Svenskars relation till religion

[sjoberga]

Vem marknadsför präster som alternativ på sjukhus?

Att en människa i kris, i behov av stöd som vanlig vårdpersonal vare sig kan eller har tid att ge blir tillfrågad om man vill prata med en präst, när inte kurator/psykolog finns tillgänglig (dvs som sista alternativ) verkar vara oerhört provocerande.

Men visst, en pizzabagare som utbildar sig under några år i hur man bemöter människor i kris, duger väl lika bra som vilken annan som helst, förutsatt att 1) pizzerian står för lönen och 2) den blir godkänd för att jobba på sjukhuset.

Det viktiga i sammanhanget bör ju vara att personen har en grundlig utbildning i hur man bemöter människor i kris, sen om den är ateist, tror på gud, allah, ganesha, oden eller nån annan typ av gud är sekundärt i min värld.

Nej, jag tycker inte att vården, i brist på kapacitet, ska hänvisa till eller referera till alternativ vård som inte bedrivs med det regelverk som vi annars anser ger patienten de effektiva behandlingar och den patientsäkerhet inklusive möjligheter att anmäla vårdgivaren och täckas av försäkringar som krävs för en människa som behöver vård. Det gäller oavsett hur lång utbildning en person har i sitt alternativa gebit utanför vården. Sådan vård får patienter aktivt söka själva.

Eftersom det verkar vara reglerat i lag, som i mitt tycke ignorerar patientsäkerheten och dessutom särbehandlar livsåskådningar av olika sorter, anser jag att det är där ändringarna krävs.

 

[sjoberga]

Den andra diskussionen handlar om prästers funktion och roll som stöd till människor i kris. Där har det förklarats att den roll de har i sådana situationer inte handlar om religion (om inte personen de samtalar med uttryckligen önskat det), utan om mellanmänskligt stöd. Där har också prästers kompetens som just akut krisstöd förklarats, därför att det framställts som att alla samtal med en präst kretsar kring religion, och att det stöd en präst kan erbjuda människor i kris inte har mer evidens än vad vem som helst (pizzabagare, butiksbiträde, hund) kan erbjuda. Det är direkta felaktigheter, och att säga emot dessa och berätta hur det faktiskt ser ut är inte detsamma som att inte ha förståelse för att inte alla människor är bekväma med att prata med en präst, oavsett omständigheter.

Men såna påståenden har ingen lämnat heller, det är en annan ”trådsanning” som uppstått i en felaktig tolkning.

Jag har inte påstått att prästers utbildning i akut krisstöd är sämre eller ens likvärdig med motsvarande utbildningar i akut krisstöd som någon annan skulle kunna erhålla i andra sammanhang. Ribban skulle varken höjas eller sänkas, utan mer stå på den del av planen där patienten är beredd att hjälpas att hoppa över den.

Påståendet gällde att jag personligen hellre skulle erhålla ett krisstöd på andra sätt. Som är mer relevanta och intressanta för mig som individ än en hänvisning till sjukhuskyrkan.

 

[Lingon]

Jag tycker att det är mycket lättare att utgå från den här typen av modell som första steg om folk ska definiera sig själva.


Visa bifogad fil 135469

100% säker kan man aldrig vara men jag är lika säker på att det inte existerar gudar som jag är att enhörningar inte existerar.

 

[sjoberga]

Jag tycker att det är mycket lättare att utgå från den här typen av modell som första steg om folk ska definiera sig själva.


Visa bifogad fil 135469

Jag definierar mig som agnostiker som ännu inte har sett tillstymmelse till bevis för att gudomligheter existerar.

Det är ju inte som att vi människor existerar i ett kunskaps- och informationsvakuum om hur världen och vi själva fungerar - där vi måste 50/50-chansa på vilken beskrivning av världen som verkar mest korrekt.

 

[MML]

Du har fel. Jag har blivit erbjuden präst (=person där pga sin religiösa roll) på sjukhus när jag efterfrågade annat. Inte ok! Religionen ska inte få ha den ställningen i samhället att det ska ersätta riktig vård. De som efterfrågar det ska naturligtvis få tillgång till det inom ramen för sitt trossamfund.

Om jag minns rätt från vad du skrivit tidigare var det väl så att ingen kurator/psykolog/annan med relevant yrkestitel fanns tillgänglig då? Och att sjukhuspersonal då erbjöd dig att prata med en präst, som fanns tillgänglig? På vilket sätt är det värre att erbjudas möjligheten, än att "bara" få veta att ingen kurator eller psykolog finns tillgänglig? För dig blir det rimligtvis samma resultat.

