Svenskars relation till religion

[Cambrie]

Jag har inte sagt något av det där.

Nej. Det var ett svar på vad du skrev.

 

[MML]

Vem har sagt att de tackat nej för att de var rädda?

Jag är inte rädd för att prata med en präst. Jag ser bara absolut ingen poäng med att göra det då jag inte är i närheten av att dela prästens syn på livet. Jag anser att religion på det stora hela är av ondo för mänskligheten. Det hittades på (av människor) för att förklara sånt som människor inte förstod innan vetenskapens intåg (solens upp- och nedgång, missväxt, sjukdomar, liv och död etc). Sen tog mäktiga personer och skrev ner och modifierade för att passa deras eget syfte nämligen att hålla fast vid makt och rikedom och kontrollera massorna. Varför skulle jag vilja få samtalsstöd av en person som tror att det som står i Bibeln kommer från en gud? För mig är det obegripligt att någon kan tro på det. Folk får tro på det om de vill. Men jag vill inte ha med det att göra.

Jag blir så nyfiken. Kräver du att få veta vilken livsåskådning personen har, om du av någon anledning behöver samtala med t. ex. en kurator eller psykolog? Annars kan det ju mycket väl råka bli så att du faktiskt skulle få samtalsstöd av en person som tror på bibeln (eller koranen etc.) utan att du vet om det.

 

[Sel]

Jag tycker självklart inte att man ska vända sig till en präst för samtalsstöd om man inte är bekväm med det.

Men att de inte pratar om religion är en av de saker som tagits upp eftersom det dykt upp en del fördomar om hur dessa samtal kan se ut, om man nu ändå skulle vilja ha dem. Att sådant rättas till innebär inte nödvändigtvis försöker övertala någon att samtal med en präst är rätt för alla.

Jag tror inte att jag har läst att någon som inte vill vända sig till präst som samtalsstöd uttryckt oro för att samtalet ska Handla om just religion, utan att de inte har någon önskan att prata med specifikt en präst i sin yrkesroll. En yrkesroll som är baserad i just religion, oavsett hur det må stötas och blötas.
Jag upplever att det verkar vara svårt att acceptera att problemet för vissa av oss ligger i just ämbetet Präst och representationen av kyrkan - oavsett om samtalet berör religion eller inte är det ju därför prästen är där.

 

[MML]

Fördom? Du verkar glömma vad dopet är till för egentligen. Att tvinga in ett nyfött barn in i en religion hen inte har valt själv. Ett nyfött barn som inte har en chans att säga nej.

Det är inte vad dopet "är till för". Jag orkar inte dra det hela ännu en vända, men det är en hel del felaktigheter i det du påstår. Flera trossamfund döper inte ens nyfödda barn över huvud taget.

 

[Motacilla]

Jag, personligen skulle mycket hellre välja bort prästen, och ta nån av de andra som har lite mer verklighetsförankrade tankar att bidra med - när det gäller stöd till mig som individ.

Det är en person med lång och krävande utbildning som kanske har ett stort värde för dem som tänker att den världsbilden är något att basera sin gärning på.

För övrigt är många ishockeytränare välutbildade och har mycket kunskap om psykologi, konstruktivt tänkande och stor erfarenhet i att hantera människor och grupper i kriser. För min del skulle det vara ett intressant alternativ.

Även om jag skulle föredra hunden framför en präst, så kan jag stryka den i jämförelsen så som du framställer den.

Så vitt jag vet är präster de facto akademiskt utbildade, medan det inte finns några sådana krav på vare sig hundar, ishockeytränare eller hur det nu var du uttryckte dig i all din respektlöshet: ja just det ja, pizzabagare.

Att förlora en division 3-match måste verkligen vara jämförbart med att varje vecka möta personer vars livspartner eller barn dött.

Det jag verkligen, verkligen inte kan förstå är varför det ska vara så svårt att ens visa respekt för dem som t.ex är präster eller de som har en religiös tro?

MÅSTE man vara nedlåtande och skriva att en hund eller vem som helst är bättre än en präst?
(Prästyrket är f ö ett kall, inte vilket jobb som helst).

Jag har en bekant som är både psykiater och prästutbildad. Dock "marknadsför" hen inte sin prästutbildning men är intresserad av existentiella frågor och samtal.

