Svenskars relation till religion

[sjoberga]

Sjukhuskyrkan finansieras av de olika samfunden.

Jag menade att de inte ska refereras till alls av vår gemensamt finansierad vård som ett alternativ. Det får lämnas till var och en aktivt att söka upp.

 

[Gnist]

Härliga tider, nu räcker det med en anekdotisk upplevelse nån gång för länge sen för att döma och dra en hel yrkeskår över samma kam till tidens ände


Då kan vi konstatera att exakt alla kuratorer i dåtid, nutid och för all framtid är flummiga hippes som rapar ur sig klyshor, för jag vet minsann om en sån kurstormänniska.

Eller så kan vi konstatera att just den individen var inte lämpad för yrket och att den garanterat inte var en bra representant för yrket.

 

[EmmaBovary]

Om någon vill ha samtalsstöd så vill jag inte att de ska erbjudas av vår gemensamt finansierade vård att få det av någon som i första hand identifierar sig som präst, rabbin, imam, hare krishna, pastafarian, ishockeytränare, gruppledare i riksdagen, ateist eller något annat som inte hör till det stöd hen ska erbjuda eller något annat som ska finnas ståendes bokstavligen i erbjudandet.

Att vara utbildad i själavård verkar redan i kursnamnet ha hamnat lite snett för att verka utanför sin egen krets. Om man måste framhäva något annat än sin ämneskompetens eller välja att kalla ämnet för något trosinriktat så är man diskvalificerad, för allt annat än aktivt uppsökande av de som vill.

Fast om jag inte missuppfattat det helt så är inte sjukhuspräster anställda av vården, utan av svenska kyrkan.

 

[Dentaku]

Jag menade att de inte ska refereras till alls av vår gemensamt finansierad vård som ett alternativ. Det får lämnas till var och en aktivt att söka upp.

Och så länge det inte vården kan erbjuda något samtalsstöd? Då ska de alltså inte ens nämna att det går att samtala med någon från Sjukhuskyrkan?

 

[sjoberga]

Fast om jag inte missuppfattat det helt så är inte sjukhuspräster anställda av vården, utan av svenska kyrkan.

Jag menar att de inte har där att göra i egenskap av religiösa roller om inte en patient har valt och begärt det aktivt genom att kontakta dem på egen hand.

Men jag läste i ett tidigare inlägg att det finns en lag kring det, så det kanske är den som måste förändras.

 

[Dentaku]

Fast om jag inte missuppfattat det helt så är inte sjukhuspräster anställda av vården, utan av svenska kyrkan.

Alternativt andra församlingar eller Katolska kyrkan när det är aktuellt.

 

[EmmaBovary]

Alternativt andra församlingar eller Katolska kyrkan när det är aktuellt.

Insåg det precis efter att jag skrivit, tack för rättelsen!

 

[Sharpless]

Det är problematiskt det här, och jag tvekade länge över om jag skulle skriva något, eftersom tråden blivit så extremt infekterad.

Jag är inte troende, orkar inte ha åsikter om sådant, men samtidigt är jag väl medveten om att jag i mångt och mycket är kulturellt kristen, eftersom det är så våra traditioner varit i rätt många år nu, och firar jul, påsk och allt sådant där som kristendomen på ett eller annat sätt tagit över. Vi frossar julmat, vilket ju är en av dödssynderna inom kristendomen, men inga verkar direkt bry sig om den saken.

 

[Dentaku]

Det finns även t ex sjukhusimamer, så det är inte bara präster som man kan få samtalsstöd av.

 

[sjoberga]

Och så länge det inte vården kan erbjuda något samtalsstöd? Då ska de alltså inte ens nämna att det går att samtala med någon från Sjukhuskyrkan?

En inte helt lätt gränsdragning. Men kan också bli ett alibi för att inte fixa kapacitet där den behövs. Ska vem som helst få anmäla sitt intresse för att bli refererad i såna fall? Räcker det med en kurs och att någon finansierar samtalen? Då kan jag tänka mig att vården kan få överlämna en lista med kontaktpersoner. Fast det är ändå lite av ett dilemma som lösning på ett problem som skulle lösas på annat sätt.

Funkar det att lokala pizzerian har en eller två anställda som är lite extra intresserade och utbildade i medmänskliga samtal för att få vara med på listan? De lovar att inte sälja på någon pizza om klienten inte vill.

 

[Cambrie]

Jag förstår inte att det kan vara så besvärligt att förstå att jag som icketroende i eventuell kris inte vill vända mig till en person som i sin yrkesroll är en representant för något jag inte tror på. Det spelar ingen roll hur välgrundad och välutbildad personen är, om jag har det jobbigt ringer jag liksom inte upp kyrkan. Det är väl toppen att det finns som alternativ men för mig personligen skulle det inte funka.
Vad en eventuell terapeut eller psykolog har för tro eller inte är irrelevant, den personen pratar med mig i sin yrkesroll som terapeut eller psykolog.

