalsstöd. De har samtaslsutbildningar. De jobbar med samtalsstöd och människor i kris. Vill man inte tala med en präst tackar man nej, svårare än så är det inte.

Likvärdiga akademiskt kanhända, men de är fortfarande grundade i kyrkan och sin tro. Det kan vara viktigt.
Självklart är det så, men jag kan också förstå att om man har dåliga erfarenheter av exempelvis kyrkan och sitter i en svår situation i behov av stöd och blir erbjuden stöd från just den organisationen när man förväntar sig opartisk vård, kan det vara jobbigt.

 

[Enya]

Likvärdiga akademiskt kanhända, men de är fortfarande grundade i kyrkan och sin tro. Det kan vara viktigt.
Självklart är det så, men jag kan också förstå att om man har dåliga erfarenheter av exempelvis kyrkan och sitter i en svår situation i behov av stöd och blir erbjuden stöd från just den organisationen när man förväntar sig opartisk vård, kan det vara jobbigt.

I så fall lika jobbigt om man har dålig erfarenhet av psykologer, psykiatriker, kuratorer, läkare eller vården i allmänhet. Tacka nej. Det är inte svårt.

Samtalsstödet som präster sysslar med har inte med tro att göra så just i de fallen har religionen ingen betydelse för mötet mellan prästen och människan i kris.

Att man inte vill prata med präst är en sak, att hävda att det beror på att det bygger på personens tro osv är en annan. Att ta bort präster som alternativ tycker jag är fel, se till att regionerna har kuratorer alltid istället så att alla kan få den hjälp de vill ha i så fall.

 

[Sel]

I så fall lika jobbigt om man har dålig erfarenhet av psykologer, psykiatriker, kuratorer, läkare eller vården i allmänhet. Tacka nej. Det är inte svårt.

Samtalsstödet som präster sysslar med har inte med tro att göra så just i de fallen har religionen ingen betydelse för mötet mellan prästen och människan i kris.

Att man inte vill prata med präst är en sak, att hävda att det beror på att det bygger på personens tro osv är en annan. Att ta bort präster som alternativ tycker jag är fel, se till att regionerna har kuratorer alltid istället så att alla kan få den hjälp de vill ha i så fall.

Det är i mittenstycket vi helt enkelt inte förstår varandra.

Jag tycker visst att jourhavande präster eller vilka andra typer av religiöst stöd som helst ska finnas och vara tillgängligt för den som behöver det, jag tycker bara inte att det ska vara en sådan integrerad del av till exempel allmänna vården.

 

[Enya]

Så då är vi tillbaka till frågan: om en person råkar ut för en livskris samtidigt som den sekulära personalen är frånvarande, ska det då inte ens föreslås att det finns en möjlighet att få tala med en präst?

Ska vården journalföra folks inställning till religion, så att de som absolut inte vill tala med någon som har en teologisk utbildning inte ens får frågan, medan t.ex tant Agda 86 år som gärna vill ha stöd från prästen får frågan?

Eller ska vi ta bort prästerna helt så att ingen får frågan? För att det ska vara någon slags skev "rättvisa" för ateisterna som inte kan säga nej medan de som är troende inte vågar be om den hjälpen eftersom man blir nedvärderad och nedsedd på av ateister och har dålig erfarenhet av det? Vems rätt ska få styra?

Personligen vore det enklare att ha både kurator och präst och att folk slutade se präst så laddat, vill man inte samtal med präst får man väl lära sig träna på sitt nej. Helt enkelt. Trots allt söker många ändå stöd och trygghet hos en präst vid en kris vid sjukdom och död, det är därför sjukhuskyrkan finns.

 

[Enya]

Det är i mittenstycket vi helt enkelt inte förstår varandra.

Jag tycker visst att jourhavande präster eller vilka andra typer av religiöst stöd som helst ska finnas och vara tillgängligt för den som behöver det, jag tycker bara inte att det ska vara en sådan integrerad del av till exempel allmänna vården.

Fast vid kris är det många som söker sig till präster för stöd, därför finns det i vården. Där kriser ofta finns. Vill man inte ha det stödet står det en fritt att säga nej tack. Att det inte finns tillgänglig kurator istället är fel, men då får man väl söka psykakuten eller lobba för att regionerna inför dygnetrunt stöd som inte är religiöst.