 

[Masqueradee]

Varför är det mer rimligt att erbjuda en präst (imam etc) till en icke troende än ett samtalsstöd som inte är uttalat religiös?

Det var nog lite klumpigt uttryckt från min sida, för det var inte riktigt det jag ville få fram. Ber om ursäkt för oklarheten, förhoppningsvis blir detta lite klarare:

För det första; jag tycker aldrig det är orimligt att erbjuda någon ett samtal med en präst. Någonsin. För mig är det bara det, ett erbjudande. Personen har alltid all rätt att tacka nej, och sjukvårdspersonalen vet ej om patienten är troende eller ej. Dock tycker jag inte att prästen ska ersätta en annan profession på sjukhuset - så som en psykolog/liknande. Kanske erbjudas som alternativ, men inte som ersättning. Det är inte därför sjukhusprästen är anställd.

Att en sjukhuspräst (/liknande) erbjuds i livets slutskede anser jag är mer rimligt (än som ersättande av psykolog) eftersom det är inom prästen (/likandes) profession. Prästen är anställd för att vara där i själavårdande syfte = mer rimligt att tjänsten erbjuds. På Akademiska sjukhuset står det att: "Sjukhuskyrkan är ett samarbete mellan frikyrkor och Svenska kyrkan. Vi förmedlar också kontakter till andra religionsföreträdare." Så det behöver inte bara vara en präst. Sen kan man diskutera kristendomens särställning, men det är nog gissningsvis ett kulturellt arv om något.

 

[MML]

Så du med andra ord nekar även en bra psykolog eller stöd övht som hjälper dig om du får reda på att personen är troende? Det är ganska farligt tycker jag med den typen av åsikt, att värdera människor på det sättet beroende på deras tro.

Det är människor, precis som alla andra. Den enda skillnaden är att präster är öppna med sin tro. Det är människor som är beredda och vill lägga tid på att hjälpa och stötta.

Jag håller med, och tycker att det rent av är obehagligt att totalt nedvärdera en person på grund av dennes eventuella religiösa tro.

 

[Gnist]

Jag har en bekant som är både psykiater och prästutbildad.

Nu gav du många här inne mardrömmar

 

[Sel]

Nej. Det var ett svar på vad du skrev.

Jag har inte läst att någon annan påstått det du skriver heller, inte i inlägg som handlat om fenomenet präster som samtalsstöd i alla fall. Eventuellt har jag missat några inlägg.

 

[sjoberga]

Så vitt jag vet är präster de facto akademiskt utbildade, medan det inte finns några sådana krav på vare sig hundar, ishockeytränare eller hur det nu var du uttryckte dig i all din respektlöshet: ja just det ja, pizzabagare.

Att förlora en division 3-match måste verkligen vara jämförbart med att varje vecka möta personer vars livspartner eller barn dött.

Det jag verkligen, verkligen inte kan förstå är varför det ska vara så svårt att ens visa respekt för dem som t.ex är präster eller de som har en religiös tro?

MÅSTE man vara nedlåtande och skriva att en hund eller vem som helst är bättre än en präst?
(Prästyrket är f ö ett kall, inte vilket jobb som helst).

Jag har en bekant som är både psykiater och prästutbildad. Dock "marknadsför" hen inte sin prästutbildning men är intresserad av existentiella frågor och samtal.

Jag anser inte att min vilja och prioritering av hjälp vid behov är nedlåtande. Jag förstår till fullo att andra har andra viljor och prioriteringar, och ser helt andra värden än vad jag gör för min egen del i en sådan situation.

 

[Masqueradee]

Nu gav du många här inne mardrömmar

En jag känner är utbildad kommunikatör och nu skolar om sig till präst. Så många åsikter om den stackars människan

 

[manda]

Som jag ser det så finns det otroligt mycket problematiskt i organiserad religion, men tron är inte en del av det, utan maktmissbruk och kulturell appropriering. Som jag förstår det började Jesus lära förvanskas redan under hans livstid. Språkförbistring är också en faktor, där tex fader vår som direktöversatt från arameiska ter sig representera en helt annan världsbild och gudsrelation än våra versioner. Att bibeln är problematisk anser jag lika mycket kunna tillskrivas konceptet av ”visklek” och kulturell appropriering i flera led än att ”gud har sagt att x, y och z är synd för det står minsann i bibeln”.

