Svenskars relation till religion

[Grazing]

Nä, inte om det är ett religiöst samfund som håller i utbildningen. Då är det ändå inte en person jag vill prata med om jag behöver en kurator eller psykolog.

Om psykologen är troende då...? Nekar du den då också?

 

[Masqueradee]

Frågade en vän som blev prästvigd förra året (nu lär det inte duga för dig ändå, för mig räcker det gott och väl dock).

"Hej, intressant fråga. Grunden är ganska enkel egentligen, vi går i terapi själva under hela utbildningen, studerar själavård i princip hela sista året och en hel del de första också, det finns valbara kurser till en viss gräns och många läser mer, men det ingår definitivt att lära sig ta människor i sorg i utbildningen. Visst är det en andlig ton på det hela just i utbildningen, hur det än är är ju präst en teologiutbildning, men själavård som ämne handlar framförallt om att lära sig metoder att samtala med människor som är i kris. Det är aldrig prästen som ska styra samtalet till exempel vilket innebär att kommer inte den enskilda in på det andliga på något sätt så ska inte heller prästen gå in på det. Man behöver verkligen inte ha en religiöst övertygelse eller vara kristen för att prata med en präst och jag har en hel del som regelbundet bokar samtal som jag inte ens vet vilket tro de har om de ens har någon tro, jag tror det är vanligare än folk vill erkänna att de pratar med en präst eller diakon speciellt nu när det är väldigt svårt att få vårdhjälp i övrigt om man mår dåligt psykiskt..

I övrigt tycker jag som är utbildad till socionom innan prästutbildningen att den stora skillnaden är learning by doing genom handledning framförallt första året men även alla andra år, prästutbildningen är ju fem år så det blir ju en hel del praktik och man förutsätts ha ett intresse att gå med handledaren, delta i samtalsgrupper och möta människor för samtal i kris under hela utbildningen vilket jag saknade från socionomutbildningen där det mest var teori och sedan skulle det praktiska nötas in på några veckors praktik, i prästutbildningen jobbar man inte så, där är hela utbildningen typ praktik, vi startade till exempel samtalsgrupp för unga killar på glid i min utbildningsårskull, vilket blev succé och inte handlade om gudstro överhuvudtaget. Skulle jag jämföra utbildningarna tycker jag att prästutbildningen ger ordentligt mycket mer kött på benen i att möta just människor som har det väldigt svårt än socionomutbildningen, halva jobbet som präst handlar ju liksom om det.

I övrigt läser de allra flesta vidare efter att de gått utbildningen till präst, man rekommenderas att läsa psykologi vilket många gör när de har sin slutliga "prästpraktik" innan man blir vigd. Sammanlagt, innan man blir prästvigd, har man studerat runt sju år, jag skulle säga att många lägger jättemycket tid på just det psykiska studierna både teoretiskt och praktiskt. Och många har även denna typ av utbildning in i prästutbildningen, beteendevetare, psykologi eller som mig, socionom.

Sedan ska såklart sägas att det är en väldigt speciell kultur att jobba som just sjukhuspräst. Men man ska kunna få tag i både präst, rabbi och imam rätt snabbt om man ska dö, det finns att läsa i lagen (kan leta på det, osäker var just nu, men handlar om mänskliga rättigheter). Och de flesta samtal handlar ofta om människor som vill att man ska be om dem, men handlar det bara om samtalskontakt så ska inte prästen styra samtalet kan du hälsa dina bekanta, därför har de flesta som jobbar inom sjukhus läst betydligt mer än oss vanliga präster, just för de möter döden så oerhört mycket oftare än de flesta av oss andra."

Tack för att du frågade din vän medan jag slet mina gråa för att få fram länkar nu när stora delar av SvK hemsida fortfarande ligger nere efter cyberattacken

 

[Lingon]

Om psykologen är troende då...? Nekar du den då också?

Det är en del av psykologens marknadsföring, ja. Om jag märker det under samtalet, ja. Jag har fått nog av religion.

 

[Grazing]

Det är en del av psykologens marknadsföring, ja. Om jag märker det under samtalet, ja. Jag har fått nog av religion.