 

[Enya]

Jag tycker personligen att det borde vara upp till patienten att själv fråga efter en präst, det borde inte vara en del av "vårdpaketet" sas. @Cambrie beskrev ju dock ovan varför just religiöst stöd särbehandlas.

Om jag mår dåligt vid en kris och blir erbjuden stöd av kurator så tänker jag att de också kan erbjuda stöd av präst. Annars tycker jag inte de ska erbjuda något. man får i så fall söka upp det själv. Om det ska vara rättvist.

Ibland mår man kanske så skit att det är enklare att svara på en fråga än aktivt söka upp.

 

[Sel]

Om jag mår dåligt vid en kris och blir erbjuden stöd av kurator så tänker jag att de också kan erbjuda stöd av präst. Annars tycker jag inte de ska erbjuda något. man får i så fall söka upp det själv. Om det ska vara rättvist.

Ibland mår man kanske så skit att det är enklare att svara på en fråga än aktivt söka upp.

Nej, rättvist är opartiskt och ickereligiöst. Alla står på samma plattform, sedan kan det finnas val som erbjuds från andra organisationer.
Med din syn på rättvisa skulle man annars erbjudas ett samtalsstöd inom varje tänkbar religion som finns, och det händer givetvis inte.

 

[Enya]

Nej, rättvist är opartiskt och ickereligiöst. Alla står på samma plattform, sedan kan det finnas val som erbjuds från andra organisationer.
Med din syn på rättvisa skulle man annars erbjudas ett samtalsstöd inom varje tänkbar religion som finns, och det händer givetvis inte.

Gör det inte? Jag tyckte mig läsa om det och har hört om det tidigare, att fler alternativ funnits.

Rättvist är inte opartiskt och ickereligiöst. Det är att kunna erbjuda ett alternativ till den som tror och den som inte tror, inte bara ett alternativ till den som inte tror. Det verkar mer och mer som att den enda rätta vägen att gå numera är att ateister har företräde till allt, deras tolkningar och känslor är de enda rätta och de som ska accepteras.

 

[Sassy]

Det var inte ens en månad sedan jag fick förslaget att söka mig till kyrkan för samtal/krisbearbetning, från min läkare. Vården kan inte erbjuda samtal som inte går inom ramen för "terapibehov" och knappt ens då.

Att det dessutom verkar saknas en seriös sekulär "själavårdande" utbildning och kompetens säger ju en hel del om att religionen har en särställning i samhället som åtminstone jag inte tycker den ska ha.

En religiös kontakt ska vara helt frivillig om vi ska påstå att vi har religionsfrihet. Det är det inte om det är "präst/imam eller ingen" som är alternativet om man söker stöd. Det är inte på något sätt kritik mot prästen som råkar vara där, men ett mycket tydligt tecken på att samhället inte klarar sitt uppdrag och det måste ändras.

 

[Sel]

Gör det inte? Jag tyckte mig läsa om det och har hört om det tidigare, att fler alternativ funnits.

Rättvist är inte opartiskt och ickereligiöst. Det är att kunna erbjuda ett alternativ till den som tror och den som inte tror, inte bara ett alternativ till den som inte tror. Det verkar mer och mer som att den enda rätta vägen att gå numera är att ateister har företräde till allt, deras tolkningar och känslor är de enda rätta och de som ska accepteras.

Fler kanske, men hur många? Om vi nu snackar rättvisa.

Jag har inte skrivit att det inte ska finnas alternativ för troende. Tvärtom. Personligen vill jag att plattformen vården utgår ifrån är vetenskaplig, opartisk och ickereligiös och att alternativt stöd som passar alla finns utöver detta. I en utopi. Utanför vården.

 

[Liran]

Är man så illa däran finns ju psykakut och liknande.

Personligen skulle jag bara säga nej, men det betyder fortfarande inte att jag tycker att religion hör hemma i vård. De är två totalt skilda ting för mig och jag förstår inte vad den ena har med den andra att göra idag. Om en patient är troende och vill ha det stödet är det mellan hen och kyrka/tempel/valfritt.

Jag säger ingenting om vem som är bäst på vad, det finns stolpskott överallt, men jag har personligen inget intresse av att söka stöd hos en präst.