"Tyvärr, det finns ingen kurator/psykolog tillgänglig nu" = du får inte prata med någon.

"Tyvärr, det finns ingen kurator/psykolog tillgänglig nu, men du kan få prata med en sjukhuspräst om du önskar?" "Nej tack, jag vill inte prata med en präst" = du får inte prata med någon.

 

[MML]

Nej, jag tycker inte att vården, i brist på kapacitet, ska hänvisa till eller referera till alternativ vård som inte bedrivs med det regelverk som vi annars anser ger patienten de effektiva behandlingar och den patientsäkerhet inklusive möjligheter att anmäla vårdgivaren och täckas av försäkringar som krävs för en människa som behöver vård. Det gäller oavsett hur lång utbildning en person har i sitt alternativa gebit utanför vården. Sådan vård får patienter aktivt söka själva.

Eftersom det verkar vara reglerat i lag, som i mitt tycke ignorerar patientsäkerheten och dessutom särbehandlar livsåskådningar av olika sorter, anser jag att det är där ändringarna krävs.

De samtal med en präst som erbjuds någon på sjukhus är ju heller inte vård på det sättet. Det kallas för "själavård" därför att det är den term som ofta används inom kyrklig verksamhet för den typen av samtal, inte för att det är menat som vård på det sättet som ges i t. ex. terapeutiska samtal.

Åter igen är frågan, när det nu ser ut som det gör och kuratorer och psykologer inte finns tillgängliga alltid när det skulle önskas, är det bättre att helt enkelt inte erbjudas något alternativ alls, än att erbjudas det alternativ som trots allt finns?

 

[Lingon]

Om jag minns rätt från vad du skrivit tidigare var det väl så att ingen kurator/psykolog/annan med relevant yrkestitel fanns tillgänglig då? Och att sjukhuspersonal då erbjöd dig att prata med en präst, som fanns tillgänglig? På vilket sätt är det värre att erbjudas möjligheten, än att "bara" få veta att ingen kurator eller psykolog finns tillgänglig? För dig blir det rimligtvis samma resultat.

"Tyvärr, det finns ingen kurator/psykolog tillgänglig nu" = du får inte prata med någon.

"Tyvärr, det finns ingen kurator/psykolog tillgänglig nu, men du kan få prata med en sjukhuspräst om du önskar?" "Nej tack, jag vill inte prata med en präst" = du får inte prata med någon.

De argumenterade när jag tackade nej med hänvisning till att jag inte är troende. Det är det här många i tråden menar med att religionen fortfarande har för stor del i samhället. Att tacka nej med hänvisning till att man inte är troende accepterades inte i vården och inte här på Buke.

 

[Lingon]

De samtal med en präst som erbjuds någon på sjukhus är ju heller inte vård på det sättet. Det kallas för "själavård" därför att det är den term som ofta används inom kyrklig verksamhet för den typen av samtal, inte för att det är menat som vård på det sättet som ges i t. ex. terapeutiska samtal.

Åter igen är frågan, när det nu ser ut som det gör och kuratorer och psykologer inte finns tillgängliga alltid när det skulle önskas, är det bättre att helt enkelt inte erbjudas något alternativ alls, än att erbjudas det alternativ som trots allt finns?

För min del hade det var bättre ja.

 

[MML]

Men såna påståenden har ingen lämnat heller, det är en annan ”trådsanning” som uppstått i en felaktig tolkning.

Jag har inte påstått att prästers utbildning i akut krisstöd är sämre eller ens likvärdig med motsvarande utbildningar i akut krisstöd som någon annan skulle kunna erhålla i andra sammanhang. Ribban skulle varken höjas eller sänkas, utan mer stå på den del av planen där patienten är beredd att hjälpas att hoppa över den.

Påståendet gällde att jag personligen hellre skulle erhålla ett krisstöd på andra sätt. Som är mer relevanta och intressanta för mig som individ än en hänvisning till sjukhuskyrkan.

Jag orkar inte gå igenom 30 sidor för att leta, men jo, nog har det yttrats både den ena och den andra uppfattningen om hur präster saknar relevant utbildning i att möta människor, att deras kristna tro skulle genomsyra all deras kommunikation etc.