Jag uppfattar kyrkligheten som betydligt med problematisk än kristendomen i grunden, men för mig verkar även kyrkan dela den bilden och arbeta aktivt med att ändra sitt ”svartrockeri” och förtryck. Ingenstans i den ursprungliga läran/traditionen finns relevant stöd för tex korståg, slaveri eller tvångsmission så problemet är (som vanligt) maktmissbruk.

En av de mest problematiska delarna är för mig att gudskontakten är/under lång tid varit delegerad. Som om bara prästen kan sköta ens relation med gud. Samtidigt finns ju en rik kristen mystisk tradition där andra erfarenheter görs och gudskontakten är både direkt, levande och intensiv. Där upplever jag att nutida predikan och gudstjänster har bytt ton och inte lika hårt predikar hierarki, synd och förtappelse (vilket jag hörde i vanliga random bykyrkor en del i min barndom, för ca 30 år sedan).

För mig blir tråden och hur ståndpunkter förs fram och tolkas mest ett tråkigt exempel på confirmation bias. Jag undrar vilket bild av kyrkan som leder till det upprörda avståndstagande som ges uttryck för av vissa ateister här. Självklart kan egna erfarenheter från tidigare eller vad kyrkan gjorde på 1200-, 1800-, 1950-talet berättiga ett totalt avståndstagande. Det ifrågasätter jag över huvud taget inte alls. Att däremot låta den egna bilden av en samhällelig organisation som är i ständig utveckling (liksom resten av samhället) vara oförändrad trots eget totalt avståndstagande och därmed begränsad inblick ter sig irrationellt och icke-vetenskapligt; snarare som ett trossystem.

Jag är troende och dessutom kulturellt kristen (även om pappa växt upp i ett Læstadianskt hem, lämnat kyrkan som vuxen men även senare låtit döpa sig igen), men jag kallar mig inte troende kristen; för det är den kristna gudsuppfattningen för smal och separat. Jo, min tro är nog monoteistisk, men den är panteistisk också.

Angående detta att icke-troende använder kristna övergångsriter, så känns det rätt naturligt i brist på andra. Människan har ett behov av ceremoni och ritual så jag tycker det är fint att kyrkan låter alla ta del av deras ”repertoar” i en kulturell kontext där alternativ till stor del saknas. Sedan är det såklart problematiskt att tvinga på andra deltagande. Pga min pappas erfarenhet av sträng religiositet under uppväxten så ville de att jag skulle få välja själv kring både dop och konfirmation. Jag är döpt (som 11-åring, med egenvald präst och gudföräldrar), men inte konfirmerad. Att jag avstått beror på sammanblandningen av maktmissbruk med religion. Min tro är mellan mig och livskraften och jag har verkligen uppskattat hjälp kring metodologi för att erfara och fördjupa den (vilket jag framför allt kunnat hitta inom yogisk tradition och även kristen mystik), men jag behöver ingen social samhörighet kring det för sakens skull; jag hamnar då i dåliga kompromisser och det vill jag inte.

 

[Dentaku]

Jag tror inte att jag har läst att någon som inte vill vända sig till präst som samtalsstöd uttryckt oro för att samtalet ska Handla om just religion, utan att de inte har någon önskan att prata med specifikt en präst i sin yrkesroll. En yrkesroll som är baserad i just religion, oavsett hur det må stötas och blötas.
Jag upplever att det verkar vara svårt att acceptera att problemet för vissa av oss ligger i just ämbetet Präst och representationen av kyrkan - oavsett om samtalet berör religion eller inte är det ju därför prästen är där.

Fast det är lite det du skriver som jag menar. Jag förstår absolut att man inte vill ha en präst som samtalsstöd just med tanke på vad yrket/religionen symboliserar, helt oavsett hur samtalet ser ut.
Men om det är någon som är okunnig om huruvida det faktiskt förekommer religiösa inslag är det bra om sådana frågetecken rätas ut också.

Det kan vara två helt separata frågor.

 

[Cambrie]

Jag anser inte att min vilja och prioritering av hjälp vid behov är nedlåtande. Jag förstår till fullo att andra har andra viljor och prioriteringar, och ser helt andra värden än vad jag gör för min egen del i en sådan situation.

Vad är det som gör, anser du, en masterexamen i teologi mindre värd än min master inom internationell rätt? Prästutbildningen är ju i mångt och mycket den master man tar på universitet. Ser du ner på religionslärare också?

