Svenskars relation till religion

[manda]

Nej, jag tycker att den som behöver samtalsvård ska få det Genom Vården. Prästen bör inte vara ett "istället för" utan ett personligt val om man är intresserad helt enkelt. Ungefär som det funkar om man ringer jourhavande präst.

Min motivation är kanske felriktad när jag säger att religionen tar för sig för mycket - jag tycker inte att Vården ska erbjuda andlig hjälp. De bör inte erbjuda healing eller liknande heller trots att det hjälper många människor.

Bör vården inte heller erbjuda evidensbaserad healing?

 

[Lobelia]

Fast det är lite det du skriver som jag menar. Jag förstår absolut att man inte vill ha en präst som samtalsstöd just med tanke på vad yrket/religionen symboliserar, helt oavsett hur samtalet ser ut.
Men om det är någon som är okunnig om huruvida det faktiskt förekommer religiösa inslag är det bra om sådana frågetecken rätas ut också.

Det kan vara två helt separata frågor.

Nu tjatar du återigen om att folk inte skulle fatta att ett krissamtal med en präst inte behöver ha religiösa inslag.

 

[MML]

Nej, jag tycker att den som behöver samtalsvård ska få det Genom Vården. Prästen bör inte vara ett "istället för" utan ett personligt val om man är intresserad helt enkelt. Ungefär som det funkar om man ringer jourhavande präst.

Min motivation är kanske felriktad när jag säger att religionen tar för sig för mycket - jag tycker inte att Vården ska erbjuda andlig hjälp. De bör inte erbjuda healing eller liknande heller trots att det hjälper många människor.

Absolut, men när det nu ser ut som det gör i vården, vad är det upprörande i att erbjudas prata med en präst? Det finns inte alltid en kurator, psykolog eller liknande att ha samtal med, hur mycket man än önskar att det gjorde det, och det är som jag ser det en fråga för ett helt annat bord. Samtalet med prästen erbjuds för att vården inte klarar att erbjuda det som skulle behövas.

 

[Sel]

Bör vården inte heller erbjuda evidensbaserad healing?

Nu använde jag en bred term jag inte själv begriper mig på, men handpåläggning till exempel. Jag tycker inte att vården borde erbjuda medium eller liknande heller, trots att det kan hjälpa många människor. Det är hjälp och vägledning man bör söka på egen hand.

 

[Lobelia]

Absolut, men när det nu ser ut som det gör i vården, vad är det upprörande i att erbjudas prata med en präst? Det finns inte alltid en kurator, psykolog eller liknande att ha samtal med, hur mycket man än önskar att det gjorde det, och det är som jag ser det en fråga för ett helt annat bord. Samtalet med prästen erbjuds för att vården inte klarar att erbjuda det som skulle behövas.

Det är ganska upprörande om det inte finns andra alternativ- inte prästen i sig. Prata men en präst- det finns inga andra möjligheter till samtalsstöd.

 

[MML]

Mindre värd? Ja, att den baseras på en världsbild som är uppenbart kaputt och ligger helt på tvärs mot min världsbild. Lite som att ta en master i fantasifulla idéer om världen som sedan länge borde begravts som historia, men där bara en slags sedan länge given fantasi är tillåten. Men vad spelar det för roll, att jag ser den som helt värdelös i syfte att hjälpa mig i en kris eller som kunskap om den värld vi lever i? Om den hjälper andra får väl de använda den efter sina aktiva val? Så kan jag få ta till en hund eller en ishockeytränare om sådan vill finansieras av någon? Inte bör vården tillhandahålla ishockeytränare i allmänhet bara för att jag ser det som ett intressant alternativ för just mig.

Det är klart att du får ta hjälp av en hund eller en ishockeytränare, om du så önskar. Just hundar är det många som tar hjälp av, faktiskt.

Vården tillhandahåller dock varken präster eller ishockeytränare, så vitt jag vet. Jag är dåligt insatt i hockey, men prästerna tillhandahålls av ett kristet trossamfund.

 

[Motacilla]

Jag anser inte att min vilja och prioritering av hjälp vid behov är nedlåtande. Jag förstår till fullo att andra har andra viljor och prioriteringar, och ser helt andra värden än vad jag gör för min egen del i en sådan situation.

Du får gärna ha vilka synpunkter och preferenser du vill.

Men det vore klädsamt om du kunde avhålla dig från att ge uttryck för dina personliga åsikter på just ett _nedlåtande_ sätt.

Precis som de flesta av oss håller våra mindre sympatiska åsikter om ditt och datt för oss själva.