 

[sjoberga]

De samtal med en präst som erbjuds någon på sjukhus är ju heller inte vård på det sättet. Det kallas för "själavård" därför att det är den term som ofta används inom kyrklig verksamhet för den typen av samtal, inte för att det är menat som vård på det sättet som ges i t. ex. terapeutiska samtal.

Åter igen är frågan, när det nu ser ut som det gör och kuratorer och psykologer inte finns tillgängliga alltid när det skulle önskas, är det bättre att helt enkelt inte erbjudas något alternativ alls, än att erbjudas det alternativ som trots allt finns?

Ja, jag tycker inte vården ska aktivt erbjuda alternativ vård som inte står under deras tillsyn och kontroll.

Det finns alternativ vård för många andra behov inom vården som jag inte heller tycker vården ska aktivt referera till.

 

[sjoberga]

Jag orkar inte gå igenom 30 sidor för att leta, men jo, nog har det yttrats både den ena och den andra uppfattningen om hur präster saknar relevant utbildning i att möta människor, att deras kristna tro skulle genomsyra all deras kommunikation etc.

Okej, det är i alla fall ingen del alls av min argumentation.

 

[MML]

De argumenterade när jag tackade nej med hänvisning till att jag inte är troende. Det är det här många i tråden menar med att religionen fortfarande har för stor del i samhället. Att tacka nej med hänvisning till att man inte är troende accepterades inte i vården och inte här på Buke.

Jag tänker att det nog beror på hur samtalet ser ut.
"Vill du prata med en präst i stället?"
"Nej tack, jag är inte troende."
"Man behöver inte vara troende för att få stöd av en präst."
"Okej, men jag är inte intresserad av att prata med en präst."
"Okej."
= Personen som erbjuder stödet vill förmodligen säkerställa att den stödsökande inte tackar nej på grund av en missuppfattning eller fördom om att det krävs en kristen tro för att få stöd av en präst.

"Vill du prata med en präst i stället?"
"Nej tack, jag är inte troende."
"Men präster är jättebra på allt och kan ersätta alla andra samtal, vi behöver inga kuratorer eftersom att kyrkan erbjuder samtal med en präst!"
= Givetvis inte okej någonstans alls, och det tror jag inte att någon tycker heller!

 

[MML]

För min del hade det var bättre ja.

Ja, så kan det ju vara. För min del hade det inte varit bättre. För många är det inte bättre, då många faktiskt uppskattar det stöd de kan få av en präst när de akut hamnat mitt i en livskris och inte kan få stöd av t. ex. en kurator eller psykolog.

Hur ska vi komma runt det? Journalföra personers livsåskådning, inställning till alla tänkbara religioner o. s. v. för att ingen ska riskera erbjudas ett samtal med någon de inte vill samtala med?

 

[Cambrie]

De argumenterade när jag tackade nej med hänvisning till att jag inte är troende. Det är det här många i tråden menar med att religionen fortfarande har för stor del i samhället. Att tacka nej med hänvisning till att man inte är troende accepterades inte i vården och inte här på Buke.

Men det är fortfarande fler som tror i sverige än som inte tror, och din icketro är inte viktigare eller mer sann än någons tro. Även om du anser det själv. Är ju för övrig märkligt att efterkonstruera samtal 30 sidor in i en tråd.

 

[MML]

Ja, jag tycker inte vården ska aktivt erbjuda alternativ vård som inte står under deras tillsyn och kontroll.

Det finns alternativ vård för många andra behov inom vården som jag inte heller tycker vården ska aktivt referera till.

Jag ser i vilket fall en stor vinning i att möjligheten att prata med någon finns, präst eller imam eller frivillig sekulär person utbildad i att möta människor i kris och sorg har mindre betydelse.

Det betyder inte att jag inte tycker att det borde finnas vårdanställd personal till hands för sådant stöd.

 

[Lingon]

Jag tänker att det nog beror på hur samtalet ser ut.
"Vill du prata med en präst i stället?"
"Nej tack, jag är inte troende."
"Man behöver inte vara troende för att få stöd av en präst."
"Okej, men jag är inte intresserad av att prata med en präst."
"Okej."
= Personen som erbjuder stödet vill förmodligen säkerställa att den stödsökande inte tackar nej på grund av en missuppfattning eller fördom om att det krävs en kristen tro för att få stöd av en präst.

"Vill du prata med en präst i stället?"
"Nej tack, jag är inte troende."
"Men präster är jättebra på allt och kan ersätta alla andra samtal, vi behöver inga kuratorer eftersom att kyrkan erbjuder samtal med en präst!"
= Givetvis inte okej någonstans alls, och det tror jag inte att någon tycker heller!