Hur skulle du märka det? Dom blandar säkerligen in gud osv lika lite som präster gör när det gäller stödsamtal. Skillnaden är att man vet att en präst är troende medans man aldrig vet om en psykolog är troende eller inte.

 

[Cambrie]

Tack för att du frågade din vän medan jag slet mina gråa för att få fram länkar nu när stora delar av SvK hemsida fortfarande ligger nere efter cyberattacken

Jag tänkte att det var bättre att fråga någon som faktiskt gått utbildningen rätt nyligen eftersom jag känner en sådan.

(vill också bara säga att han jobbar i Stockholm, om någon vill kontrollera sanningen så är ni välkomna att skicka PM och ta kontakt med honom).

 

[Lobelia]

Hur skulle du märka det? Dom blandar säkerligen in gud osv lika lite som präster gör när det gäller stödsamtal. Skillnaden är att man vet att en präst är troende medans man aldrig vet om en psykolog är troende eller inte.

Du har svårt att respektera att en de inte vill ha präster som själavårdare va?

 

[EmmaBovary]

Jag tänkte att det var bättre att fråga någon som faktiskt gått utbildningen rätt nyligen eftersom jag känner en sådan.

(vill också bara säga att han jobbar i Stockholm, om någon vill kontrollera sanningen så är ni välkomna att skicka PM och ta kontakt med honom).

Tycker det blev särskilt intressant som svar eftersom att din vän utbildat sig till socionom innan!

 

[Masqueradee]

Jag tänkte att det var bättre att fråga någon som faktiskt gått utbildningen rätt nyligen eftersom jag känner en sådan.

(vill också bara säga att han jobbar i Stockholm, om någon vill kontrollera sanningen så är ni välkomna att skicka PM och ta kontakt med honom).

Verkligen!
Kan bekräfta mycket av det som din vän skriver. Ville mest leta fram hemsidor/länkar för att andra skulle kunna läsa själva om de så önskade. Många blir förvånade när man berättar hur svårt det faktiskt är att bli präst, för att inte tala om hur lång utbildningen är. Blir du nekad blir du dessutom blockad i jag tror 3 eller 5 år innan du överhuvudtaget får söka igen. Blir du inte vigd inom x-antal år måste du dessutom genomgå antagningen till ett stift igen. Kanske lite OT, men en intressant aspekt tycker jag

 

[Cambrie]

Tycker det blev särskilt intressant som svar eftersom att din vän utbildat sig till socionom innan!

Jo men det visste jag om då jag jobbat en period med hon om i palestina, men enligt honom då är det inget ovanligt att folk har med sig andra utbildningar in i prästutbildningen. Så var det kanske inte innan liksom, då räckte det kanske med att vara djupt religiös, det gör det inte sedan många år tillbaka.

Verkligen!
Kan bekräfta mycket av det som din vän skriver. Ville mest leta fram hemsidor/länkar för att andra skulle kunna läsa själva om de så önskade. Många blir förvånade när man berättar hur svårt det faktiskt är att bli präst, för att inte tala om hur lång utbildningen är. Blir du nekad blir du dessutom blockad i jag tror 3 eller 5 år innan du överhuvudtaget får söka igen. Blir du inte vigd inom x-antal år måste du dessutom genomgå antagningen till ett stift igen. Kanske lite OT, men en intressant aspekt tycker jag

Ja, det är enormt lång utbildning. Nu skrev han ju sju år, det är väl det typ allra kortaste innan man blir prästvigd, jag vet att han har pluggat i 10 år (och 3,5 års socionomstudier på det). Men då har han även varit iväg och haft praktik utomlands lite då och då så han har haft kurser att ta igen så att säga.

 

[Grazing]

Du har svårt att respektera att en de inte vill ha präster som själavårdare va?

Nej? Jag är genuint nyfiken på varför det spelar så enormt stor roll, det är människor som jobbar med att hjälpa och vad dom har för tro borde inte spela någon roll sålänge dom inte pratar om den i samtalet. I grunden så är dom människor precis som alla andra.