Psykakuter är först och främst till för psykotiska och maniska personer och för djupt deprimerade, inte för personer vars partner har gjort slut och liknande mindre kriser.

Det är heller inget ställe man skickar, eller låter en psykiskt frisk människa som just fått livets hårdaste smäll, att söka sig till. Tvivlar på att du sett en psykakut inifrån eftersom det är en ytterst olämplig miljö för friska människor i en akut livsförändrande kris.

Det rör sig om föräldrar, vars barn råkat ut för ett fysiskt trauma och nu precis har konstaterats död eller hjärndöd, vid lunchtid var allting som vanligt utan problem. Det rör sig om föräldrar som vakat i två månader vid sitt för tidigt födda barns respirator. Allt har gått framåt tills nu när plötsligt babyn drabbats av en massiv hjärnblödning som förstört allt utom basala funktioner. Ska respiratorn slås av?

Det rör sig om partnern till kvinnan som dog under förlossningen, eller hon som fick ett dött eller döende barn trots att allt sett bra ut under graviditeten.

Det rör sig om människor som får besked om sjukdomar som kommer att leda till döden inom en snar framtid.

Att prata med en präst som har gått igenom psykoanalys så att hon eller han är medveten om sina egna svagheter, som har en lång, krävande akademisk utbildning i existensiella, eviga frågor och som har mött många personer i den här skarpa typen av kriser framstår som en förmån. Antagligen är det den mest kvalificerade personen på sjukhuset att prata med vare sig man är kristen eller ej, men naturligtvis är det ett fritt val.

Lägger till att jag inte är troende utan agnostiker, ej konfirmerad men döpt och nöjd medlem av svenska kyrkan.

 

[Enya]

Fler kanske, men hur många? Om vi nu snackar rättvisa.

Jag har inte skrivit att det inte ska finnas alternativ för troende. Tvärtom. Personligen vill jag att plattformen vården utgår ifrån är vetenskaplig, opartisk och ickereligiös och att alternativt stöd som passar alla finns utöver detta. I en utopi.

Prästen finns med som samtalsstöd. Evidensbaserad. Ickereligiös om patienten vill det. Vetenskapsligt.

Jag tycker det är lite skrämmande att ateisters vilja ska gå före även när det gäller sjukhuspräster också. Att man inte ens kan säga nej till fråga om samtalsstöd av en präst vid kris utan vill ha bort präster för man har fått för sig att religion och vår inte hör i hop. Då kan man inte sin historia. Vid kris söker många stöd i kyrkan och har så gjort i många år. Sjukdomar och olycksfall är ofta kris för en hel del personer. Det är inte alls konstigt att sjukhuskyrkan finns vid större sjukhus och kan erbjuda samtalsstöd för den som vill ha det.

Är det jobbigt att det inte finns kuratorer eller psykologer dygnets alla timmar så väck frågan så att det uppmärksammas så att fler anställs. Det är inte prästernas fel, svenska kyrkans fel eller de troendes fel att de kan få stöd vid kris och en ateist inte kan få det. Att ta bort det stödet för att ateister inte kan få det är fel väg att gå. Det känns mer som att vara missunnsam.

 

[Sel]

Prästen finns med som samtalsstöd. Evidensbaserad. Ickereligiös om patienten vill det. Vetenskapsligt.

Jag tycker det är lite skrämmande att ateisters vilja ska gå före även när det gäller sjukhuspräster också. Att man inte ens kan säga nej till fråga om samtalsstöd av en präst vid kris utan vill ha bort präster för man har fått för sig att religion och vår inte hör i hop. Då kan man inte sin historia. Vid kris söker många stöd i kyrkan och har så gjort i många år. Sjukdomar och olycksfall är ofta kris för en hel del personer. Det är inte alls konstigt att sjukhuskyrkan finns vid större sjukhus och kan erbjuda samtalsstöd för den som vill ha det.

Är det jobbigt att det inte finns kuratorer eller psykologer dygnets alla timmar så väck frågan så att det uppmärksammas så att fler anställs. Det är inte prästernas fel, svenska kyrkans fel eller de troendes fel att de kan få stöd vid kris och en ateist inte kan få det. Att ta bort det stödet för att ateister inte kan få det är fel väg att gå. Det känns mer som att vara missunnsam.