 

[Masqueradee]

Vari ligger rimligheten att tro att en ateist skulle önska en religiös person före någon som inte är uttalat religiös i livets slutskede. Det finns andra som har erfarenhet inom området än religiösa.

Jag säger inte att jag tror att en ateist skulle önska en religiös person före någon annan i livets slutskede. Det jag säger är att jag (observera - jag -) anser att det är rimligt att personal från Sjukhuskyrkan kan erbjudas i livets slutskede eftersom denna tjänstgör vid sjukhus för just det syftet.
Observera: erbjudas. Inte som enda alternativ. Inte som ett bättre val än något annat. Bara erbjudas för de tjänster som ryms inom dennes arbetsområde som verksam vid sjukhuset.

Den här diskussionen kommer ur att en person erbjudits - som enda alternativ - samtal med en präst istället för en kurator om jag inte minns helt fel, det kan ha varit annan yrkestitel. Det håller jag med om är fel, eftersom en kurators arbete ska utföras av en kurator. Dock, ser jag inget problem med om att meningen hade varit "skulle du vilja prata med en kurator eller en präst". Två olika val, helt frivilligt att tacka ja eller nej till. Finns det bara en präst att erbjuda anser jag att det är fel i finansieringen och planeringen av vården, inte att det är Sjukhuskyrkans fel. Likväl som att meningen i livets slutskede hade kunnat vara "vill du samtala med yrkeskategori x, eller en präst?".

Hoppas det blir än tydligare nu!

 

[Motacilla]

Mindre värd? Ja, att den baseras på en världsbild som är uppenbart kaputt och ligger helt på tvärs mot min världsbild. Lite som att ta en master i fantasifulla idéer om världen som sedan länge borde begravts som historia, men där bara en slags sedan länge given fantasi är tillåten. Men vad spelar det för roll, att jag ser den som helt värdelös i syfte att hjälpa mig i en kris eller som kunskap om den värld vi lever i? Om den hjälper andra får väl de använda den efter sina aktiva val? Så kan jag få ta till en hund eller en ishockeytränare om sådan vill finansieras av någon? Inte bör vården tillhandahålla ishockeytränare i allmänhet bara för att jag ser det som ett intressant alternativ för just mig.

Teologi är en akademisk disciplin, inte utövande av religion.

Det finns folk som pluggar teologi utan att vara troende.

 

[Dentaku]

Nu tjatar du återigen om att folk inte skulle fatta att ett krissamtal med en präst inte behöver ha religiösa inslag.

Beklagar om du tycker att jag tjatar när jag förtydligar vad jag menar till någon som svarat på mitt inlägg.

 

[MML]

Det är ganska upprörande om det inte finns andra alternativ- inte prästen i sig. Prata men en präst- det finns inga andra möjligheter till samtalsstöd.

Javisst! Har någon i den här tråden påstått något annat? Det är vansinnigt upprörande, men jag ser det trots det inte som något negativt att alternativet att prata med en präst finns - när andra alternativ inte gör det. Det är ett erbjudande som står var och en fritt att avstå.

 

[manda]

Nu använde jag en bred term jag inte själv begriper mig på, men handpåläggning till exempel. Jag tycker inte att vården borde erbjuda medium eller liknande heller, trots att det kan hjälpa många människor. Det är hjälp och vägledning man bör söka på egen hand.

Nej jag förstod det och därmed min följdfråga eftersom det forskas även på alternativa metoder och tex (viss typ av) handpåläggning används på grund av den konstaterade effekten för smärtlindring vid specifika sjukdomstillstånd i tex Storbritannien. Med andra ord en fiktiv gränsdragning som nog inte kan göras. Jag föredrar att vården nyttjar evidensbaserad praktik och avfärdar icke evidensbaserad dito, snarare än att all allopatisk vård (oavsett evidens) ska ges, men all alternativ (oavsett evidens) ska undvikas.

Edit pga hjärndimma

 

[Lobelia]

Javisst! Har någon i den här tråden påstått något annat? Det är vansinnigt upprörande, men jag ser det trots det inte som något negativt att alternativet att prata med en präst finns - när andra alternativ inte gör det. Det är ett erbjudande som står var och en fritt att avstå.

Vansinnigt upprörande? Det vill jag inte påstå att någon givit uttryck för.

Jag skulle inte haft något emot att tala med en präst, men hade jag bara fått det alternativet hade jag tyckt det var fel.

 

[Sel]

Absolut, men när det nu ser ut som det gör i vården, vad är det upprörande i att erbjudas prata med en präst? Det finns inte alltid en kurator, psykolog eller liknande att ha samtal med, hur mycket man än önskar att det gjorde det, och det är som jag ser det en fråga för ett helt annat bord. Samtalet med prästen erbjuds för att vården inte klarar att erbjuda det som skulle behövas.

