Nej du misstänker fel.Jag misstänker att du felciterat.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nej du misstänker fel.Jag misstänker att du felciterat.
Du vet att man kan vara religiös helt frivilligt i dag va? Att alla människor tvingas in i religion är en rätt gräslig fördom.
Nej du misstänker fel.
Å andra sidan, nuförtiden betyder inte ett dop att man blir religiös alls. Det är att fira ett namn för rätt många istället. Så nej jag har inte glömt. Du verkar ha glömt att det är rätt lätt att inte leva ett kristet liv, att inte vara troende alls, att dopet rent tekniskt inte har ett skit i hur man lever sitt liv, att föräldrarna bara valde det istället för namngivningsfest.Fördom? Du verkar glömma vad dopet är till för egentligen. Att tvinga in ett nyfött barn in i en religion hen inte har valt själv. Ett nyfött barn som inte har en chans att säga nej.
Du verkar väldigt rädd att bli påprackad religion. Det hade jag också varit och det är helt upp till dig att inte använda dig av det stöd som erbjuds. INGEN har sagt något annat. Men det ÄR en direkt felaktighet att en präst kommer att prata gudstro i en sådan situation. I ditt landsting var det ju bara att vänta till kontorstid och kuratorn är i tjänst igen. Men det dög ju tydligen inte heller. Oavsett är det INTE prästens fel, förstår inte du det?
Jag, personligen skulle mycket hellre välja bort prästen, och ta nån av de andra som har lite mer verklighetsförankrade tankar att bidra med - när det gäller stöd till mig som individ.Big för att jag förstår att det här är ett raljerande inlägg men jag tycker det är respektlöst att jämföra en person med _lång_ och krävande utbildning (dvs en präst) med en hund eller ishockeytränare.
Vilka andra yrkesgrupper ska vi se ner på?
Jag blir alltid nyfiken när det tas upp troendes värderingar, att den skiljer sig så enormt från en ateists. Vad skiljer sig? I dag alltså, inte 1920, 1810 eller ens 1960, utan i dag 2023?Jag vill nog svara med en motfråga här.
Hur ska en troende kristen akademiker och skriftlärd präst kunna dölja sina kristna värderingar i ett krissamtal? Det handlar inte om att diskutera gud eller mosebreven. Det handlar om grundsynen, om hur mn uttrycker sig och vilka värderingar man har.
För att du på flera inlägg, inklusive där det påtalats att det inte handlar om man tror att prästen ska prata religiösa saker svarat på detta tema. Det är lite tröttsamt med predikningar om att präster kan utöva själavård utan dessa inslag och att folk inte tycks fatta det. Du är inte ensam, det verkar vara ett mantra från flera.Jaha. Då får du gärna förklara varför jag ska "citera någon som säger sig inte vilja tala med en präst i den här tråden av rädsla för att bli påpackad kristendom" med tanke på att jag aldrig påstått att någon uttryckt någon sådan rädsla. Det känns lite random att be mig leta citat på det viset.
Vilket också var ts fundering, varför så många svenskar inte vill kännas vid det kristna men ändå döper sina barn av "tradition". Ska vi gå rundgång i den frågan en gång till? Mina barn, trots att jag är med i svenska kyrkan och närmsta moske men inte alls religiös, är varken döpta och har inget intresse att konfirmera sig, det är väl upp till dem? Resten av släktens ungar, som befinner sig på din sida det vill säga tycker de är ateister, är däremot både döpta och konfirmerade. Märkligt det där.Fördom? Du verkar glömma vad dopet är till för egentligen. Att tvinga in ett nyfött barn in i en religion hen inte har valt själv. Ett nyfött barn som inte har en chans att säga nej.
Heeeelt upp till dig. Mår du dåligt när det inte finns kurator finns det som sagt en psykakut på de flesta ställen, de tyckte kanske inte du var i så dålig dager dock?Inte det minsta. Men jag ser ingen poäng med samtalsstöd med en person som i sin yrkesutövning representerar en organisation jag tycker världen varit bättre utan. Precis som att jag inte hade velat gå till en psykolog som även arbetar med omvändelseterapi. Det är för mig oväsentligt om psykologen inte säger ett ord om omvändelse till mig. Bara vetskapen att hen tycker att det är en bra idé räcker för att jag inte ska vilja prata med hem. Det handlar inte om rädsla. Snarare om starkt ogillande och i en del fall direkt avsky.
Ansluter mig till de som inte håller med i att religionen tagit ett steg för långt, utan håller med om att det är ett symptom på att vården brister. Likväl som att en sjuksköterska inte kan ersätta en läkare eller undersköterska. Alla har sina roller inom vården. Sjukhusprästen sin, kurator/psykolog en annan. Att en präst erbjuds istället för kurator, istället för "präst eller kurator" tycker jag som är för sjukhuspräster är fel. I livets slutskede är dock en präst (/representant för annan trosinriktning) lite mer rimlig att erbjuda. Observera erbjuda, inte som istället för eller pracka på.Jag tycker inte heller att religion har inom sjukvården att göra. Självklart kan en säga nej, men om en präst erbjuds "istället för" opartisk terapeut eller kurator tycker jag också att religionen tagit ett steg för långt.