Jag har inte någonstans skrivit att folk inte ska få ta kontakt med en präst. Var går ateisters vilja "före" någon annans? Jag tycker det vore fullt normalt i dagens samhälle att utgå från "neutral mark" och låta religionerna stå utanför så att var och en kan välja att ta steget dit om en så önskar.

 

[Dentaku]

Jag tycker att samtal med präst(eller motsvarande) inom vården går att jämföra med att bl a Frälsningsarméns arbete med hemlösa och andra utsatta. Det ska vara ett komplement till välfärden, ingen ersättning.
Men att hjälpen erbjuds eller tipsas om - även via det offentliga - har jag svårt att se problemet med.

 

[Sel]

Psykakuter är först och främst till för psykotiska och maniska personer och för djupt deprimerade, inte för personer vars partner har gjort slut och liknande mindre kriser.

Det är heller inget ställe man skickar, eller låter en psykiskt frisk människa som just fått livets hårdaste smäll, att söka sig till. Tvivlar på att du sett en psykakut inifrån eftersom det är en ytterst olämplig miljö för friska människor i en akut livsförändrande kris.

Det rör sig om föräldrar, vars barn råkat ut för ett fysiskt trauma och nu precis har konstaterats död eller hjärndöd, vid lunchtid var allting som vanligt utan problem. Det rör sig om föräldrar som vakat i två månader vid sitt för tidigt födda barns respirator. Allt har gått framåt tills nu när plötsligt babyn drabbats av en massiv hjärnblödning som förstört allt utom basala funktioner. Ska respiratorn slås av?

Det rör sig om partnern till kvinnan som dog under förlossningen, eller hon som fick ett dött eller döende barn trots att allt sett bra ut under graviditeten.

Det rör sig om människor som får besked om sjukdomar som kommer att leda till döden inom en snar framtid.

Att prata med en präst som har gått igenom psykoanalys så att hon eller han är medveten om sina egna svagheter, som har en lång, krävande akademisk utbildning i existensiella, eviga frågor och som har mött många personer i den här skarpa typen av kriser framstår som en förmån. Antagligen är det den mest kvalificerade personen på sjukhuset att prata med vare sig man är kristen eller ej, men naturligtvis är det ett fritt val.

Lägger till att jag inte är troende utan agnostiker, ej konfirmerad men döpt och nöjd medlem av svenska kyrkan.

Nu tänkte jag om patienten/personen är så illa däran att hen inte förmår vänta tills samtalsstöd finns tillgängligt. Är det så illa känns psykakuten som ett alternativ. Jag vet vad det innebär.

Det är inte en enda användare i tråden som skrivit att präster inte kan vara värdefulla, inte går att prata med, inte vet vad de gör - jag förstår inte varför förträffligheten hos dessa människor ska framförhållas gång på gång, på gång. De flesta är säkert jättefina och väldigt kapabla, det betyder inte att det nödvändigtvis är idealt att en religiös organisation systematiskt ska rekommenderas inom vården.
Vi är inte bara ateister som inte är kristna.

 

[Enya]

Jag har inte någonstans skrivit att folk inte ska få ta kontakt med en präst. Var går ateisters vilja "före" någon annans? Jag tycker det vore fullt normalt i dagens samhälle att utgå från "neutral mark" och låta religionerna stå utanför så att var och en kan välja att ta steget dit om en så önskar.

Och jag ser inga problem med att sjukhuspräster finns. Problemet är att kuratorer inte finns så det räcker. Det är inte en rättelse av religionen som ska göras utan av sjukvården. Sjukhuskyrkan gör ett gott jobb, bara för att du inte vill ha den betyder inte att andra inte vill, trist att din och andra ateisters syn ska styra där när sjukhuskyrkan inte ens prackar på någon sin tro. Jag har aldrig blivit påprackad någon tro när jag besökt ett sjukhus av de massvis med gånger jag gjort det, någonsin. Att det inte går att samsas på ett sjukhus verkar helt sjukt. Det är neutral mark att de finns där eftersom troende också finns där, de bör ha lika stora rättigheter till att få samtalsstöd som ateister, att få nå en präst som en ateist slipper. Och vad jag vet möter man inte en präst om man inte aktivt säger att man vill prata med en präst.