Sedan kan jag prata med en vän även om denne är en präst givetvis, men jag skulle inte prata med hen i Egenskap av en präst. Till exempel.

Fortfarande ingen som överhuvudtaget har sagt något om det. Vänd dig till kungen, brorsan, kompisen, psykologen. De flesta av oss har nog ingen åsikt om det.. Att däremot bli tillfrågad om man vill träffa en präst som ju har i princip samma, många gånger betydligt mer, utbildning än till exempel kurator när det inte finns en kurator att tillgå är ju ingen konstig fråga om man mår dåligt, man kan ju tacka nej vilket vederbörande gjorde?

Om någon vill ha samtalsstöd så vill jag inte att de ska erbjudas av vår gemensamt finansierade vård att få det av någon som i första hand identifierar sig som präst, rabbin, imam, hare krishna, pastafarian, ishockeytränare, gruppledare i riksdagen, ateist eller något annat som inte hör till det stöd hen ska erbjuda eller något annat som ska finnas ståendes bokstavligen i erbjudandet.

Att vara utbildad i själavård verkar redan i kursnamnet ha hamnat lite snett för att verka utanför sin egen krets. Om man måste framhäva något annat än sin ämneskompetens eller välja att kalla ämnet för något trosinriktat så är man diskvalificerad, för allt annat än aktivt uppsökande av de som vill.

Tala för dig själv du. Jag är medlem i svenska kyrkan, min kyrkoskatt får gärna gå till människor i kris. Vilket det handlar om i det här avseendet. Det är fortfarande inte kyrkans problem att det inte finns kurator 24/7. Svenska kyrkan tillhandahåller präst enligt de lagar och mänskliga rättigheter som finns. Prästen är i första hand inte där för att ha samtalsstöd, prästen är där för människor som ska möta döden i första hand. Och det är tydligen, enligt min vän, väldigt vanligt att dessa vill ha en präst i slutskedet. Varför känner du att du behöver nonchalera deras känslor? Är dina viktigare än deras?

Jag menade att de inte ska refereras till alls av vår gemensamt finansierad vård som ett alternativ. Det får lämnas till var och en aktivt att söka upp.

Du har väl säkert inte varit döende, man har nog andra tankar och annan ångest att fundera på då. Är det däremot tillgängligt så är det självklart lättare att tacka ja till det stödet. Man kan fortfarande tanka nej. Vad är du så fruktansvärt rädd för? Jag tolkar det som rädsla. INGEN som är trygg i sin tro eller icketro beter sig som flera av er som inte tror i den här tråden. Osäkra, rädda människor. Vad stör det dig att andra vill ha en präst i livets slutskede? Jag förstår verkligen inte?

 

[Cambrie]

En inte helt lätt gränsdragning. Men kan också bli ett alibi för att inte fixa kapacitet där den behövs. Ska vem som helst få anmäla sitt intresse för att bli refererad i såna fall? Räcker det med en kurs och att någon finansierar vården? Då kan jag tänka mig att vården kan få överlämna en lista med kontaktpersoner. Fast det är ändå lite av ett dilemma som lösning på ett problem som skulle lösas på annat sätt.

Det räckte för min vän som blev kurator på ett sjukhus .

 

[sjoberga]

Fortfarande ingen som överhuvudtaget har sagt något om det. Vänd dig till kungen, brorsan, kompisen, psykologen. De flesta av oss har nog ingen åsikt om det.. Att däremot bli tillfrågad om man vill träffa en präst som ju har i princip samma, många gånger betydligt mer, utbildning än till exempel kurator när det inte finns en kurator att tillgå är ju ingen konstig fråga om man mår dåligt, man kan ju tacka nej vilket vederbörande gjorde?

Tala för dig själv du. Jag är medlem i svenska kyrkan, min kyrkoskatt får gärna gå till människor i kris. Vilket det handlar om i det här avseendet. Det är fortfarande inte kyrkans problem att det inte finns kurator 24/7. Svenska kyrkan tillhandahåller präst enligt de lagar och mänskliga rättigheter som finns. Prästen är i första hand inte där för att ha samtalsstöd, prästen är där för människor som ska möta döden i första hand. Och det är tydligen, enligt min vän, väldigt vanligt att dessa vill ha en präst i slutskedet. Varför känner du att du behöver nonchalera deras känslor? Är dina viktigare än deras?

Du har väl säkert inte varit döende, man har nog andra tankar och annan ångest att fundera på då. Är det däremot tillgängligt så är det självklart lättare att tacka ja till det stödet. Man kan fortfarande tanka nej. Vad är du så fruktansvärt rädd för? Jag tolkar det som rädsla. INGEN som är trygg i sin tro eller icketro beter sig som flera av er som inte tror i den här tråden. Osäkra, rädda människor. Vad stör det dig att andra vill ha en präst i livets slutskede? Jag förstår verkligen inte?

Osäker? Rädd? Jag förstår verkligen inte. Jag har inget alls emot om någon vill ha en präst, en hund eller en ishockeytränare vid sin sida när det krisar.