Nu vet jag ju inte hur akut det var i just händelsen som beskrevs här i tråden eller hur man la fram det, men jag hade blivit både ställd och paff om jag frågat efter terapi eller hjälp och någon tyckt att en präst vore likvärdigt. Jag tycker verkligen inte att det är vårdens sak att erbjuda. Det går inte ihop för mig. Religion och vård. Religiös kontakt ska vara på ens eget initiativ tycker jag, inte något som en statlig instans rekommenderar eler erbjuder som om det vore en del av sjukvården.

 

[MML]

Vansinnigt upprörande? Det vill jag inte påstå att någon givit uttryck för.

Jag skulle inte haft något emot att tala med en präst, men hade jag bara fått det alternativet hade jag tyckt det var fel.

Jag tycker att det är vansinnigt upprörande att vården inte kan tillhandahålla samtalsstöd till de som behöver det. Det är alltså min åsikt. Jag tycker att det är galenskap att det finns situationer på att samtala med en präst är det enda stöd som finns att erbjuda, inom vården. Detta trots att jag personligen troligtvis hellre skulle prata med en präst än med en kurator, om jag befann mig i en akut personlig kris.

Jag undrade om du anser att någon i tråden påstått att det inte alls är upprörande att inga alternativ finns.

 

[Motacilla]

Nu vet jag ju inte hur akut det var i just händelsen som beskrevs här i tråden eller hur man la fram det, men jag hade blivit både ställd och paff om jag frågat efter terapi eller hjälp och någon tyckt att en präst vore likvärdigt. Jag tycker verkligen inte att det är vårdens sak att erbjuda. Det går inte ihop för mig. Religion och vård. Religiös kontakt ska vara på ens eget initiativ tycker jag, inte något som en statlig instans rekommenderar eler erbjuder som om det vore en del av sjukvården.

Men är det ens någon här i tråden som likställt _terapi_ med ett stödjande samtal med en präst?

Ett stödsamtal ≠ terapi.

Terapi ska bedrivas av psykoterapeuter, varken av kuratorer eller präster.

 

[Gnist]

Men är det ens någon här i tråden som likställt _terapi_ med ett stödjande samtal med en präst?

Nope, inte vad jag sett iaf.

 

[Sel]

Men är det ens någon här i tråden som likställt _terapi_ med ett stödjande samtal med en präst?

Ett stödsamtal ≠ terapi.

Terapi ska bedrivas av psykoterapeuter, varken av kuratorer eller präster.

....eller hjälp. Jag tycker det är lite oklart hur och var eller när en präst erbjuds som alternativ, men jag tycker oavsett inte att det hör hemma i vården.

 

[Cambrie]

Jag tänker att en anledning till att just präster/andra trossamfund erbjuds och finns på plats och inte hockeytränare, hundar eller healare handlar om att det ena är reglerat i lag att människor ska ha rätt att ta hjälp av sin tro och få det stödet och det gör inte det andra.

Sedan ska vården absolut inte ta för givet att man vill träffa en präst, imam eller what so ever, men ofta är det väl en väl befogad fråga vid svåra tillfällen att få samtalsstöd och många gånger då om det inte är kontorstid så blir det väl en präst liksom, jag har också jättesvårt att se vad som är så otroligt upprörande av detta "tyvärr finns ingen kurator på plats idag, vill du prata med en präst istället?" känns som en vanlig fråga, bara att tacka nej liksom.

Enligt skriften/utredningen Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige är det än viktigare idag att personer som faktiskt är troende, vilket fortfarande är fler än personer som utger sig som rena ateister, ska kunna utöva tron och ta hjälp med samtalsstöd eftersom det är reglerat i de mänskliga rättigheterna att det finns människor som faktiskt kan hjälpa till med detta på till exempel sjukhus (men även i fängelser och häkten).

Ja det finns andra som kan göra det, ingen säger något annat, men det har när allt kommer omkring inte samma stöd i lagar och internationella doktriner som just religionen.

 

[Motacilla]

....eller hjälp. Jag tycker det är lite oklart hur och var eller när en präst erbjuds som alternativ, men jag tycker oavsett inte att det hör hemma i vården.

Så då är vi tillbaka till frågan: om en person råkar ut för en livskris samtidigt som den sekulära personalen är frånvarande, ska det då inte ens föreslås att det finns en möjlighet att få tala med en präst?

Ska vården journalföra folks inställning till religion, så att de som absolut inte vill tala med någon som har en teologisk utbildning inte ens får frågan, medan t.ex tant Agda 86 år som gärna vill ha stöd från prästen får frågan?