 

[Cambrie]

En jag känner är utbildad kommunikatör och nu skolar om sig till präst. Så många åsikter om den stackars människan

Blir definitivt årets sämsta kommunikatör

 

[Lobelia]

Att en sjukhuspräst (/liknande) erbjuds i livets slutskede anser jag är mer rimligt (än som ersättande av psykolog) eftersom det är inom prästen (/likandes) profession. Prästen är anställd för att vara där i själavårdande syfte = mer rimligt att tjänsten erbjuds. På Akademiska sjukhuset står det att: "Sjukhuskyrkan är ett samarbete mellan frikyrkor och Svenska kyrkan. Vi förmedlar också kontakter till andra religionsföreträdare." Så det behöver inte bara vara en präst. Sen kan man diskutera kristendomens särställning, men det är nog gissningsvis ett kulturellt arv om något.

Vari ligger rimligheten att tro att en ateist skulle önska en religiös person före någon som inte är uttalat religiös i livets slutskede. Det finns andra som har erfarenhet inom området än religiösa.

 

[Sel]

Är det då ett bättre alternativ att istället för kurator eller psykolog erbjudas ingen alls att prata med? För det är tyvärr så det ofta ser ut. Kurator eller psykolog finns inte tillgänglig (prioriteras inte av vården). Man kan då erbjudas få prata med en präst.

Hur är det "religionens" fel, eller "religionen" som tagit ett steg för långt, när man som t. ex. Svenska kyrkan eller andra trosamfund, väljer att erbjuda ett stöd som vården inte erbjuder?

Jag förstår verkligen inte vad som är provocerande i det. Det är ju inte så att prästen skickar hem kuratorer till förmån för att själv få prata med patienter.

Nej, jag tycker att den som behöver samtalsvård ska få det Genom Vården. Prästen bör inte vara ett "istället för" utan ett personligt val om man är intresserad helt enkelt. Ungefär som det funkar om man ringer jourhavande präst.

Min motivation är kanske felriktad när jag säger att religionen tar för sig för mycket - jag tycker inte att Vården ska erbjuda andlig hjälp. De bör inte erbjuda healing eller liknande heller trots att det hjälper många människor.

 

[sjoberga]

Vad är det som gör, anser du, en masterexamen i teologi mindre värd än min master inom internationell rätt? Prästutbildningen är ju i mångt och mycket den master man tar på universitet. Ser du ner på religionslärare också?

Mindre värd? Ja, att den baseras på en världsbild som är uppenbart kaputt och ligger helt på tvärs mot min världsbild. Lite som att ta en master i fantasifulla idéer om världen som sedan länge borde begravts som historia, men där bara en slags sedan länge given fantasi är tillåten. Men vad spelar det för roll, att jag ser den som helt värdelös i syfte att hjälpa mig i en kris eller som kunskap om den värld vi lever i? Om den hjälper andra får väl de använda den efter sina aktiva val? Så kan jag få ta till en hund eller en ishockeytränare om sådan vill finansieras av någon? Inte bör vården tillhandahålla ishockeytränare i allmänhet bara för att jag ser det som ett intressant alternativ för just mig.

 

[Cambrie]

Mindre värd? Ja, att den baseras på en världsbild som är uppenbart kaputt och ligger helt på tvärs mot min världsbild. Lite som att ta en master i fantasifulla idéer om världen som sedan länge borde begravts som historia, men där bara en slags sedan länge given fantasi är tillåten. Men vad spelar det för roll, att jag ser den som helt värdelös i syfte att hjälpa mig i en kris? Om den hjälper andra får väl de använda den efter sina aktiva val? Så kan jag få ta till en hund eller en ishockeytränare om sådan vill finansieras av någon?

Du kanske ska höra av dig till brukshundsklubben och fråga om de vill finansiera det (det finns väl även vårdhundar så fenomenet är väl på gång i alla fall, och det går ju att ha två tankar i huvudet samtidigt, det ena behöver ju inte utesluta det andra liksom).

 

[Sel]

Hur, exakt hur är det religionens fel om en vårdpersonal frågar om patienten vill prata med en präst?

Totalt ologiskt.

Som sagt kanske ett feltänk, men jag tycker inte religion hör hemma inom sjukvården alls. Det borde inte vara något som självklart erbjuds utan något som efterfrågas.