Nu har jag varit döende (på sjukhus, inlagd en period) men jag var inte i skick för att erhålla några samtal. Kan inte minnas att det erbjöds heller, vare sig för egen skull eller anhörigas skull.

 

[Dentaku]

En inte helt lätt gränsdragning. Men kan också bli ett alibi för att inte fixa kapacitet där den behövs. Ska vem som helst få anmäla sitt intresse för att bli refererad i såna fall? Räcker det med en kurs och att någon finansierar vården? Då kan jag tänka mig att vården kan få överlämna en lista med kontaktpersoner. Fast det är ändå lite av ett dilemma som lösning på ett problem som skulle lösas på annat sätt.

Tja, om det handlar om en ateistisk organisation som anställde personer som även annars har till yrke att arbeta med samtalsstöd vore det väl inte något fel med det? För sjukhuspräster är det inte bara en kurs som krävs för tjänsten, jag ser inte varför man skulle sänka ribban för sekulära.

Dessutom är de inte kontaktpersoner man refererar till, de har sin tjänst på sjukhusen med flera olika uppgifter.

 

[Sel]

Fortfarande ingen som överhuvudtaget har sagt något om det. Vänd dig till kungen, brorsan, kompisen, psykologen. De flesta av oss har nog ingen åsikt om det.. Att däremot bli tillfrågad om man vill träffa en präst som ju har i princip samma, många gånger betydligt mer, utbildning än till exempel kurator när det inte finns en kurator att tillgå är ju ingen konstig fråga om man mår dåligt, man kan ju tacka nej vilket vederbörande gjorde?

Självklart får var och en vända sig vart en vill, det har jag inte sagt något om. Jag reagerar på att när folk säger att de inte vill tala med en präst ifrågasätts det varför.

Jag tycker inte heller att religion har inom sjukvården att göra. Självklart kan en säga nej, men om en präst erbjuds "istället för" opartisk terapeut eller kurator tycker jag också att religionen tagit ett steg för långt.

 

[Cambrie]

Osäker? Rädd? Jag förstår verkligen inte. Jag har inget alls emot om någon vill ha en präst, en hund eller en ishockeytränare vid sin sida när det krisar.

Nu har jag varit döende (på sjukhus, inlagd en period) men jag var inte i skick för att erhålla några samtal. Kan inte minnas att det erbjöds heller, vare sig för egen skull eller anhörigas skull.

Någon som så gärna trackar ner på andra religioners relativt harmlösa möjligheter till stöd måste ju vara livrädd för något. Jag tror inte själv jag skulle använda mig av stödet, men vill folk det så är det väl upp till dem och ingenting jag någonsin skulle störa mig på.

 

[sjoberga]

Tja, om det handlar om en ateistisk organisation som anställde personer som även annars har till yrke att arbeta med samtalsstöd vore det väl inte något fel med det? För sjukhuspräster är det inte bara en kurs som krävs för tjänsten, jag ser inte varför man skulle sänka ribban för sekulära.

Dessutom är de inte kontaktpersoner man refererar till, de har sin tjänst på sjukhusen med flera olika uppgifter.

Jag tänker att vi blandar ihop saker lite nu. Sjukhuspräster och samtalsstöd genom kyrkan är inte samma grej.

Jag ser inte heller att ribban skulle sänkas eller höjas, utan ska vara neutral.

 

[Lingon]

Någon som så gärna trackar ner på andra religioners relativt harmlösa möjligheter till stöd måste ju vara livrädd för något. Jag tror inte själv jag skulle använda mig av stödet, men vill folk det så är det väl upp till dem och ingenting jag någonsin skulle störa mig på.

Inte ens om det religiösa stödet var istället för kurator/psykolog?

 

[Cambrie]

Självklart får var och en vända sig vart en vill, det har jag inte sagt något om. Jag reagerar på att när folk säger att de inte vill tala med en präst ifrågasätts det varför.

Jag tycker inte heller att religion har inom sjukvården att göra. Självklart kan en säga nej, men om en präst erbjuds "istället för" opartisk terapeut eller kurator tycker jag också att religionen tagit ett steg för långt.

Det är fortfarande ingens om ifrågasätter det. Och det är fortfarande inte prästens fel att vården anser att kurator är ett kontorsjobb. Det finns en psykakut om man mår väldigt dåligt. En kurator har verkligen inte den utbildningen som krävs för de som mår så otroligt dåligt ändå.

 

[Lobelia]

Jag är förresten lite uppriktigt förvånad över vissa i tråden som ifrågasätter prästers förmåga att samtala med personer i kris, men som blundat helt för högerkristna influenser hos vissa organisationer som motsätter sig transvård och är för omvändelseterapi.

Det är ingen här som ifrågasätter prästers förmåga att tala med människor i kris, det är däremot några som inte vill ha just den hjälpen och det verkar ifrågasättas.

Påhopp om tranvården kanske du kan göra i en tråd som berör transvården.