 

[Enya]

Det handlar inte om vilken hjälp personen kan ge utan rättigheten att välja bort att prata med präster och andra religiösa företrädare eller vem som helst.

Jag skulle gärna pratat med rätt imam, präst eller shaman vid rätt tillfälle. Det skulle vara främmande att väja dem i första hand vid kris utan personkännedom.

Menar du att du inte har rätt att välja bort en sådan? Så fruktansvärt! Jag trodde det var frivilligt med samtalsstöd!

 

[EmmaBovary]

Jag är förresten lite uppriktigt förvånad över vissa i tråden som ifrågasätter prästers förmåga att samtala med personer i kris, men som blundat helt för högerkristna influenser hos vissa organisationer som motsätter sig transvård och är för omvändelseterapi.

 

[Lingon]

Jag är förresten lite uppriktigt förvånad över vissa i tråden som ifrågasätter prästers förmåga att samtala med personer i kris, men som blundat helt för högerkristna influenser hos vissa organisationer som motsätter sig transvård och är för omvändelseterapi.

Va?! Du har absolut INGEN aning om jag vad har för åsikt om "högerkristna influenser hos vissa organisationer som motsätter sig transvård och är för omvändelseterapi". Kom tillbaka när du är villig att diskutera utan att hitta på direkta förolämpningar!

 

[Sel]

Jag förstår inte att det kan vara så besvärligt att förstå att jag som icketroende i eventuell kris inte vill vända mig till en person som i sin yrkesroll är en representant för något jag inte tror på. Det spelar ingen roll hur välgrundad och välutbildad personen är, om jag har det jobbigt ringer jag liksom inte upp kyrkan. Det är väl toppen att det finns som alternativ men för mig personligen skulle det inte funka.
Vad en eventuell terapeut eller psykolog har för tro eller inte är irrelevant, den personen pratar med mig i sin yrkesroll som terapeut eller psykolog.

Sedan kan jag prata med en vän även om denne är en präst givetvis, men jag skulle inte prata med hen i Egenskap av en präst. Till exempel.

 

[EmmaBovary]

Va?! Du har absolut INGEN aning om jag vad har för åsikt om "högerkristna influenser hos vissa organisationer som motsätter sig transvård och är för omvändelseterapi". Kom tillbaka när du är villig att diskutera utan att hitta på direkta förolämpningar!

Jag menade inte bara dig, men absolut delvis. Och då inte för att förolämpa utan med tanke på du känner väldigt starkt inför religion (Det vet jag förvisso att du skrivit om innan också, men blev extra tydligt nu. Tycker inte att det är något fel med det!) så framstår det som märkligt att du inte blivit förbannad över det jag nämnde.

 

[Enya]

Ja, jag tycker att det är sorgligt att människor är så aggressiva i sina fördomar, så att de blir mer eller mindre förblindade. Det är så mycket direkt felaktiga fördomar som blir tydliga när sådant här diskuteras. För mig ter det sig lika märkligt som att jag skulle hävda att "Alla ateister är okunniga knasbollar", bara därför att jag träffat på några ateister som jag bedömer vara det.

Ja jag håller med. Tycker det uttrycks sig så illa om troende och deras "sagobok" osv. Vi är ju bara människor. Många som är troende i Sverige prackar inte på någon sin tro, mina barn är inte ens konfirmerade, enda gångerna de varit i kyrkan har varit på begravningar och skolavslutningar. Vi har pratat lite löst om tro en och en när de kommit, äldsta sonen har varit lite velande då och då, ibland har han trott och ibland inte, nu kom han med ett förslag på födelsedagspresent när han fyller 22 år i början av året. Han vill ha ett silverkors i halsband. Inte för att han tror sa han "men kanske i framtiden kan han ju börja" utan för att det är ett fint smycke.
Jag ska köpa det till honom, jag sa inte att jag, personligen, om jag får vara helt ärlig, inte gillar att man bär ett kors utan att tro, inte ett ljud sa jag. För det får andra människor, inklusive mina barn bestämma själv hur de ska göra. Vill man bära kors utan att tro så får man, men för mig personligen skaver det lite grann. Men jag vill inte påverka någon till vilka smycken de "får" bära, jag vet hur det numera ser ut här i Sverige.
Och jag blev ändå glad att han ville ha ett kors, fast inte ens DET sa jag, utan jag sa att jag blev glad över att han äntligen ville ha en present jag kan köpa eftersom det är så tråkigt att swisha pengar.