Så du med andra ord nekar även en bra psykolog eller stöd övht som hjälper dig om du får reda på att personen är troende? Det är ganska farligt tycker jag med den typen av åsikt, att värdera människor på det sättet beroende på deras tro.Inte det minsta. Men jag ser ingen poäng med samtalsstöd med en person som i sin yrkesutövning representerar en organisation jag tycker världen varit bättre utan. Precis som att jag inte hade velat gå till en psykolog som även arbetar med omvändelseterapi. Det är för mig oväsentligt om psykologen inte säger ett ord om omvändelse till mig. Bara vetskapen att hen tycker att det är en bra idé räcker för att jag inte ska vilja prata med hem. Det handlar inte om rädsla. Snarare om starkt ogillande och i en del fall direkt avsky.
För att du på flera inlägg, inklusive där det påtalats att det inte handlar om man tror att prästen ska prata religiösa saker svarst detts. Ddet är lite tröttsamtmed predikningar om att präster kan utöva själavård utan dessa inslag. Du är inte ensam, det verkar vara ett mantra från flera.
Varför är det mer rimligt att erbjuda en präst (imam etc) till en icke troende än ett samtalsstöd som inte är uttalat religiös?Ansluter mig till de som inte håller med i att religionen tagit ett steg för långt, utan håller med om att det är ett symptom på att vården brister. Likväl som att en sjuksköterska inte kan ersätta en läkare eller undersköterska. Alla har sina roller inom vården. Sjukhusprästen sin, kurator/psykolog en annan. Att en präst erbjuds istället för kurator, istället för "präst eller kurator" tycker jag som är för sjukhuspräster är fel. I livets slutskede är dock en präst (/representant för annan trosinriktning) lite mer rimlig att erbjuda. Observera erbjuda, inte som istället för eller pracka på.
Jag är nyfiken. Hur många präster har du ens pratat med i dessa sammanhang? Ingen antar jag? Och ändå tror du att det handlar om gudstro? När jag pratade med prästen i mitt jobb i Israel/Palestina pratade vi om barn som blev skjutna sönder och samman, fyraåringar som blev tagna av militär och dömda till husarrest i flera år, skjutningar mot oss som jobbade som observatörer och så vidare och hur vi kände. Faktum är väl att det definitivt inte var samtal som alls var olika mot det som jag har idag med den psykolog som är kopplad till arbetsgivaren. Inte ett ord om gudstro, fick inte ens frågan om jag var troende och vi kom heller aldrig in på det. Då snackar vi alltså samtalsstöd i Jerusalem, världens mest religiösa stad när det kommer till de abrahamitiska religionerna.För att du på flera inlägg, inklusive där det påtalats att det inte handlar om man tror att prästen ska prata religiösa saker svarst detts. Ddet är lite tröttsamtmed predikningar om att präster kan utöva själavård utan dessa inslag. Du är inte ensam, det verkar vara ett mantra från flera.
Det är så jag uppfattat dig.Jag har inte skrivit något om rädsla eller påprackande.
Det är lustigt att just "rädda" och "pracka på religion" stod i ett inlägg strax ovanför mitt(det du citerade.
Men visst, inget felcitat.
Det är så jag uppfattat dig.
Det "komiska" är också att svaret bekräftade min känsla av att kuratorer ibland känns lite off medan präster känns mer som att de vet vad de gör, har lättare för att kunna förstå på något vis. Få kontakt med. Inte konstigt om de utbildas och tränas sedan dag 1 i utbildningen i det här jämfört med socionomen som är mycket teori som ska sättas i praktik efteråt.Tycker det blev särskilt intressant som svar eftersom att din vän utbildat sig till socionom innan!
NejSom någon helt annan? Check.
Självklart får var och en vända sig vart en vill, det har jag inte sagt något om. Jag reagerar på att när folk säger att de inte vill tala med en präst ifrågasätts det varför.
Jag tycker inte heller att religion har inom sjukvården att göra. Självklart kan en säga nej, men om en präst erbjuds "istället för" opartisk terapeut eller kurator tycker jag också att religionen tagit ett steg för långt.
Jag har inte sagt något av det där.Jag tycker nog mest att folk skriver vad det går ut på. Jag antar att du aldrig har varit hos en präst, med tanke på din ställning i tråden. Jag har varit där, det var till och med obligatoriskt. Inte ett ord om gud eller gudstro. Sedan gör väl var och en som de vill? Men att säga att en präst skulle pracka på en sin religion är ju direkt felaktigt, dessutom från folk som aldrig någonsin tagit emot det stödet och inte ens vet hur det går till och till och med säger att de tackat nej för de är rädda, och ska självklart inte stå oemotsagt.