Jag ber bara om att bli respekterad när jag säger att jag inte vill ha att nåt göra med religion eller dess företrädare. Jag ska inte behöva förklara varför. När jag tackar nej så ska det respekteras utan diskussion eller följdfrågor inom vård och offentlighet.

Träffas i privat kan jag ta en diskussion om varför om någon skulle undra. Men inom vård och andra liknande sammanhang tycker jag att det ska respekteras utan att jag ska behöva försvara mitt val.

 

[Lingon]

Ja, så kan det ju vara. För min del hade det inte varit bättre. För många är det inte bättre, då många faktiskt uppskattar det stöd de kan få av en präst när de akut hamnat mitt i en livskris och inte kan få stöd av t. ex. en kurator eller psykolog.

Hur ska vi komma runt det? Journalföra personers livsåskådning, inställning till alla tänkbara religioner o. s. v. för att ingen ska riskera erbjudas ett samtal med någon de inte vill samtala med?

De som vill samtala med en präst får naturligtvis göra det. De är fria att kontakta en präst/imam/rabbi/annan. Jag känner några som är troende katoliker. När de varit döende eller svårt sjuka på sjukhus har de inte fått erbjudande om katolsk präst av personalen. Det har de själva fått ordna. Prästen de kontaktade har kommit dit och hjälpt dem. Som han ska. Det är också ett problem med sjukhusprästerna.

Det finns andra samfund i Sverige än Svenska kyrkan. Men den har fortfarande en särställning trots att kyrka och stat varit åtskilda ett bra tag.

Ett annat tillfälle där svenska kyrkan har en särställning är i skolan. Redan på förskolan togs barnen till kyrkan och fick berättat för sig av en anställd i svenska kyrkan om jul och senare påsk. Ingen gång under skoltiden åkte de till en synagoga, moské, katolsk kyrka eller pratade om att det finns de som inte tror på gudar alls. Bara svenska kyrkan.

Religionen i skolan ska undervisas av lärare. Inte av kyrkans representanter. Återigen en del av samhället där kyrkan inte ska vara men ändå är idag.

Jag förstår att det är svårt för troende att se det som ett problem men för mig som ateist som anser att religion är negativt för mänskligheten så skär det sig rejält mot vad jag anser är lämpligt.

 

[Lobelia]

Jag tycker att det är mycket lättare att utgå från den här typen av modell som första steg om folk ska definiera sig själva.

Jag har vissa problem med bildens världs bild, det är ingen kritik mot dig, jag tror du tog vad du hittade men

Teister Tror att gud existerar
Gnostiker Det är möjligt att vara 100% säker

Agnostiker: Det inte är 100% möjligt att vara säker
Ateister: Saknar tro att gud/gudar existerar

Varför skulle någon definiera sig efter vad som inte är möjligt och vad de saknar och i, det är förminskande. Varför inte:

Agnostiker: Tror både på möjligheten att gud existerar och inte existerar
Ateister: Tror att gud inte existerar

 

[MML]

Jag ber bara om att bli respekterad när jag säger att jag inte vill ha att nåt göra med religion eller dess företrädare. Jag ska inte behöva förklara varför. När jag tackar nej så ska det respekteras utan diskussion eller följdfrågor inom vård och offentlighet.

Träffas i privat kan jag ta en diskussion om varför om någon skulle undra. Men inom vård och andra liknande sammanhang tycker jag att det ska respekteras utan att jag ska behöva försvara mitt val.

Självklart ska det respekteras. Jag tror dock, som jag försökte förklara i ett tidigare inlägg, att en följdfråga eller diskussion kan komma ur en omtanke och en vilja att säkerställa att du inte tackar nej för att du tror att det är ett krav att ha en religiös tro. Jag kan mycket väl tänka mig ett scenario där "Nej tack, jag är inte religiös" leder till en kommentar av den sorten, men "Nej tack" kanske inte gör det.

 

[Lingon]

Självklart ska det respekteras. Jag tror dock, som jag försökte förklara i ett tidigare inlägg, att en följdfråga eller diskussion kan komma ur en omtanke och en vilja att säkerställa att du inte tackar nej för att du tror att det är ett krav att ha en religiös tro. Jag kan mycket väl tänka mig ett scenario där "Nej tack, jag är inte religiös" leder till en kommentar av den sorten, men "Nej tack" kanske inte gör det.

Det var inte så enkelt.