Det finns alltså människor, troende, som inte prackar på andra sin tro, jag har upplevt det gång på gång. Tvärtom, icketroende, däremot har jag upplevt hån från. Min familj till en början. Hur jobbigt är det inte att vara tonåring och hitta sin tro och bli hånad och mobbad av vuxna i familjen förutom syskon. Det sker fortfarande. Andra, som här på buke tex uttrycker sig väldigt illa. Minns en konfirmationstråd och samtidigt som den var igång så fanns en annan tråd där man i vissa inlägg skrattade åt och hånade troende här på buke.

Jag har blivit mobbad sedan tidig barndom. För att pappa var alkoholist, för att pappa var dansk, för att vi var fattiga, för att jag är ful, för att jag har fula namn, för att jag är tjock. Men det som känns mest har alltid varit när andra människor uttrycker sig nedvärderande om andra människors tro. Det får mig att känna mig som en dålig människa, sinnessjuk, sämre status än mördare osv, en människa vars röst inte har ett värde eftersom jag har en tro, en person man inte kan lita på eftersom jag har en tro.

 

[sjoberga]

Om någon vill ha samtalsstöd så vill jag inte att de ska erbjudas av vår gemensamt finansierade vård att få det av någon som i första hand identifierar sig som präst, rabbin, imam, hare krishna, pastafarian, ishockeytränare, gruppledare i riksdagen, ateist eller något annat som inte hör till det stöd hen ska erbjuda eller något annat som ska finnas ståendes bokstavligen i erbjudandet.

Att vara utbildad i själavård verkar redan i kursnamnet ha hamnat lite snett för att verka utanför sin egen krets. Om man måste framhäva något annat än sin ämneskompetens eller välja att kalla ämnet för något trosinriktat så är man diskvalificerad, för allt annat än aktivt uppsökande av de som vill.

 

[Lingon]

Jag menade inte bara dig, men absolut delvis. Och då inte för att förolämpa utan med tanke på du känner väldigt starkt inför religion (Det vet jag förvisso att du skrivit om innan också, men blev extra tydligt nu. Tycker inte att det är något fel med det!) så framstår det som märkligt att du inte blivit förbannad över det jag nämnde.

Tror du att du vet allt om mig? Tror du att jag skriver på Buke om allt som upprör mig?

Var är överhuvudtaget kopplingen mellan att vara ateist och att tycka att högerkristnas omvändelseyerapi är ok? Det borde snarare vara de troende du anklagar för det... om någon...

 

[Sel]

Sedan finns det ju terapeuter/psykologer och liknande som inte är präster men som tar stöd i kristna/religiösa värderingar ändå. Sådana skulle jag också välja bort.
Jag tittar mycket på Cinema Therapy på YT till exempel, och en av skaparna av den kanalen är mycket tydlig i sina kristna och andliga värderingar. Det är han även i de råd han ger i andra videos. Jag skulle aldrig någonsin boka in ett samtal med den mannen trots att han verkar sympatisk och säkert är en duktig terapeut.

 

[Dentaku]

Om någon vill ha samtalsstöd så vill jag inte att de ska erbjudas av vår gemensamt finansierade vård att få det av någon som i första hand identifierar sig som präst, rabbin, imam, hare krishna, pastafarian, ishockeytränare, gruppledare i riksdagen, ateist eller något annat som inte hör till det stöd hen ska erbjuda eller något annat som ska finnas ståendes bokstavligen i erbjudandet.

Att vara utbildad i själavård verkar redan i kursnamnet ha hamnat lite snett för att verka utanför sin egen krets. Om man måste framhäva något annat än sin ämneskompetens eller välja att kalla ämnet för något trosinriktat så är man diskvalificerad, för allt annat än aktivt uppsökande av de som vill.

Sjukhuskyrkan finansieras av de olika samfunden.